27 aug 2014

Har intellektuella reducerat kristen tro?

Finns det någon som egentligen tror på kristendomen, eller har intellektuella reducerat religionen?

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Från humanisterna.se:

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Tid: 4 september kl. 18:00. Fri entré.
Plats: Norra Reals aula, Roslagsgatan 1, Stockholm

Humanisternas ordförande Christer Sturmark debatterar mot Per Kronlid, partiledare för Kristna Värdepartiet.

Samtidigt som Sverige är ett till stor del sekulariserat samhälle, ser vi tecken på en ökad polarisering i debatten kring religion och traditionella värderingar.

Kristna Värdepartiet (KVP) bildades i januari 2014 och menar att många väljare med kristna värderingar har kommit att känna sig allt mer hemlösa i det svenska politiska klimatet. KVP vill bland annat att varje människoliv i lag ska skyddas från befruktningen till en naturlig död. Man menar att det bör finnas samvetsfrihet inom vården och att ingen som arbetar där ska tvingas medverka till abort eller dödshjälp. KVP vill också arbeta för att det traditionella äktenskapet ska bevaras och välkomnar hemundervisning och friskolor med religiösa profiler.

Humanisterna å sin sida företräder en icke-religiös livssyn och anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanisterna vill sträva efter ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med respekt och omtanke på lika villkor, oavsett kulturell bakgrund. Humanisterna menar att i ett sådant samhälle bör de religiösa föreställningarna vara en privatsak, men ska inte genomsyra inte samhällets lagstiftning och normer.

Vid sidan av rena trosfrågor finns det alltså en rad konkreta samhällsfrågor där KVP och Humanisterna representerar skilda åskådningar. Det gäller till exempel utbildningsfrågor, det traditionella äktenskapet, och frågor kring abort, medicinsk etik och samvetsfrihet i vården. Sådana frågor kommer att belysas i den här debatten.

Humanism for Children

Humanism for Children är en bok utgiven av den kroatiska humanistorganisationen Center for Civil Courage. Boken, som hittills har givits ut på kroatiska, bosniska, tyska och engelska, ger en någorlunda omfattande (98 sidor) och fullständig bild av humanismen som livsfilosofi. Boken innehåller många fina teckningar, som verkar riktade till mindre barn, men texten är mera anpassad till tonåringar. Men den kan säkert läsas med behållning även av äldre och de som inte känner sig helt hemma i det engelska språket.

I början av boken kan följande citat läsas:
It is the only idea that can connect the entire world. The world cannot unite on a single moral or religious idea, but must have a very broad base like that of humanism. Humanism is based on science, art and human solidarity. Therefore, it is broad enough for all religions and political systems to find their place in it. This is important because humanism is not totalitarian and can have different forms within it.- Ivan Supek
Nu finns den att köpa som e-bok på engelska för ca. 70 kr, via denna site. Köp boken, varför inte ge bort den till någon i konfirmationspresent, och stöd samtidigt en humanistorganisation i ett land som kraftigt dominera av den Katolska kyrkan. Kyrkan får där ca. 300 miljoner kronor av staten för religiösa utbildning och driftskostnader, och katolska katekesen lärs ut i de statliga skolorna.


Medelvägen i Mellanöstern?

26 aug 2014

Abrakadabra

Om en gammal nyhet som då blev ett oklart inlägg och som först trekvarts år senare publiceras.

Ur Kyrkans tidning (November 2013):
I slutet på juni [2013] höll två studentpräster från Malmö radiogudstjänst och läste då en annan välsignelse än den som kyrkohandboken anger. En lyssnare ansåg att formuleringen stred inte bara mot Svenska kyrkans ordning utan också mot dess ”bekännelseskrifter samt den allmänkyrklighet som alla medlemmar är del i”. 
I förra veckan [november 2013] togs anmälan upp av domkapitlet i Lund som förde en diskussion om frågan. 
–Vi konstaterade att det var en olämplig formulering med tanke på att det var en radiogudstjänst och beslutade om att de två prästerna ska ha ett disciplinärt samtal med biskopen, säger stiftsjurist Eirik Ski.
Brottet var att prästerna ersatt den klassiska orden i den kristna trollformeln: "I Faderns och Sonens och den helige Andes namn" med ett förnyande alternativ: ”I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn”.

Uppmärksamma att i meningen ovan har det religiösa ordet för en ramsa med magisk innebörd, välsignelse, ersatts med en hednisk synonym. Så kan man göra i språket, utan att betydelsen förloras helt. Men kanske magin försvinner? De som invänt mot ordleken är förmodligen troende på ordens magi, även om de använder andra ord när de försvarar traditionen. Ord är onekligen makt.

Avslutningsvis ges ett förslag till nyskapande i Svenska kyrkans välgångsramsa, vilket kanske till och med tilltalar en och annan icke-religiös humanist:
"I Stjärnstoffs, Upplysningens och DNA:s namn"

Gud skickar en hälsning till de afrikanska Ebola-offren


Detta apropå att en grupp biskopar, präster, profeter och evangelister i Liberia slagit sina kloka huvuden ihop och kommit fram till att Gud är arg på Liberia.
“God is angry with Liberia.” The statement released by the council declared, “Ebola is a plague. Liberians have to pray and seek God’s forgiveness over the corruption and immoral acts (such as homosexualism, etc.) that continue to penetrate our society.”
 Det är bögarnas fel, som vanligt. Sluta böga, hörrni. Det är ju därför det blir så mycket ebola i San Fransisco Liberia.

Gud har i alla fall haft den goda smaken att "mirakulöst" helat en amerikansk missionär. Han flögs förstås hem till ett amerikansk sjukhus och fick professionell vetenskapligt grundad vård, men av någon anledning väljer han att tacka samma Gud som dödar afrikaner på löpande band.

25 aug 2014

Podcasten Radio Houdi #94 - Kontakt med psychic medium


Radio Houdi är tillbaka. Denna gång får John och Anders kontakt med ett psychic medium!

Kändisar och vanliga människor häller isvatten i håret. Roger Waters är inte med på nästa studioplatta med Pink Floyd och hur är det med valrörelsen?

Mördade Gud "bara" 2,5 miljoner människor? En lyssnare berättar att det var tio gånger fler...

John intervjuar Terry Evans överman: Det danska psychic medium Karsten Torebjer som pratar (vad annars) pengar, pengar, pengar och hur han ska bevisa att han är “på riktigt” i sin show på Mosebacke senare i höst.

Vi avslutar med att prata om Jehovas Vittnen och vi lyssnar på en ståupprata med John från Släng Dig I Brunnen från förra årtusendet.

Det är fart, det är fläkt, det är Radio Houdi!

Det är tillåtet att skratta åt Gud

En "andlig" upplevelse jag haft var att som tonåring lyssna till när böneutroparna kallar till bön i Marrakesh. Jag tågluffade dit och satt gärna på café inne i någon av de gamla gränderna i solnedgången. Stämningen var som hämtad en av Scheherazades berättelser ur Tusen och en natt. Det var helt magiskt, kort sagt.

Å andra sidan har jag också haft upplevelsen att bo i ett billigt hotell-rum precis bredvid en minaret på Lamu. Det är inte riktigt lika trollbindande att lyssna på böneutropet el-förstärkt bredvid sovrumsfönstret på morgonen. Jag skämtade med res-sällskapet om att böneutroparen förmodligen skrek ut en klagan över sina för små kalsonger. Det lät för djävligt, kort sagt.

Kontexten är allt.

Detta apropå att någon på Facebook skrivit "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Personen i fråga bodde i Nyköping och uppskattade uppenbarligen inte att bli väckt av böneutrop. Nu vet vi inte exakt vad mer som skrivits, men självklart ska man ha rätt om att ha åsikter om ljud och oljud, även när de förekommer i religiös kontext.

Erik Helmerson skriver på DNs ledarsida om händelsen.
När man tar del av sådana här nyheter bör man vara medveten om risken för felkällor. Det kan finnas andra omständigheter. Med reservation härför: Detta verkar ju komplett vansinnigt.

Jag är själv troende, har inga som helst problem med svenska moskéer och minareter och tycker att det knappast måste vara nödvändigt att i tid och otid kränka människors religiösa känslor. Men därifrån till att göra det olagligt? Mannen har inte uttryckt kritik mot islam i sig, inte heller mot muslimer. Han har på ett raljant sätt klagat på ett visst utövande av religionen, alltså på att böneutropen låtit för mycket.

Om sådana utrop kan man tycka en hel del. Någon skulle säga att de låter vackra, en annan att de är anskrämliga. Båda åsikterna måste väl ändå vara tillåtna i en demokrati?

Dagen före nyheten från Nyköping handlade DN-serien ”Rocky” av Martin Kellerman om den inte alltid ljuva känslan att väckas av kyrkklockor. ”Måste verkligen de kristna berätta vad klockan är varje jävla timme? Vi har klockor på våra smartphones, vi behöver ingen puckelrygg som drar i ett rep för glatta livet.”

När jag läste strippen skrattade jag högt. Nu inser jag att den reaktionen var för tolerant för den svenska rättvisebyråkratin år 2014. Korrekt bemötande när någon raljerar över valfri aspekt på ens religion kanske i stället är att åkalla myndighet och kalla det hets?
Nej, verkligen inte. Religion kan inte - får inte - vara någon sorts kränkthetsreservat. Det special-privilegiet har man förbrukat efter medeltid, korståg, inkvisitioner, rondellhundar och ISIS.

Corliss Lamont

Corliss Lamont är en betydelsefull person inom sekulär humanismens historia. Lamont (1902-1995) var amerikansk filosof och demokratisk socialist, författare till Philosophy of Humanism (1949), en standardtext om humanism, som 1997 gavs ut i en åttonde upplaga, och han var en av undertecknarna av Humanist Manifesto II (1973). American Humanist Association utsåg Lamont till President emeritus och han fick deras the Humanist of the Year Award 1977.

1952 gjorde han ett misslyckat försök att väljas in i kongressen för amerikanska Labour. Från detta år finns en intervju med politikern Lamont, huvudsakligen om USA:s utrikespolitik. Ett intressant tidsdokument.

Nedan presenterar Lamont sig själv och Humanismen, i samband med World Humanist Congress i Buffalo, USA, 1988. Läs mer om Coliss Lamont via denna länk.

24 aug 2014

Nog med moraliska pekpinnar från Dawkins

Gäst inlägg av Svante Linusson.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Richard Dawkins har länge varit en förgrundsfigur inom ateiströrelsen. Jag är en av många som har beundrat hans klara språk och tydliga argumentation mot de religiösas sanningsanspråk. Desto mer bestört har jag blivit då han på senare tid har skrivit ett antal väldigt ogenomtänkta korta meddelanden på Twitter där han har 1 miljon följare.

Senast den 20 augusti skrev han följande till en kvinna som funderade på vad hon skulle göra om hon var gravid och visste att fostret hade Downs Syndrom (DS) vilket hon beskrev som ett "real ethical dilemma". Han svarade då att han tyckte det skulle vara omoraliskt att inte göra abort: "Abort it and try again – it would be immoral to bring it into the world". För mig är detta ett omåttligt korkat uttalande.

Att stå inför valet att göra abort eller inte baserat på egenskaper hos fostret är ett val som måste få göras av de blivande föräldrarna. Jag tycker oerhört illa om de smutskastningskampanjer som många religiösa ledare ägnar sig åt när det gäller abort, genom att försöka få föräldrarna (framförallt den gravida kvinnan) att få dåligt samvete om hon gör abort genom att förklara att det är förkastligt och omoraliskt. Det är ett enskilt val och de religiösa ledarna kan inte veta vilka omständigheter som finns i det enskilda fallet.

Dawkins beter sig här lika otrevligt när han hävdar att det skulle vara omoraliskt av kvinnan att inte göra abort utan välja att föda barnet. Vad kan han veta om det? Hans uttalande där han dömer ut vilka människor som är önskvärda i samhället tycker jag är direkt omoraliskt.

Som pappa till ett barn med DS har jag tidigare varit inblandad i diskussioner om olika prover för att avgöra om ett foster har Downs syndrom. Min hållning är att självklart skall de gravida själva få avgöra om de vill göra tester eller inte och om de skall göra abort eller inte. Lika självklart är det för mig att sjukvårdspersonal inte skall pådyvla de gravida en bestämd uppfattning om vad de bör göra. Det är nog också officiellt inställningen i de flesta landsting i Sverige även om det följs lite si och så och det är genuint svårt att "bara ge information". De flesta gravida är utelämnade till sina egna fördomar. I t.ex. Danmark är det däremot en politisk och medicinsk målsättning att det skall födas så få med DS som möjligt. Det tycker jag är en mycket otrevlig människosyn mycket långt ifrån de humanistiska ideal jag håller högt.

Efter den storm av protester som följde har Dawkins senare försökt förklara mer ingående vad han menar. Han har sagt bl.a. två saker:

1. Personer med DS tillför inget till samhället, till skillnad mot t.ex. autistiska personer som kan ha specifika talanger (i ett kort tweetsvar om vad han tyckte om att abortera autistiska barn): "People on that spectrum have a great deal to contribute, Maybe even an enhanced ability in some respects. DS not enhanced."

2. Personer med DS har inga bra liv utan lider sig igenom livet: "I personally would go further and say that, if your morality is based, as mine is, on a desire to increase the sum of happiness and reduce suffering, the decision to deliberately give birth to a Down baby, when you have the choice to abort it early in the pregnancy, might actually be immoral from the point of view of the child’s own welfare."

Detta är tyvärr inte bättre resonerat än hans korta tweet. Jag finner punkt 1 häpnadsväckande hybriskorkad. För det första strider det mot en humanistisk princip att vårt värde som människor inte är baserat på hur mycket vi bidrar. För det andra; hur kan han tro sig veta vilka som bidrar till samhället? Personer med DS kan för det mesta bara ha enkla rutinarbeten, många kan inte jobba alls och ingen kommer att bli en framstående forskare i biologi. Men att de därmed inte skulle "bidra" är ju makalöst arrogant. Hur människor interagerar, samarbetar och påverkas av varandra är ett system så komplext och kaotiskt att jag aldrig skulle våga säga något specifikt om vilket barn som kommer bidra mest. Hur påverkas anhöriga till personer med DS? Blir vi bättre eller sämre människor som fattar klokare eller mer korkade beslut? Läs gärna Sören Olssons bok "Prinsen annorlunda" där han berättar om sin son med DS. Bland mycket annat beskrivs hur hans son har infört "kärleksbombning" hemma. En sorts samvaro där alla säger fina saker om varandra. Det tror jag rätt många skulle må bra av.

Punkten 2 tyder på att Dawkins är helt obekant både med personer med DS såväl som forskning om DS. För mig känns det helt klart att personer med DS i allmänhet inte lider mer än andra. De barn jag personligen känner med DS är minst lika glada som barn utan DS. Bättre är dock att gå till forskningen. En ledande forskare i USA om DS är Brian Skotko. Han har genomfört intervjuer med både anhöriga och med personer som själva har DS. Se t.ex Skotko et.al, "Self-perceptions of people with Downssyndrome", American Journal of Medicial genetics (2011) 2360--2369. Bland hans resultat kan nämnas att bland de som har DS är 97% nöjda med den de är och 96% nöjda med hur de ser ut.

Om man vill föda ett barn med DS eller inte måste få vara var och ens beslut. Moralistiska pekpinnar har inte där att göra.

Svante Linusson
Professor i matematik
Styrelseledamot i Humanisternas Stockholms styrelse

23 aug 2014

Ateism är förkastligt?

Jag kan inte förneka att min vän Tommy Dahlmans krönika från 21/8, blottlägger grundläggande missförstånd när han uttalar sig om olika förhållanden till Gud. Lite provokativt inleder Dahlman med att skriva att ateism alltid är förkastligt, så krönikan kör i diket redan efter första meningen.

Ordet ateist förhåller sig till gudstro. En ateist saknar gudstro. Eftersom skälen till ateism kan variera, finns det ingen rimlig kritik mot ateism. Någon kanske är ateist efter att ha gjort ett intellektuellt ställningstagande, och då är dessa skäl givetvis föremål för kritisk granskning. Någon annan kanske är ateist för att han inte har introducerats till någon teistisk religion, och kanske då inte ens har utvecklat några skäl till sin ateism, då han blev icke-troende av naturliga skäl. Det finns fler orsaker till ateism, men en närvaro av en gudstro är absolut inget vi har rätt kräva av någon.

Ateism är inte "mera av samma" i en religionsdiskussion. Ateism är inte ens nödvändigtvis frånvaron av religion, det är frånvaron av gudstro. Ateister kan rent av vara religiösa eller inte, ateister kan vara skeptiska eller inte, ateister kan vara abortmotståndare eller inte. Det finns alla sorter. Och det som kanske är svårast att förstå, är att epitetet ateist inte bär på några implikationer om personen som är ateist. Vi kan peka ut ateister som angriper Gud, men vi kan inte säga att ateister angriper Gud.

Problemet med att skapa generaliseringar utifrån att någon är kristen, är att en kristen kanske inte besitter föreställningar eller åsikter som utmärker någon kristen inriktning. Man kan inte ens säga att det samma är sant för ateister, här är problemet att en ateist kan vara helt omedveten om förekomsten av olika ateistiska åsiktsinriktningar, och ändå kvalificera som ateist. Detta är den viktiga skillnaden mellan ateism or religion. Du kan vara ateist utan att ha läst varken Dennett, Hitchens, Harris eller Dawkins, men det inte är lika själklart att en person som aldrig någonsin har hört talas om Gud eller kristendomen, kan kvalificera som kristen. En person som föds bland ursprungsbefolkningen i Togo och uppfostras i enligt Mawu, är inte självklart kristen, men skulle definitionsmässigt kvalificera som ateist om personen inte tror på gudarna som presenteras för honom.

Gemensamt för all kritik mot ateismen, är att kritikern först måste smalna av definitionen genom att bifoga sina värderingar om ateismen till ateismen, för att sedan kritisera detta. Skeptiker kallar detta för att bygga halmgubbar att angripa. När Tommy Dahlman säger att ateism är förkastligt, är det precis detta som händer. Eftersom det är helt självklart att ateism inte är förkastligt, måste det förkastliga konstrueras och tillskrivas ateismen. Och hur legitimerar man detta?

Välkommen till godtycklighetens domäner! Någon kanske tycker att frånvaron av gudstro gör att ordet "ateist" blir meningslöst, och därför anser att ateister måste vara religionskritiker för att verkligen kvalificera som ateist. Ja, så kan man ju tycka. Någon annan kanske tycker annorlunda. Det är därför vi har berikat språket med ord som t.ex. religionskritiker. Och om ordet ateist inte får användas för att beskriva personer som saknar gudstro, måste vi hitta på ett ord för det. Det som egentligen är ointressant är godtyckligt tyckande - argumenten är viktigare. Den mer inkluderande definitionen av ateism - frånvaro av gudstro - är användbar om det är frånvaro av gudstro man vill prata om.

Om Tommy Dahlman vill kritisera ateister, måste definitionen smalnas av för diskussionens skull, och om definitionen ska smalnas av genom att attribut specificeras, ska detta legitimeras. I Dahlmans fall anses ateism vara förkastligt, för att ateister har underlägsen moral. Ja, men varför har ateister underlägsen moral? För att det finns ateister som har underlägsen moral? Jo, sådana exempel ger Dahlman i sin text, och bortsett från att inte alla håller med där heller, så kan vi inte dra några slutsatser från närvaron av dålig moral, när vi ska skaffa oss en bild av personer som inte har något gemensamt med varandra. Om vi har smalnat ner definitionen av ordet ateist, till att endast inkludera t.ex. de som delar Richard Dawkins liberala syn på abort, hur kan vi då säkerställa att kritiken vi har mot de som delar Dawkins syn, inte blir mer legitim om vi istället kritiserar abortliberaler?

Inte ens om vi kommer till slutsatsen att abortliberalism endast förekommer bland ateister, och endast bland ateister, kan vi hoppa till slutsatsen att abortliberalism kan härledas från ateism. Om vi inte förstår detta, borde insikten att några av historiens värsta massmördarna inte samlade på frimärken, säga oss något om personer som inte samlar på frimärken. Men så är det givetvis inte.

Den som menar att han i egenskap av kristen har bättre moral än ateister, kan demonstrera detta genom att inte missakta oliktänkande genom missrepresentation och bristande argument. Tommy Dahlman har, i egenskap av en person som många ser upp till, ett ansvar att låta kritiken vara välriktad och korrekt.

Förnuft nödvändigt för god smak

"Det är välbekant att i alla frågor som gäller förståndet är fördomar nedbrytande för ett sunt omdöme och snedvrider hela vår möjlighet att använda förnuftet. Det är inte mindre farligt för den goda smaken och har inte mindre makt att förstöra vår känsla för skönhet. Det hör till ett gott omdöme att pröva fördomarnas inflytande, och i detta avseende, liksom i så många andra fall, är förnuftet om inte en väsentlig del av smaken så dock nödvändig för smakens verksamhet." 
- David Hume, ur Om måttstocken för smak, 1757

Flyktingfakta


22 aug 2014

Metaforundanflykten

Ett spel för goda kristna

Tänk er ett sällskapsspel som spelas enligt följande regler. En spelare spelar ut ett trosartikel-kort, t.ex. "Kvinnan skall ta emot __________ i stillhet och alltid underordna sig". Övriga spelare väljer därefter ett av flera svarskort de har på hand, ett kort som passar in citatets tomrum. På svarskorten kan det t.ex. stå: "far och son [Am 2:7]", "den svala kvällsvinden [1 Mos 3:8]" eller "Herrens straff [Jos 22:31]". Den förste spelar väljer sedan ut det kort som är korrekt eller mest humoristiskt eller med största säkerhet skickar motspelaren till helvetet, och den som spelade detta kort får ett poäng.

Detta sällskaps spel finns och heter A Game for Good Christians. Läs mer om det i Religion Dispatches. Nedan en video som gjordes när skaparna sökte gräsrotsfinansiering till spelet.

Rätt svar är för övrigt: "undervisning [1 Tim 2:11]".

21 aug 2014

Countryfeminsm

En av mina svagheter är country (äh, ok, jag är svag för nästan all musik), en genre som inte direkt utmärker sig för sin feminism, om man säger så (förutom Dixie Chicks). Så när någon tar tag i problemet förtjänar det att få spridning. Håll till godo, här har ni Maddie & Tae.

 

Människor kommer inte ha rätt kvalifikationer

Människan är som hästar. Det fanns en tid då hästar var en nödvändig tillgång i ekonomi. Hästar arbetade och intjänade sin lön i form av husrum och föda. Men sen kom ett teknikskifte och hästar behöves inte längre som en produktionsresurs. Detta kommer även drabba människorna.

Den pågående automatiseringen och robotiseringen kommer resultera i att, inom snar framtid, ny teknik kommer utföra mängder av jobb* som idag människor utför. Detta kommer drivas fram av kostnadseffektivitet. Människor kommer inte behöva lämna in jobbansökningar. De kommer inte ha rätt kvalifikationer.

Då många jobb inte är jättekul och sliter på psyke och kropp vore detta inget stort problem, om inte arbetet är de flesta människors inkomstkälla och en viktig del för deras meningsskapande. Det senare kommer lösa sig, men när en stor andel av den mänskliga populationen inte har något lönearbete, någonsin under sitt livstid, kommer detta radikalt förändra hur vår ekonomi fungerar.

Det första förslag på lösning som kommer upp är kommunism. Fler alternativ borde finnas och dessa borde diskuteras. Men någon diskussion verkar inte ske inom svenska politiska partier. Istället talar de, under den pågående valrörelsen, som om full sysselsättning vore möjligt.

Det finns forskning som visar att nästa hälften av arbetstillfällena i USA kan försvinna inom 20 år.

20 aug 2014

Scientism hos Scientia Salon

För er som är intresserade av diskussionen om scientism så har bloggen/on-line-tidningen Scientia Salon just nu en "Scientism Week" där olika skribenter ger sina åsikter i frågan. Läsvärt. De har så här långt publicerat två avsnitt (med vidare länkar till fler artiklar).

19 aug 2014

Regeringen motverkar pluralism i de svenska livsåskådningslandskapet

Presskommentar från Humanisterna:

Regeringen motverkar pluralism i de svenska livsåskådningslandskapet

Regeringens utredning om religiös aktivitet i Sverige, likväl som det statliga stödet till trossamfunden, begränsas till de etablerade religiösa organisationerna och behandlar inte icke-religiösa livåskådningars verksamhet. Därför blir de statliga initiativen konserverande, och verkar inte för större pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet.

Regeringen har, genom samfundsminister Stefan Attefall, initierat en utredning om religiösa aktivitet i Sverige. I torsdags i förra veckan genomförde utredarna, professor Anders Bäckström och teol. dr. Ulrika Svalfors, en förhandspresentation av rapporten, vilken skall vara klar i september. Rapporten skall belysa trossamfundens betydelse som välfärdsaktörer vid sidan om staten.

I den presentation som publicerats på regeringens hemsida, står det att forskarna identifierat 66 konfessionella grundskolor. Vidare kan man läsa att religiösa samfund har över 500 anställda som arbetar med andlig vård inom hälso- och sjukvård, kriminalvården, vid skolor och högskolor, samt inom försvarsmakten och polisen. 70% av dessa tillhör Svenska kyrkan.

Enligt Attefall är syftet med rapporten att synliggöra det religiösa livet. Med tanke på att regeringen under mandatperioden ökat de statliga bidragen till trossamfunden, finns det säkert behov av att visa att skattemedlen ger återbäring i form av samhällsvinster.

Men bidragen till trossamfunden stödjer endast organisationer som verkar inom de stora världsreligionerna. Nya religiösa rörelser och icke-religiösa livsåskådningsorganisationer får inte samma hjälp med att bygga upp verksamhet. Enligt rapporten är det endast en fjärdedel av Sveriges befolkning som har en “mycket stark”, “stark” eller “aktiv” relation till befintliga trossamfund. En stor del av Sveriges befolkning identifierar sig alltså inte med de organisationer som rapporten skall belysa och statens stöttar.

I till exempel Norge, Nederländerna och staden Berlin delar staten även ut bidrag till icke-religiös livsåskådningsorganisationer. I dessa länder har därför systerorganisationer till Humanisterna kunnat utveckla samhällstjänster, vilka nyttjas av medborgare med en sekulärhumanistisk livssyn. Dessa är en betydande del av Sveriges befolkning, även om de inte är organiserade.
- Det är olyckligt att regeringen endast satsar på de traditionella trossamfunden, där de flesta redan är väletablerade och har en god ekonomi. Bidragen till trossamfunden blir därför konserverande och inbjuder inte till en förnyelse och en ökad pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet, säger Ulf Gustafsson, styrelseledamot i Humanisterna Stockholm.

"Islamiska Staten och läget i Mellanöstern"

Diskussion i Kanal Global om Islamiska Staten (IS), läget i Mellanöstern och hur vi i Sverige påverkas, med Tara Twana, medlem i Humanisternas förbundsstyrelse, och Hanna Gadban.

Vad tycker unga brittiska muslimer om Kalifatet?

BBC frågade sju stycken, med skiftande åsikter i frågan. Hoppingivande med ett öppet samtal, om det inte vore för att intrycket är att två av männen inte verkar ha något problem med att tvinga de andra att följa deras form av islam. Avslutningsrepliken från en av de förnuftiga deltagarna säger det mesta:
Det är ganska ironiskt, att om vi var här under ett Kalifat, skulle denna diskussion inte kunnat ske.


I anledningen skruvade försvarare av ISIS och dess handlingar, så har VG gjort en 40 minuters intervju med talespersonen för de norska extremisterna Profetens Ummah, vilken Lars Gule kommenterat i Fritanke.no. Gule kommenterar att de muslimska samfunden och speciellt muslimska religiösa ledare har ett särskilt ansvar för att för att försöka förhindra extremism bland muslimer. Detta under förutsättning att dessa har en större möjlighet att påverka, eftersom de verkar inom den muslimska kontexten.

18 aug 2014

Nytt smaskigt avsnitt av Radio Houdi: #93 - Radio Houdi sörplar kräftor



Under pappersmånen och färgade lampor sörplar John och Anders kräftor – med tillbehör… och så vidare!

Valrörelsen är igång och vi önskar att den, som en val, kunde dyka under ytan ett längre tag och tvätta bort smutsen den skapar.
Är Folkpartiets felstavade affischer ett knep för social media?
Jakob Ståhles bok om Tokiga Bibelord är ute och vad skrev After Shaves Per Fritzell på sitt segel?
Vem vann i kampen mellan Gud och Satan när det gäller mördandet av människor?
Hur många färger klarar VIC 20?
Och så vidare…

Upplysningen och kunskap om människan

Den europeiska upplysningen brukar karaktäriseras som huvudsakligen ett försvar för förnuftet. Anthony Pagden hävdar att detta inte var det viktigaste för detta "projekt". Istället handlade det om att utveckla en vetenskap om människan och att förstå vad det innebär att vara människa, utan teologi. Detta leder till en kosmopolitisk syn, där gemensamma grundförutsättningarna alla människor uppmärksammas, utan att skillnaderna därför blir betydelselösa. Hans idé om upplysningen passar väl in i en humanistisk filosofi.

Pagden har skrivit boken: The Enlightenment - and why it still matters (2013).

Skoldags!


Konst av Pawel Kuczynski.

16 aug 2014

En förnuftigt ogrundad och oetisk syn på homosexualitet

I ett citat berömde Ingmar Hedenius Katolicismen för att den innehöll en filosofi som eftersträvade precision och klarhet, samt inte stod i konflikt med vetenskapligt vetande. Det är därför intressant att undersöka i vilken mån katoliker lever upp till dessa lovord.

Ola Samnegård, teologistuderande vid Newmaninstitutet, skriver i tidningen Dagen om homosexualitet - Alla kommer till korta inför kristna moralen. Samnegård har med artikeln för avsikt att förklara sin katolska syn på homosexualitet, utifrån synen på kärleksbegreppet. Han skriver inledningsvis:
"För mig är inte ett påstående sant för att det står i Bibeln. Men det står i Bibeln för att det är sant. Med andra ord finns det alltid också en förnuftsmässig grund till den kristna moralen."
Vi skall alltså förvänta oss att förnuftiga argument, och förhoppningsvis klarhet och precision. Nedan återges Samnegårds argumentation punktvis, men mina kommentarer efter varje mening.
1. "Sexualiteten är i själva verket en av de allra finaste och dyrbaraste gåvorna vi har fått av Gud." 
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
2. "Den är en inneboende och god kraft till all form av kreativitet och till alla former av mellanmänskliga relationer."
Detta är en förenkling. Att sexualitet ofta resulterar i något gott tvivlar få på, men att det i visa fall är en kraft som är destruktiv och orsakar lidande är också sant.
3. "Alltså något mycket mer än det vi i dagligt tal benämner sex, nämligen utövandet av sexualiteten genom könsorganen."
Slutsatsen är dock korrekt, men att det är dagligt tal att tänka på sexualitet som endast sex med könsorganen får vi anta är en personlig erfarenhet Samnegård har.
4. "I det fysiska sexet inbjuds människan till att i kärlek vara öppna för att bli Guds medskapare av nya människoliv."
Fysiskt sex kan under vissa specifika förhållanden leda till att människoliv skapas. Vad övrigt Samnegård påstår i (4) saknas de förnuftsmässig grund för.
5. "Kan något vara mer fantastiskt?"
Eftersom (4) är en till stora delar ogrundad premiss är detta en hypotetisk fråga, även om avsikten förmodligen var retorisk.
6. "Därför bör vi inte aktivt stänga ute denna möjlighet från sexet i sig själv, vilket alltid är fallet vid samkönad sex."
Denna slutsats kan inte dras. Även om (4) skulle vara korrekt och svaret på (5) är nej, blir slutsatsen inte logiskt tvingande. Detta beror på den filosofiska svårigheten att härleda ett bör (6) från ett är (4).
7. "Barn mår bäst av att växa upp i en trygg familj med båda sina biologiska föräldrar."
Det saknas vetenskapliga belägg för detta påstående. Om Samnegård har någon annan förnuftsmässig grund för detta påstående, så anges inte detta.
8. "Bland annat därför är sexets rätta plats ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna."
Denna slutsats kan inte dras ur ett ogrundat, förmodligen felaktigt, faktapåstående (7) och en felaktig slutsats (6).
9. "Detta förbund är också tänkt att återspegla Guds eviga kärlek.
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
10. "Denna kärlek manifesterades som allra tydligast då Jesus (som är Gud själv) uppoffrade sitt liv på korset för vår skull."
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
11. "På samma sätt ska man och kvinna i äktenskapet vara beredda att i livslång kärlek uppoffra sig själva för den andra partens och barnens skull."
Även om det skulle finnas förnuftiga grunder för (9) och (10), utanför Bibeln, följer inte (11) ur detta.
12. "All form av medveten odling av sexuell upphetsning utanför detta sammanhang tror jag strider mot Guds vilja."
Eftersom denna slutsats bygger på en rad förnuftsmässigt ogrundade och felaktiga premisser, så är den inte förnuftsmässigt grundad. Samnegård misslyckas med sin föresats, vilket han förmodligen är medveten om, då ett "tror" tagits med i slutsatsen.

Den katolska synen på homosexualitet, som Samnegård representerar, är förtryckande. De hbtq-personer som växer upp med denna syn på homosexualitet, följer den frivilligt eller på grund av skuld- och skambeläggande, förvägras att leva ett mänskligt liv fullt ut. Oavsett om man tror att människan är Guds skapelse eller inte, så är denna syn på homosexualitet oetisk. Att Samnegård försöker släta över en djupt oetisk och förnuftigt ogrundad moralisk syn med "att är kommer till korta inför kristen moral", snarare stjälper än hjälper.

Stjärnexplosion



En makalös time-lapse-film av en stjärnexplosion från Hubbleteleskopet. Läs mer här.

15 aug 2014

"Vi bevittnar ett folkrättsbrott i Irak"

Tara Twana och Christer Sturmark, i Humanisternas förbundsstyrelse, skriver i Dagens Arena -
Vi bevittnar ett folkrättsbrott i Irak. Inlägget avslutas:
Vi står nu på randen till ett nytt storskaligt krig i Irak medan det internationella samfundet passivt tittar på. Det räcker inte med att omvärlden diskuterar och fördömer IS. Enligt den kurdiska journalisten Kamal Chomani kommer inte den kurdiska regionen att klara av flyktingtrycket från både Syrien och internt i Irak. Alla flyktingar har olika behov och situationen för många är kritisk. 
Vi måste alla stå upp för människors lika värde och mänskliga rättigheter och erbjuda humanitärt stöd i form av medicin, mat och tält i flyktinglägren. Men framför allt måste USA, EU och FN nu agera med gemensamma krafter för att sätta stopp för IS politik. Irak behöver också hjälp med att skyndsamt bilda en ny regering där även minoritets gruppernas rättigheter respekteras. 
När IS börjar rekrytera från terrornätverket al-Qaida finns en oro för attentat även utanför Syrien och Irak. IS utgör inte längre bara ett hot mot minoriteter i dessa länder – de utgör ett hot mot världssamfundet.

"Akut läge i Irak kräver handlingskraft"

Fyra debattörer, däribland Humanisternas förre styrelseledamot Dils Demirbag-Sten, skriver i en gemensam debattartikel i SvD. "Världens demokratier bör ansluta sig till USA:s beslut och erbjuda den kurdiska armén humanitärt och militärt stöd, skriver Soran Ismail, Dilsa Demirbag-Sten, Özz Nûjen och Sakine Madon."
Assyrier, yazidier och andra grupper på flykt, har sökt sig till de kurdiska områdena och får i den mån det är möjligt skydd och hjälp. Därför vore ett fortsatt stöd för de kurdiska styrkorna, som står upp för folket när den irakiska armén inte förmår, stabiliserande för hela regionen. I nuläget behövs det akuta lösningar för att lindra mänskligt lidande och humanitär katastrof, men det är viktigt att man lyfter en kurdisk statsbildning som en långsiktig lösning i fortsatta politiska samtal och förhandlingar. Grundprincipen måste vara att de folk som vill själva ska få besluta över sin självständighet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt, tillsammans med utrikesminister Carl Bildt, vädjar till FN:s säkerhetsråd att enas. I den bästa av världar hade FN agerat kraftfullt för länge sedan. Nu är vi dessvärre inte där.
President Barack Obamas meddelande om att USA kommer att stödja de kurdiska och irakiska styrkor som bekämpar IS är ett besked som inte kommer en dag för tidigt. Vi kan alla som medmänniskor ­bistå med hjälp. Världens demokratier bör gå samman, ansluta sig till USA:s beslut och erbjuda den kurdiska armén humanitärt och militärt stöd.

Hedenius om Katolicismen

Nu frågar jag, kan en intellektuell vara katolik? Svaret måste bli - Ja, naturligtvis kan han det och han måste ta den katolska tron på allvar, inte bara springa i mässan och knäböja ett slag på det oengagerade sätt som när man stjälper i sig en kopp kaffe, i fall man känner sig lite nere. 
Nästa fråga blir: Kan Katolicismen tänkas han någon positiv dragningskraft på de intellektuella? Den vetenskapliga filosofin eftersträvar precision och klarhet. I denna situation har Katolicismen något utomordentligt att erbjuda, nämligen auktoritet i frågan om filosofiskt vetande. Påven Leo XIII rekommenderade 1874 den så kallade tomismen som norm för de intellektuellas filosofi. Tomismen utformades under medeltiden, men den tar åtminstone i ett viktigt avseende blivit moderniserad. I sin nuvarande form innehåller den katolska filosofin ingenting som strider mot naturvetenskapliga eller medicinska upptäckter. Samtidigt har den Katolska kyrkan bibehållit det bästa inom den gamla tomismen, dess klara och rationella framställningsform.
Jämför man i det avseendet till exemplet Den svenska kyrkan och dess teologers filosofi med Katolicismen, då konstaterar man snart katolikernas överlägsenhet.
- Ingemar Hedenius, 1958

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se