22 maj 2015

"International writers call for justice for bloggers murdered in Bangladesh"

Från PEN International.

Activists take part in a torch-lit protest against the murder of Avijit Roy, ounder of the Mukto-Mona (Free-mind) blog site.
More than 150 writers from around the world, including Margaret Atwood, Amitav Ghosh, Karl Ove Knausgaard, Yann Martel, Salman Rushdie and Colm Tóibín have condemned the murders of Ananta Bijoy Das (or Dash), Washiqur Rahman Babu and Avijit Roy, three secular bloggers who have been brutally killed in Bangladesh this year.

The group includes writers, publishers and lawyers who have joined PEN International and English PEN in calling on Bangladeshi Prime Minister Hasina Wajed and her government to do all in their power to ensure that the tragic events of the last three months are not repeated and to bring the perpetrators to justice.

The letter, signed by PEN members across the globe, states:
We were shocked and horrified by last week’s murder of 32-year-old blogger and editor Ananta Bijoy Das, who was hacked to death on his way to work by a masked gang wielding machetes in the city of Sylhet on 12 May. Prior to his death, Ananta Bijoy Das had reportedly received a number of death threats from Islamist militants, and his name had appeared in two assassination lists published in the Bangladeshi media, alongside those of other secular bloggers described as anti-Islamic and blasphemous.
Less than two months earlier, on 26 February, fellow blogger and close friend of Ananta Bijoy Das, Avijit Roy was similarly brutally killed. Roy and his wife Rafida Ahmed Bonya, were viciously attacked by unknown assailants close to the Dhaka University campus. Roy died soon afterwards whilst Rafida Ahmed Bonya was severely injured. A militant Islamist group has reportedly claimed responsibility for the attack.
A month later, on 29 March, blogger Washiqur Rahman Babu was murdered just 500 yards from his home in Begunbari, Dhaka. Police have claimed that the attackers targeted the 27-year-old blogger because they believed he had defamed Islam through his writings on websites, forums and social media. Two students from a madrassa (an Islamic school) have since been arrested in connection with Rahman’s killing.
At least three other writers have been attacked or murdered in Bangladesh since 2013 and, although there have been several arrests, no one has been held to account for any of these attacks. We are gravely concerned by this escalating pattern of violence against writers and journalists who are peacefully expressing their views. Freedom of expression is a fundamental right under Bangladesh’s constitution as well as one of the rights under the Universal Declaration of Human Rights.
The authors have called on the Bangladeshi authorities to investigate Ananta Bijoy Das’s death swiftly and impartially as well as the murders of Avijit Roy and Washiqur Rahman Babu, and ensure that the perpetrators are brought to justice in accordance with international fair trial standards. They also demand that the authorities do all in their power to provide protection and support to bloggers and other writers at risk in Bangladesh, in accordance with Bangladesh’s obligations under national and international law.
John Ralston Saul, President of PEN International, said:
‘Since my time in Dhaka late last year, I have seen the situation slip steadily downhill. The government, and the Prime Minister in particular, have the responsibility and the ethical obligation to stop this violence and to ensure that Bangladesh meets acceptable standards of both democracy and the rule of law, which are needed to protect the citizens’ right to free expression.’
Jo Glanville, Director of English PEN, said:
‘This is a campaign of violence against bloggers and writers who are courageous enough to speak out in a hostile culture for free speech. The government of Bangladesh must urgently address the climate of impunity and be seen to safeguard freedom of expression. These shocking events have united writers throughout the world in an important show of solidarity.’

Faith vs. Fact

Sam Harris har samtalat med Jerry Coyne om den senares nya bok: Faith vs. Fact: Why Science and Religion are Incompatible.

Så länge de håller sig till ämnet för boken, så är det ett riktigt bra samtal som tydliggör den konflikt som föreligger mellan religion och vetenskap. Men när Sam Harris leder in samtalet på debatten om islam (34:20) så blir det inte lika nyanserat och reflekterande som tidigare. Här verkar de huvudsakligen ha gemensamma subjektiva erfarenheter, som de inte grundar i vetenskap. De visar inte upp någon förståelse för den kritik de och Ayaan Hirsi Ali möts av. Harris och Coyne skulle behöva inse att de både möts av högljudd tom retorik och goda motargument, samt reflektera över det senare med ett vetenskapligt tillvägagångssätt.

Denna konsensus i oförstånd visar Harris och Coyne även avslutningsvis (44:45) då de diskuterar det filosofiska begreppet fri vilja. Här är de helt överens; världen är deterministisk, vi har ingen fri vilja. De förstår inte alls den kompatibilism som Daniel Dennett representerar, utan försöker bortförklara den filosofiska ståndpunkten med spekulationer om att Dennett försvarar fri vilja av pragmatiska skäl. Här förstår de inte att fri vilja kan definieras på olika sätt och att det finns poänger i att definiera som Dennett och andra filosofer gör.

Mansplain - The Magazine For Women, Written By Men

21 maj 2015

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra



Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra och jag börjar genast tänka otäcka tankar om vilka vapen som kan användas för att döda dessa galningar samtidigt som det historiska världsarvet kan bevaras. Den här typen av motståndare är inte bara obehagliga i sig själva, utan de förändrar också sina motståndare. Dessa mänsklighetens fiender måste stoppas - men hur gör vi det utan att själva bli monster? Tyvärr är nog vapenmakt den enda lösningen i det här akuta skedet.

I förlängningen är det dock inte människorna i IS som är problemet, de är själv offer för en fasansfull ideologi. Det är dags för en internationell kraftsamling mot det verkliga giftet, den Wahhabistiska islamismen. På samma sätt som världssamfundet en gång kraftsamlade för att avnazifiera Tyskland bör vi enas kring en plan för hur vi ska avislamistifiera Mellanöstern. Det här håller inte längre. Sufi-missionärer?



Här kan du se bilder från Palmyra som det såg ut innan striderna.

Inget Skandinavien-vid-Eufrat

TV-presentatören Mehdi Hasan skriver i the Guardian om den pågående "kampanjen" för en islamsk reformation. Här avsnittet om varför det inte är en bra idé att kopiera den kristna reformationen, och om att den typen av reformation kanske redan skett inom islam:
Yet the reality is that talk of a Christian-style reformation for Islam is so much cant. Let’s consider this idea of a “Muslim Luther”. Luther did not merely nail 95 theses to the door of the Castle church in Wittenberg in 1517, denouncing clerical abuses within the Catholic church. He also demanded that German peasants revolting against their feudal overlords be “struck dead”, comparing them to “mad dogs”, and authored On the Jews and Their Lies in 1543, in which he referred to Jews as “the devil’s people” and called for the destruction of Jewish homes and synagogues. As the US sociologist and Holocaust scholar Ronald Berger has observed, Luther helped establish antisemitism as “a key element of German culture and national identity”. Hardly a poster boy for reform and modernity for Muslims in 2015. 
The Protestant Reformation also opened the door to blood-letting on an unprecedented, continent-wide scale. Have we forgotten the French wars of religion? Or the English civil war? Tens of millions of innocents died in Europe; up to 40% of Germany’s population is believed to have been killed in the thirty years’ war. Is this what we want a Muslim-majority world already plagued by sectarian conflicts, foreign occupations and the bitter legacy of colonialism to now endure, all in the name of reform, progress and even liberalism? 
Islam isn’t Christianity. The two faiths aren’t analogous, and it is deeply ignorant, not to mention patronising, to pretend otherwise – or to try and impose a neatly linear, Eurocentric view of history on diverse Muslim-majority countries in Asia or Africa. Each religion has its own traditions and texts; each religion’s followers have been affected by geopolitics and socio-economic processes in a myriad of ways. The theologies of Islam and Christianity, in particular, are worlds apart: the former, for instance, has never had a Catholic-style clerical class answering to a divinely appointed pope. So against whom will the “Islamic reformation” be targeted? To whose door will the 95 fatwas be nailed? 
The truth is that Islam has already had its own reformation of sorts, in the sense of a stripping of cultural accretions and a process of supposed “purification”. And it didn’t produce a tolerant, pluralistic, multifaith utopia, a Scandinavia-on-the-Euphrates. Instead, it produced … the kingdom of Saudi Arabia. 
Wasn’t reform exactly what was offered to the masses of the Hijaz by Muhammad Ibn Abdul Wahhab, the mid-18th century itinerant preacher who allied with the House of Saud? He offered an austere Islam cleansed of what he believed to be innovations, which eschewed centuries of mainstream scholarship and commentary, and rejected the authority of the traditional ulema, or religious authorities. 
Some might argue that if anyone deserves the title of a Muslim Luther, it is Ibn Abdul Wahhab who, in the eyes of his critics, combined Luther’s puritanism with the German monk’s antipathy towards the Jews. Ibn Abdul Wahhab’s controversial stance on Muslim theology, writes his biographer Michael Crawford, “made him condemn much of the Islam of his own time” and led to him being dismissed as a heretic by his own family.

20 maj 2015

Knausgård i cyklopernas land


Karl Ove Knausgård har skrivit en rasande uppgörelse med det svenska debattklimatet i DN Kultur som nästan får mig att ångra alla de timmar av livet jag ägnat att läsa andra böcker än hans. Läs den!
Jag är författare och många av cykloperna har läst mina böcker. Några av dem har blivit väldigt arga. En cyklop liknade mig vid Anders Behring Breivik i deras största tidning, DN. Anders Behring Breivik mördade 77 människor. 69 av dem sköt han ner, en efter en, de flesta av dem var ungdomar och barn. En av de mördade, en flicka, hade blivit skjuten i munnen, men läpparna var hela, vilket innebar att han måste ha skjutit henne på nära håll medan hon skrek på hjälp eller bad om nåd. Cyklopen ansåg att jag kunde liknas vid han som gjorde detta, för att jag hade skrivit mina böcker. En annan cyklop skrev att jag är nazist. Nazisterna försökte utrota ett helt folkslag, och brände miljontals judar i ugnar. Många cykloper har skrivit att jag är misogyn, alltså kvinnohatare. Och nu senast, i förra veckan, var det en cyklop som skrev i DN att jag är en litterär pedofil, och att jag utnyttjat småflickor. Hon skrev också att jag hade en dold homosexuell relation till min bäste vän bakom min frus rygg. Tonen i artikeln var full av hat och förakt, och uttryckte att det finns något tvivelaktigt över mig, något obehagligt, förfärligt, onormalt, sjukligt. Att säga att artikeln var misstänkliggörande är en underdrift. Jag beskrevs som om jag vore kriminell.
Vilket var i så fall mitt brott?
Jag hade skrivit en roman.
Så lunkar vardagen på i cyklopernas land. Cykloperna blir arga och kastar stora stenar efter de som säger något de inte gillar eller inte förstår. Detta skrämmer andra cykloper, för de vet att om de säger något som andra inte gillar eller inte förstår, så kommer de arga cykloperna att börja kasta sten på dem också. Cykloperna är därför antingen arga eller tysta.
Det cykloperna har störst problem med är identitet. Förhållandet mellan kvinnor och män förvirrar dem, eftersom det inte är entydigt. Och förhållandet mellan människor från den egna kulturen och andra kulturer, som inte heller är entydigt, förvirrar dem likaså.
Därför är cykloperna aldrig så arga som när de pratar om kön eller invandring. Detta är inte något man kan vara för eller emot, men likväl är det det de kräver, så att allt som finns mellan kategorierna, allt som finns i gränsområdena, inte blir sett och inte pratat om. Ändå finns det. Detta anar cykloperna, men utan att de klarar av att begripa det, och då blir de ännu argare eller ännu tystare.
Läs hela artikeln här.

Placebo Blocker


Yttrandefrihet och sensitivitet

En längre amerikansk diskussion om yttrandefrihet och "hate speech" utifrån attentatet mot Teckna-Muhammed-tävlingen i Texas.

19 maj 2015

Den yttersta tiden är inne


Aftonbladet rapporterar mer:
SvD:s informationschef Björn Hygstedt blev förvånad när han fick reda på vad som hänt.
– Jag har nog aldrig sett något liknande, säger han till Aftonbladet.
Orsaken till att annonsen kom med i tidningen är helt enkelt att det rör sig om ett misstag.
– Tyvärr har det brustit i våra rutiner, man har inte reagerat på det här och det var ju synd. Vi ska se till att det inte händer igen.
Kan du se någon humor i det hela?
– Nja, jag har svårt att se det. Det är lite fyndigt men inte så roligt, tycker jag.

Louis CK om "mild rasism" och hur det måste kännas att vara pedofil

I dagens ängsliga klimat är den här typen av humor en befrielse.

Intervju med Gerald Larue (från 1994)

Gerald Larue (1916-2014) var professor i biblisk historia och arkeologi vid University of Southern California. Han skrev böcker om ethical humanism, fick the Humanist of the Year Award av AHA 1989 och arbetade länge för dödshjälp inom "En värdig död". (In memoriam)

En intervju med Larue från 1994 finns nu på Youtube.

18 maj 2015

Något Julia Galef gillar

"I konversationer framför de flesta människor, även intellektuellt nyfikna människor, vanligtvis inlägg de redan tänkt färdigt om eller redan bestämts vad de känner för. Det är faktiskt ganska ovanligt att någon introducerar ett ämne i konversationen och bara vill resonera om det tillsamman, direkt." - Julia Galef

Claphaminstitutet står upp för föräldrarätten

Stefan Gustavsson, Tuve Skånberg med flera från Clamphaminstitutet har i Piteåtidning skrivit en debattartikel om Humanisternas annons om barns religionsfrihet. Deras inlägg passar väl med hur de vanligtvis går till väga i teologiska frågor. I deras första angrepp använder de "russinplockning". De väljer ut en del av en text som väl passar deras eget syfte:
Att ”kränka” någon är i svenska språket ett mycket starkt begrepp som i Svenska akademiens ordlista i den här betydelsen definieras som ”våldföra sig på”.
Nej, skribenterna från den kristna högern har inte rätt att välja fritt den betydelse som passar dem själva. Alla som läser SAOL finner att ordet också betyder "bryta mot". Det är i den betydelsen Humanisterna använder ordet och den som vanligtvis används när det handlar om rättigheter. Ett exempel på detta är hur ordet används på Regeringens hemsida om mänskliga rättigheter.

Hela den tolkning som Gustavsson och Skånberg gör av det Humanisterna skrev: "Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer" är inte bara sakligt fel, utan helt utanför alla rimliga gränser:
Humanisterna [jämställer] en normal, harmonisk uppväxt med söndagsskola, Barnens bibel och Gud som haver med att våldföra sig på ett barn går över alla rimliga gränser.
Tar man sig en sådan tolkningsfrihet öppnar sig förstås möjligheter inom teologi.

Nästa angrepp handlar om att Humanisterna inte fattat vad religionsfrihet är för något:
Humanisternas annons fortsätter därefter med att förklara att religionsfrihet också måste gälla barn. Detta är en underlig – och troligen medveten – vantolkning av begreppet religionsfrihet, som i Humanisternas värld innebär friheten att slippa utsättas för religion. 
För det första betyder religionsfrihet både frihet till religionsutövning och frihet från att tvingas delta i religionsutövning. Sedan har Humanisterna inte skrivit något om att "slippa utsättas för religion." Ändå hittar skribenterna på detta och spekulerar vidare:
Exakt i vilken grad Humanisterna vill avskaffa religion i barn och ungdomars närvaro är oklart i såväl annonser som i Sturmarks mediesvar.
I stället för att spekulera och hitta på en bisarr tolkning, så kunde de gått till källan och kontrollerat.

Sturmarks svar i DN (8/5) står det: "Vi skulle naturligtvis heller aldrig föreslå att andra föräldrar ska förhindras att leva i enlighet med sin tro. Vi har aldrig påstått att det skulle vara kränkande att utsättas för religion i hemmet."

Något som uttrycktes mera specifikt i Humanisternas replik i SvD (28/4): Tolkningen av Humanisternas budskap är bisarr. Varje förälder har en självklar rätt att uppfostra sina barn efter bästa förmåga och enligt de principer föräldrarna själva valt (så länge det inte handlar om vanvård). För en kristen förälder kanske det här innebär kyrkans barntimmar, körsång och kyrkobesök, vad man väljer är personligt och olika för olika föräldrar.

Gustavsson och Skånberg säger sig sakna ett "konkreta budskap", men i själva verket måste de blundat hårt för att ha missat detta.

Slutligen visar skribenterna sitt egna intresse i denna fråga:
I sin antireligiösa retorik går Humanisterna på tvärs mot internationella överenskommelser som de annars torde hålla högt. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna föreskriver att det är föräldrarna - inte Humanisterna – som beslutar om barnens utbildning.
Barns religionsfrihet är som bortblåst. Det är inte ens en konflikt mellan två rättigheter, enligt skribenterna. Den "enda begränsningen av denna föräldrarätt" de erkänner är att föräldrar inte kan tvinga barn bli medlemmar i religiösa samfund när de är över 12 år. Enligt dessa högerkristna har helt enkelt barn inte religionsfrihet.

Utifrån kvalitén på denna debattartikel kan man tro att skribenterna helst inte vill att andra ska ifrågasätta och granska vad de säger och skriver. De verkar vara vana med att befinna sig i en auktoritets position där andra bara tyst lyssnar, okritiskt. Barn ska självklart också finna sig i den rollen.

Barns religionsfrihet blir blir därför något som står i konflikt med föräldrarnas auktoritet, föräldrarnas rätt att förmedla sin tolkning av världen. Tolkningar som kan bygga på russinplockning, påhitt, spekulationer och inte ska faktagranskas. Exakt som i debattinlägget i Piteåtidning.

Stoppa tortyr!



Hjälp Amnesty stoppa tortyr.

Varför gör vi ibland reklam för andra organisationer än Humanisterna här på bloggen?
Humanism är bland annat ett etiskt ställningstagande – vi människor är utlämnade till varandra och måste således själva lösa de problem mänskligheten ställs inför; problem som fattigdom, brott mot mänskliga rättigheter och katastrofer. Humanisterna bedriver dock ingen hjälpverksamhet i egen regi, dels för att det är bättre att organisationer som är specialiserade på den typen av verksamhet sköter detta, dels för att vi upplever det som oetiskt att blanda ihop hjälpverksamhet med att göra reklam för sin livsåskådning på det sätt missionärer ofta arbetar.

Vi förmedlar dock gärna pengar till verksamhet vi tycker är viktig via HumanistHjälpen och kan även rekommendera ett antal hjälporganisationer som vi anser utför ett viktigt och bra arbete. Läs mer här.

17 maj 2015

Aslan gör kaoz med religion

Reza Aslan besökte Jon Stewarts the Daily Show och gjorde kaoz på religion. Visst, han har till stor del rätt; religion handlar huvudsakligen om identitet, vi-och-dom. Sedan adderas heliga texter, tokiga sanningar och ritualer bara för att manifesterade detta - till den grad att en religions anhängare kan förmås döda anhängare av en annan nyans av deras religion. Men glöm inte; religion har också gjort gott.

Nytt avsnitt av skep-humanistiska podcasten Radio Houdi: #128 – Radio Houdi Laddar Upp i Molnet



Nytt avsnitt där vi laddar upp Radio Houdi i molnet för att leva vidare för all framtid

Grattis Norge säger vi, då avsnittet spelades in den 17 maj.
Det är samma dag som Mad Men sänder sitt sista avsnitt och veckan då David Letterman laddar upp alla sin avsnitt i molnet och slutar med tv.

Hur är det med låttexter? Är det lätt att förstå deras innebörd? Handlar Hoziers superhit Take Me To Church om religion eller är det kritik mot religion? Varför vill inte Anders göra Veckans Utbrott i Radio Houdi?

En lyssnare frågar om vad vi tycker om att ladda upp vårt medvetande i molnet och fortsätta leva där. Vad skulle krävas och vad tycker John och Anders om idén?

Vi startar en ny serie där vi går igenom en av världens främsta rockbands skivor. Välkomna till fascinerande lyssning när Anders Hesselbom laddar ner musik från molnet och sätter tänderna i Queen! Vi lovar ni kommer få höra saker ni inte visste om skivorna och bandet.

Humans Need Not Apply



Imorgon är långhelgen slut och det är dags att gå tillbaka till jobbet - för de av er som har ett jobb (och de av er som har ett jobb med fasta arbetstider). Om ni tycker det känns jobbigt med den stundande måndagsmorgonen så se på denna filmsnutt. Snart kanske det är över.

16 maj 2015

Stater skall inte vara privata klubbar

Dagens krönika av Lena Andersson - Rättigheter som börda - handlar om flyktingar, demokrati och rättigheter. Här avslutningen:
Människor på jakt efter ett bättre liv och efter att alls få behålla sitt liv, som dör i tusental på Medelhavet är en fasa för sig. I många länder lider man av värre stamtänkande än i Europa, annars skulle människor inte fly hit. Men det betyder inte att vi är fria från det, uppenbarligen inte, och dessvärre tar det rygg på våra positiva rättigheter som gör att vi måste urholka de negativa: Vi har våra formella privilegier och kan inte öppna riddarhuset för vem som helst, för då tunnas värdet ut och vi känner inte igen oss. 
I veckan fick vi ett annat groteskt och smärtsamt exempel på den auktoritära maktens godtycke. Den svenska staten fick in en visumansökan från författaren och översättaren Ananta Bijoy Das i Bangladesh. Han levde under ständigt hot från religiösa galningar och bad nådigt om att få beträda Sverige för att på inbjudan av Svenska Pen tala om yttrandefrihetskampen mot islamister i sitt hemland. 
Vår stat, under lagarna, demokratiskt stiftade, nekade Bijoy Das tillstånd att delta i mötet. Tjänstemännen som representerar oss ansåg risken för stor att han inte ville återvända hem efter förrättat värv. Hans överklagan låg och värmde någon hylla på Migrationsdomstolen medan datumet för yttrandefrihetsmötet passerade – och medan han mördades med machete av en from och rättrogen. 
Migrationsdomstolen ”kan lägga det ärendet åt sidan nu”, som Svenska Pens ordförande Ola Larsmo lakoniskt konstaterade. 
Underlåtenhet är inte detsamma som mord. Staten Sverige har inte mördat Ananta Bijoy Das. Det är mördaren och hans sinnessjuka intolerans som bär ansvaret. Men att staten över huvud taget har möjlighet att hindra Svenska Pen och alla andra från att ingå avtal med vem de vill är svindlande. 
Framtidens människor kommer kanske att säga, så som vi överseende säger om de gamla grekerna, att vår tid håller sig med ett besynnerligt demokratibegrepp. I väsentliga delar och paradoxalt nog liknar det adelns syn på sig själv och de medfödda formella förmånerna, inklusive kontrasten mot de ofrälse. 
Vad är demokratin värd om vissa inte kan ta sig in i den därför att det finns risk att de ska vilja stanna?

"Saleel al-Sawarem" - the remix



Behöver ni lite dansmusik så här på lördagen? Ovanstående video är IS största "hit" remixad av den egyptiske programmeraren Karem Farok. Jag fick tipset via en artikel i SvD - Med humorn som vapen - som skriver följande.
En del av IS dragningskraft är hur de lyckats bygga upp en bild av en apokalyptisk, helig kamp. Ett verktyg är musikproduktion – vilket i IS fall innebär texter om självuppoffran av bombastiska manskörer. Deras största hit ”Saleel al-Sawarem” har spridits som en löpeld, vilket oroade den unge egyptiske programmeraren Karem Farok.Farok bestämde sig för att anfall var bästa försvar – och remixade ”Saleel al-Sawarem” till en danshit, omöjlig att ta seriöst. Snart uppstod en trend där unga araber började göra sina egna videor genom att kombinera Faroks och andras remixer av ”Saleel al-Sawarem” med fuldans, scener från gamla egyptiska komedier och magdansöser.
Det finns inte ord för att beskriva min beundran för Mellanösterns satiriker som tagit sig an IS med löjet som vapen. Som Richard Dawkins formulerat det: "Mock them! Ridicule them!" Det är det vassaste vapnet mot religiös extremism överallt.

15 maj 2015

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Idag har min styrelsekollega i Humanisterna, Emilia Ericson, vars annonscitat väckt sådan debatt, en artikel i DN:s kulturdel där hon fördjupar diskussionen om barns religionsfrihet.
_________________________________________

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Den artikel i barnkonventionen som flest stater har reserverat sig mot är artikel 14 om barns rätt till religionsfrihet. Även Anita Goldman (DN 5/5) samt Maria Klasson Sundin och Carl Henric Svanell (SvD 25/4) har provocerats av Humanisternas annonskampanj som tar upp just denna rätt.
Det finns inte ett uns av nyfikenhet i deras artiklar; ingen vilja att resonera utifrån gräns­dragningar för religioners påverkan på barn. En sådan nyfikenhet uttrycker dock DN:s ledare (11/5) som resonerar kring rimliga gränser. Men även denna skribent gör en tolkning av barnkonventionen som det finns skäl att invända mot.
Sverige var första landet i världen att förbjuda barnaga. Vi har en progressiv barnsyn där barn i allt större utsträckning ses som aktörer i sina egna liv och där barndomen inte är en transportsträcka till det ”riktiga livet”, utan värdefull och viktig i sig själv. Trots detta talas det sällan om barns rätt till religionsfrihet. I stället för att på allvar diskutera hur denna rättighet bäst respekteras, dör diskussioner ofta ut i konstaterandet att ”alla föräldrar påverkar sina barn”.
Det är förvånande att artikel 14 inte väcker större intresse. Den är exempelvis tacksam att problematisera utifrån att den lyfter in föräldrars rättigheter (och skyldigheter) i en konvention som annars enbart handlar om barns rättigheter. Detta leder följaktligen till att den kan användas för att stärka vuxnas religionsfrihet framför barnens. Men om man verkligen vill förstå artikel 14 kan jag rekommendera att man studerar handboken om barnkonventionen: ”Implementation handbook for the convention on the rights of the child”.
Där står det tydligt uttryckt att artikeln handlar om barnets rätt till religionsfrihet och att föräldrar därmed måste anpassa sin ”vägledning” utifrån barnets ålder och mognad. Föräldrars vägledning får heller inte innebära att andra artiklar i barnkonventionen kränks, exempelvis artikel 12, barns rätt att komma till tals och få sina åsikter tagna på allvar. Föräldrars vägledning bör därför utövas med största lyhördhet för barnet.
Det är ungefär här som DN:s ledare och jag går skilda vägar. Visst är det så att simunder­visning är mer livsnödvändig än en buggkurs. Så en gräns i religionsfrihetens namn skulle kunna dras mellan att kunna simma och att kunna dansa. Att inte få lov att lära sig dansa kan tyckas vara en petitess i samman­hanget. Men hela det resonemanget för tankarna tillbaka till en tid då vi såg på barndomen som en period som skulle överlevas så att barnen skulle få chansen att nå vuxenlivet, då de exempelvis kan få dansa om de vill. Jag har svårt att se hur barnkonventionen skulle följas och barnperspektivet bejakas i en situation där barn förbjuds att dansa tillsammans med sina klasskompisar, bara för att deras föräldrar tror att dans leder människan bort från gud.
DN:s ledare begår precis det misstag vi försöker uppmärksamma; de talar om ”tre laestadianska flickor” istället för ”tre flickor med laestadianska föräldrar”.
Vi har sedan länge passerat den tid då religion satt bekvämt på en piedestal långt ovan allt annat som människor håller kärt. Låt religionen vara föremål för samma typ av diskussioner och kritik som andra ideologier och intressen.
Det gynnas vi alla av, stora som små.
Emilia Ericson
Tycker du också att barn har rätt till religionsfrihet? Bli medlem i Humanisterna nu.

Skall religion tas bort från offentlig sektor?

I Kanada pågår liknade diskussioner som i Sverige. En skola har fått böta eftersom det förvägrat muslimska elever att be under skoltid och ett kommunfullmäktigemöte får inte inledas med bön.

Think Islam #atheistlogic



Varje god Humanist måste ständigt vara beredd att ompröva sina ståndpunkter. Då blir man extra glad att träffa på muslimska apologeter som gör reklam för sin religion under rubriken Think Islam - dessutom från Sverige. Men så vår man se den här typen av video. Har personerna som gjort filmen någonsin läst något annat än Koranen, t.ex. biologi på grundskolenivå? För nej, det är inte sådär evolutionen fungerar. Vi måste fixa den svenska skolan. Den andra filmen är nästan ännu sämre...

14 maj 2015

Pictionary på allvar

I Saturday Night Live spelar de Pictionary (Picture Perfect) med prissumman 1 miljon dollar.

Samtal om vetenskapens gränser

Diskussion från 2013 med Daniel Dennett, Lawrence Krauss och Massimo Pigliucci, samtalsledare Maarten Boudry om naturvetenskapens gränser.

Starta vid 7:05 för slippa inledning och presentationer. Denna debatt har tidigare förkommit på bloggen, men då med fokus på förhållandet mellan filosofi och vetenskap. Den delen av samtalet startar 1:03:40. Vid 1:36:00 startat frågestunden med en fråga om relationen mellan politik och vetenskap.



På begäran av BlackLabel

Har mänskliga rättigheter åstakommit mer än religion?

I förra söndagens BBC the Big Questions var det en lång debatt om vad som är bäst mänskliga rättigheter eller religion. Bland deltagarna: Peter Tatchell, Andrew Copson och Maryam Namazie.

Programmet är upplagt av Muslim Debate Initiative vars representant Abdullah al-Andalusi också deltar. När han talar finns det därför ibland förklarande undertexter.

Muhammed fick flyga på en häst, Elia i en brinnande vagn - men Jesus, han kunde minsann flyga själv <= #gudsbevis

Enligt kristen mytologi så flög Jesus på denna dag kroppsligen till himlen, 40 dagar efter att ha uppstått på den andra "tredje" dagen efter att ha fått dödshjälp. Det är en av de få kristna helgdagar som inte är approprierad från tidigare icke-kristna helgdagar, men det är också en av de mindre viktiga kristna högtiderna - i de flesta länder med kristen bakgrund är det inte ens helgdag idag.

Hade jag fått bestämma hade vi bytt ut ledigt på den här dagen mot gemensam helgdag på Eid al-fitr och pingst mot Nowruz (och varför inte något judiskt och hinduiskt också). Att ha gemensamt ledigt på varandras helgdagar tror jag skulle främja integration och gemenskap.

I vilket fall, ha en trevlig ledighet.

13 maj 2015

Ge även icketroende en fristad i Sverige

Med anledning av mordet på Ananta Bijoy vill vi i Humanisterna uppmärksamma att icke-tro inte är ett asylskäl i Sverige idag.

_______________________________________________

Ge även icketroende en fristad i Sverige


Idag ger religiös förföljelse skäl för asyl i Sverige men personer med andra livsåskådningar än de religiösa ges inte samma skydd. Att vara öppet icketroende är idag förenat med förföljelse och livsfara i många delar av världen. Humanisterna kräver nu att även icketroende personer skyddas på samma sätt som religiösa. 

Det senaste exemplet är Ananta Bijoy, en sekulär bloggare och öppet ickereligiös som nekades visum till Sverige och nu är mördad på grund av att han hade modet att berätta om sin sekulära livsåskådning i Bangladesh.

Straffen för sådana överträdelser varierar från böter till dödsstraff. Det är alltså förenat med livsfara för många människor i stora delar av världen att öppet tala om att de inte tror på någon gud.

- Att vara förföljd för sin religiösa tro är idag skäl för asyl i Sverige, vilket är såpass viktigt att vi betraktar det som en självklarhet. Att vi inte ger ateister och sekulära humanister samma skydd som vi ger religiösa visar med tydlighet att vi inte respekterar religionsfriheten fullt ut. Nu är det dags att erbjuda även dessa människor religionsfrihet här i Sverige, säger Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna.

Humanisterna kräver att alla livsåskådningar och ställningstaganden gällande religion behandlas lika. Det innebär att Sverige nu, även i asyl och visumärenden, måste betrakta religionsfrihet även som rätten till frihet från religion. Stöd för detta finns klart och tydligt i FNs deklaration om mänskliga rättigheter i artikel 18.

- Så länge alla livsåskådningar inte behandlas lika är vi inte ett sekulärt land och vi kan definitivt inte hävda att vi har religionsfrihet. Sverige bör ta sitt ansvar och inkludera icketroende, säger Christer Sturmark.

Nästan en fjärdedel av världens länder och territorier (22%) tillämpar hädelselagar och ett av tio (11%) har lagstiftning eller politik som bestraffar avhopp från religion, enligt en kartläggning gjord av Pew Research Center. http://www.pewresearch.org/fact-tank/2014/05/28/which-countries-still-outlaw-apostasy-and-blasphemy/

För mer information kontakta:

Christer Sturmark, ordförande Förbundet Humanisterna
E-post: christer.sturmark@humanisterna.se
Telefon: 070 838 04 80

Tor Löwkrantz, pressfrågor, Förbundet Humanisterna
Epost: Tor.lowkrantz@humanisterna.se
Telefon: 0735 322 686

Tidigare ordförande i Humanisterna död

I söndagens DN återfanns en dödsannons illustrerad med den internationella humanistsymbolen “The Happy Human”. Annonsen var för Anders Aspegren som avlidit 93 år gammal.

Aspegren var den andra ordföranden i Humanisterna (1982-1989), då Human-Etiska Förbundet.

Han var aktiv skribent i tidskriften Human-Etik och författade småskrifter som “Kristendom eller human-etik” (1988), “Så älskade Gud världen: några av bibeltexterna granskade ur human-etisk synvinkel” (1989) och “Kan vi tro på Jehovas vittnen?” (1989). Aspegren medverkade också i boken “Gud, makt och pengar – religion och tro i kritisk belysning” (1988).

En dikt av Anders Aspegren återfinns i dödsannonsen:
Jag kommer snart igen -var cell blir jordoch jord blir liv.Jag gläds åt frönsom snart ska groi mull och askaav min kropp.Jag ger blott platsåt liv igen,åt nytt och friskt och ungt.Min kropp har tjänat ut,men minner, vill jag hoppas,ska leva glatt ännu en tid -så är mitt hopp.
Vid Stockholms lokalavdelnings möten hade Aspegren med sig småskrifter och broschyrer, och finansierade ofta verksamheten genom att sälja av en del av sina konstverk.

Han var med om att starta den första borgerliga konfirmationskursen 1990. Han bedrev också en utbildningsverksamhet i human-etik på sitt sommarställe i Roslagen. Det skedde i nära samarbete med ledare i norska Human-Etisk Forbund, såsom Levi Fragell. Levi kommenterar dödsfallet:
“Det er med sorg jeg mottar dette budskap. Anders Aspegren var til stor inspirasjon i mitt eget arbeid for humanismen – som vi den gang kalte human-etikken. Anders og jeg hadde også møter sammen i Sverige, og jeg besøkte ham flere ganger både på hans sommersted og i hans hjem.”
Underlag till text: Mikael Göransson

Philomena Cunk förklarar demokrati

12 maj 2015

Plötsligt händer det - fler ateister än någonsin i USA

Den ljusnande framtid är vår! Den senaste PEW-rappporten att undersöka amerikansk religiositet visar på en pågående dramatisk förändring av det amerikanska livsåskådningslandskapet. I den senaste mätningen har personer som uppgivit "none" som svar på sin religiösa tillhörighet (22,8 %) nu gått om antalet katoliker (20,8 %) och landat som den andra största enskilda gruppen i USA.

Men vilka är de då, de där "nones"? PEW bryter isär gruppen och rapporterar att 3,1 % av amerikanerna nu rakt ut säger sig vara ateister, 4,0 % agnostiker, 8,8 % säger sig bara tycka att religion är oviktigt men att 6,9% är religiösa, men oberoende.

Det mest glädjande är inte bara att (som vanligt) den största gruppen icke-troende finns i de yngre åldrarna, utan att andelen icke-troende till och med ökar hos äldre. Törs man gissa att den galna amerikanska kristna högern stöter fler och fler människor ifrån sig? Detta och att kampanjer som "the OUT-campaign" och det faktum att fler och fler namnkunniga amerikaner kommer ut som ateister gör det mer och mer acceptabelt att vara icke-troende.

Idag är jag extra glad att vara ny-ateist (och humanist, så klart).

Vill ni gotta er genom att läsa en riktigt korkad kristen kommentar så kan ni läsa den här artikeln som försöker dumförklara Daniel Dennett, av alla människor, apropå den här artikeln av Dennett om religionens nedgång i västerlandet.
Apparently, no one bothered to tell Daniel Dennett, the Tufts University philosopher who has long had the distinction of serving as the dunce in the New Atheist's classroom of theological underachievers. Dennett's contribution to their first volley of books (Breaking the Spell: Religion as a Natural Phenomenon) distinguished itself by its complete contempt for and prideful ignorance about its ostensible subject. It was an altogethershameful performance.
And now Dennett is back with an encore performance in The Wall Street Journal titled "Why the Future of Religion Is Bleak." America's atheists really do need to demand better representation than this.
[...]
What Dennett doesn't mention is that the Pew study also predicts that 66.4 percent of the country will call themselves Christians in 2050 — down from 78.3 percent in 2010. That's a noteworthy drop. But it still has Christians, along with smaller religious groups (which make up 8.1 percent of the total), amounting to roughly three-quarters of the U.S. population.
Three quarters of the country amounts to a "bleak" future for religion?
Dennett skriver förstås inget om att att religionen skulle vara försvunnen till 2050, bara att den är på väg bort i någorlunda rika länder. Och efter den här studien är det svårt att påstå att han skulle ha fel.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se