27 jan. 2015

Nya rön om djurs minne: En ny studie visar att alla djur har lika dåligt korttidsminne – den enda art som skiljer ut sig är människan.

En ny intressant studie från centret.
- När det gäller korttidsminnet verkar det fungera nästan likadant hos alla djur. Det är lite förvånande att människoapor inte minns bättre än råttor, men resultaten är tydliga. Människans minne skiljer ut sig genom att det är så mottagligt, vad som helst verkar kunna fastna i minnet under mycket lång tid, säger Johan Lind, docent i etologi vid Stockholms universitet.

Forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet och Brooklyn College har utfört studien som är en metaanalys av nästan 100 minnesexperiment på 25 olika arter. Studien visar att djur har olika minnessystem. Enkelt uttryckt har djur korttidsminne och specialiserade minnen. I korttidsminnet kan djur lagra information om nästan vad som helst men informationen försvinner snabbt. Djur har även en mängd specialiserade minnen som å ena sidan bara kan lagra en viss typ av information men å andra sidan kan den informationen lagras väldigt lång tid.

- Som exempel kan man ta en hamstrande kråkfågel som minns platsen där den gömt nötter i flera månader, men samma djur har svårt att komma ihåg andra saker i andra sammanhang ens en minut. Specialiserade minnen håller information mycket länge, tänk till exempel på att djur kan minnas andra individer, platser rika på föda eller om viss mat är giftig under väldigt långa tidsperioder. Men, minnen från händelser som inte triggar dessa specifika system försvinner inom loppet av sekunder eller ett par minuter. Detta verkar gälla för alla djur utom människan, säger Magnus Enqvist, professor i etologi vid Stockholms universitet.

- Någon gång i vår förhistoria utvecklades mentala förmågor som möjliggör för människor att tala, lära sig läsa och bygga komplicerade samhällen. Vår studie bidrar till att bättre förstå hur människans psykologi förändrats de senaste årmiljonerna, säger Stefano Ghirlanda, professor i psykologi vid Brooklyn College.

Så här går experimenten som analyserats till
Experimenten som analyserats, så kallade delayed matching-to-sample-test, undersöker korttidsminnet och börjar med att ett djur får se ett stimulus, till exempel en röd prick. Den röda pricken försvinner, och efter ett uppehåll får djuret se två stimuli varav ett är likadant som det första medan det andra är annorlunda, till exempel en svart fyrkant. Djuret belönas om det väljer samma stimulus efter uppehållet som det fick se före uppehållet, i det här fallet den röda pricken.

Dawkins intervjuad vid World Humanist Congress

Vid World Humanist Congress i Oxford i augusti 2014 intervjuades Richard Dawkins av Samira Ahmed. Efter allmänna frågorna om hans engagemang i ateist-, sekularism- och humaniströrelserna, så kommer de (18:00) in på Dawkins närvaro på Twitter och uppfattningen att hans insatser där skadar humaniströrelsen. I går twittrade Dawkins:
"I used to think I was good at anticipating all the ways something might be misunderstood. Then I met Twitter."

Idag för 70 år sedan befriades Auschwitz


26 jan. 2015

PK-debatt om press- och yttrandefrihet

Ikväll är arrangerar Publicistklubben debatt med start kl. 18:30.
Hur allvarligt är terrorhotet mot journalister? 18.30-19.20 ca. 
I panelen:
Dan Eliasson, ny rikspolischef
Anders Thornberg, Säpochef
Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen
Jeanette Gustafsdotter, vd Utgivarna 
Hur långt ska satiren få gå? Ca. 19.30-20.20 
I panelen:
Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen
Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet
Johannes Klenell, redaktör Galago

"Jag törs inte teckna Muhammed"

Norska tidskriften Minerva har en artikel om hur norska tecknare förhåller sig till Muhammedkarikatyrer. De är som i Sverige försiktiga. Per Elvestuen säger:
– Jeg er ikke villig til å ta de omkostningene. Terroranslagene viser at man må forholde seg til en reell trussel. Noen av de som har tegnet Muhammed, har fått sin personlige frihet kraftig redusert og lever under en konstant dødstrussel. Det er konsekvenser jeg ikke er villig til å ta.
Downs Ducks-teckningen nedan, av Ronny Haugeland, tillkom efter att föräldrar till klagat på att Downs syndrom visats på ett osympatiskt sätt. "Skall det provoceras, så skall det", tänkte tecknaren.
Ronny Haugeland, publicerad i norska Dagbladet (2010)

Douglas Adams om vikten av blasfemi

Now, the invention of the scientific method and science is, I'm sure we'll all agree, the most powerful intellectual idea, the most powerful framework for thinking and investigating and understanding and challenging the world around us that there is, and that it rests on the premise that any idea is there to be attacked and if it withstands the attack then it lives to fight another day and if it doesn't withstand the attack then down it goes. Religion doesn't seem to work like that; it has certain ideas at the heart of it which we call sacred or holy or whatever. That's an idea we're so familiar with, whether we subscribe to it or not, that it's kind of odd to think what it actually means, because really what it means is 'Here is an idea or a notion that you're not allowed to say anything bad about; you're just not. Why not? - because you're not!' If somebody votes for a party that you don't agree with, you're free to argue about it as much as you like; everybody will have an argument but nobody feels aggrieved by it. If somebody thinks taxes should go up or down you are free to have an argument about it, but on the other hand if somebody says 'I mustn't move a light switch on a Saturday', you say, 'Fine, I respect that'. The odd thing is, even as I am saying that I am thinking 'Is there an Orthodox Jew here who is going to be offended by the fact that I just said that?' but I wouldn't have thought 'Maybe there's somebody from the left wing or somebody from the right wing or somebody who subscribes to this view or the other in economics' when I was making the other points. I just think 'Fine, we have different opinions'. But, the moment I say something that has something to do with somebody's (I'm going to stick my neck out here and say irrational) beliefs, then we all become terribly protective and terribly defensive and say 'No, we don't attack that; that's an irrational belief but no, we respect it'. 
It's rather like, if you think back in terms of animal evolution, an animal that's grown an incredible carapace around it, such as a tortoise - that's a great survival strategy because nothing can get through it; or maybe like a poisonous fish that nothing will come close to, which therefore thrives by keeping away any challenges to what it is it is. In the case of an idea, if we think 'Here is an idea that is protected by holiness or sanctity', what does it mean? Why should it be that it's perfectly legitimate to support the Labour party or the Conservative party, Republicans or Democrats, this model of economics versus that, Macintosh instead of Windows, but to have an opinion about how the Universe began, about who created the Universe, no, that's holy? What does that mean? Why do we ring-fence that for any other reason other than that we've just got used to doing so? There's no other reason at all, it's just one of those things that crept into being and once that loop gets going it's very, very powerful.
Från ett tal på konferensen Digital Biota 2. 1998.

25 jan. 2015

Salman Rushdie om "Jag är för yttrandefrihet, men..."



"Jag är inte rasist, men..." har sin motsvarighet i "Jag är för yttrandefrihet, men..."

24 jan. 2015

Hur vet vi vad som är rätt eller fel?

Lena Andersson: "Fruktan har goda skäl"

Lena Andersson har en viktig krönika i dagens DN.
_________________________


Det finns all anledning att frukta var och en, oavsett ideologi, som förkastar människans inneboende rätt att råda över sig själv.


Våld lönar sig inte, brukar det heta, och sedan en tid proklameras det i manifestationer: ”Jag är inte rädd”.
Kan det verkligen stämma? Är inte båda dessa påståenden felaktiga, och rena besvärjelserna? Terror och våld lönar sig definitivt, liksom hot och utpressning. Alla de hemska metoder som människorna tänkt ut genom tiderna för att bemäktiga sig andra fysiskt och psykiskt och få dem att göra som man vill fungerar. Därför finns de. Måhända är vinsterna kortsiktiga men på lång sikt är vi alla ändå döda, som John Maynard Keynes ska ha sagt.
Det som våldsverkare oavsett etikett har gemensamt är att de förkastat uppfattningen om individernas jämbördiga autonomi, det privata ägandet av det egna livet om man så vill. Därför är det orimligt att inte vara rädd för människor som både är likgiltiga för döden och använder sin egen suveränitet till att omintetgöra andras.
Jihadisternas rättesnöre Koranen kan tyckas bekräfta inställningen att livet här och nu inte är så viktigt: ”Detta jordiska liv är inte mycket mer än lek och flyktig glädje; de eviga boningarna är ett bättre [mål att sträva mot] för de gudfruktiga.” (6:32) Men passagen kunde lika gärna läsas som en maning till överseende med de otrognas felsteg, och att livet trots allt består av glädje och lek.
Texter går som bekant att tolka olika. Att ge dem den status som Koranen har i den troendes liv är därför direkt livsfarligt. Problemet är inte att jihadisterna har vantolkat islam, utan att det är för viktigt för dem att tolka islam, och att konsekvenserna drabbar andra än dem själva.
Men det är kanske inget att undra över i en värld som fortfarande betraktar religiösa omvändelser och grubblerier som tecken på en större finstämdhet inför tillvarons komplexitet.
Det vore onekligen värdefullt om vi alla enades om en enkel och minimalistisk idé för samvaron mellan människor, en som stipulerade att individens förnuft och känslor vägledde henne rörande egna angelägenheter men inte andras, dem måste man låta vara eller fredligt förhandla om. Idén sade oss vidare att balansen mellan autonomi och respekt bäst uppnås genom att individerna äger sig själva i en likvärdig och ömsesidig frihet.
Som en följd härav fick man inte begå våld på annans egendom, det vill säga på människan själv, inte tvinga någon till lydnad utan endast försöka övertyga om det rationella i att samarbeta. Det gällde obetingat var och en i båda riktningarna. Människans etiska bedömningar vore aldrig avgjorda genom någons påstådda helighet eller gudomliga inspiration.
Med en sådan idé, där det minimala kravet på ömsesidighet också är det maximala, kunde den som så önskade gå in i vilken frihetsföraktande, ordningslängtande sekt som helst så länge de inte drog in ofrivilliga i sina angelägenheter och så länge det vore möjligt att ostraffat ta sig ur sekten.
Det skulle även stå klart att det inte gick an att bedriva anfallskrig i Mellan­östern eller skicka drönare som sprängde människor i luften. Det skulle bli alldeles uppenbart att man inte måste köpa Charlie Hebdo även om några tecknare och ägare insisterade på att göra och sälja en sådan tidning. En saudisk kung, om en sådan mot förmodan lyckades få mandat, skulle behöva inse att var och en har rätt att läsa eller avstå från att läsa medborgare Raif Badawis ”hädiska” bloggtexter om sekularism och frihet. Ingen skulle känna sig tvungen att gå på galleri där Lars Vilks eller Andres Serrano ställer ut. Ingen måste ens konsumera mer än nödvändigt fast reklamen uppmanar till det.
Det enda man måste är att stå ut med att andra vill annorlunda än man själv.
Idén förefaller bättre än de rådande, men också jobbigare. Dumheter skulle breda ut sig medan den egna klokskapen inte fick den spridning den förtjänade. Allt vore i rörelse samtidigt som livets problem bestod.
Hur de auktoritära unga män som finner radikal islam ska behärska sin rasande ordningslängtan och metod för problemlösning i en värld utan entydighet, där synden och frestelserna bjuder ut sig i alla sina skepnader omkring dem, är den samtidsfråga som söker sitt svar.
En del menar att ansvaret vilar på imamerna, att den lärda och ”rätt tolkade” teologin ska tala de radikaliserade till rätta, ska inympa moderation i de religiöst övermotiverade genom att bedyra att de har läst fel i sin heliga text.
Det är som att släcka eld med bensin eller som att föreslå RAF att studera Kapitalet lite noggrannare.
I Koranen går det att hitta det mesta utom det viktiga: frihet från Guds despoti. De skriftlärda kommer inte att hjälpa till med den befrielsen. De kommer inte att avdramatisera Koranen, inte tona ner vikten av att vända sig till textkällorna inför varje steg den troende tar. Fanatiker är inte i behov av att få understruket att det är i Koranen svaren hämtas.
Bättre än en vända till med Guds ord vore att ta en titt på den där andra idén.
_________________________

23 jan. 2015

"Saudistisk" monark död

Amnesty skriver att pryglingen som den "saudistiska" regimen utsätter Raif Badawi för, förmodligen också denna vecka, på grund av medicinska skäl, blir inställd. Protesterna mot Badawis straff fortsätter och det var bra att Sveriges regering i veckan uttryckte protester direkt till den saudiske ambassadören.

Igår avled den enväldeshärskare som var ytterst ansvarig för straffet mot Riaf Badawi. Egyptens president Al-Sisi kommenterar kungens död: "[the arab world] have lost a great leader who offered a lot to his nation and its people. History will record his honest and loyal achievements in defense of Arabism and Islam." Ja, det måste varit tungt att försvara arabisk nationalism, den grymmaste formen av islamism, apartheid mot kvinnor och endast ha en personlig förmögenhet på ca. 125 miljarder kronor. Nu väntar vi på att det svenska kungahuset skall kommentera dödsfallet.

Kung Abdullah blev 90 år gammal och var ledare för ett kungahus (huset Saud) som härskat över på Saudiarabien sedan 1926 och där innan periodvis sedan mitten av 1700-talet. De slöt då en pakt med de religiösa ledarna för den sunniislamska grenen Wahhabismen. Religionen gav kungen absolut makt från Allah och kungen tillhandahöll maktmedel, så att Wahhabismen kunde påtvingas folken.

Detta är i stort samma religiösa praktik och ideologi som "Islamiska staten" (ISIS) nu inför i delar av Syrien och Irak. Men eftersom dessa ännu inte har en ambassad i Stockholm har den svenska regeringen och vår statschef inga problem att fullständigt ta avstånd från dessa "saudister".

"Guadalupe" i El Salvador benådad efter att ha blivit dömd för missfall

Från Amnesty:
På onsdagskvällen benådade El Salvadors parlament en kvinna som dömts till ett 30-årigt fängelsestraff efter att ha fått missfall, säger Amnesty International.
"Guadalupe" var bara 18 år gammal när hon fängslades år 2007. Salvadoranska myndigheter misstänkte att hon hade genomgått en abort och hon dömdes till 30 års fängelse.
Abort är totalförbjudet i El Salvador, även i de fall då en graviditet är utgör ett livshotande hot mot kvinnans liv. Detsamma gäller för de flickor och kvinnor som blivit gravida efter incest eller våldtäkt. Vissa kvinnor som får missfall, särskilt de som kommer från fattiga samhällen, misstänks ha försökt göra olaglig abort.
"Guadalupe" är en av 17 kvinnor som dömts och fängslats efter att de fått komplikationer under graviditeten. Alla kvinnor kommer från fattiga förhållanden och har, efter bristfälliga rättegångar, dömts till fängelse i upp till 40 år.

"This ink and paper is a grave threat to our hero who has absolute control over the entire space-time continuum"

Teologisk förvirring på Svenska kyrkans frågesida

Hos Svenska Kyrkan kan man läsa följande märkvärdighet:
Samma Gud för kristna, muslimer och judar?
[2002-10-05]
Har Kristna, Muslimer och Judar samma Gud eller är det tre olika gudar i de olika religionerna?
Marvin

Fredrik Juul svarar:
Hej Marvin!

När vi talar om Gud handlar det om tro, och då kan du få olika svar beroende på vem du frågar. Eftersom du "frågar prästen" så blir förstås svaret utifrån den kristna traditionen.

Judar och kristna har samma Gud. Kanske känner du till att judarnas heliga skrift är den samma som vårt Gamla testamente, det vill säga den första delen av bibeln. Där berättas bland annat om Gud som den som skapar världen och väljer ut Israels folk som sitt eget folk. Den Gud som Gamla testamentet handlar om är Judarnas Gud och samma Gud som den kristna kyrkan har. Det som skiljer Judar och kristna är Guds son Jesus, som det Nya testamentet berättar om. Lite förenklat kan man säga att Judarna väntar fortfarande på Messias, men den kristna kyrkan uppstod bland de som såg Jesus som Messias.

Muslimer talar om och med Allah, som betyder Gud. Det är inte samma som den treenige Guden som det berättas om i Bibeln.

Det ska också sägas att olika traditioner ser olika på frågan om vem Gud är. Bland annat finns det kristna, islamiska och judiska mystiker som är påfallande överens när de talar om Gud, trots att de kommer från olika traditioner och kulturer.

Frid och kärlek!
/Fredrik
Det finns några underligheter med detta svar. För det första menar Juul att Allah inte är "samma som den treenige Guden som det berättas om i Bibeln". Men judar tror faktiskt inte heller på "den treenige Guden" - det är ett helt igenom kristet påhitt. Så avfärdar man Allah av den anledningen så faller Jahve också. För det andra har ärkebiskop Jackelén sagt att "Det är självklart för mig att kristna, muslimer och judar tillber samma Gud." Så beskedet från Svenska kyrkan är lite kluvet, för att sammanfatta det milt.

Kan man gissa att Fredrik Juul kände ett behov att markera avstånd mot islam, landade lite fel och att detta svar snart kommer förtydligas av någon som är mer politiskt korrekt? (Juul har i ett annat inlägg visserligen markerat avstånd ganska ordentligt även till judendomen.)

22 jan. 2015

John Rawls politiska teori

Richar Dawkins läser kärleksbrev

Det har ordats en del om att Richard Dawkins uppmanat ateister till att "mock and ridicule" religiösa. Ett utslag av dålig smak? Möjligen. Om ni undrar över hur vissa religiösa behandlar Dawkins så behöver ni inte vänta längre. Här läser han högt ur sin mail.

21 jan. 2015

Tim Minchins "The Good Book"

Påvens råd till Jesus (med anledning av hans kommentarer av Charlie Hebdo)



Tack till Hans Christian Cars för tips.

Snillen spekulerar om helgdagar


En klassiker på FB. För bra för att vara sann, förmodligen. Men rolig ändå.

20 jan. 2015

"Elöverkänsliga får miljonbidrag från staten"

Från SVTs nyheter:
Trots att elöverkänslighet enligt myndigheterna inte är en diagnos får Elöverkänsligas förbund ut miljonbelopp i statsbidrag varje år.
[...]
De senaste fem åren har Elöverkänsligas riksförbund fått nästan nio miljoner kronor i statsbidrag. Pengar som bland annat går till att jobba mot myndigheter och kommuner för att få till stånd exempelvis lågstrålande zoner eller elsanerade rum på vårdinrättningar.
I år tilldelas de drygt 1,7 miljoner kronor. Det är flera hundratusen kronor mer än vad till exempel Alzheimerföreningen, Blodcancerförbundet, HIV-Sverige, Ung Cancer och Lungcancerförbundet får.
Hur är detta möjligt? Det visar sig att "i Socialstyrelsens kriterier nämns inte att fastställda och erkända diagnoser behöver ligga bakom funktionshindret."

Först tankar på att godkänna läkemedel som inte fungerar och nu ersättningar för sjukdomar som inte finns. För att parafrasera Shakespeare: Något är ruttet i konungariket Sverige.

"Vissa människor tycks tro att – ursäkta uttrycket – för att vi ska vara goda katoliker så måste vi föröka oss som kaniner"

Påven fortsätter strö halsbrytande uttalanden omkring sig. Nu detta, om familjeplanering:
Vissa människor tycks tro att – ursäkta uttrycket – för att vi ska vara goda katoliker så måste vi föröka oss som kaniner.
Nej, för all del, det låter ju som ett ansvarsfullt uttalande, särskilt när man hälsar på föräldralösa barn på Filippinerna som blivit övergivna för att deras föräldrar inte har råd att ha dem hemma. Alltså preventivmedel? Nejnejnej, det handlar om religion, inte logik.
Föräldraskap handlar om ansvar, konstaterade påven, som också var tydlig med att han står fast vid preventivmedelsförbudet och att ett nytt liv var ”en del i sakramentet äktenskapet”.
Att han har mage att prata om ansvar?! Naturlig familjeplanering, som är det påven och hans hejdukar förespråkar, har bara ungefär 75% säkerhet (enligt amerikanska hälsovårdsmyndigheten) - för dem som följer metoden noggrant. Vilken sluminvånare har möjlighet till det? Dessutom ger metoden inget som helst skydd mot könssjukdomar - även om en part är slaviskt följer påbud om trohet så kan ju den andra synda.

Hur mycket skada påven orsakar med att framhärda med den här typen av dogmer är svårt att räkna på. Men Filippinerna är ett mycket katolskt land, så människor lyssnar. Och Manila imploderar sakta under tyngden av sin växande fattiga befolkning. Bredvid står prästerskapet som leende fånar och applåderar medan befolkningen lider.

Tim Minchin har skrivit en passande sång.



Läs mer i t.ex. DN.

"Människan är kapabel till vilka illgärningar som helst"

Hedeniuspristagaren George Klein skriver i till minne av att det den 27 januari är 70 år sedan Auschwitz befriades i DN om varför vi skall minnas förintelsen som helt begriplig:
Min bortgångne gode vän Stig Claesson (alias Slas) undrade en gång om mina erfarenheter från Förintelsen kunde ha gjort mig krigsskadad. Nej, Stig, svarade jag, det är du och övriga svenskar som är fredsskadade. Århundradena utan krig, revolution och andra stora omvälvningar har format er tro att människan är i grund och botten god. 
Det är en farlig illusion. Människan är kapabel till vilka illgärningar som helst, särskilt under stressande omständigheter. Hon kan också vara hjälpsam och god. Denna plasticitet är av central betydelse för hela vårt väsen. 
Den senaste tidens ökning av våldsamheter – med IS som ett av flera skrämmande exempel – borde ha varit en tankeställare om människans inneboende potential till det onda. De illustrerar hur fredliga eller rentav idylliska situationer blixtsnabbt kan slå om till motsatsen. Insikten om detta hämmas dock av önsketänkandet att det inte kan bli så illa här hos oss. Vi är avancerade, upplysta, demokratiska och fredliga. Det kan drabba ”dem där nere”, men inte oss. 
Det är ingen realistisk bild. Förintelsen är ingen principiell nyhet för det tjugonde århundradet. Massmord och så kallad etnisk rensning har förekommit och förekommer alltjämt i olika former. Den nazistiska varianten har dock fört in det industriella massmordet, unikt i sin organisation, effektivitet och totala skamlöshet. 
Förnekelse av Förintelsen förekommer, särskilt hos nynazister och andra antisemiter, men den är svår att upprätthålla i längden. I stället gömmer man sig bakom det redan nämnda ordet ”obegripligt”. Men det är helt begripligt om man verkligen vill ta reda på vad som hände och är villig att sätta sig in i ämnet. Ofta tar dock det kategoriska, tanklösa omdömet det reflekterande arbetets plats. 
Vi behöver minnas Förintelsen som ett exempel på vår arts inneboende kapacitet till den yttersta ondskan, samtidigt som vi också måste hålla dess motsats – godheten och respekten för moraliska värden – i minnet.
Läs resten i DN.

Han stal min spatserkäpp med flit - den yttersta sanningen är inom räckhåll!

Jag har fått tillåtelse av Samuel Sirén att återposta detta blogginlägg från hans numera nedlagda blogg. Artikeln baseras på ett inlägg om  i swnet.filosofi och skrevs för ganska länge sedan, därav referenser till frk Lewinsky och liknande.
__________________________________

Låt oss börja med att koda alla ord och yttranden som sekvenser av grupper om tre siffror, där varje grupp om tre siffror motsvarar åtta bitars-ASCII (skrivet decimalt) för motsvarande tecken: Så "A" blir 065, "B" blir 066, "AB" blir 065066, "BA" blir 066065 och "ABA" blir 065066065 osv osv.
Låt oss sedan söka sekventiellt i decimalutvecklingen av pi (dvs talet 3.14159...) efter den första förekomsten av olika sådana sekvenser.

Enbokstavsord, såsom "i" (105) och "å" (229) återfinns då i genomsnitt första gången på plats nummer tusen, och tvåbokstavsord återfinns i genomsnitt första gången på plats en miljon. Detta kan vi också försöka kontrollera genom att göra ett litet stickprov:

Ord    Sekvens  Finns på plats
al097108334 375
or111114141 899
ur1171143 100 130
ål229108573 220
el1011083 673 425
is1051152 614 173
yr121114857 427
ät228116376 637
öl24610819 560
Medeltal1 298 983 dvs c:a en miljon

Den allmänna formeln för hur långt man i genomsnitt måste leta innan man första gången hittar ett givet ord på n bokstäver (eller ett stycke text om ntecken) är:
m = 103n
Dvs om antalet bokstäver och andra tecken i ett yttrande är trettiotre -- såsom t.ex. i yttrandet "Han stal min spatserkäpp med flit" --, hittar man i genomsnitt yttrandet på plats nummer 103*33 dvs 1099 dvs en tiondedel av talet en gogool (10100, en etta med hundra nollor efter sig).Så, om vi söker igenom den första tiondedels gogoolen decimaler i pi, hittar vi förmodligen yttrandet "Han stal min spatserkäpp med flit". Sannolikheten för att vi skall finna det är ungefär 63 %. (Ungefär ett minus inversen av basen för den naturliga logaritmen, vilket också kan skrivas som 1-1/e.) Om vi också söker igenom resterande nio tiondedelar av den första gogoolen tecken, blir dock sannolikheten mer än 99.99 %.

Även om vår sökning i den första gogoolen tecken mot förmoden inte kröns med någon framgång, kommer ändå förr eller senare yttrandet "Han stal min spatserkäpp med flit" att påträffas i pi:s decimalutveckling. Liksom "Han stal min spatserkäpp med flit, den äreförgätne skälmen!", samt förstås också "Han stal min spatserkäpp med flit, den äreförgätne skälmen, och nu tänker jag leta reda på den saten, ta tillbaka spatserkäppen, och därefter slå honom hårt utav bara helvete i skallen med den!"

Och inte nog med detta: Alla yttranden som någon någonsin har fällts finns där någonstans. Liksom alla böcker som någonsin har skrivits, plus alla böcker som någonsin kommer att skrivas. Dessutom finns där, någonstans, i strikt tidsordning alla dessa böcker som har skrivits, omedelbart åtföljda av alla dessa böcker som kommer att skrivas. (Gränsen mellan dessa två grupper flyttas förstås fortlöpande, allteftersom de böcker som kommer att skrivas skrivs och därmed blir böcker som har skrivits.)

Till yttermera visso finns där alla böcker som skulle kunna ha skrivits, men som ingen har skrivit och ingen någonsin kommer att skriva. Där finns alltså böcker som , ifall de någonsin skrivits eller skulle komma att skrivas, skulle ha fått en enorm betydelse för utvecklingen i världen, som dramatiskt skulle ha förändrat hela vår världsbild, vårt förhållande till tingen och inte minst vårt förhållande till varandra.

Där finns oändligt många böcker som aldrig någonsin kommer att bli skrivna, men som skulle ha renderat författaren Nobelpriset i litteratur om de hade blivit skrivna. Det finns nedtecknat, där någonstans, tankar och funderingar som är så genialiska och fantastiska att de överhuvudtaget inte går att formulera med hjälp av vårt nuvarande språk, men det spelar egentligen ingen roll alls, för alla nya ord och alla nya begrepp och koncept som behövs för att kunna förstå dessa tankar finns också där -- entydigt och kristallklart beskrivna och definierade, fast i ordböcker som beklagligtvis förmodligen aldrig någonsin kommer att ges ut.

Alla sanningar finns där: På någon plats i pi står det vem som sköt president Kennedy, och det står också vem som sköt Palme. Detta gäller förresten inte enbart yttranden och text: Någonstans i pi finns det en hel MPEG-film som visar exakt hur morden begicks. Det finns också MPEG-filmer som visar exakt hur det gick till då Jesus föddes, och filmer som visar vad som hände i det ovala rummet mellan president Clinton och unga fröken Lewinsky. Fast det finns många, många fler filmer, förstås, som skulle ge oss en komplett vrångbild åt ena eller andra hållet. I oändligt många sådana filmer är det Lewinsky som är president och Clinton som är praktikant.

Varje enskild människas liv -- ja, varje enskild varelses liv -- finns i form av en MPEG-film, från födelse till död. (Och godtyckligt lång tid före och efter.) Och dessutom finns det, till allas vår glädje, versioner av samtliga James Bond-filmer där huvudrollen spelas av samtliga människor som någonsin existerat och någonsin kommer att existera.

Allt som överhuvudtaget går att beskriva eller koda som en siffersekvens finns någonstans i pi, och eftersom pi har oändligt många decimaler finns allt detta dessutom relativt "tidigt" i pi: Man behöver alltså bara leta igenom enoändligt liten andel av alla pi:s siffror för att hitta allt detta!




Nå, detta synnerligen anmärkningsvärda förhållande manar oss naturligtvis såväl till eftertanke som till omedelbar handling! Och ehuru exakt vilken omedelbar handling som saken påkallar tills vidare är lite oklart, gäller icke desto mindre att ett så remarkabelt förhållande givetvis inte får passera obemärkt. Vi måste därför alla, utan undantag, göra vårt allra yttersta för att uppmärksamma i sammanhanget relevanta personer och organisationer på hur saken faktiskt ligger till: politiker, näringsliv, kungahus, press och annan media, polis, statschefer, kulturelit, universitet, EU, försvarsmaktens personal, olika kampanj- och lobbygrupper, FN och sist men inte minst den hittills tragiskt oupplysta allmänheten!

Någon kanske nu invänder att många av de påståenden som återfinns någonstans i pi väldigt ofta motsäger varandra, och att det därför kan bli ytterligt svårt att fastställa vad som är den yttersta sanningen och vad som inte är det. Nå, så är givetvis fallet, och just därför är det extra angeläget att vi med hjälp av de mest sofistikerade metoder, mekanismer och algoritmer fastställer hur saken faktiskt förhåller sig!

Ty finner vi bara dessa metoder, har vi nämligen nyckeln till all kunskap! Och denna nyckel, denna lösning, denna okända algoritm som skulle ge oss kunskapens yttersta frukt, som skulle göra oss till gudars likar -- denna nyckel finns där också någonstans! Någonstans finns den där, någonstans i pi:s oändliga mängd med decimaler.

Så trots att vår uppgift förvisso är monumental, måste vi ändå utan någon som helst tvekan skrida till omedelbar handling!

19 jan. 2015

Underminerar evidens religion?

Söndagens BBC The Big Questions var en lång debatt om vetenskapliga evidens underminerar religion. Den innehåller flera goda insatser från de icke-religiösa deltagarna, bl.a. Adam Rutherford, Francesca Stavrakapolou och Arif Ahmed.

Påven lockar sex miljoner i Manila


Påven är på besök i Manila på Filippinerna och lyckades locka ungefär sex miljoner människor till en gemensam mässa. Filippinarna älskar uppenbarligen sin Gud - men frågan är om Gud älskar dem tillbaka. Landet ligger på "ring of fire" som är jordbävnings- och vulkanzonen som löper kring Stilla Havet. Man har ungefär 20 tyfoner per år som korsar Filippinskt territorium varav 6-9 slår i land. Man har enorm fattigdom, korrumperade politiker och islamistiska separatister (som råkat döpa sig till Moro Islamic Liberation Front: MILF).

Men det är klart, löften om ett bättre liv någon annan gång kan säkert locka många som inte fått någon chans det här livet.

I en stad som håller på att implodera under tyngden av sin egen överbefolkning valde Påven att kritisera den nya lag som ger människor tillgång till preventivmedel.
We need to see each child as a gift to be welcomed, cherished and protected, And we need to care for our young people, not allowing them to be robbed of hope and condemned to life on the streets.
Han pratade dock också om klimatförändringarna, ett viktigt ämne på Filippinerna. Och så lät han bli att prata om yttrandefriheten, vilket är ett fall framåt. Men för två dagar sedan kände han sig tvungen att berätta att en äktenskapslagstiftning som även inkluderar homosexuella hotar heterosexuellas familjer. Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur någons kärlek kan hota någon annan, men så är väl religion inte logikens högborg heller.

Vill ni se min film av de Filippinska korsfästningarna så finns den här. En blodstänkande katolsk festival.

Löfven och Kinberg Batra om hedersförtryck

Intervjun med Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra vid Minnesgalan för Fadime i söndags.

Stefan Lövéns tal på Fadime-galan

18 jan. 2015

Rowan Atkinson om yttrandefrihet

Redan 2012 försvarade Rowan Atkinson yttrandefriheten i samband med kampanjen att reformera Parliamentary Commissioner Act 1967 section 5. Med tanke på attentatet mot Charlie Hebdo är Atkinsons åsikter fortfarande relevanta.

Söndagspredikan: Sean Carrol om döden och fysik.

I oktober förra året fick fysikern Sean Carrol utmärkelsen ”The emperor has no clothes award” från organisationen ”The freedom from religion foundation”.  Seminariet som han höll i samband med prisceremonin handlade om döden och fysik.

Vissa verkar ju tro att vad som händer efter döden är onåbart av vetenskapen och därför alltid kommer att vara ett mysterium för oss.  Sean Carrol är av en annan åsikt och menar i denna underhållande föreläsning att modern vetenskap ger oss många skäl att tro att det faktiskt inte existerar något liv efter döden. Liv är en process , inte en substans, och denna process har en början och ett slut.

 Every moment is precious, and what we should value is what is around us right now — because that’s all there is.  It’s a scary but exhilarating view of the world. ” / Sean Carrol


"The Battle for British Islam"

Brittisk BBC sände i måndags en sevärd dokumentär, The Battle for British Islam, i spåret av terrordåden i Paris. Programmet försökte visa hur våldsbejakande islamism göds av icke-våldsbejakande extremism, i form av salafism/wahhabism. I programmet deltog fyra brittiska muslimer som representerar en helt annan form av islam, vilken de på olika sätt försöker förmedla. Programmets presentatör John Ware har skrivit en artikel om programmet:
Last week four British Muslims told the BBC’s Panorama why they believe the government is right to identify “non-violent extremism” as the ideology that helps lays the ground for violent extremism. They explained that this non-violent ideology is the politicised version of puritanical Sunni Islam that dominates Saudi Arabia and which has been exported to Britain and around the world over decades. 
The programme showed how Salafi Wahhabism is wreathed in anti-westernism, contempt for parliamentary democracy, reactionary attitudes to gender equality and gay rights, and disdain for other faiths. Through its UK-based adherents, this puritanical strain of Islam has taken on a life of its own here with a proliferation of Islamic teaching institutions, activist groups and Islamic satellite channels. It “takes young Muslims to the front door of violent extremists” said Sara Khan. [...] 
There is still no army of foot soldiers like Deen, Hussain, Khan and Ali who are as well organised, funded or vociferous as their regressive co-religionists. They do, though, mark the battleline over what will be a generation-long struggle for a British Islam. For all the abuse heaped on them for speaking out, they offer the only credible answer to forces within this country that threaten to divide us in the most dangerous way imaginable.
En grundorsak med den icke-våldsbejakande extremism (tveksam benämning då den försvarar dödsstraff för apostasi, när det sker inom en islamisk stat) som tas upp i programmet är "vi-och-dom"-tänkandet. Muslimer framställs som en homogen, av väst förtryckt, grupp. Detta är den tankefigur som Sameh Egyptson skrev om i SvD igår, Fel att bidra till polarisering (vilket Islamiska Förbundet invände emot). Tankefiguren om muslimer som en homogen grupp förekommer också bland högerextremister och extrema nationalister, men då beskrivs alla som i grunden lika islamisterna. Denna dokumentär visade hur felaktig denna tankefigur är.


Det blir nog inga hundratusen dollar

Det verkar inte som om någon ateist kommer att kunna försvara sin världsbild till den grad att Joshua Feuerstein känner sig villig att betala ut de hundratusen dollar han lovade. Det bästa svaret, som inte bevisar Guds icke-existens, utan snarare argumenterar mot både Feuersteins utmaning och mot hans gudshypotes, kommer fortfarande från Seth Andrews, som gör följande poänger.

Det är irrelevant att man inte kan bevisa Guds icke-existens. Om man tänker sig att allt som kan tänkas ut finns, alltså inte bara gudar, änglar och demoner, utan allt, och sedan tar intryck av vilka existenser som kan motbevisas när man väljer vad man ska tro på, finns det inget som säger att man blir kvar med just Gud eller bara Gud. Alltså är inte frågan relevant, eller ens kompatibel med det första budordet som betonar vikten av att bara tro på en specifik gud, inte på de gudar vars existens inte kan motbevisas. Gudstroende själva tar inte intryck av detta argument, utan lägger mer tid på den gud de faktiskt tror på, än de gör på de gudar som försvaras av argumentet. Och argument som man själv inte är beredd att ta intryck av ("du kan inte bevisa att Gud inte finns") bör man inte heller kräva att meningsmotståndaren ska ta intryck av.

Det moraliska argumentet håller inte. Feuerstein, precis som andra kristna som anser att moralen har ett övernaturligt ursprung, brukar vara tydliga med att även ateister kan vara moraliska personer, men att moralen ändå är instiftad av Gud. Ungefär så här: Utan Gud vet vi inte vad som är rätt och fel, och påståendet att moral har evolverats socialt reducerar moral till blotta åsikter, vilket det inte är. Detta påstående lyckas Andrews riva ner, men det var ju tyvärr inte det som kvalificerade honom till hundratusendollarsbelöningen. Tänk dig att Gud uppenbarade sig för dig på samma sätt som han uppenbarade sig för Abraham, och bad dig offra din son till honom (1 Mos 22), skulle du göra det? Det var Abrahams vilja att agera på Guds uppmaning, som gjorde att han i Guds ögon gick vinnande ur prövningen, medan samma personer som anser att moralen kommer från Gud, skulle utifrån sin moral, hellre låta sitt barn leva och ta emot Guds straff än att döda sitt barn, vilket är ett ganska starkt argument för att Gud inte är moralens instiftare.

Andrews går vidare med att hänvisa till teodicéproblemet. Varför skulle en allsmäktig och god gud designa en värld med så mycket lidande i? Vulkanutbrott, tsunamis, cancer? Rudimentära organ? Teodicéproblemet förblir obesvarat, men jag har förstått att det finns pastorer i Sverige som gärna hänvisar till människans fria vilja och vår prövotid, men likt Bertrand Russell är jag tveksam till huruvida människans ondska verkligen kan orsaka en översvämning? Den som tror det, bör ta ett varv till med Ockhams rakkniv.

Varför har Gud i sin allsmäktighet endast lyckats övertyga 1/3 av jordens befolkning? Två tredjedelar tror fortfarande på någon annan gud, några andra gudar eller inte på någon gud. Gud borde ha varit medveten om den annalkande informationsåldern, den kommande vetenskapliga skepticismen och ifrågasättandet av att förpassa alla mirakel till en tid av okunskap och vidskepelse. Många ateister vill tro på samma sätt som kristna, men blir exkluderade från tron på grund av de har en högre standard i vad som kan anses vara rimligt. En så pass hög standard att inte ens Joshua Feuerstein kan att betraktas som trovärdig. Och exakt den frågan om metod ställer Seth Andrews till Feuerstein:

"Om Gud verkligen bryr sig om mig, och kan prata med mig på samma sätt som han pratar med dig, varför använder Gud dig?"

Prästerskapets förvillande likhet med fåfänga är värd att begrunda.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se