27 feb. 2015

Magnetism och mänskliga motorvägar

Två verk av den saudiske Ahmed Mater. En konstnär som tar upp kontroversiella ämnen, men också provocerat genom att inte vara tillräckligt kritisk mot kungariket.


Magnetism I (2012)

26 feb. 2015

Stödgala för barn

Den 20 april håller Humanisterna en stödgala på hotell Rival för utsatta som flytt från kriget i Syrien och norra Irak. Behovet av hjälp till befolkningen växer för varje dag.
Syftet med projektet är att hjälpa 300 16-17-åriga pojkar och flickor i flyktinglägret Arabat som ligger i provinsen Suliymaniyah i norra Irak.  De har utsatts för övergrepp och våld och behöver psykosocial hjälp. Många av dem saknar föräldrar och socialskydd och för att de ska kunna övervinna stress och ångest har de stort behov av professionellt stöd.
Tal av bland andra tidigare finansminister Anders Borgjustitieminister Morgan JohanssonBjörn Ulvaeus och Hogir Hirori.
Bland de artister ställer upp finns namn som Shirley ClampGunilla BackmanPeter Johansson, Narin Feqe och Åsa Jinder och Jonas Otter.
Konferencier är journalisten Staffan Dopping
Listan av medverkande kommer att uppdateras och utökas löpande inför galan.
Den humanitära situationen i Irak är katastrofal och förvärras för varje dag. Behovet av hjälp till befolkningen växer ständigt. Stöd och bistånd räcker inte till för att hjälpa de som kommit i kläm mellan beväpnade och extrema religiösa grupper.
– Vi kan inte blunda för krisen. Vi är många som känner att vi vill och måste göra något och därför denna stödgala med fokus på barnen i de kurdiska områdena i Irak och Syrien, säger Tara Twana, initiativtagare hos Humanisterna.
Galan är partipolitiskt och religiöst obunden och biljettintäkterna och privata gåvor som samlas in kommer oavkortat skickas till projektet. En redovisning av hur de insamlade pengarna använts kommer publiceras på hemsidan.
Privatpersoner eller företag vill sponsra galan kan vända sig till Tara Twana på tara.twana@humanisterna.se.
Gåvor kan redan nu lämnas till Humanisternas PG: 66 36 59-1
Märk gåvan: Arabat
Datum: måndagen den 20 april 2015
Tid: kl 18:30-21:00
Plats: Hotell Rival, Mariatorget
Biljetter: kommer att finnas tillgängliga fr o m 2015-02-13 på Ticnet

För frågor kontakta:
Tara Twana, 073-682 05 39
Arrangör: Humanisterna: Humanisterna värnar om det sekulära samhället och åtskillnaden mellan religion och politik. Vi strävar efter att de mänskliga rättigheterna skall vara överordnade religiösa dogmer, normer och värderingar.

Dags för moralpanik igen (i USA?) - Här är Bacillakutens nya film: Hur blir barn till?

25 feb. 2015

"Mänsklig sköld runt synagoga i Stockholm"


Efter terrordådet i Köpenhamn valde norska muslimer att visa sitt motstånd mot antisemitism genom att bilda en mänsklig sköld kring synagogan i Oslo. Nu tar Facebookgruppen Gränslöst Mänsklig ett liknande initiativ i Stockholm. Expressen skriver vidare.
I helgen deltog över 1300 personer i solidaritetsmanifestationen utanför synagogan i Oslo.
Efter terrordåden i Köpenhamn och Paris valde nio unga, muslimer att visa sitt stöd.
– Det är inte en markering för att beklaga, det är en markering för att visa att vi står tillsammans med dem. Norska judar är rädda för att träda fram. De är rädda för oss muslimer. Vi vill visa att vi känner samma fruktan, och att vi ska stå tillsammans med dem, sade en av initiativtagarna Hajrah Arshad, till Dagbladet.
Nu kommer ett liknande initiativ från Gränslöst Mänsklig.
På fredag kommer de att bilda en "fredens ring" kring Stockholms Stora synagoga på Raoul Wallenbergs torg.
"Islam är att skydda våra bröder och systrar, oavsett vilken religiös trosuppfattning man har. Islam är att bekämpa allt hat och aldrig sjunka till samma nivå som hatarna. Islam är att skydda och försvara varandra", skriver gruppen på Facebook.
Terrorattackerna i Paris och Köpenhamn krävde båda två judiska liv.
"I dagsläget lever judar under ständigt hot här i Europa. Vi berömmer initiativet som togs i Norge för att bilda "fredens ring". Om de kan så kan vi också göra det i Sverige!", skriver Gränslöst Mänsklig.
De inbjuder nu flera att delta i manifestationen, och skriver att "muslimer vill visa att vi starkt fördömer all typ av extremism och tar avstånd från all typ hat och judehat".
Manifestationen äger rum den 27 februari, klockan 16.30 på Raoul Wallenbergs Torg.
Läs mer här.

Hädelserättegång i Sverige?

DNs Erik Helmerson uppmärksammar idag den återupptagna rättegången mot mannen som liknade ett minaretutrop vid ett åsneskri. Remarkabelt nog utreds fortfarande om uttalandet är straffbart - trots att vi inte har några hädelselagar i Sverige. Samtidig är ingen av alla de hundratalet människor åtalade som "ville ha tag på mannen" - varav några var beväpnade med kniv.
Den åtalade har inte uttalat sig om muslimer som ett kollektiv. Han har inte sagt något om religionen islam. Han har inte skändat någon profet eller annan helighet. Han har liknat ett utrop i högtalare vid en åsnas skriande. Det är snarast att likställa med om katoliker skulle polisanmäla alla som någon gång antyder att påvens mössa är lustig.
[...]
Jag utgår från att mannen i Nyköping frias. Annars sänder vi en mycket obehaglig signal: Om du säger något om en religionsutövning som kan tolkas som förklenande så hetsar du mot folkgrupp och riskerar upp till fyra års fängelse. Om du däremot samlar ihop några kompisar för att misshandla den som sagt det du ogillar om religionen, då kan du räkna med att ordningsmakten ser mellan fingrarna.
Vi lever i en tid där många, även i Sverige, vill vrida klockan tillbaka och göra gudstro till något okränkbart. Där meningen "yttrandefrihet är bra, men det innebär inte att man ska ha rätt att kränka andra" ofta sägs – trots att det är exakt vad yttrandefrihet betyder.
Läs hela artikeln här.

'My Stealthy Freedom' får utmärkelse

The Geneva Summit Women’s Rights Award 2015 gick till iraniern Masih Alinejad, skaparen av facebooksidan My Stealthy FreedomSidan är ett fantastiskt initiativ där kvinnor som tvingas bära sjal eller hijab kan protestera genom att dela bilder på sig själva utan slöjan. Motiveringen lyder:
“for giving a voice to the voiceless and stirring the conscience of humanity to support the struggle of Iranian women for basic human rights, freedom and equality.”
Nedan Alinejads tacktal:

Varför spegelvänds en bild horisontellt, och inte vertikalt?

Det är en felställd fråga. En spegel vänder inte bilden horisontellt. Ni förstår när ni sett videon.

Bonus frågeställning: Använder Physics Girl vetenskap eller filosofi när hon löser problemet?

24 feb. 2015

"Vi behöver en ny upplysning - på global nivå"

Emma Wikberg, har skrivit en debattartikel i det aktuella ämnet yttrandefrihet - "Terrorn visar behovet av en ny upplysning". Inlägget avslutas:
[Å]ter till frågan om vad som egentligen är viktigt. I den ena vågskålen ligger en värld där yttrandefriheten som vi känner den idag gäller, i den andra en värld där yttrandefrihetens gränser definieras av vad vissa utvalda individer (företrädesvis de med k-pistar) tycker är roligt och inte. Personligen tror jag att människor mår bäst i en värld där den individuella friheten är stor. Risken att bli upprörd, förlöjligad, bortgjord eller irriterad i nötningarna mot andra och deras frihet, är ett mycket litet pris att betala för rätten att tycka som man vill, klä sig som man vill, älska vem man vill och uppröra vem man vill. Dessutom är respekten för andras känslor så mycket mer värd när den på intet vis är påbjuden. 
Vi slösar värdefull tid på att trassla in oss i diskussioner om huruvida Lars Vilks eller Charlie Hebdo sysslar med ”trevlig” konst, och vi gör ingen en tjänst när vi försöker skydda ”de andra” från vår yttrandefrihet. Vi borde ägna vår kraft åt att sprida det sekulära, fria samhälle vi ofta tycks ta för givet, så att fler än vi får åtnjuta det.

Manipulation

Varning: Detta är konst som inte visar hänsyn och som kan provocera.

Konstvideon Manipulation (2004) av Mounir Fatmi (född 1970 i Marocko och lever och arbetar i Tanger och Paris).



Konstnärens beskrivning:
Manipulations (2004) deals with visual comparison in the form of a subtle insertion, as fleeting as a shot (its appearance and duration) as it is monumental as a motif (its symbolic content). In close up, a man's hands hold a Rubik cube, and instead of becoming organized in green blue, red and yellow areas, this cube becomes totally black, all of a sudden an image of the Kaaba, around which mills the huge throng of pilgrims, slips in between shots. The hands become covered with a black substance which seems to liquefy the cube (name of the "Rubik" and French translation of "kaaba"), the hands become gloved in this opaque blackness, the substance even soils the walls, like fuel oil smothering birds on beaches, and bogging the Gulf states down in their politics.

Wtf bibelverser

Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar till för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, skall du utan förskoning hugga av hennes hand.
5 Mosebok, kapitel 25, verserna 11-12.

23 feb. 2015

Begränsad yttrandefrihet, kolonialt tänkande

En ledare om yttrandefrihet, i den engelskspråkiga tidningen Dhaka Tribune, tar upp att boken 23 years av Ali Dashti kastades ut från en bokmässa i Dhaka, ihop med hela förlaget som publicerat boken. Detta för att boken "sårade religiösa känslor". Ledarskribenten Naiz Alam tar upp en argument som vanligtvis inte hörs i den svenska debatten om yttrandefrihet.

Att vilja begränsa yttrandefriheten är kolonialt tänkande.
Another reason why laws that talk of protecting religious sentiments should be repealed is that their language and thinking echoes a colonial mindset that sees such restrictions on speech as helping to keep the peace. For British rulers, this was more about facilitating control of a population divided along communal lines, than about showing respect for Islam, Hinduism, or other faiths in the land. 
This is not the same as saying there should be never be restrictions on speech that incites hatred and violence. Just that writings which offend religious sentiment or make expressions of atheistic disbelief do not qualify as such. 
Far from protecting the fabric of society, outlawing objectionable words and opinions actively undermines it, by making it easier for authorities to suppress all types of opinions.
Resonemanget hos kolonialherrar som ville behålla kontrollen i ett mångkulturellt eller sekteristiskt samhälle känns igen i den svenska debatten. Fast här omformuleras kontroll i ord som stabilitet, fred eller att inte provocera. Men även i det svenska fallet behövs överheten. De som vet bättre än andra och kan, på oklara grunder, avgöra vad som tillåtna respektive otillåtna yttranden. De som med maktmedlet socialt tryck gladligen påtvingar andra deras åsikter.

Yttrandefriheten behövs för att utmana makten, både i Bangladesh och i Sverige - makt både i form av staten och sociala normer.

Sanningen läkarna inte vill att du ska veta: problem homeopati faktiskthjälper mot

22 feb. 2015

Nytt avsnitt av Radio Houdi: #116 – Radio Houdi slår ett slag för integritet




Nytt influensastint avsnitt av Radio Houdi där John och Anders slår ett slag för integritet.

För hur OK är det att kunna betala sig fri från övervakande cookies som AT&T erbjuder? Eller att bara man betalar får man mindre strul i säkerhetskontroller?
Hur undviker vi att registreras och vad för information är vi villiga att dela med oss på nätet?
Hur ser vi på tanten som slog en nazist i huvudet med en handväska 1985?
Och är det rätt av Aftonbladet att outa anonyma debattörer på Flashback?
Och är den nyfunna boken om Sherlock Holmes äkta?

Vi firar dessutom Photoshop som blivit 25 år gammal, firar Saturday Night Live 40 år och Stevie Wonders hyllning.
Lite Grammys, lite om hur religion ska fungera när muslimer skyddar synagoga och Dave Allen om religion.

Som vanligt ett avsnitt av Radio Houdi med mycket integritet och tvära kast.
Dave Allen om religiösa skämt


Söndagsföreläsning: Vilda och domesticerade religioner: hur evolverade religionernas maskineri?



Daniel Dennett pratar kulturell evolution, med religion i fokus.

21 feb. 2015

Från rondellhund till tant med handväska

1985 tog Hans Runesson en bild på en tant som viftade en handväska efter en nynazist. Bilden blev populär för att tantens utfall ses som ett uttryck av civilkurage.


Tanten har gjorts till staty av konstnären Susanna Arwin. Växjö kommun tackade nej till statyn eftersom den "signalerar våld". Om det är tillåtet att tycka något om detta, så anser jag förvisso att statyn är ett våldsuttryck, men att den kunde ställas ut ändå. Alltså, det är upp till Växjö kommun att bestämma vilka statyer de har på sina torg, men jag hade inte blivit speciellt kränkt av tanten med handväska, trots att jag förmodligen skulle bli väldigt kränkt av att bli slagen av tant med en handväska. För att citera en mycket rolig insändare, "Och nu [///] står vi här med en generation av unga akademiker och skribenter som blivit så indoktrinerade med denna idé att de på allvar tycks tro att det inte är någon skillnad mellan att skriva ”jag pissar” och att göra det." Även Malena Ernman kommenterar detta helt kort: "Att hitta en manlig staty utan vapen är ungefär lika svårt som att hitta en kvinnlig staty med kläder..."

I Örebro står det hundstatyer utställda lite var stans i rondellerna. Rondellhundar alltså. Om någon av dessa rondellhundar föreställde "profeten" Muhammed, så skulle inte jag vara en av de som protesterade.


Om inte annat skulle bråket om konsten vara betydligt mer begripligt, om man behövde titta på konsten. Jag har ingen aning om vad som hänger på väggarna på de konstutställningar jag väljer att inte gå att titta på, men den konst som är utställd på allmän plats måste man givetvis få tycka något om. Dessutom finns en högljudd liten skara tyckare som även anser att denna rondellhund signalerar våld, trots att "profeten" ännu inte höjt handen med handväskan i. Bitte Assarmo hävdar att Åsa Linderborg sagt att Vilks använder yttrandefriheten "på ett sätt som får andra att ta till vapen".

Detta är gudinnan Juno, målad av G E Schröder. Hon plockades ner från riksdagens gästmatsal med hänvisning till besökande muslimer. Jag vet inte om denna hänsyn riktas till falangen som brukar kallas för "riktiga muslimer" eller inte, men redan vid Schröders Juno har vi passerat en gräns för vad somliga står ut med. Om dessa somliga är den löst definierade gruppen "muslimer" eller Susanne Eberstein själv, låter jag vara osagt.


Så vad har fått stå kvar? I Storumans kommun står vildmannen från Lapplands landskapsvapen staty, med sitt vapen i högsta hugg - en påk. Här har vi både vapen och bröst, men det är väl bara en tidsfråga...


Bilden på vildmannen är tagen av Jerry MagnuM Porsbjer.

Lite självcensur hos religiösa vore uppskattat

Lena Andersson skriver i dagens DN en mycket bra kolumn om yttrandefrihet. En del av hennes resonemang återfinns i tidigare inlägg på bloggen, men två tankefigurer är extra värdefulla att lyfta fram.

Först detta att det frekvent uppmanas till självcensur, men inte till förbud.
Efter varje våldsattack mot konstnärliga uttryck följer maningar om att vi tillsammans bör inskränka den reella friheten att yttra sig. Inte den formella men den reella. Vi ska avstå från uttryck som kan skapa splittring och såra någon maktlös. Att vilja inskränka lagen om yttrandefrihet är fortfarande tabu. Man kan undra varför eftersom effekten som eftersträvas är densamma. 
Kanske känns det olustigt att börja sätta folk i fängelse igen för hädelse och sedlighetssårande? Spåren inte bara förskräcker utan generar. Moralpanik ter sig alltid kolossalt löjlig i historiskt ljus. 
Men det vore hederligare att förorda lagliga inskränkningar. Lagbrott ger tydliga och avgränsade straff. Att påkalla snäva generella normer som dikterar vördnad för religiösa känslor kan vara lömskare, bestraffningen mer diffus – misstänksamhet, skam, utfrysning.
Sedan, detta att motivet till självcensuren är att det är fel att provocera. Men detta måste väl i så fall gälla generellt.
Att av skräck inför våldet förorda återhållsamhet är fullt begripligt. Men när demokrater anser återhållsamheten moraliskt påkallad av omtanke om religiösa känslor säger de i klartext att det är rimligt att snarstuckenhet och våld avgör yttrandefrihetens reella gränser. 
Om vi ska följa logiken i resonemanget kan jag tänka mig många onödiga och provocerande företeelser. Religion till exempel. Om återhållsamhet ska vara vår ledstjärna måste givetvis även de gudstroende göra en respekt- och konsekvenskalkyl innan de går till nästa predikan, ja innan de ansluter sig till en församling, eftersom många stötande påståenden om moralen och verklighetens beskaffenhet sprids via dem. 
Ifall alla avstår från att göra det som någon tycker särskilt illa om blir det ganska tyst, men det blir rättvist. En mer vinnande variant på rättvisa är den som den reella yttrandefriheten erbjuder och den formella värnar.
 Läs kolumnen i sin helhet i DN - Den nödvändiga onödigheten

Lite om musikens matemagi

20 feb. 2015

Fredagsmusik: "I can't breathe"

Pussy Riot har gjort en video till deras låt "I can't breath". Den är dedikerat till Eric Gardner och alla "som drabbas av statsterror - dödade, kvävda, förstörda av krig och polisbrutalitet - till politiska fångar och till de som kämpar på gatorna för en förändring."

Pitchfork har en artikel om och intervju med Pussy Riot. Artikeln inleds:
Inside a small room of the Long Island City, N.Y. contemporary art museum MoMA PS1, a work by Pussy Riot has been projected against a white wall on loop since October. It is their raw, vivid, masterfully-edited protest video, "Punk Prayer", the sub-two-minute clip that brought Pussy Riot to global consciousness in 2012, and ultimately sent Nadya Tolokonnikova and Masha Alyokhina to prison. 
Now, at PS1's "Zero Tolerance" exhibit through April 13, Pussy Riot's video sits alongside work by a lineage of political artists who have fought for free speech, gay rights, and equality around the world, such as Yoko Ono and John Lennon (Bed Peace), Egypt's Amal Kenawy ("The Silence of Sheep"), Croatia's Igor Grubić ("East Side Story"), Turkey's Halil Altindere ("Wonderland"), and ACT UP New York. For the first time, Pussy Riot's work has been acknowledged by a major museum for what it is: art.

Kära 15-åriga jag!

Deltagare i Prideparaden i Mumbai skickar hälsningar till sina 15-åriga jag.

Likheten

19 feb. 2015

"Vi ska vara rädda om konsten att häda och beundra den som vågar"

En vaken artikel av Elisabeth Åsbrink från dagens DN Kultur:
Varför kan vi inte leva i fred, varför måste folk skapa konflikt och provocera? Varför måste Femen, Pussy Riot, Lars Vilks och franska satirtecknare vara så jobbiga? Frågorna återkommer dessa dagar, i taxin, i fikarummet, på Facebook.
Ibland tänker jag att vi lever i ett samhälle så sekulariserat att vi glömt vad helighet är. Och eftersom inget är okränkbart, har vi heller ingen förståelse för den ädla konsten att häda.
Blasfemi är att gå emot rådande normer, att genom ord, bild eller forskning ändra det som anses grundläggande och livsavgörande.
Provocerande? Respektlöst? Jobbigt? Absolut.
[...]
Att testa det heligas gränser är nödvändigt för mänsklig och kulturell utveckling, minst lika viktigt som all musik och konst som någonsin skapats till Guds ära.
Den 22 juni 1633 stod en sextionioårig man på knä inför påven, skyldig till blasfemi. Straffet blev livstids husarrest, och offentlig bekännelse:
”Jag, Galileo Galilei (…) lovar att jag alltid trott och alltid kommer att tro på vad den heliga katolska kyrkan är, lär ut, predikar, och jag har ålagts att överge det falska påståendet om att solen står i centrum utan att röra sig, och kommer aldrig att upprätthålla, försvara eller lära ut denna falska doktrin på något sätt.”
Den som utmanar den rådande smaken, det rådande tankesystemet – den konstnär eller forskare som går emot vår dagliga ström av oskrivna lagar – kanske inte gör världen lugnare och fredligare. Konstens estetiska kvalitet är kanske inte alltid god. Tillvaron blir kanske jobbigare, mer komplicerad och otrygg.
Men vi ska vara rädda om den ädla konsten att häda, och beundra dem som vågar utföra den. Utan blasfemi skulle vi fortfarande tro att solen och stjärnorna kretsar runt jordklotet, och fortfarande insistera på att vi människor är centrum av unviersum.
Läs hela artikeln här.

Fritänkaren Ali Dashti utmanar religiösa föreställningar

Ali Dashti föddes i Iran 1896. Han studerade teologi, historia, arabiska, persiska och klassisk litteratur. Dashti blev författare, journalist och tidningsutgivare i Teheran under 20-talet och från 1954 satt han i den iranska senaten fram till den islamiska revolutionen 1979. Han var anhängare av shahen och när Khomeini tog makten fängslades Dashti 83 år gammal. I fängelset misshandlades han och han dog 2-3 år senare.

Dashtis författarskap består av noveller, samt texter i litteratur- och religionsvetenskap. 1985, efter hans död, publicerades en bok som 30 år senare skapar nyhetsrubriker: 23 Years, A Study of the Prophetic Career of Mohammad.

I 23 Years avhandlas Islams tidiga historia: Muhammeds liv, den religiösa och politiska utvecklingen, men också de metafysiska påståendena i Koranen. Författaren citerar rikligt ur Islams heliga texter, för belägga sina resonemang. Dashti avvisar mirakel kopplande till Muhammed och att Koranen skall vara Guds ord. Om Muhammed skriver Dashti i inledningen av boken:
Moslems, as wellas others, have disregarded the historical facts. They have continually striven to turn this man into an imaginary superhuman being, a sort of God in human clothes, and have generally ignored the ample evidence of his humanity. They have been ready to set aside the law of cause and effect, which governs real life, and to present their fantasies as miracles.
Dashti var en fritänkare, som inte heller tog kristna apologeter på ordet:
There are also European writers who have let religious fanaticism dim their vision. They have described Mohammad as an adventurer and impostor and the Qur’an as his tool for winning power. If they had similarly criticized Moses and Jesus, their views might deserve consideration (though that would be beyond the scope of this book); but they presuppose that Moses and Jesus were appointed by God and that Mohammad was not. Their statements are not supported by any kind of rationally acceptable evidence.
Boken är ett försök att behandla ämnet sakligt och objektivt. (Hur framgångsrikt den är i detta kan inte jag bedöma. Den bygger på samma bristfälliga källmaterial som alla berättelser om islams tidiga historia.) Den innehåller inte hets eller hån, i större utsträckning än det någon kan finna i citaten ovan. Ändå är 23 Years förbjuden litteratur i bland annat Iran och Jordanien.

I dagarna är den aktuell för att den översatts till bengali och skulle säljas på en bokmässa i Dhaka. Förlagets mässmonter stängdes dock, eftersom boken sades "såra religiösa känslor". 23 Years kränker religiösa och därför skall den stoppas. Någon som anser detta har hackat förlagets hemsida. Islamistgruppen Hefajat-e-Islam kräver att boken konfiskeras och förbjuds. De säger "att boken innehåller falsk, fabricerad och missledande information om islam, profeten och Koranen".

Islamister i Bangladesh har senaste åren dödat personer som kritiserat islam och islamister. Att publicera denna bok där är att ta en stor risk.

När islamister mördade efter att ha provocerades av Charlie Hebdo ställde sig Göran Rosenberg frågan: "Vad ska det där vara bra för?" Är det någon skillnaden mellan Charlie Hebdo och 23 Years, Rosenberg? Är de lika viktigt att ta hänsyn till muslimska känslor som sårats av 23 Years? Eller har du en måttstock för vilka känslor vi skall bry oss om?

När en islamist mördade efter att ha provocerats av Lars Vilks talade Ann Heberlein om att Vilks måste tänka på konsekvenserna av sin konst, hur andra människor uppfattar den. Gäller detta även förlaget i Bangladesh, Heberlein? Skall de också tänka på konsekvenser av publiceringen, att människor såras och eventuellt kan dödas? Om inte, hur gör du den bedömningen?

En viktig poängen med yttrandefriheten är att kunna ifrågasätta normerande och traditionella uppfattningar. Utmana invanda tankegångar. Detta kan bli obekvämt för och inte hänsynsfullt mot de som identifierar sig med dessa idéer. Ändå är det argument som är det enda legitima sättet att respondera på utmaningen.

Även när de normerande och traditionella föreställningarna är religiösa måste man avhålla sig från att bruka våld, hot, förbud eller hänvisa till "sårar religiösa känslor", för att få stopp på ifrågasättandet. Detta gäller så väl 23 Years, som Charlie Hebdos teckningar och Lars Vilks konst.

Fakta om Dashtis liv och citaten ur hans bok är hämtade ur pdf-versionen av 23 Years.

Skillnaden

18 feb. 2015

Badawi får människorättspris

Raif Badawi har av har av de 20 människorätts-organisationer som samarbetar i the Geneva Summit for Human Rights and Democracy tilldelats 2015 års Geneva Summit Courage Award.

Badawi får utmärkelsen för “att ha inspirerat världen med extraordinärt mod i försvar av frihet och universella mänskliga rättigheter”. Priset delas ut nästa vecka, 24 februari, inför FN-delegater vid the Geneva Summit, en årlig konferens som genomförs dagen innan FN:s Råd för Mänskliga rättigheter sammanträder.

I rådet sitter Saudiarabien, den nation som fängslat och pryglat Badawi för att han liberal och förespråkar mänskliga rättigheter.

Guds vägar är outgrundliga


Det där med "Guds vägar äro outgrundliga" kommer från Paulus brev till Romarna, fast det är svårt att se varför i texten i Bibel 2000:
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar.
Romarbrevet, kapitel 11 vers 33
Det är lättare att spåra ursprunget i 1917 års översättning:
O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
Romarbrevet, kapitel 11 vers 33
Det man fått i textmässig klarhet i den nya översättningen har man mist i historisk kontinuitet. Frågan är vad man ska med textmässig klarhet till då inget ändå är vad det verkar i bibeltexterna (om man ska tro de tolkande teologerna).

17 feb. 2015

Alla hjärtans dag: Före och efter

Sharialag mot sekulär demokrati

Text Lars Torstensson:

"Islamismens uppsving hotar jämlikhet och mänskliga rättigheter"

Nyligen hölls en konferens i London om "Sharialag, avfall och sekularism". Den sammanförde muslimer, ex-muslimer, människor av andra trosuppfattningar och icke troende. Många av deltagarna var kvinnor; kvinnorna drabbas ju hårt när islamister tar makten. En av dem som rapporterat från konferensen är människorättsaktivisten Peter Tatchell. Han utgår från engelska förhållanden, som inte i alla avseenden är jämförbara med svenska. I England har man t.ex. shariadomstolar. Men islamisk fundamentalism, kulturrelativism och mångkulturalism utgör betydande strömningar även här. Så här lyder en del av Tatchells rapport:
"Talare efter talare ... varnade för en islamistisk agenda av smygande, krypande, subtil shariafiering. Den inbegriper bekräftade försök av islamister att utöva press på offentliga institutioner, i namn av religiös frihet och mångkulturalism, för att utverka särskilda hänsyn till deras reaktionära, sekteristiska, klerikala värderingar. 
I själva verket har de framgångsrikt förmått delar av Englands etablissemang och media att stödja deras rätt att 'inte bli kränkta'. Det är lustigt. Deras trosfanatism sårar många människor, likväl hälsas varje försök att tygla deras förolämpningar med tjut av indignation och protest. Dubbla måttstockar!" 
Islamister har rätt att framföra sina åsikter, och leva enligt sina principer, så länge de inte anstiftar våld. Men de kan inte kräva att samhället ska acceptera eller underlätta deras fundamentalism. 
Sekularismen är inte antireligiös. Den försöker bara göra slut på religiösa privilegier, genomdriva statlig neutralitet i trosfrågor och ge både troende och icke troende en jämlik status. 
Islamismen skiljer sig från islam. Islam är en religion, medan islamismen är en politisk, religiös rörelse som försöker införa sharialag och skapa en teokratisk diktatur. "Att motsätta sig islamism är därför inte det samma som att motsätta sig islam, eller muslimers rätt att hålla fast vid sin tro. Sekularister försvarar religionsfriheten både för religiösa och icke-religiösa. Vi gör också en distinktion mellan islam (en ideologi) och muslimer (människor). Som alla idéer bör islam vara öppet för granskning, kritik och satir. Som alla människor bör muslimer vara tillförsäkrade respekt och skydd mot kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är därför som sekularister står i främsta ledet när det gäller att försvara de många muslimer i Storbritannien och världen som har blivit offer för islamistiskt förtryck. 
Konferensorganisatören Maryam Namazie framförde en passionerad plädering: 'Islamismen är en internationell, högerextrem rörelse som har mördat otaliga Charlie Hebdo under åtskilliga årtionden i Mellanöstern, Nordafrika och Asien, inklusive många muslimer som har vågat ... leva det tjugoförsta årtusendets liv, (som är) förbjudna av islamisterna. Att vara kvinna, fritänkare, gay, obeslöjad, olämpligt beslöjad, ateist, gå i skola, köra bil, ha sex, bli förälskad, skratta högt ... 'kränker' dem. Att uppmana till hövlighet, censur, tystnad eller 'respekt' för de 'kränkta' är bara att ge efter för det islamistiska kravet på underkastelse (under klerikal auktoritet) på bekostnad av oliktänkande - oavsett om (de) är Charlie Hebdo i Paris, Raif Badawi i Saudiarabien eller Roya Nobakht i Iran.' 
Pragna Patel, ledare för 'Southall Black Sisters', hälsade dem som fortsätter att 'modigt utmana dödliga, religiösa, högerextrema rörelser som vill stänga sekulära, demokratiska utrymmen och terrorisera oss till tystnad. Tiden har kommit' förklarade hon, 'att ... förkasta hatets politik, oavsett om den utgår från den rasistiska ultrahögern eller den religiösa ultrahögern.' 
En annan konferenstalare, Marieme Helie Lucas, grundare av 'Sekularismen är en kvinnofråga', varnade för: 'En växande begränsning av vår frihet och våra medborgerliga rättigheter i namn av religiös tolerans, ett ändlöst övergivande av sekulära värden ... (och av) lika rättigheter för alla medborgare - agnostiker, ateister och troende. Vi är på väg mot ojämlika rättigheter och olika lagar för olika kategorier av medborgare - allt ursäktat av 'demokratiska' stater. Rätten att utöva sin egen tro bör inte ersätta universella rättigheter.' " 
Manifest för sekularism 
Konferensen var en uppföljning av ett event förra året, då man antog ett manifest för sekularism. Manifestet uppmanar människor att bilda en internationell front mot den religiösa högern och för sekularism. Det kräver att religionen hålls åtskild från staten, inklusive undervisningssystemet, avskaffandet av religiösa lagar, slut på diskrimineringen av hbt-personer, religiösa minoriteter, kvinnor, fritänkare, ex-muslimer och andra, religionsfrihet och frihet att kritisera religion, jämställdhet mellan män och kvinnor och medborgerliga rättigheter åt alla. 
"Dessa sekulära ideal", säger manifestet, "är grundläggande demokratiska, humanitära värden. Ändå blir vi som ansluter oss till sekularismen utsatta för en ständig spärreld av okvädningsord, hot och anklagelser för rasism, eurocentrism, imperialism och islamofobi - inte bara från islamister utan också från deras apologeter och medlöpare inom extremvänstern. 
För dessa människor är sekularism och universella mänskliga rättigheter västliga påfund som måste avvisas, liksom allt annat västligt. I stället främjar de kulturrelativism, och de stödjer reaktionära, islamistiska, antivästliga regimer, inklusive Hamas, Hizbollah och Iran. De människor som de därigenom sviker mest är muslimer som lever under islamistiskt styre."

Förklaringen

16 feb. 2015

En tafflig skilsmässa mellan kyrka och stat

Anders Nordström, Humanisterna Uppsala, har författat ett inlägg i UNT- En tafflig skilsmässa.
Med en sekulär stat menas ett styrelsesystem som strävar efter neutralitet i livsåskådningsfrågor. Den politiska ledningen med dess myndigheter gynnar inte en speciell åskådning eller tvingar medborgare till medverkan i olika religiösa yttringar. 
Politiska beslut grundas huvudsakligen på politiska värderingar, vetenskap och beprövad erfarenhet. Det blir allt ovanligare att man som skäl för sina ställningstaganden hänvisar till en högre makt och uttolkningen av vad denna makt kan tänkas vilja mena. Ramen för detta är en upplyst demokrati med respekt för mänskliga rättigheter. 
En modern demokrati bygger på denna sekulära tanke. Staten är neutral och religionen är den enskildes upplevelser och ställningstagande.I vår rege­ringsform av år 1974 stadgas om en rad friheter, däribland religionsfrihet. 
Denna frihet innebär att man utan statlig styrning eller annan påverkan kan få välja att tro eller inte tro samt att få utöva denna tro utan att skada andra.
Därefter skriver Nordström om historien fram till Statskyrkans upplösning år 2000 och går igenom alla de uppklarade banden som fortfarande råder mellan Svenska staten och religiösa samfund. Läs om det i UNT.

Nytt avsnitt av den skep-humanistiska podcasten Radio Houdi: #115 – Radio Houdi har ordet fritt


Nytt avsnitt och denna gång försvarar John och Anders det fria ordet.

Fria ord kom ur munnen på ensemblen på både Oscars och Intiman i Stockholm. Hur var Svarte Orm på scen? John vet svaret och hävdar sin rätt till yttrandefrihet att säga vad han tycker.

Hur brer man en macka på hotellfrukosten? Kommer vi få en Bush som partiledare i Sverige?

Får verkligen Anders säga vad han vill om Linux? Och vad säger Carl Sagan? Lyssna på Carl Sagans fria ord.

Mer om musik och att det är 50 dagar kvar innan det ropas det frioas ordet “play ball” på basebollarenorna i USA.

Följ med i ett tekniskt avsnitt av Radio houdi där våra fria ord fick gå över eterskvalen både på internet och via GSM för att nå våra lyssnare.



 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se