Speciellt vill jag önska prästkandidaten Tomas Österberg en skön ledighet med familj och vänner och tacka för din insats för en humoristisk Julaftons morgon.

Julen är egentligen inte en kristen högtid för man har ingen aning om vilket datum Jesus föddes. Istället finns julens ursprung i ett firande av vintersolståndet. Därför exkluderar inte julfirandet de som inte är kristna, utan är en högtid som är till för alla. En högtid för att fira givmildhet och ljusets återkomst, det är väl något alla människor bör få fira så här års!
(Publicerad på Skriv i DN och Newsmill. Tyvärr hade DN bytt ut min rubrik till "Det är inte Jesu födelse vi firar" vilket är exkluderande och inte inkluderande och således tvärtemot mitt syfte med den här texten. Dessutom menar jag att man inte vet när Jesus föddes, inte att han föddes den 20 maj. Läs texten om du läser DN, inte rubrik och ingress...)
Det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet. Men då är det den 20 maj man firar. Andra källor från den tiden angav den 19 eller 20 april som troligare födelsedatum, ytterligare andra den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Att lägga Jesus födelsedag den 25 december var ett relativt sent beslut, och då var det ett beslut taget för att konkurrera ut en populär romersk solfest.
Trots att den här historian är väl känd bland kyrkohistoriker – all information ovan är hämtad ur den Katolska encyklopedin – så firar kristna kyrkor runt hela världen Jesus födelsedag på juldagen genom att ställa upp julkrubbor och läsa högt om hans födelse ur julevangeliet.
Kyrkorna skyltar inte direkt med den här historiska kunskapen, så det är kanske inte så förvånande att det finns väldigt många människor som faktiskt tror att Jesus föddes på juldagen. Är du en av dem så är du i gott sällskap. Förmodligen tror de flesta människor som bor i kristna länder precis som du.
Man kan inte annat än fascineras av kyrkans marknadsföringsavdelning, som kan få ett politiskt beslut taget för 1600 år sedan att bli ”kunskap”, trots att den är bevisligen falsk. Sanningen är tydligen inte så petig i sammanhanget. Idag hade kyrkan kanske vunnit reklambranschens finaste pris, Guldägget, för den här kampanjen (fast en Guldkalv hade kanske varit lämpligare?).
När kristendomen kom till Norden så passade det förstås alldels utmärkt med en kristen fest den 25 december. Här firade man då redan något som kallades ”jul”. Den fornnordiska julens tidpunkt på året var ingen tillfällighet. Vintersolståndet – årets kortaste dag – är precis i faggorna. I Norden finns det då verkligen anledning att fira. Det har vänt; ljuset kommer åter!
Vad spelar det här då för roll? Om man inte vet när Jesus föddes kan man väl fira vilket datum man vill? Det är klart man kan. Men i dagens mångfacetterade samhälle kan den verkliga kunskapen användas till något positivt.
Eftersom julen egentligen inte är en kristen högtid utan en helgdag som hör till årstiden så angår den alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är ett firande av en årstidsväxling, så den är inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende religiös tillhörighet eller livsåskådning!
God Jul! Må lycka och välgång stå dig bi. Var generös med medkänsla och omtanke gentemot dina medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.
Det är väl något värt att fira, för alla!?
Det är sant att religiositet och andlighet inte bygger på mänsklig vetenskap – lika sant som att ateismen står utan svar på tillvarons största frågor, om världsalltets uppkomst och livets mening.Delvis har han rätt, för ateism innebär bara att man inte tror på gudar, ingenting mer och ingenting mindre. Hans påstående är därför ungefär lika relevant som att "de som inte tror på enhörningar kan inte förklara hur världen uppkom".
Edit: Nu finns även en omröstning på sidan med frågan "Tycker du att skolor bör hålla sina avslutningar i kyrkan?" Gå dit och rösta nej!
You'd better watch out, get ready to cry,Allt för att göra reklam för det kristna glädjebudskapet så här i jultider, får man förmoda.
You'd better go hide, I'm telling you why
'cuz Santa Claus will take you to hell.
He is your favorite idol, you worship at his feet,
but when you stand before your God He won't help you take the heat.
So get this fact straight:
you're feeling God's hate,
Santa's to blame for the economy's fate,
Santa Claus will take you to hell.
Lars Adaktusson skriver idag i SvD något som måste vara det mest korkade angreppet på Humanisterna hittills, och då ska man veta att konkurrensen om den positionen är mördande.
Adaktusson beskriver i sin artikel Humanisternas idéer och verksamhet, fast med en central skillnad; han byter konsekvent ut formuleringar om religion och gudstro mot ordet "kärlek". Effekten blir förstås oerhört obehaglig. Är Humanisterna verkligen emot kärlek? Påstår vi att kärleken har orsakat stor skada genom historien? Att kärleken inte passar in i ett modernt och upplyst samhälle?
Det lika korta som självklara svaret är förstås "nej". Tvärtom tycker Humanisterna att kärlek är viktigt och något som bör prägla både förhållanden mellan människor och samhället i stort. Det är t.ex. därför vi arbetar för att äktenskapslagstiftningen ska vara lika för par av samma kön som för par av olika kön. Vi anser att det är fel att det uttryck för kärlek som ett äktenskap representerar - oavsett kön på de ingående parterna - ska begränsas på det sätt som nu är fallet.
Adaktusson valde att ersätta "religion" med ordet "kärlek". Varför valde han inte istället "krig"? Eller "förtryck"? Eller "vidskeplighet"? Religion är ett månfacetterat fenomen med både negativa och positiva sidor. Att bara lyfta fram "kärlek" är gravt missvisande.
Så vad vill egentligen Adaktusson med sin drapa? Så här avslutar han sin artikel:
Åtskilliga ideologier och samhällssystem har genom historien försökt utplåna människans mest centrala men ickerationella behov. Ändå är och förblir andligheten av fundamental betydelse – för våra värderingar, för vår kultur och vår historia; men framför allt för att den möter tillvarons mest brännande frågeställningar.
Fortsatt fusk med icke-synonymer, således, för "religion" och "andlighet" är inte samma sak. Den upplevelse man kan få av att lyssna på musik, vandra i bergen, bevittna en ceremoni i ett hinduiskt tempel, eller vad man nu får sina andliga upplevelser ifrån, kan upplevas både i och utanför religiösa sammanhang. Religion och andlighet har ingen nödvändig koppling. Att lyssna på en tråkig predikan i någon halvtom ouppvärmd stadskyrka ger inte ett uns av andlig upplevelse. Och Humanisterna försöker definitivt inte "utplåna människans mest centrala men ickerationella behov"; det har Adaktusson (också) hittat på.
Vad gäller betydelsen av andlighet för "våra värderingar, för vår kultur och vår historia" får man hålla med. Visst är det viktigt. Problemen uppstår när någon börjar godkänna och underkänna andliga upplevelser; när någon begränsar möjligheterna till dessa upplevelser genom att sätta upp regelböcker (bibeln, koranen) och domare (präster, biskopar, påvar); när man blir anvisad speciella ställen att få sådana upplevelser på (kyrkor, tempel); eller när någon försöker tuta i en att man måste tro på varelser som inte existerar för att få vara med och diskutera värderingar. Den här begränsningen av det mänskliga behovet av andliga upplevelser och värderingar är ett av religionens stora problem.
Man skulle utifrån hans artikel kunna tro att Lars Adaktusson är i behov av en synonymordbok och en snabbkurs i filosofi. Men om man vidgar synfältet och betraktar hans insatser som journalist är det uppenbart att han är allmänbildad och snabbt kan sätta sig in i en mängd ämnen av de mest skilda slag. Så varför har han nu plötsligt tappat bort allt sitt kritiska tänkande?
Svaret är väl egentligen uppenbart? Lars Adaktusson är ett paradexempel på hur religion förblindar och fördummar.
Sam Ikpe-Itauma [och hans fru Elisabeth] is one of the few people in this area who does not believe what the evangelical 'prophets' are preaching. He opened his house to a few homeless waifs he came across, and now he tries his best to look after 131. [ December 2007]
'The neighbours were not happy with me and tell me "you are supporting witches". This project was an accident, I saw children being abandoned and it was very worrying. I started with three children, then every day it increased up to 15, so we had to open this new place,' he says. 'For every maybe five children we see on the streets, we believe one has been killed, although it could be more as neighbours turn a blind eye when a witch child disappears.
Ikpe-Itaumas skydd kallas Child Rights and Rehabilitation Network och stöds av Stepping Stones Nigeria.”Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom - jag är Herren.” (Mos 12:12)Och denna vår herre rädes inte att ta ställning – för ett folk mot ett annat.
”De [israelserna] bröt upp från Ramses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påsken tågade israeliterna dristigt ut i alla egypternas åsyn, medan egypterna begravde sina döda, alla de förstfödda som Herren hade dräpt. Så drabbades deras gudar av Herrens dom.” (Mos 33:5)När Gud vill straffa får han människor att synda.
”Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?" De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död.” (1 Sam 2:25)Och de som syndar vet Gud hur man straffar. Slå inte enbart mot den som syndar utan även mot dennes barn, barnbarn och barnbarnbarn och alla efterföljande släkten. Det lär oss vad som hände Eli och hans söner.
”Det skall komma en dag då jag bryter din och din släkts livskraft, så att ingen i ditt hus når hög ålder. Du skall se med avund på var och en som får vara till gagn för Israel, och aldrig skall någon bli gammal i din släkt. Jag skall inte rycka bort alla de dina från tjänsten vid mitt altare, så att din blick slocknar och ditt livsmod vissnar. Men alla dina efterkommande skall dö i sina bästa år.” (1 Sam 2:32—33)Som alla föräldrar vet finns det inget straff som är värre än det som träffar barnen.
”Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner - han visste ju att de visade mig förakt. (1 Sam 3:12-13)Tänk på det innan nu syndar. Guds straff drabbar inte bara syndaren utan alla som kommer efter honom.
”Vår Gud, vad kan vi då säga? Vi har ju övergivit dina bud, som du gav oss genom dina tjänare profeterna och som löd: Det land som ni skall ta i besittning är ett orent land. Folken i landet har i sin orenhet fyllt det med sina vidrigheter från den ena änden till den andra. Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin främja deras lycka och välfärd. Då skall ni bli starka och få njuta av allt det goda i landet och lämna det i arv åt era barn för all framtid?” (Est 9:10-12)Det Gud lär oss är att inte se till den enskilda människan. Alla som tillhör ett orent folk är orena. Den som gifter sig med någon från ett orent folk kommer att få sin dom.
”Du, Herre, Israels Gud, är rättvis - ändå är vi i dag en rest som räddats undan. Nu träder vi fram inför dig med vår skuld. Efter det som har hänt kan ingen undgå din dom." (Esr 9:15)Men Gud kan också bli våldsamt vred mot sitt eget folk och fälla en ohygglig dom.
”Därför säger Herren Gud: Ni har varit motsträvigare än de främmande folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina lagar eller ens till de omgivande folkens lagar. Därför säger Herren Gud: Nu skall jag vända mig mot dig, Jerusalem. I dig skall jag fälla min dom i de främmande folkens åsyn. På grund av alla dina avskyvärda bruk skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig senare kommer att göra. Ja, i dig skall föräldrar äta sina barn och barn äta sina föräldrar. Jag skall verkställa min dom över dig, och det som är kvar av dig skall jag sprida för alla vindar.Så talar Gud. Låt oss denna domsöndag huka oss i skräck för den dömande gudens våldsamma vrede. Vet att herrens straff inte endast drabbar de som förbrutit sig mot hans bud utan kan drabba vem som helst, när som helst. Bed till honom, lyd hans olika budskap. De är svåra att förstå och strida mot varandra, men du måste göra att du kan för att underkasta dig hans vilja.
Du har orenat min helgedom med alla dina vidriga beläten och alla dina avskyvärda bruk, och därför skall jag, så sant jag lever, säger Herren Gud, gå fram som en rakkniv, utan förskoning, utan barmhärtighet. En tredjedel av ditt folk skall dö av pest och gå under av svält inne i dig. En tredjedel skall falla för svärd utanför murarna. En tredjedel skall jag sprida för alla vindar.
Jag skall förfölja dem med draget svärd. Mitt raseri skall få fritt lopp tills jag släckt min vrede på folket och tagit hämnd. När jag har gett mitt raseri fritt lopp, då skall de inse att jag, Herren, har talat i svartsjuk vrede. Jag skall lägga dig i ruiner och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring. Alla som går förbi skall se det. Du skall bli till skam och åtlöje, till skräck och varnagel för folken runt omkring, när jag i ursinnig vrede verkställer min dom och straffar dig.
Jag, Herren, har talat. Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.” (Hes 5:7-17)
Lars Vilks musikal DOGS har äntligen världspremiär i Stockholm den 22 november
Musikalen DOGS följs upp med en paneldebatt för yttrandefrihet och mot religiöst förtryck
Religion och yttrandefrihet har blivit heta debattämnen, inte minst för att de leder till politiska frågor om mångkultur, respekt, förtryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
En del av den diskussionen fördes i samband med Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund. Projektet med alla de händelser som det förde med sig har nu fått en dokumentär form genom Lars Vilks musikal Dogs.
Det har tagit lång tid att både finna en plats för musikalen och att finna villiga medarbetare eftersom ämnet är känsligt. Den bästa lösningen var att göra musikalen i videoformat. DOGS leder åskådaren från inledningen med "De kränktas kör” genom demonstrationer till dödshot och debatter. Dessutom visas en musikal i musikalen, "Life of Prophet M." (en lättsam parallell till "Life of Brian") i tre delar.
Lars Vilks, Ex-muslimerna och Humanisterna Stockholm inbjuder nu till Världspremiären av Lars Vilks musikal DOGS med en efterföljande paneldebatt om yttrandefrihet och religiöst förtryck
LÖRDAGEN DEN 22 NOVEMBER Klockan 12.00 – 16.00 i Z-salen i ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm.
I panelen medverkar förutom Lars Vilks även bl a, Mina Ahadi, ordförande för Centralrådet för Ex-muslimerna i Tyskland, Maryam Namazie, ordförande för Centralrådet för Ex-muslimerna i England, Rebecca Hybbinette och Ingwar Åhman-Eklund från Humanisterna Stockholm samt Jens Ganman författare till musikalen ”Svart som synden”. Moderatorer är Afsaneh Vahdat, Ex-muslimerna och Ellis Wohlner, Humanisterna Stockholm.
Musikalen kommer att bevakas av internationella media som ex.vis BBC.
Entré 50 kronor. Biljetter kan beställas via e-post till stockholm@humanisterna.se
Se gärna trailern för DOGS: www.vilksdogs.se
I januari i år bildades Claphminstitutet. Enligt deras egen hemsida så är institutet “en tankesmedja och ett forskningsinstitut som forskar, skriver, och publicerar material i form av rapporter, artiklar och böcker.” Som Humanist blir man förstås glad över ett sådant institut. En ny intressant motpart! Så blev också den andra artikeln som institutet skrev under på en samproduktion med Christer Sturmark. Lite medial draghjälp skadar förstås inte.
Så här långt är det lite oklart exakt vad forskningen ska gå ut på, men institutet har publicerat en rad debattartiklar i dagspressen. Dessa har mest handlat om äktenskapet (bevara), men också om homosexualitet (mot), ansvarigt sexuellt beteende (dvs avhållsamhet - för), och kristendom (för), bara för att nämna några. Allt är som sig bör, med andra ord.
Men så har det nu kommit en artikel om Eva Dahlgren i Norrbottenskuriren med anledning av att Dahlgren blev intervjuad förförra numret av Humanisten om sin väg till ateismen. Vägen var lång och krokig, med mycket själssökande och tankemöda. Allt detta kom fram i intervjun i Humanisten. Här är ett avsnitt som exempel:
Eva Dahlgren (ED): Det var under en lång vistelse i Grekland, på en liten ö som heter Patmos. Ön dominerades av ett kloster. Man bodde i en vik omgiven av två berg: högst upp på det ena låg klostret och på det andra hade munkarna sin trädgård, med ett gigantiskt neonkors som tändes på kvällarna. Jag var verkligen öppen och sökande, som jag alltid varit. Jag kände en enorm frid där, och jag förknippade den med prästerna på ön och kände att nu kommer jag att bli jättereligiös – vad härligt! Men det blev återigen så att jag insåg kyrkans hela förljugenhet: prästerna kunde vattna sin trädgård, prästerna hade mikrovågsugn, prästerna hade bilar, prästerna bestämde allting. Så när jag åkte därifrån efter tre veckor började jag ifrågasätta precis allt. Jag tänkte att om gud verkligen finns så kan han inte ha dessa representanter som sina utvalda. Det var svårt att få ihop tanken på den kraftfulle guden och hans oerhört dåliga omdöme när det gällde bundsförvanter.
Efter den vistelsen la jag tanken på gud på hyllan och levde som en typisk garderingstroende. Som att det är bra att ha en gud till hands om en katastrof skulle inträffa. Och som de flesta människor har jag inte behövt ta reda på vad jag tror eller inte tror på – tills för ett halvår sen.
Christer Sturmark (CS): Vad hände då?
ED: Jag blev kontaktad av Svenska kyrkan som ville att jag skulle skriva texten till ett nytt Requiem. De hade insett att de verk som finns inte är direkt tröstande för dem som söker sig till kyrkan i katastrofsituationer. Texterna bygger väldigt mycket på att man har dragit olycka över sig själv. Nu ville de skapa ett nytt verk och kompositören Jan Sandström skulle skriva musiken. Jag blev smickrad, även om jag kände att jag var ett politiskt korrekt val.
Jag hade möte med en kille som har något slags musikroll i kyrkan. Vi sitter och pratar om hur det ska vara, han visar mig texter till befintliga Requiem, och jag känner verkligen att jag skulle kunna skriva en tröstande text för människor i en sådan situation. Men så kommer frågan: ”Tror du på Gud?”. Och jag kan bara svara: ”Jag vet inte.” ”Men det är ju rätt viktigt att du kan definiera din tro”, fortsätter han. ”Jag får väl ta reda på det då!”, säger jag. ”Okej”, svarar han. ”Jag återkommer om tre veckor!”
CS: Oj, hur gjorde du då?
ED: Först tänkte jag att det är ju omöjligt att ta reda på! Samtidigt kände jag att detta var en stor ynnest. Det flesta människor lever hela sina liv utan att bry sig om det, eller behöver kanske inte utforska det. Men nu skulle alltså jag – på tre veckor – ta reda på om Gud fanns eller inte!
I tre veckor promenerade jag runt Riddarfjärden. Jag tänkte igenom mitt liv, allt som hade hänt. Jag tänkte över det rimliga, tänkte över mitt behov. Jag talade med Gud och sa: ”Kom igen nu då! Visa dig för mig! Här har du en helt normal artist som är villig att bli din tjänare.” Men det var helt tyst. Och ju mer jag trängde in i frågan, desto tydligare såg jag det absurda. Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud. Jag kände att det låg ett slags omänsklighet i gudstron, som jag inte tyckte om. Jag ville tro på oss som är här. Att vi måste ta vårt ansvar. Så egentligen lämnade jag frågan med: ”Jag skiter i om Gud finns eller inte, men för mig så är han inte här.” Med påföljd att jag inte heller tog uppdraget som textförfattare. De frågade om jag inte kunde vara agnostiker, men jag sa ”nej, tyvärr!”.
CS: Det är intressant att du använder ordet omänsklighet! Det kan ju låta konstigt att det skulle vara omänskligt att tro på Gud, men det är precis vad det är – att överlämna ansvaret för människans moral och handlingar till någon annan, eller något annat än oss själva.
ED: Ja, det kändes verkligen absurt. Och att jag är 47 år gammal och inte tidigare har tagit ställning till någonting som är så otroligt viktigt.
Det här är del av en längre intervju, men ni förstår andemeningen. Det var inte direkt ett lättvindligt beslut för Dahlgren att bli ateist.
Vad lyfter Claphaminstitutet fram ur det här? Jo, det här citatet: “Jag skiter i om Gud finns eller inte.” Sen bygger de en hel debattartikel på hur lättvindligt Eva Dahlgren har kommit fram till sin ateism:
Eva Dahlgren har haft hela 17 år på sig att fundera över vem som tänder stjärnorna. Och till slut avfärdar hon frågan med förklaringen att hon helt enkelt inte vill att Gud ska finnas, så därför struntar hon i vilket. Onekligen en anmärkningsvärd motivering för en fråga med sådan dignitet.
Nej, som vi just kunde läsa så var det inte på det sättet.
Av särkskilt intresse är att en av artikelförfattarna, Per Ewert, dessutom skrivit en bok med namnet “Vem tänder stjärnorna?” - precis som Eva Dahlgrens låttitel. Men inte nog med att han stulit hennes låttitel titel till sin bok, han har dessutom mage att förenkla och förfalska hennes långa väg till ateismen.
Den här formen av oärligt debatterande har inte förekommit särskilt frekvent i Sverige tidigare, men det finns gott om exempel från USA. Här gäller uppenbarligen inte att argumentera för kristendomen genom att vara någon sorts moraliskt exempel, utan att genom lögner eller andra (alla?) till buds stående medel “värva själar till Jesus”.
Om jag fortfarande hade varit kristen hade jag skämts över att någon hade mage att agera på det här sättet i min religions namn. Nu tycker jag bara det är tragiskt.
Men nog bör de skämmas för sin oärlighet, författarna till den där artikeln. Skämmas ordentligt.
(Även publicerat på Lindenfors blogg)
Eskil Jonsson är ekonomie doktor och forskare i religion, ekonomi och hållbar utveckling. Beundransvärda meriter. Han arbetar också för nedrustning vilket är en beundransvärd uppgift. Men han gör det genom att förespråka att kristendom ska ersätta kapitalism. Provade vi inte det under medeltiden? Det funkade inget vidare.
I en artikel på SvD Brännpunkt gör Eskil Jonsson följande analys:
“I den rika världen presenteras nu gigantiska räddningspaket som ett slags offer för att tillfredsställa ”Marknadsmammon”, som verkar ha svårt att bli riktigt nöjd.”
“Tyvärr har även kyrkan i Väst ofta anammat den moderna tidsandan ifråga om finansiering, företagstänkande och hierarkiska maktstrukturer. Istället bör även affärsföretag ha sociala syften.”
En skum analys, kan man kan säga. “Tillfredsställa Marknadsmammon” är förmodligen menat som en metafor, men för vad? Räddningspaketen är ju till för att rädda småspararnas pengar. Och vilket syfte företagsverksamhet har måste väl rimligtvis vara upp till företagaren?
Kanske kan Jonssons psykedeliska analys bero på att han verkar ha lite svårt att läsa innantill? Han skriver nämligen också följande:
“Om kyrkan och andra religioner ska kunna bli trovärdiga i kampen för fred och försoning måste de vara förebilder för fred och enhet. I spetsen för nedrustning behövs inte minst kristna, judar och muslimer. De har i sina urkunder försoning och rättvisa som främsta ”varumärke”, men är kanske mer än andra involverade i krig.”
“Den kristna förvaltarskapstanken som handlar om rättvisa, försoning och ömsesidigt ansvar går som en röd tråd genom nästan alla religioners heliga skrifter.”
Har Jonsson överhuvudtaget läst Gamla Testamentet, för att inte tala om Koranen? “Försoning och rättivisa”? “Förvaltarskapstanke”? Det kanske är den här skrivningen som han syftar på: “Himlen skall lösas upp som rök, jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö som flugor.” Jesaja 51:6 Den brukar citeras av kristna som inte vill ta ekologiska hänsyn; de har bibeln på sin sida.
Artikeln avslutas med följande pärla:
“Religion, ekologi och ekonomi har gemensamma rötter i det grekiska begreppet oikos (hus, hushåll, familj, gemenskap) som framhåller ett ömsesidigt beroende av varandras resurser. Samma helhetssyn och beroende går igen i såväl Linnés natursyn som i dagens moderna ekologiska principer.”
Stryk religion från det påståendet så stämmer det någorlunda. Den helhetssyn och det beroende som finns inom de ekonomiska och ekologiska vetenskaperna har med verkligheten att göra. Att försöka hänga på religion på dessa seriösa vetenskaper är att försöka låna trovärdighet inom ett fält där religionen själv inte har någon.
Artikeln är ett tydligt exempel på att tro förblindar. Det är en av orsakerna till att kristendomen och andra religioner bör hållas på behörigt avstånd från allt vad politik heter. Religion är inte en lösningen på något av världens problem. Men ofta är den problemet.
Kan vi förvänta oss kosher-tv ledd av tre ortodoxa judiska kvinnor, Livets ord-tv ledd av Ulf Ekman eller rent av Sd-tv med Jimmie Åkesson? Troligtvis inte.Den ansvarige utgivaren för programmet, Joakim Sandberg, ger svar direkt på Brännpunkt. Han försvarar sitt program och hävdar att det är "Självklart att troende kvinnor ska få göra tv", vilket är att svara på en helt annan fråga. Demirbag-Stens fråga gällde om det är lämpligt med extremist-tv. Sandbergs svar blir dock ett klartecken för Scientolog-tv, Guds Barn-tv, Kosher-tv, Raël-tv, Hare Krishna-tv, och sd-tv. För enligt Sandberg är det uppenbarligen de mer extrema åskterna som behöver komma till tals för att "visa på mångfalden".
Det finns många möjligheter för public service att inom ramen för god journalistik lyfta fram mångfalden som präglar den muslimska delen av befolkningen utan att reducera denna grupp till djupt troende, beslöjade, homofobiska nykterister som anser att kvinnor ska vara oskulder fram till äktenskapet och förordar stening vid otrohet.
1. Orsak. Allt i universum sker enligt lagen om orsak och verkan. Många filosofer menar därför att det måste finnas en Skapare som är orsak till själva universum.Han måste skämta? Att ersätta en svår fråga (var kom universum ifrån) med en ännu svårare fråga (var kom Gud ifrån) är väl inget argument någon tar på allvar längre?
2. Design. Forskningen har allt tydligare visat hur otroligt välkonstruerad vår värld är - alltifrån de perfekt inställda värdena i universum till den intelligenta DNA-koden i våra celler.För en biolog är det här ett både korkat och felaktigt arguement för kristendomen. Är det något vi verkligen har ett bra svar på så är det frågan om hur komplexitet och väl fungerande system kan uppkomma genom en naturlig process; den kallas naturligt urval.
3. Sökande. Människan är en obotlig sökare. Något på insidan strävar ständigt efter kontakt med något större. Det rimligaste svaret är att Någon lockar människan till gemenskap med sig själv.Nej, det rimligaste svaret är att människan är nyfiken. Att föra in en Gud i förklaringen gör bara problemet större än vad det var från början.
4. Moral. Människan äger ett samvete som säger att det finns verklig godhet och verklig ondska. Objektiva moraliska värden kräver en absolut norm - Gud.Moral är en annan sak som förklaras väl av det naturliga urvalet. Kristen moral handlar dessutom om att följa regler, inte om att reflektera över ondska och godhet, så här är religionen mer ett problem än en lösning på frågan om varför människor kan skilja ont från gott.
5. Erfarenhet. Miljontals människor berättar hur Gud har uppenbarat sig för dem personligen. Den viktigaste erfarenheten var när Gud föddes som människa, dog och sedan blev uppväckt.Frågan är om "miljontals" har något med saken att göra. Förmodligen inte, för en majoritet av jordens befolkning är inte kristna, och det finns "miljontals" människor som istället berättar om Krishna. Är det den personliga erfarenheten som är viktig? Det kan det inte heller vara, för det finns människor som påstår att de har erfarenheten att de är Jesus - eller Osiris. Så det här argumentet är fullständigt tomt.
Under temat "Enfald eller Mångfald" hölls ett offentligt samtal kring religionen idag i Universitetshuset i Uppsala den 27/10. Deltog gjorde:
Christer Sturmark
Tuulikki Koivunen Bylund, domprost i Uppsala domkyrka
Torbjörn Fagerström, professor vid SLU samt författare till "Gud och Darwin - känner de varandra"
Det utvecklades till en debatt mellan Sturmark och Koivunen Bylund om kristendom, Svenska Kyrkan och Humanisterna.
Se debatten här