I den pågående debatten om omskärelse går vågorna ofta höga (se exempel på artiklar nederst i detta inlägg). Man kan tycka att det är märkligt att ens behöva ställa rubrikens fråga, men det är på förekommen anledning. I ett inlägg nyligen på detta forum förklarade jag vad jag som humanist längtar efter. Den efterföljande diskussionen kom bland annat att handla om omskärelse, och urartade när en kommenterare tog sig för att skriva
"Varför kan man inte tolka ert motstånd mot omskärelse annat än som rasism?"Ironiskt nog var en av de saker jag beskrev att jag längtade efter ett debattklimat där man kan ifrågasätta även omhuldade värderingar utan att få tillmälen som dessa slängda i ansiktet. Jag blir faktiskt hellre kallad skitstövel än rasist, eftersom rasism med dess grundlösa påståenden om människors olika värde beroende på börd är själva antitesen till tanken om människors medfödda lika värde, alltså själva fundamentet till min humanism. En skitstövel kan alltså vara humanist, men en rasist kan det enligt min definition inte. Utan jämförelse i övrigt är det som att tolka en hängiven muslims motstånd mot det svenska superiet som satansdyrkan.
Nå, "skitstövel" är knappast ett språkbruk som skulle accepteras på ett forum som detta, men "rasist" är tydligen fritt fram. Utan att anföra några argument för hur man
kan tolka vårt motstånd som rasism förväntar sig denne kommenterare att vi skall försvara oss mot hans vilt framkastade anklagelse. Egentligen bär det emot, men här skall jag ändå svara på den oförsynta frågan.
Hur man tolkar ett motstånd mot omskärelse måste rimligtvis bero på vilka argument man anför mot företeelsen. Jag skall nu ge ett exempel på ett påhittat rasistiskt argument mot omskärelse och jämföra det med ett humanistiskt. Först det rasistiska, som jag ber er nogsamt uppmärksamma aldrig skulle på allvar eller ens på skämt komma ur min mun:
"Omskärelse är något som efterblivna araber [alternativt muslimer] sysslar med. Det kan de väl få göra hemma, men vi måste förbjuda det i vårt land så att det inte besudlar den ädla svenska folksjälen." –
Fiktiv rasistDetta var alltså ett fabricerat rasistiskt argument mot omskärelse. Nu följer ett humanistiskt:
"Ofrivillig omskärelse är troligtvis en sedvänja som har sitt ursprung i bronsålderns klansamhällens behov av att kontrollera ungdomars sexualitet och därmed säkra den maktstruktur som i grunden byggde på släktskap. Denna sedvänja är oförenlig med varje individs rätt att själv få bestämma över sin kropp. Jag har förståelse för att denna urgamla tradition betraktas som viktig av dess utövare, men i ett samhälle som på allvar värnar om sina medborgares individuella rättigheter kan traditionen i detta och liknande fall inte få dispens." –
Peder M PalmstiernaDen viktigaste skillnaden mellan det rasistiska och det humanistiska argumentet är att det förra förklenar vissa människor på grund av ett faktum som de inte kan göra ett dugg åt, nämligen i vilken folkgrupp de fötts. Det humanistiska argumentet, å andra sidan, förklenar inga individer på någon som helst grund utan pekar på att ett positivt värde, nämligen individens rättighet, riskerar att gå förlorat på grund av en tradition vars ursprungliga syfte troligen blivit inaktuellt (i den mån det någonsin varit det.) Dessutom talar det endast om
ofrivillig omskärelse. Vill man låta omskära sig själv av religiösa eller andra skäl när man är gammal nog att fatta ett sådant beslut, så finns det ingen humanist som ställer sig ivägen.
Jag vill här inflika att omskärelse inte hör till mina hjärtefrågor. Inte för att jag anser den vara oviktig, utan för att jag med varm hand överlåter åt andra att driva den. Själv vill jag nämligen inrikta mig på att belysa något som jag tror alltför sällan uppmärksammas, nämligen vad humanismen bejakar – medkänsla, fantasi, etik och moral, vördnad inför naturen och njutbara upplevelser tillsammans med sina nära och kära för att bara skrapa på ytan. Men när kritik från humanistiskt håll bemöts osakligt och hätskt vill jag försöka bemöta det så sakligt och lugnt som jag förmår.
Den som alltså vill kritisera ett humanistiskt motstånd mot ofrivillig omskärelse vill jag be att förklara vilka positiva värden med denna tradition som är så stora att de överskuggar individens rätt till sin egen kropp*. Detsamma gäller alla frågor där vi kritiserar traditioner som vi betraktar som oförenliga med mänskliga rättigheter, antingen de är kulturella eller religiösa. Att börja ropa rasism är istället inte bara ett oförskämt och fult slag under bältet och en effektiv diskussionsdödare, utan det är också kontraproduktivt. Den som på allvar är orolig för rasistiska tendenser i samhället gör klokt i att inte ropa varg om den inte är mycket säker på att det verkligen är gamle gråben (eller brunbyxa) som tassar i buskarna.
* Jag är medveten om att det finns medicinska skäl som anförs, men för det första har detta inte med de religiösa skälen att göra, för det andra måste även medicinska skäl vägas mot individens rättigheter, för det tredje är jag inte säker på att de medicinska fördelarna är statistiskt säkerställda, för det fjärde är spädbarn inte sexuellt aktiva och för det femte upprepar jag att jag inte avser att ge mig in i debatten i denna sakfråga. Jag kommer därför inte själv att svara på kommentarer som sakligt vill diskutera omskärelse, men välkomnar andra att göra så.
Två exempel på artiklar i omskärelsedebatten:
Manlig omskärelse: Falskt argument från barnkirurger.Sjukhus tvingas omskära pojkar
Inlägg
