29 maj 2016

"I Vivalla vet nästan alla någon som anslutit sig till IS"

Idag är den rekommenderade söndagsläsningen Niklas Orrenius reportage från radikaliseringes Örebro och Eskilstuna i Dagens Nyheter.

28 maj 2016

Är ingenting heligt?

I år firar den svenska tryckfrihetslagstiftningen 250 år. Ett av de seminarium som arrangerats av Kungliga biblioteket och Kulturrådet för att uppmärksamma detta är: Är ingenting heligt? Konstens frihet och ansvar.

Panelen som diskuterar detta bestod av konstnären Makode Linde , Jan Guillou, författare och journalist, och Karin Helander, professor i teatervetenskap. Samtalsledare: Henrik Berggren och Lotta Gröning.


Kan ses på svt play t.o.m. 6 maj 2017.

27 maj 2016

Rashid Musa förtalade Ayaan Hiris Ali i Aktuellt

Religion får en större roll i samhället och religionsundervisningen blir då ännu viktigare. Detta diskuterade Christer Sturmark och Rashid Musa, från Sveriges Unga Muslimer, i gårdagens Aktuellt. Se på SVT Play. (19 minuter in i sändningen startar ett reportage om religionsundervisningen och efter 23 minuter debatten med Sturmark.)


Hetast blev det i samtalet när Rashid Musa försvarade religion genom att påstå att andra värderingssystem också kan vara problematiska. Han sa:
"Liberala värderingar kan orsaka krig. Precis som humanistiska värderingar också kan orsaka våld och terror, så kan vad som helst, t.ex. så har vi en hatpredikant som heter Ayaan Hirsi Ali som bekänner sig i den tron. Hon har uppmanat till terrorhandlingar. Hon har bland annat försvarar Anders Behring Breivik och hyllat honom."
Det är talande att Hirsi Ali är det värsta exemplet som kan ges. Blir det inte värre när liberala och humanistiska värderingar tillämpas? Och det är talande att det måste ges en falsk bild av henne för att motivera detta. Hirsi Ali har sagt många saker som jag inte håller med om, men hon har inte uppmanat terrorhandlingar eller försvarat eller hyllat Brevik. (Läs en sammanfattning av vad Hirsi Ali sagt.)

Om detta är ett signifikant exempel på hur Sveriges Unga Muslimer i sin organisation kultiverar och sprider oriktiga uppfattningar om andra människor är det djupt olyckligt. Sveriges muslimer är värda bättre företrädare.

Öppet brev till Antje Jackelén om Riksmötets öppnande i september

Konstakademin
Efter beslut av riksdagens talman jämställs från och med i år Svenska kyrkans gudstjänst i Storkyrkan och den sekulära högtidsstund på Konstakademin som arrangeras av förbundet Humanisterna i samband med riksmötets öppnande.

Svenska kyrkan har tyvärr reagerat på denna moderna förändring i pluralistisk anda med fördomar och arrogans.

Kyrkans kommunikationschef skriver i ett uttalande att våra ”sekulära övningar” är ”destruktiva”, ”tråkiga” och 
andefattiga”. Det är häpnadsväckande. Om han hade uttalat sig på liknande sätt om någon annan livsåskådning, till exempel den muslimska, hade det med rätta uppfattats som mycket problematiskt.

Antje Jackelén, varför vill inte den kyrka du leder bejaka en mångfald av livsåskådningar i vårt land, varför vill ni inte bejaka att den sekulärhumanistiska livsåskådningen har många värderingar gemensamma med Svenska kyrkan och istället samverka med oss i de sakfrågor där vi står enade?


I år kommer gästerna vid riksdagens officiella öppnande den 13 september – riksdagsledamöter, statsråd, ambassadörer, generaldirektörer, näringslivs- och kulturprofiler, kungafamiljen med flera – att få två inbjudningar i sitt inbjudningskuvert: Ett till Storkyrkans gudstjänst och ett till en sekulär högtidsstund på Konstakademin. Båda samlingarna börjar klockan 12.30 och de inbjudna kan fritt välja mellan dem (eller välja bort båda). För första gången kommer den sekulära högtidsstund som arrangeras av förbundet Humanisterna att i alla avseenden behandlas likvärdigt med kyrkans samling i Storkyrkan.

Den sekulära högtidsstunden kommer att inledas med ett välkomsttal, följt av ett anförande om mänskliga rättigheter av Amnestys generalsekreterare. Därefter kommer en muslimsk flykting från Bangladesh att berätta om hur det är att växa upp i ett land utan verklig religionsfrihet. Den hela kommer att ramas in av musik av The Real Group. (Tidigare år har den sekulära högtidsstunden hållits på Den Gyldene Freden, där bland andra statsråden Morgan Johansson och Anders Ygeman samt ett antal riksdagsledamöter deltagit).

Likabehandlingen av de två arrangemangen är en mycket välkommen förändring som visar att riksdagen tar på allvar idén om pluralism och mångfald. Sverige är ett relativt sekulärt land, där en majoritet av medborgarna inte tror på någon gud, så det sekulärhumanistiska perspektivet är i detta sammanhang ett naturligt förhållningssätt för många.

Med anledning av denna nya ordning har Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg uttalat sig om arrangemanget i en bloggtext med titeln ”Ett sekulärt självbedrägeri” på Svenska kyrkans hemsida. Tonen är raljant, fördomsfull och nedlåtande på ett sätt som onekligen är oväntat från en kommunikationschef för en stor organisation som Svenska kyrkan. Han skriver:
”Jag vaknar ur en sorglig dröm där Christer Sturmark och Morgan Johansson sitter ensamma på Gyldene Freden och har en sekulär samling efter den sekulära invigningen av den sekulära riksdagen och skålar i Asti Martini medan alla andra är i Storkyrkan och hämtar kraft ur stillheten, mod ur berättelserna och lugn ur bönen till den Onåbare att ett år till förbarma sig över alla misstag och tafatta försök och välsigna årets gröda. Men det var bara en dröm. Tror jag. Att måla in Gud i ett hörn är ett sorgligt försök att förstora sig själv. Ungefär som när humanisterna leker härmaleken med hela kristenheten. Andliga övningar hjälper oss att komma närmare Gud. Musik, konst, meditation, gudstjänst….öppningarna till Gud är så många. Sekulära övningar hjälper oss rimligen att komma bort från Gud. Helt ok, det låter bara så oändligt tråkigt och destruktivt. Andefattigt.”
Att en sådan arrogans och nedlåtande hållning mot en annan livsåskådning formuleras av Svenska kyrkans kommunikationschef är ägnat att förvåna. Hur kan en sekulär ceremoni med tal om mänskliga rättigheter och musik av The Real Group vara något destruktivt? Och framförallt, hur kan kommunikationschefen veta det innan dagen för riksdagens öppnande har inträffat?

Att Svenska kyrkan – Sveriges största livsåskådningsorganisation – tar så starkt avstånd från sekulär humanism, bara för att riksdagen nu likabehandlar den sekulära öppningsceremonin med gudstjänsten, tyder på en oresonlig hållning mot dem som väljer att stå utanför den kristna tron.

Antje Jackelén, jag hoppas att den kyrka du leder backar från detta uttalande, ber om ursäkt och ändrar attityd framdeles. Jag tror på livsåskådningsdialog, inte konflikt. Jag hoppas du vill bidra till det.

Christer Sturmark
Ordförande Humanisterna

Reproducerbarhetskris inom vetenskapen?

26 maj 2016

Hälften av britterna icke-religiösa

Hälften av befolkningen i Storbritannien identifierar sig numera som icke-religiösa. I en undersökning visas det att 52% av skottarna och i en annan att 48,5% av invånarna i England och Wales är icke-religiösa. [the Guardian]

När man tittar på utvecklingen är det intressant att den anglikanska statskyrkan, Church of England halverats de senaste 25 åren och att idag endast 17% av befolkningen anser sig tillhöra den. Samtidigt har övriga kristna samfund haft oförändrad andel av befolkningen.

Från indy100.independent.co.uk/

Det ligger i minoritetens intresse att försvara ytrandefriheten

"It’s very important to remember that when free expression is diminished or restricted it’s usually minority groups that suffer first. It’s their free expression that is restricted before the majorities."

25 maj 2016

En skolavslutning i religionsfrihetens tecken

Den blomstertid närmar sig med raska steg och lika traditionsenligt som psalm 199, uppkommer det konflikter om var skolavslutningarna ska hållas. I Hudene skola, utanför Herrljunga, beslutade rektorn att skolavslutningen i år ska ske i bygdegården istället för kyrkan:
– Vid förra årets skolavslutning var det några barn som inte deltog och föräldrarna motiverade det med att de inte ville att deras barn skulle vara med i kyrkan, säger Victoria Andersson. Vi arbetar efter skolans värdegrund som säger att alla barn är lika mycket värda och anser att alla barn ska kunna vara med på det som händer i skolan och kom fram till att bygdegården kunde vara en bra lokal. Vi skulle ha de traditionella sångerna och talen och tårtbuffén som är tradition i Hudene. [bt.se]
Några föräldrar gillade dock inte detta och arrangerade en konkurrerande skolavslutning i kyrkan vid samma tidpunkt, på torsdagskvällen. Skolan som har den goda värderingen att alla elever ska känna sig välkomna och kunna delta vid en gemensam skolavslutningen beslutade då flytta sitt arrangemang till morgonen samma dag.

Denna historia slutade alltså bra. Hudene skola får i år en skolavslutning i religionsfrihetens tecken. Inga elever känner sig tvingade att delta i religionsutövning och de som vill delta i religionsutövning kan göra detta efter skoltid.

A little learning is a dangerous thing

Jag har aldrig riktigt förstått nedanstående sentens - säkerligen borde väl lite kunskap vara bättre än ingen kunskap? Men så blev jag involverad i en internetdiskussion... För en del unga människor som just börjat gräva ner sig i filosofi och vetenskap eller som just fått sina första universitetspoäng är världen tydligen helt igenom förståelig. De är som äldre ingenjörer som själva tror de kan förstå all klimatvetenskap bättre än forskarna själva, eller som religiösa apologeter som aldrig blivit ifrågasatta (för att generalisera lite). Tur att man blir ödmjuk med åren. (Det där sista var självironi, om någon missade det.)
A little learning is a dangerous thing;
drink deep, or taste not the Pierian spring:
there shallow draughts intoxicate the brain,
and drinking largely sobers us again.
The version 'a little learning' is widely attributed to Alexander Pope (1688 - 1744). It is found in An Essay on Criticism, 1709.

24 maj 2016

Började Christopher Hitchens bli lite kristen mot slutet av livet?

Jag tänker inte ens länka till boken där detta påstås - Hitchens skrev själv att det säkerligen skulle börja cirkulera falska frälsningshistorier efter hans död (det där med att ljuga för Jesus är förvånansvärt populärt) - men kan inte låta bli att dela denna intervju med författaren till sunkboken, samt med Lawrence Krauss.

23 maj 2016

Nytt radiostrålande poddavsnitt: #168 – Radio Houdi mobilstrålar


Den här gången strålar våra mobiler till new age-folkets skräck
Är det ok att skriva en självbiografi när man är c-kändis?
Vad ger det att plasta in metallbitar och placera dem vid mobilmaster? Kan man verkligen skingra moln med sådana konstigheter?
Vi pratar C64 och monsterstort microchip.
Är man inte lite skrockfull om man är frälst ändå?
Vad har Edelweiss med ABBA att göra?
Och hur nära är Örebro Kommun att falla under Slöseriombudsmannens granskande öga?
Veckans låtstöld och veckans klappträ.
Många frågor och svar i ett av de mindre mobilstrålande avsnitten av Radio Houdi.

Hyperverkligheten kommer snart


Jag vet några vänner som kommer att gilla det där slutet. Och andra som inte kommer göra det...

22 maj 2016

Scientism och kunskapens gränser

I dag publicerar DN en text av Christer Sturmark om vetenskapens och kunskapens gränser. I den ger han flera exempel på begränsningar som vetenskap och matematik uppenbarat och skriver bland annat:
Ända sedan Platon har vi filosofiskt skiljt på kunskap och åsikter. Platon definierade kunskap som något man tror med goda skäl, som dessutom är sant. Men hur ska vi veta att något ”definitivt” är sant? Naturvetenskaperna strävar efter sanning, men vi kan aldrig vara helt säkra (i strikt kunskapsteoretisk betydelse) på att vi når denna sanning. Naturvetenskaperna arbetar med beskrivande modeller av verkligheten och evidens för dessa modeller. Det är därför naturvetenskapliga teorier alltid är provisoriska (därmed inte sagt att vetenskapliga tillämpningar är provisoriska). Detta betyder inte att alla beskrivningar av verkligheten är likvärdiga. Det är alltid evidensen som avgör om en beskrivning är rimlig eller inte, och därmed om vi bör tro på den eller inte. [...] 
Kunskapens gränser påbjuder ödmjukhet. Men upplysningens fiender, såsom de kommer till uttryck i olika former runt om i vår värld just nu, visar inga tecken på ödmjukhet. Kunskap om världen och den vetenskapliga metoden spelar ingen roll för vilka trossatser som odlas inom den trosvissa fanatismens ramar. Trosvisshet kan förvisso vara en stark och positiv drivkraft, men om den saknar koppling till evidens blir den godtycklig och farlig. Problemet med upplysningens fiender är inte att de struntar i kunskapens gränser utan att de struntar i kunskap. [...] 
Det är möjligt att vi kommer att identifiera fler teoretiska och principiella gränser för den mänskliga kunskapen, men i övrigt ska vi sträva efter att förklara och förstå världen med hjälp av just denna vetenskap, med nyfikenhet och förundran som ledstjärna.
Det är ett sammanträffande att dagens avsnitt av Filosofiska rummet handlar om naturvetenskapens gräns i form av scientism. Där tar filosofen Jonna Bornemark inte upp fanatism, utan fundamentalism, som hon ser bland dem som förespråkar användandet av vetenskapliga metoder. Ett problem som hon anser delvis beror på en övertro på evidens.

Det sägs dock en hel del intressant i radiosamtalet, i vilket även fysikern Ulf Danielsson och religionsfilosofen Mikael Stenmark deltar. Stenmark har skrivit en bok om scientism och föreslagit följande definition av fenomenet:
Synsättet att naturvetenskapens gränser kan och bör utvidgas, så att sånt som tidigare inte uppfattats som vetenskap nu kan bli eller transformeras till naturvetenskap. Det betyder att allt eller så mycket som möjligt kan och bör förstås i relation till naturvetenskaperna.
Detta anser han och Danielsson är en bra definition eftersom det inte blir något självklar negativt eller ett skällsord, såsom vissa andra vill använda begreppet. Danielsson kan till och med omfamna denna beskrivning, eftersom han anser naturvetenskapen ska användas så mycket som möjlig, men inte mer.

Denna definition har dock Bornemark problem med, då hon använder scientism som något givet negativt och där naturvetenskapen används utanför sina gränser. (Var går gränserna?) När hon utvecklar detta verkar det mer handla om att naturvetenskapen används på ett förenklat sätt eller att reduktionistiskt perspektiv utesluter andra perspektiv. Som vanligt när scientism diskuteras leder samtalet inte framåt, då deltagarna inte är helt överens om vad de diskuterar.

Moran Cerf - forskaren som kan hacka dina drömmar

21 maj 2016

Transgenderdebatt i USA

"This is what progress is about, it makes you uncomfortable"

Detta måste få ett slut

20 maj 2016

Är du skrockfull?

HÄPP!


(Tack till Stefan S för klippet)

19 maj 2016

Lång väg till rationell flykting- och migrationspolitik

Gästinlägg av Staffan Gunnarson

Från flyktinglägret Za'atari i Jordanien. Foto: Sara Azmeh Rasmussen
Den Europeiska humanistfederationen håller denna vecka sin årskonferens på Malta med temat ”Migration och integration”. Under det senaste året har dessa frågor blivit mer brännande än någonsin i samband med flyktingkrisen, växande utanförskapsområden i storstäderna, islamistisk terror och främlingsfientlig högerpopulism - samt ökade spänningar inom EU, något som i värsta fall riskerar hota fri rörlighet och ekonomisk utveckling framöver. Det är i detta läge en synnerligen delikat uppgift att balansera olika legitima intressen och finna de bästa lösningarna på sikt, med bibehållen respekt för demokrati, humanitet och rättssamhälle.

Aleppo

En teckning av Osama Hajjaj från Jordanien.

18 maj 2016

JK Rowling om yttrandefrihet

PEN America delade nyligen ut ett pris till JK Rowling för hennes arbetet som förespråkare av kvinnors och flickors rättigheter och som "kraftfull motståndare till censur". I sitt tacktal sa författaren bland annat följande:
If you seek the removal of freedoms from an opponent simply on the grounds that they have offended you, you have crossed a line to stand alongside tyrants who imprison, torture and kill on exactly the same justifications.

Donald Trump som manipulerbar robot


Journalisten Michael Wolraich gör i senaste numret av Rolling Stone ett försök att analysera Donald Trump som spelteoretisk robot. Grundobservationen Wolraich gör är att Donald Trump är snäll mot dem som är snälla mot honom (till exempel Vladimir Putin) och dum mot de som är dumma mot honom (till exempel Fox News-journalisten Megan Kelly). Han agerar helt enkelt i linje med optimalt beteende i en av de mest väl kända spelteoretiska uppställningarna: Fångarnas dilemma.

Fångarnas dilemma handlar om två fångar, A och B, som båda ställs inför samma val. Varje fånge kan antingen tjalla på den andre eller samarbeta med sin medfånge genom att hålla tyst. Båda fångarna vet att den andre fången har samma val, men de kan inte kommunicera med varandra. Tjallar A medan B håller tyst får A en belöning i form av straffrihet, medan B åker in på ett längre fängelsestraff (t.ex. 10 år). Tjallar båda, åker båda in på ett medellångt straff (4 år), medan om båda håller tyst får de bara ett kort straff (1 år).

Lägger man samman straffen för de båda fångarna tjänar de på att inte tjalla (1 + 1 = 2 år), men det är förstås frestande att kunna få gå helt fri även om den sammanlagda strafftiden då blir högre (10 + 0 = 10 år) och så löper man förstås risken att den andre också tjallar (4 + 4 = 8 år). Den värsta risken är att själv låta bli att tjalla men bli blåst och hamna 10 år i fängelse.

Hur ska man tänka om man hamnar i den här situationen? Se rationellt på problemet. Säg att du är A. Om B håller tyst tjänar du på att tjalla, eftersom du då går fri i stället för att få tillbringa ett år i fängelse. Om B å andra sidan väljer att tjalla på dig, tjänar du också på att tjalla, eftersom du då får en mindre tid i fängelse – fyra år i stället för tio.

Det verkar alltså som om du alltid tjänar på att tjalla. Det var väl inget svårt dilemma att lösa?

Dilemmat uppstår när spelet upprepas. Om man spelar fångarnas dilemma med samma medspelare om och om igen så kommer det löna det sig för varje individ att låta bli att tjalla och i stället samarbeta. Den totala fängelsetiden för dig som spelare blir då som lägst över många spelomgångar. Du hamnar hela tiden i fängelse, men bara i ett år (båda samarbetar) i stället för i fyra år (båda tjallar).

Fast finns det inget snyggt sätt att fuska sig till en fördel? Om man till exempel lyckas med konststycket att tjalla någon gång ibland, då skulle man ju få ännu större fördel? Kanske kan man komma på någon sorts listig formel att arbeta efter för att verkligen minimera sina år i fängelse? Men samma sak gäller rimligtvis motspelaren. Denne arbetar också för att försöka minimera sina år i fängelset. Hur ska man gardera sig mot något sådant?

Två forskare, statsvetaren Robert Axelrod och evolutionsbiologen Bill Hamilton tog den här frågan ett steg vidare i två klassiska datorturneringar där de inbjöd vem som ville vara med att skicka en strategi för upprepat spel av fångarnas dilemma. Många spelteoretiker skickade in strategier, den ena mer avancerad än den andra. Det fanns exempelvis en som modellerade motståndarens beteende och använde matematiska beslutsformler för att komma fram till nästa steg. Dessutom kördes strategier som samarbetade och tjallade helt slumpmässigt. Och strategier som alltid tjallade, eller alltid samarbetade.

Vann gjorde dock en av de enklaste strategierna av dem alla: tit-for-tat. Strategin hade bara två regler: Första gången, samarbeta. Andra gången, gör vad din motståndare gjorde föregående gång (på svenska: ”svara med samma mynt”). Inget sätt att bete sig på fungerade bättre i längden.*

Det är enligt den här principen Donald Trump verkar agera, menar Wolraich. Är någon vänlig mot honom är han vänlig tillbaka. Ett exempel på detta gäller Vladimir Putin, som kallat Trump för ”briljant och begåvad person”. Efter detta har Trump i princip inte haft ett ont ord att säga om Putin. De som har kritiserat Trump har å andra sidan blivit mobbade från hans pulpet på ett sätt som saknar motstycke i amerikansk historia. Motståndarna i de republikanska primärvalen har till exempel gått under i en dödsspiral av förolämpningar.

Problemet är att det här gör Trump extremt lättmanipulerad. För någon som påstår sig vara en bra förhandlare är det här förstås problematiskt. Vill du ha någonting, säg bara något snällt om honom. Det här är något slipade politiker förstås vet att använda, så det är ur den synvinkeln inget märkligt att Putin omfamnar Trump.

Finns det någon spelteoretisk visdom att använda för Hillary Clinton mot den här typen av motståndare? Ja, menar Wolraich. Hon måste vara smart så hon inte hamnar i ett ständigt utbyte av förolämpningar – Trump excellerar i sådant. Samtidigt kan hon inte låta förolämpningar gå obesvarade, det verkar svagt.

Så det handlar om att vara statsmannalik själv och låta någon annan göra det smutsiga arbetet. Trump sluggar mot alla, så att locka honom i en sådan fälla torde inte vara svårt. Idealet vore att hitta en kvinna eller någon från en minoritetsgrupp som kunde agera förkämpe så att Trump hela tiden tvingas slå nedåt.

Men vad innebär detta för den spelteoretiska förståelsen av situationen? Alldeles nyss var ju Trumps strategi ju den optimala? Dock – sådana insikter gäller bara inom spelet. Står man utanför och analyserar vad som händer går det alldeles utmärkt att manipulera förutsättningarna, till exempel genom att lägga till fler spelare, som i det här fallet. Så svårt är det egentligen inte att besegra någon som agerar i enlighet med några rader programmeringskod. Men då måste man förstås först lista ut vad det är för system som ska manipuleras.

Så vad tro ni - har Wolraich rätt i sin analys?

* Forskare har sedermera noterat att historien inte är riktigt så enkel och att det faktiskt finns andra tänkbara stabila strategier. Tit-for-tat är till exempel inte förlåtande mot andras misstag, utan hamnar i en oändlig cirkel av hämnd efter att en tit-for-tat-opponent har tjallat en gång. Man har därför konstruerat mer avancerade strategier som tit-for-two-tats (som straffar först efter att motspelaren tjallat två gånger), generös tit-for-tat (som förlåter angiveri med en specificerad sannolikhet), och win-stay, lose-shift (som gör samma sak som förra gången om den interaktionen lyckades, annars byts strategi). I det stora hela står sig dock de generella slutsatserna. Det mest stabila sättet att samarbeta på i en interaktion mellan två parter där det ingår en initial kostnad är att besluta vad du ska göra utifrån nyliga interaktioner med samarbetspartnern.

17 maj 2016

Ett budskap från Hizb-ut-tahrir i Sverige: Islam i maktens korridorer



Nu försöker islamister slå mynt av de senaste skandalerna kring att två miljöpartistiska muslimer blivit avsatta då det visat sig att de inte fullt ut verkar dela partiets värdegrund, alternativt visat dåligt omdöme. Filmen här ovanför är från Hizb-ut-tahrir i Sverige, en (global) organisation som stolt skyltar med jihadismens svarta flagga.

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Mycket det som sägs i filmen är helt vedervärdigt. Samtidigt måste man komma ihåg att detta handlar om en extremisttolkning. Det finns många muslimer i svensk politik som arbetar inom det demokratiska systemet helt utan problem. Att två muslimska politiker blivit avsatta är ingen trend överhuvudtaget - hur många etniskt svenska politiker har inte blivit avsatta då de visat sig vara lite skakiga gällande värdegrunden?

Det Hizb-ut-tahrir försöker göra är att få det att framstå som om troende muslimer inte kan verka inom svensk politik. Så är det inte. Däremot verkar det som om ett feministiskt parti inte vill ha en icke-feminist som företrädare, och att samröre med icke-demokrater inte ses så positivt av demokrater. Inget märkligt med det.

Den tolkning av islam som Hizb-ut-tahrir företräder verkar dock väldigt svår att förena med ett demokratiskt synsätt. Det är bra att det görs klart.

Hizb-ut-tahrir är inte islams företrädare i Sverige. De är extremister. Kom ihåg det.

16 maj 2016

Nytt avsnitt! #167 – Radio Houdi är högljudda kålrötter


Nytt avsnitt och denna gång är John och Anders högljudda Blue Swede
John har träffat Yngve. Stefan Löfven kollar baseboll i USA.
I Eurovision ville juryn att Australien vinna, folket ville att Ryssland skulle vinna så då vann Ukraina.
Vinnare blev Sverige och de som producerat Eurovision.
Är en swede en kålrot eller en svensk? Vad är då en Danish och en Berliner?
Marcus Dunberg skriver krönika i Svenska Dagbladet om att han är “trött på högljudda ateister”. Andra högljudda säger att deras hönsägg blir prickiga av chemtrails.
Vi presenterar Veckans Klappträ och diskuterar Veckans Låtstöld samt mycket mycket mer.

Gudsförnekares och andras åsikter vid middagsbordet

Marcus Dunberg (SvD 14/5) misstänker att gudsförnekare aldrig råkat ut för något allvarligt i livet och antyder därmed att det är anledningen till att de är just gudsförnekare. Med tanke på senare tids rapporter från olika delar av världen om mördade och torterade ateister inte bara haltar resonemanget, det är också förringande och omgärdat av skygglappar för ett stort lidande. Lidande är inte förbehållet en religiös tro. Däremot skapar intolerans kring religion ett enormt lidande. Att Dunberg kan ha ett så oproblematiskt förhållande till sin gud är glädjande. Troligen beror det på att han vuxit upp i ett samhälle där detta har varit möjligt. Ett samhälle där religionsfrihet råder. Ett samhälle där det finns möjlighet att fritt välja vilken religion som helst och att även välja frihet från religion. Ett sådant samhälle vill jag, och säkerligen Dunberg också, bevara. Men det betyder också att en och annan missionär, religiös eller ateist, kan hålla en annan åsikt vid vårt middagsbord. Det kanske dämpar aptiten något, men det är väl inte hela världen!

Nicke Nyfiken och empiricismens begränsningar

Från Existential Comics.

14 maj 2016

Alla gudstroende är inte så här fördomsfulla

Marcus Dunberg skriver i SvD en krönika om ateisterna, vilken jag ska citera och kommentera i all korthet.
Finns gud? Det är en icke-fråga och helt irrelevant.
Helt irrelevant är dock inte frågan för Dunberg, eftersom han känner karaktären hos alla de som besvarar den nekande.
Ateisterna, de malligaste av människor, ...
Alla gudstroende är inte så här fördomsfulla.

Religionshistoria på fem minuter (på danska)


SPESIAL: Religionshistorie(n) på 5 minutter from Det humanistiske fakultet, UiB on Vimeo.

13 maj 2016

Halleluja! I sommar kan ni skicka barnen på kreationistläger!

Det är förstås föreningen Genesis som anordnar. Så här beskrivs lägret på deras hemsida:


Sommarläger för barn - med skapelsen som tema

Eventet börjar: 26 Jun 2016, 14:00
Eventet slutar: 3 Jul 2016, 12:00
Plats: Västerängs Lägergård, Södra Kärra 502, 591 99 Motala
Karta: Visa karta (öppnas i nytt fönster)
Vi är glada att kunna tipsa om detta läger för alla barn som till sommaren går ut åk 1-4. Det äger rum 26 juni till 3 juli på Västerängs Lägergård, beläget vid Vätterns nordöstra kust mellan Askersund och Motala.
Temat för i år är "Urkul i urskogen". Varje dag får vi möta historiska personer som t ex Adam, Enok och Noa, och höra om hur det var på deras tid. Sedan får vi, med hjälp av fantasin och en tidsmaskin, göra en resa bakåt i tiden och vara med om ett spännande äventyr. Man kommer få lära sig om dinosaurier och fossil, om den stora översvämningen, om hur alla språk blev till, och mycket mer.

Förutom detta brukar dagarna på ett spårarläger på Västeräng fyllas med roliga aktiviteter på t ex fotbollsplanen och i Badviken - att åka ringen efter motorbåten är ett efterlängtat inslag - för att sedan avslutas med lekar och spännande berättelser vid lägerbålet. Sova gör man inomhus i någon av logementbyggnaderna, men i år kommer de äldsta barnen få sova utomhus i tält.

På Västerängs hemsida finns bilder på lägergården samt vägbeskrivning. Anmäla sig gör man här. (Alla som inte redan tillhör en patrull/grupp kan anmäla sig till "Sverigepatrullen".) För frågor kan du höra av dig direkt till lägerchefen Karolina Poland på 070-658 08 85.
Man kan oroa sig lite över den naturvetenskapliga kvalitén på ett sådant här "folkbildningsläger". Här nedan kan ni se en filmsnutt och bedöma själva - det är Göran Schmidt från föreningen Genesis som berättar om osannolikheten att information för att bygga en hel kyckling kan uppkomma helt slumpartat. Det kan man förstås undra över om man inte känner till att det inte handlar om slumpen, utan om naturligt urval. En bra biologiutbildning på en allmän skola är nog ändå att föredra framför det här sommarlägret.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se