20 dec. 2014

19 dec. 2014

Ny lag gör inte tolkningarna vid skolavslutningar enklare

Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD), skriver i UNT om att skolavslutningar skall kunna förmedla ett kristet och "självklart" kulturarv:
För oss kristdemokrater är det en självklarhet att försvara möjligheten att hålla skolavslutningar i kyrkor. Samlingarna är påminnelser om vårt lands kristna kulturarv och om varför vi firar jul.
Det kan hända att kristdemokrater behöver en årlig påminnelse om varför de firar jul, men Oscarsson kan inte utgå från att övriga har samma behov. Sedan firar vi helt enkelt jul av olika anledningar och det finns ingen "rätt" anledning. Om man skall lära sig varför svenskar i allmänhet firade jul för 100 år eller 1000 år sedan, får man gå på en historielektion, inte till kyrkan. Till kyrkan går man för att fira kristmäss.

Artikeln är skriven med anledning av den av förra regeringens föreslagna förändringen av skollagen, där det föreslås att "enstaka konfessionella inslag" skall tillåtas:
Trots första stycket får det i annan utbildning än undervisning förekomma enstaka konfessionella inslag som syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv. Deltagandet i sådana delar av utbildningen som innehåller konfessionella inslag ska vara frivilligt.
Oscarsson debattinlägg innehåller fler konstiga och kristocentriska resonemang, men jag skall bara ta upp ett till. Han skriver avslutningsvis att "Tolkningsproblematiken blir bra mycket mindre i det nya lagförslaget." Detta är förmodligen en allvarlig felbedömning.

I författningskommentarerna till lagförslaget står det:
Det är inte möjligt att uttömmande reglera exakt vilka inslag som kan täckas av den föreslagna regleringen, men det kan t.ex. handla om att sjunga psalmer eller andra sånger och musikstycken som är kopplade till den aktuella högtiden även om dessa har ett konfessionellt innehåll. Det kan också innebära att en präst eller andra med motsvarande roll medverkar i högtiden. Det ligger självfallet i sakens natur att en präst både är och uppfattas vara en representant för konfessionen. I de fall en prästeller motsvarande medverkar vid högtiden bör denne tillåtas att utföra handlingar som måste betraktas som konfessionella. Däremot bör det inte få förekomma att barn eller elever känner sig tvingade att delta aktivt i inslag med konfessionell prägel. De bör t.ex. inte uppmanas eller förutsättas aktivt delta i bön. Trosbekännelse bör inte heller förekomma.
Ett exempel för att understryka tolkningssvårigheten. Får prästen säga "Vi ber - Vår Fader"? Är det en uppmaning? Förutsätts eleverna delta?

Att det fortfarande kommer blir bedömningssvårigheter, men med fler konfessionella inslag, inser de som tänkt efter. Justitieombudsmannen skriver i sitt yttrande:
Syftet är att förtydliga regelverket och skapa ett större utrymme för förskolor och skolor att anordna samlingar i kyrkor och motsvarande lokaler. [...] 
Rent allmänt kan anföras att det även vid den praktiska tillämpningen av den föreslagna undantagsbestämmelsen, som tillåter enstaka konfessionella inslag bara under vissa omständigheter, sannolikt kommer att uppstå svårbedömda gränsdragningsfrågor. Det kan alltså befaras att den nya bestämmelsen i skollagen inte kommer att göra det lättare för skolledare att veta hur aktiviteter ska utformas för att vara förenliga med skollagen. Det uppgivna syftet att förtydliga regelverket uppnås med andra ord inte
Och myndigheten som har till uppgift att granska skolans verksamhet håller med:
Skolinspektionen instämmer i att det finns ett behov att tydliggöra vad som ska gälla
beträffande skolavslutningar och andra sammankomster i kyrkan för skolor med offentlig
huvudman.
[...] Skolinspektionen är emellertid tveksam till att det nu aktuella förslaget bidrar till att tydliggöra detta. Förslaget som det nu är utformat väcker enligt Skolinspektionen fler frågor än klargöranden.
Förhoppningsvis lyssnar regering och riksdag i allmänhet mer på dessa myndigheter, än på de som missionerar för att det kristna kulturarvet skall återuppstå. Det behövs inte mer konfessionella inslag i skolan, utan istället behövs insikten att skolavslutningarna först och främst är till för eleverna. Därför skall de utformas så de passar alla elever.

"Varför välkomnas inte barnen längre?"

Mikael Göransson, humanistisk officiant, har skrivit en insändare i Mitt i Järfälla om att Järfälla kommun beslutat att slopa den ersättning som kommunen tidigare givit officianter vid barnvälkomnanden. Hur tänkte kommunen när man drog in de ickereligiösa välkomstceremonierna
för barn?
I nästan tjugo år har jag fått förmånen att vara borgerlig officiant i Järfälla kommun. Det innebär att jag hjälpt till med välkomstceremonier för barn och begravningar utan kyrkliga eller andra religiösa inslag. Det har varit uppskattat. Dessutom det mest meningsfyllda jag gjort som förtroendevald. [...]
Som officiant i Järfälla kommun förordnades jag 1996 och blev arvoderad (något). Du som använt dig av denna fina service har blivit bjuden på detta av kommunen och mig, som jag brukar säga. Andra fakturerar jag. Dessa något unika kommunala tjänster borde ha diskuterats under alla dessa år, men så har ej skett. En fin service som inte varit föremål för bra ledarskap. Men sent omsider vaknade politikerna och beslöt då i mars i år att slopa denna service från årsskiftet.
Läs resten av insändaren i Mitt i Järfälla 16 december 2014 s.2

Midvinter och jul - omtankens tid!

Information från Insamlingsstiftelsen Humanisthjälpen
------------------------------------------------------------------------

Förr firades midvinter vid solens återkomst. En lång fest under en sträng årstid, mot en varmare framtid. För överlevnaden krävdes omtanke om varandra. Idag firas julen annorlunda. Men omtanken finns kvar, gåvor hör till julen. Låt din gåva värma dem som lever utanför omtanken!

Ge en gåva!
Ge en gåva, med eller utan Gåvobevis, via vår Donationssida, som tar betalkort.

Du kan även donera via giro eller överföring, Plusgiro 90 02 79-1 eller Bankgiro 900-2791. Vill du ha Gåvobevis, maila oss när du gjort donationen, så skickar vi per mail.

Bli månadsgivare!
Många bäckar små... En Donation i Månaden ger våra hjälpmål en mer beräkningsbar ekonomi. Och givarglädjen varar året om! Även det en lämplig julklapp. Maila för särskilt Gåvobevis.

Vid frågor, maila, vi svarar snabbt! kansli@humanisthjalpen.se

Årets julklappstips

18 dec. 2014

We’re All Different, Yet The Same

Den taiwanesiska megapopstjärnan Jolin Tsais senaste video baseras på en verklig historia om ett par som levt ihop i 30 år. När den ena partnern på ålderdomen lades in akut på sjukhus, nekades den andra partnern att samtycka till viss vård, eftersom hon inte var legal maka. När hon tillfrågades om sin relation till patienten kunde hon bara svara "en god vän". Musikvideon har fått stor uppmärksamhet i Taiwan, inte minst för att skådespelerskan Ruby Lin spelar en roll i den. [GSN]

Det pågår en debatt om samkönade äktenskap i Taiwan, men ännu finns ingen lagstiftning som stödjer detta.

Vedervärdiga ideologier


Vi måste stoppa SD och deras vedervärdiga ideologi. Det här är ett oförargligt påstående som ligger i tiden. Men det är inget oviktigt påstående utan tvärtom en viktig markering att göra gentemot högerextremism och rasism. Vi argumenterar mot SD för att deras idéer skulle orsaka skada om de implementerades. Det är inte så att de som företräder SD är onda personer som vi vill hindra, helt oavsett vad de tycker och tror. Vi vill stoppa deras ideologi.

Vi måste stoppa IS och deras vedervärdiga ideologi. Igår rapporterade media om att IS dödat över 150 kvinnor som vägrat gifta sig med IS-krigare. Dagen innan rapporterades om att Talibanerna mördat nästan 150 barn på en skola i Pakistan. Men att vilja stoppa IS och deras vedervärdiga ideologi är inte riktigt lika oförargligt. Prova att skriva det på Facebook ska ni få se, något jag gjorde igår. Plötsligen handlar det inte om en farlig ideologi längre, utan om onda människor som hade kunnat motivera sina onda handlingar med vilken ideologi som helst. Och kom ihåg att nazisterna och kommunisterna var värre.

Menar man då att svenskar egentligen är goda men kan falla offer för SD:s ideologi om ingen säger ifrån, medan människor från Afghanistan och Irak egentligen är onda och kan motivera sina ondskefulla handlingar utifrån vilket kärleksbudskap som helst? Att påstå detta vore rasism och inkonsekvens. Menar man att eftersom nazister och kommunister mördat fler så är islamism ett marginellt problem? Att påstå detta vore att relativisera våldet i Mellanöstern bortom alla rimliga gränser.

Nej, det är en medmänsklig skyldighet att arbeta mot våldsideologier. Alla våldsideologier. Islamism är en sådan ideologi

Talibaner, Al Shabaab och IS har något att samlas kring, en gemensam ideologi att driva, något som de tillsammans håller för heligt. Utan detta hade de inte haft något gemensamt. Denna ideologi innehåller enormt ondskefulla uppmaningar och regler om hur man korsfäster oliktänkande och håller slavar. Om bara budskapet hade varit att de skulle överösa sina motståndare med blommor hade vi inte haft lika stora problem. Det är samma sak inom politiken. Jämför kommunister med socialdemokrater, fascister med konservativa.

Läror som innehåller våld används också för att berättiga våld. Det här borde inte förvåna någon.

17 dec. 2014

Svenskar och samer

Per Dannefjord skriver på sin blogg om nationella identiteter - Svenskar och samer - återgivet nedan i sin helhet.
Svaret till Björn Söder borde vara: "Är du medborgare så är du, i övrigt är svenskhet ett påhitt som varken går att definiera på ett rimligt vis eller tillskriva något särskilt värde. Uttalandet är således ointressant och säger ingenting om vare sig de grupper som diskuteras eller om någon vars förfäder bott i Sverige i sexton generationer. Vill någon kalla sig svensk, eller identifiera sig som svensk är det bara att göra det. Om någon inte vill är det precis lika okej, oavsett var eller av vem vederbörande är född."
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Svenskar och Samer

En riktigt dyster situation är när någon säger något dumt och får en mängd invändningar som alla är lika dumma som det de kritiserar. Det är illa nog med fiender, men inte så illa som ”vänner” vars uppfattningar är svåra att acceptera.

Björn Söders uttalande om samer, judar och kurder var obehagligt och förtjänade definitivt kritik. Han gör skillnad mellan människor på ett sätt som rimligen inte går att försvara. Han antar att vi har en och endast en grundläggande identitet och att det går att gruppera människor i enlighet med denna. Det är i sig fel på en mängd sätt, och jag går in mer i detalj på det problemet här.

Reaktionen lät inte vänta på sig och ett stort antal röster hävdade omedelbart att detta var rasistiskt och att man visst kan vara svensk även om man är kurd, jude eller same. Jag håller med om det, men hävdar ändå att reaktionen var problematisk och bidrar till att reproducera de problem Söder står för. Att jag håller med bygger emellertid på att jag enbart betraktar svenskhet som ”medborgarskap”, eller att man helt enkelt är invånare i Sverige. Vilket vi bestämmer oss för har mindre betydelse för mitt argument. Söder skulle inte hålla med om detta, utan hävda att svenskhet är något annat och mer än att vara medborgare eller bo i Sverige. Jag skulle alltså hävda att de utpekade grupperna (hur de nu ska avgränsas) är svenskar i alla relevanta avseenden och hur de själva definierar sig eller betraktar sin identitet intresserar mig inte i det här sammanhanget. De har de rättigheter och skyldigheter som följer av deras formella status och det är hela saken.

Genom att uppröras över Söders uttalande och hävda att judar, kurder och samer visst kan vara svenskar, utan att samtidigt göra en distinktion mellan identitet och formell tillhörighet är att göra samma fel som Söder men dra gränserna på ett annat sätt. Då är svenskhet fortfarande något som dels är separerat från medborgar- eller invånarskapet och samtidigt markeras fram som något eftersträvansvärt. Om det inte tillskrivs något särskilt värde finns det inget skäl att uppröras över att någon utesluts.

Om vi accepterar denna grundpremiss har vi alltså sagt att Söder har rätt i att svenskheten är något värdefullt. Det är närmast självklart att inte alla människor i världen kan vara svenskar, om så vore hade det inte längre något värde. Dessutom accepteras idén om judar, kurder och samer som distinkta grupper (som visst kan vara svenskar). Stora delar av den kritik Söder har fått bygger alltså på samma föreställningar som Söder uttrycker.

Svaret till Björn Söder borde istället vara: ”Är du medborgare så är du, i övrigt är svenskhet ett påhitt som varken går att definiera på ett rimligt vis eller tillskriva något särskilt värde. Uttalandet är således ointressant och säger ingenting om vare sig de grupper som diskuteras eller om någon vars förfäder bott i Sverige i sexton generationer. Vill någon kalla sig svensk, eller identifiera sig som svensk är det bara att göra det. Om någon inte vill är det precis lika okej, oavsett var eller av vem vederbörande är född.”

Jag har i många avseenden mer kultur gemensamt med vissa av mina samiska, judiska och kurdiska vänner än jag har med exempelvis Björn Söder även om de förra inte gillar Evert Taube eller äter falukorv. Det finns förmodligen minnen och koder som jag har gemensamt med många ”svenskar”, men inte med alla och hur som helst är dessa oanvändbara för att göra distinktioner mellan människor. Den svenskhet som Söder och SD talar om är jag inte intresserad av och det är fortfarande ingen som har lyckats visa vad den består av. Det enda som presenteras är vaga floskler eller banala exempel på sådant som vissa gillar och andra askyr. Oavsett hur ”svensk” definieras kan vi konstatera att det finns stora skillnader mellan personerna i den kategorin. Vår omtanke eller vårt ansvar kan inte bygga på att en person definieras som, eller kallar sig, svensk.

Det finns mycket som är bra med Sverige, men jag kan knappast vara stolt över att jag är svensk. Jag hade bara turen att växa upp här. Det är jag glad för, men att min eventuella svenskhet skulle ha eller ge mig något särskilt värde är en helt annan sak, och den gör mig mest illa till mods.

Än värre blir det när Mattias Åhren uttalar sig. Han är same, enligt tillgängliga definitioner, och ger Björn Söder rätt. Han menar att samer inte är svenskar och att ”man har rätt till särbehandling om man har en kulturell bakgrund som är annorlunda än majoritetsbefolkningen”. Citatet skulle vara en korrekt beskrivning av apartheid. Han menar att det är detta som ger samerna rätt till ett eget parlament, men tycks oförmögen att se att den lagstiftningen är ett utmärkt exempel på rasism, om än förklädd i omtanke och dåligt samvete. Grunden för särbehandlingen är någon slags idé om ras, det är bland annat blodsband som gör dig till same. För att få rösta i sametinget måste du dessutom anse dig vara same. Åhren och Söder uttrycker således precis samma grundsyn och den är rent av värre i Åhrens fall eftersom han uttryckligen talar om särbehandling.

Man får gärna anse sig vara same om man vill och jag kan utan vidare se ett värde i att det samiska språket förblir levande, men att blodsband och kollektiv identitet skulle ge dig särskilda rättigheter är och förblir djupt obehagligt, såväl i Sverige som i Sydafrikas apartheidstat, i Israel eller varhelst det förekommer.

Det som är oroande här är dels, naturligtvis, att ett parti som SD har så många sympatisörer, men också att deras grundföreställningar tycks delas av många som inte alls röstar på dem. Nationalism är alltid problematisk, även i de mindre uppseendeväckande formerna.

Per Dannefjord

"Talibanernas massmord är inte en isolerad händelse"

Gulal Ismail kommenterar i norska Fritanke talibanernas vedervärdiga attack igår.
I dag vaknade jag till en svart dag. På vägen till kontoret fick jag reda på att en skola i min hemstad, Peshawar, hade tagits som gisslar av den militanta gruppen «Tehreek-e-Taliban Pakistan». De hävdar att det var en reaktion på militärens operation mot talibanerna i Pakistans stamområden. Under dagen har terroristerna dödat mer än 130 barn på skolan och flera hundra er skadade.
Det är inte bara en skola som er tagen som gisslan av talibanerna – ett helt land er taget som gisslan. Detta påminner mig om den dagen då Malala blev skjuten av talibaner för att hon förespråkade undervisning för flickor. Att angripa undervisningsinstitutioner och sprida fruktan i de ungas sinne är talibanernas metod. Då de påbörjade ockupationen av Swat-dalen och FATA-områdena i nordväst-Pakistan, ödelade de mer än 400 skolor. [min översättning från norska]
Läs hela kommentaren på fritanke.no.

Gulal Ismail tilldelades i somras utmärkelsen International Humanist Award. Hon är grundare och ordförande för Aware Girls, en organisation som arbetar för bemyndigande av kvinnor, feminism och fred i Pakistan.

En längtan efter frihet


Bilden visar kvinnor som demonstrerar mot hijabtvånget i Iran, några dagar efter revolutionen 1979.

16 dec. 2014

Moraliseringsbakslag

Ulf Ekman har räknat ut att svordomar inte bör användas, då de utarmar språket. Antingen så svär han för mycket, eller så har han inte identifierat hela sanningen. Notera Andreas Holmgrens tjusiga smashboll på Twitter:


Sverigedemokraterna är i första hand nationalister, inte rasister

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap och nationalitet. Skall det vara så svårt att förstå? När Björn Söder menar att samer inte är svenska, så menar han inte att de inte skall vara svenska medborgare med samma rättigheter som övriga sådana. Han sorterar dem utifrån en nationstanke som är den bärande idén hos Sverigedemokraterna. Eftersom han inte sorterar dem utifrån gener är han inte ens rasist. Han är nationalist, och det är han tyvärr stolt över.

Jag vet inte om det är av lättja eller oförstånd som journalisterna inte tycks kunna göra reda för dessa begrepp. Går det inte att hålla begreppen rasist och nationalist i huvudet samtidigt och skilja dem åt? Kanhända begår Söder ibland misstaget att placera människor till en viss ”nation” på grundval av deras biologi (t ex hudfärg), men det är kulturen, inte biologin, som han och hans partikamrater hakar upp sig på. Om journalister och andra skribenter kunde sluta tramsa med sitt skadeglada skrockande över att de trasslar in sig i sin egen retorik, så kunde vi kanske börja trassla ut dem så att folk kan se deras grumliga argument sådana de verkligen är. Att ropa rasist är inte ett dugg bättre än att ropa varg. På det viset kan jag förstå, fastän inte sympatisera med, Söders frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Men han gör ju inte saken bättre med sitt uppförande.

Vad grundar jag då min beskrivning av Söder & co som nationalister men inte rasister på? Jo, på Sverigedemokraternas eget principprogram, som är lätt att finna på deras egen hemsida. Låt oss titta på några citat.

”Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

Här ser vi hur de definierar nationen. Sverigedemokraterna har även folk med invandrarbakgrund i sitt parti (rätta mig om jag har fel). Jag tror att även den mest mörkhyade skulle vara välkommen, förutsatt att hen låter sig assimileras. De nämner sedan bland andra samer som tillhörande en annan nation inom den svenska staten, undantagna från ”allmänna assimileringssträvanden”.

”Att kärleken till den egna nationen och viljan att befrämja dess intressen vid
flera tillfällen i historien har vänts till hat och aggression mot andra nationer är ett beklagligt faktum. Att på dessa grunder avfärda alla former av nationalism och fosterlandskärlek är dock … befängt…”

Här nämner de nationalism och ”fosterlandskärlek”, patriotism, i samma mening och likställer dem troligen. Men det går också att vara patriotisk utan att vara nationalist (hoppsan, nu blev det tre begrepp samtidigt, går det?)

”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.”

Detta kallas för primordialism och är en form av nationalism som anses härstamma från Rosseau och vara motbevisad. Min källa i detta fall är dock Wikipedia, rätta mig återigen om jag har fel. Men oavsett detta så ser vi hur SD ser på nationen. Det är den "naturliga" grunden för den samhällsgemenskap de vill skall vara förhärskande i Sverige. Då kan det vara på sin plats att se närmre på hur de definierar den svenska nationen.

”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”

Lojalitet, identitet, språk och kultur. Här har Söder problem med Ismail som har en både svensk och kurdisk identitet. Enligt Söder kan man bara ha en identitet. Låt honom bevisa att man inte kan identifiera sig med mer än en ”nation”. Procenträkning räcker inte.
Språk, vidare. Det är svenskan som gäller, förstås. Enkelt? I frasen ”ärans och hjältarnas språk” lär det bara vara ordet ”och” som är ursvenskt. Vi lånar in främmande ord, ska vi sluta med det och göra som islänningarna? Är alla dialekter lika svenska? Hur är det med älvdalskan? Vem bestämmer vilken svenska som är den rätta, gemensamma (akademin?) och vad gör vi med dem som använder "fel" svenska?
Kultur, slutligen. Detta har ett eget kapitel i principprogrammet, där man kan läsa följande:

”Kultur skulle kunna definieras som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor. Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.”

Konkretare än så blir det inte. Jo, vi ser en bild av ett fat med kräftor, två skummande glas öl, två nubbeglas, knäckebröd och ost mot en bakgrund av solbelysta tallar på en skärgårdsklippa. Det konkreta exemplet på något osvenskt är kvinnlig omskärelse. Jag skulle vilja veta vilka fler fenomen som räknas in i den svenska kulturgemenskapen och vilka som räknas ut. Låt oss skapa en svenskhetsskala där kräftskiva utgör 100% (eftersom Söder gillar procent) och kvinnlig omskärelse är 0%. Vilka kulturfenomen får höga svenskpoäng? Jag gissar att svenska folkdräkter, folkmusik och folkdans, Kalles kaviar, IKEA, Carl Larsson och snus har topplaceringar.

Jag vill meddela att jag själv äger en folkdräkt, lyssnar och dansar till folkmusik, har en tub Kalles i kylen, en icke föraktlig andel IKEA-möbler och en eller annan Carl Larsson-reproduktion (snuset betackar jag mig för.) Men om sådana fenomen skall få definiera det svenska blir det en tämligen banal, ytlig kultur. Vad sägs om mer fundamentala och universella idéer som jämlikhet, demokrati, mänskliga fri-och rättigheter, ansvarstagande, hövlighet, barmhärtighet och för all del jantelagen? Vad är det som är så svenskt att det kan få utgöra ett kriterium för om en människa tillhör den svenska nationen eller inte? Vad exakt är det som SD vill bevara?

”Det som vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk samhällsutveckling.”

Jaha, det var ju betryggande. Vad är det som har detta höga symbolvärde, denna utbredning och betydelse för samhällsutvecklingen? Små grodorna? Det är nog ingen större risk att den leken försvinner än på ett tag, så vad vill SD vidta för åtgärder för att säkerställa dess fortlevnad? Extra bidrag till hembygdsgårdar och nationalmuséer? För all del, motionera om det då. Men eftersom detta med kulturen är så centralt i SD:s nationalistiska ideologi vill jag veta mer. Vad, exakt, är det som skall skyddas och hur? Vad har det för konsekvenser för den förda politiken?

SD hatar mångkulturalismen. Jag förstår dem. Idén att olika kulturer skall samexistera fredligt sida vid sida är dum. Men inte för att "kulturer" inte kan samexistera, utan för att det inte går att dela in människor efter kultur så lätt som SD tror. Jag upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja erkänna.

Människor är individer, även de som starkt identifierar sig som t ex muslimer eller svenskar och helst inte vill stå upp som individer (det är därför jag hävdar att man inte kan vara sverigedemokrat och humanist, eftersom humanisten i min förståelse ser människor som i första hand individer). Var går egentligen gränserna för den ”svenska kultur” som den ”svenska nationen” vilar på? Skulle jag kvala in som svensk? Och vad tänker SD göra om jag inte gör det, om jag skulle vara en av dem som utträder ur den ”svenska nationen”?


Finns det någon enda journalist kapabel att ställa dem mot väggen och kräva svar på dessa frågor istället för att skjuta från höften och kladda rasist-etikett på allt som fortfarande rör sig? Granska, beskriv, analysera nationalismen istället för att jaga billiga poänger. Med sådana fiender kommer SD annars att fortsätta klara sig utmärkt utan vänner.

Julönskning

15 dec. 2014

Hädelseanklagelse för ISIS-skämtteckning

Chefredaktören för the Jakarta Post är misstänkt för "religiöst förtal". I juli i år publicerade tidningen en skämtteckning med udden mot ISIS. Deras svarta flagga hade fått en dödskalle, men texten "Det finns ingen Gud utom Allah" var bibehållen.

Bild från scmp
Några dagar efter publiceringen, efter protester från några muslimska grupper, bad tidningen om ursäkt, de hade gjort en "felbedömning" och drog tillbaka teckningen. Men i förra veckan inleds en polisundersökning om blasfemi. [BBC]
"We are amazed because the fact is we did not commit a criminal act as accused. What we produced was a journalistic piece that criticized the ISIS [Islamic State in Iraq and the Levant] movement, which has carried out violence in the name of religion. It means that the ISIS caricature was not blasphemous. We all know that ISIS is an organization that is banned in Indonesia and across almost the entire world." skriver chefredaktören Meidyatama Suryodiningrat som svar.
De muslimska grupper som vill motarbeta ISIS och anser de har en felaktig syn på islam borde finna andra medel än att begränsa pressfriheten och yttrandefriheten genom hädelselagstiftning.

14 dec. 2014

Nytt avsnitt! #110 - Radio Houdi Rekommenderar



Nytt avsnitt av Radio Houdi och denna gång rekommenderar sig John och Anders.

Det närmar sig jul och det är dags att rekommendera saker. John är trött efter att ha spelat basebollspel på PS4 på natten.

Vi pratar andra dataspel med musiker som Prince Interactive och Queensrÿches Promised Land CD-Rom. Pirate Bay, DDos-attacker mot Telia, hur Greenpeace gör bort sig och förstör historiska landmärken.

Vi rekommenderar vidare Lykke Li, Dag Vag, John Mayer pratandes klockor, tv-serien Cosmos, julfilmer och mycket mer.

Men tid ges till frågor om Anders religösa uppväxt och att att höja rösten och få utbrott över tafsande självpåstådda medium, horoskop, präster som säger att tomten är bluff, kafékvitton med bra bra texter som upprör, konspirationsteorier och mycket mer.

En fullmatad timme med Radio Houdi i högform som vi kan rekommendera!

Krafters knepighet

Är fysikens krafter verkliga? Eller fält? Diskussion/debatt med matematikern Peter Cameron, vetenskapsfilosofen Eleanor Knox och post-postmoderna metafysikern Hilary Lawson.


13 dec. 2014

Skillnaden mellan prat och förhandling

Begreppen "att prata med" och "förhandla med" blandas ofta ihop, glider över i varandra - medvetet eller omedvetet. Skillnaden mellan dem och hur det psykologiskt förhåller sig när "prat" går över i "förhandling", reder Lena Andersson förtjänstfullt ut i dagens DN kolumn: "Förhandling är inte prat". Som exempel på detta skriver hon om avslutet i ett parförhållande, för att komma över i det aktuella - övriga riksdagspartiers relation till Sverigedemokraterna.
SD [har] inget att förlora den dag någon i desperation ber dem om hjälp. Den som inget har att förlora i en förhandling vinner alltid. Relationen är för asymmetrisk för att förhandling ska kunna kallas förhandling. I en verklig förhandling kompromissar båda. Men SD behöver inte kompromissa. I utbyte mot den obefintliga kostnaden att ge motparten stöd i frågor som är dem likgiltiga kan de önska sig vad de vill i sin enda viktiga fråga. Det ligger alltså i denna förhandlings inre logik att om de andra partierna börjar förhandla med SD för att få igenom egna förslag blir de kvar på knä tills SD fått allt de vill ha. Det finns inget skäl för dem att vara återhållsamma. 
Det värsta som kan hända partiet är att förhandlingen strandar och då är allt bara som vanligt, att ingen vill ”prata med” dem och att folkets sanna röst tystas. Även det gynnar som bekant partiet. Och så gror missnöjet igen tills en ny förhandling framkallas där partiet än en gång inte har något att förlora, däremot genomdrivandet av hela sin politik att vinna. 
Det vilar alltså ingen ängslig futtighet över de andra partiernas beslutsamhet att inte förhandla med SD. Det är inga koketta krumbukter eller falsk humanistisk moral. Det handlar om huruvida Sverigedemokraterna ska ha hela makten över migrations- och integrationsfrågorna eller ej, med allt som följer på det. Börjar de sju övriga att förhandla med dem styr Sverige- demokraterna i samma stund över dessa frågor. Inget mindre än så. 
SD:s missnöje är inte mycket att klandra dem för. De har sina uppfattningar och motiverar dem med argument, de känner vad de känner. Men det går inte att förhandla med missnöjet. Missnöje är en destruktiv kraft i alla mänskliga sällskap, inte bara i politiken. Destruktiviteten dominerar och bestämmer överallt där den far fram. De ständigt missnöjdas försåtliga makt ligger i att de aldrig kan förlora, för även när de förlorar vinner de. En förhandling där den ena inte behöver ta risker är inte förhandling utan underkastelse. 
”Prata med” missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt – men inte förhandla.
 Läs hela kolumnen i DN.

Tanken som aldrig slog Ken Ham

Jag såg ett intressant inlägg av Anthony Blair om kreationisten Ken Ham. Ham är kanske mest känd för sitt "skapelsemuseum" i Kentucky, och för att han bygger en fullstor kopia av Noaks ark.


Blair skriver att Ken Ham behöver mer än hundra miljoner dollar, moderna maskiner, arbetskraft, vägar, sågverk och skattelättnader för att bygga sin kopia av arken, men har trots detta aldrig funderat över att det skulle vara några problem för en femhundra år gammal man att bygga arken med bronsåldersverktyg.

Man kanske inte kan tro på allt man läser i Bibeln, trots allt...

12 dec. 2014

Om vägen till filosofi

Kalle Grill, universitetslektor i praktisk filosofi, tar i Tankar för dagen upp skepticismens gräns som värdet av filosofi.

11 dec. 2014

Varför enhörningar?

Magnus Timmerby gjorde mig uppmärksammad på en händelse som kretsar kring serien The Oatmeal. Seriens upphovsman Matt Inman blev inbjuden att prata på årets BAHFest West (The Festival of Bad Ad Hoc Hypotheses), och han antog ett grepp som jag tror att religionskritiker är ganska bekant med.

Inman valde att försvara en påhittad religion, med argument som normalt brukar vara reserverade för de etablerade religionerna. I sin mycket underhållande 11-minutersföreläsning pratar han om sin gud, den enda guden, Jibbers Crabst - en eldsprutande hummer som bor utanför Saturnus.



Den bejublade föreläsningen kan ha gett The Oatmeal nya läsare, men åtminstone en läsare fick nog. Robert klagar över att Internet redan är överfullt av självgoda ateister. Robert klagar över filosofisk ordblindhet, över att ateister har Nordkorea som förebild och över att religion missrepresenteras.


Kort och gott, Robert är missnöjd. Men skillnaden mellan "riktiga" religioner och "påhittade" religioner ligger i hur betrodda de är, inte i hur trovärdiga de är. För den troende som är intresserad av att veta vad ateism är, brukar jag påminna om enhörningen - det mytologiska väsendet som ser ut som en häst med horn, som bl.a. återfinns i filmen Legenden eller i King James Bible. För den som inte tror på Gud, har Gud samma trovärdighet och relevans som enhörningar har för den som inte tror på enhörningar. Eller som tandfén har för den som inte tror på tandfén (för att hänvisa till Richard Dawkins bok Illusionen om Gud). Jämförelsen är bara relevant för den som vill veta vad ateism är, liknelsen är i övrigt undermålig. Den som verkligen tror på tandfén kommer inte vilja höra talas om att atandféister betraktar tandfén som icke-existerande - lika icke-existerande som tandféisten betraktar enhörningar, och den som verkligen tror på "Den Enda Guden" kommer inte vilja höra talas om att ateister betraktar Gud som icke existerande - lika icke-existerande som enhörningar.

Att ha fel kräver alltså ansträngningen av att avskärma sig från vissa grundläggande fakta, men det är inte den enda aspekten. Den andra handlar om att vi på ren slentrian är vana med att religiösa har vissa privilegier som ateister saknar. Att en religiös tror på mytologiska väsen, genererar t.ex. mer respekt än en ateist som tror på chemtrailskonspirationen, oberoende av evidensläget för de båda hypoteserna. För anledningen till att vi har ord för att inte tro på vissa mytologiska väsen (ateist) men inte andra (aenhörningist) beror varken på evidensläget eller på sanningshalten, det beror på hypotesernas popularitet.

Elever i Berlin får vara ledig på Världshumanistdagen

I Berlin har det bestämts att skolelever har rätt att vara lediga den 21 juni för att fira Världshumanistdagen. Det är ett bra beslut som ger humanister samma rättigheter som elever med religiösa livåskådningar. [AP]

Humanistisk konfirmation - Sommarläger för ungdomar i 15-årsåldern

Du behöver inte vara humanist för att gå på ett humanistiskt konfirmationsläger. Ordet konfirmera betyder att bekräfta något. Det du konfirmerar, eller bekräftar, är dig själv och att du håller på att bli vuxen. Vi konfirmerar alltså inte en trosuppfattning eller medlemskap i ett trossamfund. Enligt FN:s mänskliga rättigheter har alla ungdomar rätt att bli presenterade för olika livsåskådningar och rätt att själva utforska var de står. Den humanistiska konfirmationen är ett sätt att få göra det.
Tonåren är en brytningstid. Ungdomar behöver en plats där de kan få prata om saker som är viktiga för dem. Det är många som inte vet om att det finns ett alternativ till en religiös konfirmation, säger Johanna Lundgren, koordinator för den humanistiska konfirmationen.

Sommar 2015

I sommar anordnar vi fyra läger.
Valla Folkhögskola i Linköping (12-18 juni) – 5700 kr – FULLT
Malung Folkhögskola (29 juni-5 juli) – 5700 kr -anmälan på denna länk
Bollnäs Folkhögskola (3-9 augusti) – 5700 kr -anmälan på denna länk
Valla Folkhögskola i Linköping (3-9 augusti) – 5700 kr – anmälan på denna länk
År 2014 var alla platser på läger bokade ca två veckor efter det att anmälan öppnades. Om det läger du är intresserad av är fullt kan ni skriva upp er på reservlistan på denna länk.
Under hösten 2015  börjar vi planera inför sommaren 2016. På denna länk kan du anmäla intresse för 2016. Intresseanmälan är ej bindande och innebär inte garanterad plats – däremot kommer vi skicka ut information om planerade läger 2016 samt info om när anmälan kan registreras.

Intresserad av att veta mer? Klicka här

Kontakt

En film om Humanisterna

Humanisterna har producerat en kortfilm om de frågor som engagerar förbundet. Bli medlem!

Om att sprida ordet

De som har en budskap de tror på, vill gärna att andra skall höra på detta.
Jesus and Mo uttrycker det så här:

10 dec. 2014

Nya besked om hundarnas efterliv

Det har kommit nya spännande besked från Vatikanen. Vi vet sedan tidigare att både djur och växter har själar, men man har tidigare trott att dessa själar inte kunnat lämna sin djur- eller växtkropp. Vi har tidigare trott att dessa själars existens upphör att existera när djuret eller växten dör. Men efter ett lite luddigt uttalande från påven om världens perfektion, skriver tidningen Corriere della Sera's Vatikanexpert att uttalandet "breddar hoppet om frälsning och eskatologiska salighet till djur och hela skapelsen". Vi kan givetvis inte dra för stora växlar från detta, men om tidningen uppfattat påven korrekt, så får vi inte heller glömma den plats som är avsedd för stygga hundar - helvetet. Ungefär så här föreställer sig profeten Seth MacFarlane att ödet kan se ut för hundar som t.ex. onanerat:


Men det kunde varit mycket värre för hundarna. Den fruktade köttätaren Tyrannosaurus Rex återfinns inte i helvetet, då den har en anatomi som säkerställer en plats i himlen.

Freedom of Thought Report 2014

Idag, på internationella dagen för mänskliga rättigheter, har International Humanist and Ethical Union släppt årets upplaga av the Freedom of Thought Report.

I ett pressmeddelande om rapporten från Humanisterna står följande:
Enligt Freedom of Thought Report, som publiceras årligen av International Humanist and Ethical Union (IHEU), sägs: "Utöver de lagar som i dag straffbelägger avhopp (apostasi) och hädelse har vi noterat en klar ökning i hatpropaganda mot ateister och humanism, där dessa termer överlag används korrekt, men med en avsikt som tydligt kommer ur okunnighet eller intolerans gentemot dessa grupper." 
Rapporten beskriver bland annat ett fall där den malaysiske premiärministern Najib Razak i ett tal i år sa att "humanism, sekularism och även liberalism" var "avvikande" och ett hot mot Islam och mot staten. I samma tal avvisade han också malaysiers rätt till apostasi (att lämna Islam). 
Saudiarabien kritiseras i rapporten för en ny lag som likställer "ateism" med "terrorism". Den första paragrafen i det saudiska kungarikets nya terrorlagstiftning förbjuder "Uppmuntran till ateistiska tankar i varje form, eller ifrågasättande av Islams fundament". 
Även Sverige kritiseras, trots att landet är ett av världens säkraste. Det som drar ner Sveriges totalbetyg är att kyrkoavgiften samlas in av staten; en form av diskriminering. 
Egyptens påstått sekulära regim under president Sisi har pekat ut ateister på ett sätt som rapporten kallar "en organiserad motreaktion mot unga ateister". I juni lanserade Nuamat Sati på Egyptens ungdomsministerium en kampanj för att sprida medvetenhet om "faran med ateism" och varför ateism är "ett hot mot samhället". Det uttalade syftet var att ge unga ateister, som ofta är aktiva på sociala medier, en chans att "omvärdera sina beslut och återgå till sin religion". 
Under de senaste månaderna har myndigheter i Egypten gripit unga ateister som på tv och youtube talat om sin rättighet att uttrycka en ateistisk syn. I en oroande och ovanlig händelseutveckling i november deltog kristna kyrkor tillsammans med egyptiska Al-Azhar i en anti-ateistisk kampanj, där de sa att "Samhället bör göra motstånd mot detta fenomen [ateism]". 
Om Freedom of Thought Report
Freedom of Thought-rapporten är en årlig granskning av förföljelse av ateister i hela världen. I nästan alla länder förekommer systematisk diskriminering av icke-religiösa. I några fall genom religiösa privilegier eller juridiska undantag, där de värsta exemplen innebär att staten fråntar ateistiska föräldrar deras barn, eller där lagen föreskriver dödsstraff för avfällingar (i 13 islamiska stater). 
2014 års upplaga av rapporten noterar: "I år ses en ökning av statschefer och politiska ledare som hetsar specifikt mot icke-religiösa, enbart för att de inte bekänner sig till någon religiös tro, på ett sätt som normalt skulle betraktas som hatpropaganda, hets mot folkgrupp eller förföljelse av etniska eller religiösa minoriteter."
Humanisternas hemsida finns en kort intervju med Ahmed Nadir, från Bangladesh, som förra året sökte asyl i Sverige efter att dödshotats av islamister och riskerade fängelsestraff för att ha "sårat religiösa känslor".

Ibland är allt som krävs för att rubba världen lite musik och en flicka i rosa kappa

9 dec. 2014

"Forskarna är eniga – SD är inte fascister"

Tidskriften Forskning och Framsteg har tagit kontakt med "ett drygt halvdussin ledande forskare inom ämnen som statsvetenskap, sociologi och historia via e-post med frågan om Sverigedemokraterna är fascister/nyfascister." [Ett drygt halvdussin = sju?] Så här är resultaten:
Alla svarade nej. Det gäller såväl specialister på högerextremism som tunga ämnesföreträdare med bred överblick över forskningsläget, som till exempel statsvetaren Sören Holmberg och historikern Dick Harrison.

– Enligt min uppfattning finns det inte fog för att kalla SD något som innefattar fascism. Partiets program har inte ett innehåll som är förenligt med något sånär stringenta definitioner av fascism, skriver Anders Widfeldt, som är statsvetare vid University of Aberdeen och som forskar om högerextrema rörelser i Europa.
Han menar också att om man vill förhindra att SD får politiskt inflytande så är fascismstrategin förenad med stora risker. För om man inte lyckas driva hem fascistargumentet så kommer det att ytterligare stärka SD. 
– SD är enligt min uppfattning en ideologisk blandform av en rad olika strömningar, skriver Heléne Lööw, som är docent i historia vid Uppsala universitet och expert på högerextremism. Hon har bland annat skrivit böckerna Hakkorset och Wasakärven,Nazismen i Sverige och Med sökarljuset på vitmaktsrörelsen. Heléne Lööw menar att vi inte har någon bra benämning på rörelsen ännu.
Läs hela inlägget här.

Tanke- och yttrandefrihet saknas i Palestina

Bild från Proud Atheist
Palestiniern Waleed Al Husseini satt tio månader i fängelse för att han bloggade om ateism och sin syn på islam. Nu undrar han varför icke-troende överges av omvärlden.

Al Husseini drev en blogg och en satirisk facebooksida från Palestina, men i oktober 2010 arresterades han för att ha på ett olagligt sätt skrivit om religion och islam.

När han släpptes, efter tio månader i fängelse, uppmanades han att inte aldrig mera använda Internet, han trakasserades av säkerhetspolisen och mottog dödshot.

Slutligen lämnade han Västbanken, via Jordanien, och lever sedan sex månader i Paris, där ha sök asyl.

Al Husseini skriver om sin erfarenhet i the Daily Beast:
From [Paris] I have the chance to blog in Arabic and in English as “Proud Atheist,” but I am now effectively in exile. I am living alone in a foreign city, cut off from friends and family, all because of my words. 
I still do not feel safe. If I cannot stay here, and if I am not protected, then there’s a chance the Palestinian Authority will arrest me again. That is my fear. I want to be active, but safety is my priority.
My hope is that the international community cares for those like me who are persecuted simply for speaking their minds, to stand against the laws in any country which limits basic freedoms of thought and expression. We are human, and freedom means living our lives without hurting others. Sadly, laws throughout the Middle East—from North Africa to the Gulf—limit the rights of religious minorities and non-believers. 
The international community should do more to protect the plight of these people. There are many of us who need to talk and be reached out to, even if we use fake Facebook accounts for our safety. We must express our thoughts and ourselves. We simply must be allowed this basic freedom.
Yttrande- och tankefrihet är något det allt för ofta talas tyst om när konflikten i Palestina eller andra konflikter i arabvärlden debatteras. Det låter ibland som att folkets frihet är viktigare än människors frihet. Retorik som för tankarna till kollektivism och nationalism, inte till allmänna mänskliga rättigheter.

Sverige har erkänt Palestina som stat. Nu är det dags att Sverige ställer krav på att Palestina lever upp till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Tanke- och yttrandefrihet är förutsättningar för demokrati.

I morgon släpper IHEU sin årliga statusrapport om tillståndet för tankefriheten i världens länder, the Freedom of Thought Report.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se