Med den ansatsen är det på något sätt givet att det är Humanisterna som är målet för tolkningen av forskningsresultaten. Och visst försöker Hagevi göra den kopplingen. Inte särskilt subtilt heller, så här börjar artikeln:
I den allmänna debatten har förbundet Humanisterna relaterats till fenomenet religionskritik och främlingsfientlighet. På Svenska Dagbladets Brännpunkt (23/10) har Malin Jonason – som hoppat av från förbundet Humanisterna – jämfört förbundets religionskritik med främlingsfientlighet och intolerans. På DN debatt (11/9) har etikforskaren Elisabeth Gerle länkat förbundet Humanisternas och Sverigedemokraternas renhetsideal om ett enhetssamhälle till varandra.Malins avhopp har varit en intressant resa och den debatten är långt ifrån avklarad, men att referera till Gerles bok, som inte ens Svenska kyrkans egen recensent tycker håller måttet? Redan här är det uppenbart att Hagevi vill påstå mer än vad hans forskningsresultat medger.
Om Hagevi vill kunna påstå att det finns en koppling mellan Humanisterna och främlingsfientlighet måste han förstås intervjua ett antal Humanister. Men det har han inte gjort. Han har istället intervjuat ett stort antal människor i största allmänhet. Hos den allmänna populationen har han lyckats hitta en koppling mellan religionskritik och främlingsfientlighet. Men han har utifrån detta ingen aning om hur det ser ut hos Humanisterna, den undersökningen återstår att göra.
Det här är en gravt oärlig presentation av i och för sig intressanta forskningsresultat. Humanisterna är uppenbarligen lovligt byte. Men just nu staplas lågvattenmärkena på varandra.
Inlägg
23 kommentarer:
Det är klart, man skulle kunna travestera ditt citat en smula: "Människor som inte gillar religion gillar inte heller människor som håller dessa religioner för sanna" Kanske värt att åtminstone fundera på om Hagevi ändå kan ha en poäng där?
Patrik
Vad du skriver är nog helt sant, att Hagevi har dragit slutsatser om er som han inte gärna kan ha täckning för utifrån sin empiri. Det verkar dock, utifrån Pers fråga, som en given uppföljning av Hagevis studie att explicit titta på en sådan grupp som Humanisterna för att pröva generaliserbarheten i den tidigare studiens resultat.
Min erfarenhet av Humanister och ateister är att det skiljer stort mellan individer och mest beror andra egenskaper än om man gillar eller ogillar religion. Jag har mött många frikyrkliga som varit långt mer odrägliga i tonen än vad många här är... Ni framstår, som kollektiv, vid en jämförelse med just frikyrkliga antikatoliker som en rätt moderat samling medlemmar i klubben för inbördes beundran :D
Allt gott!
Per Ewert,
Jag gillar dig. Jag och många Humanister med mig har vänner som är troende. Det vi inte gillar är när politiskt orienterade religiösa försöker införa levnadsregler som ska gälla andra än de själva, som är baserade på sin tro (ok så här långt) och sedan blir upprörda när man kritiserar tron. Använder man sin tro som politiskt argument måste man också acceptera att den blir kritiserad. Dit har många religiösa långt kvar.
Så nej, Hagevi har ingen poäng vad gäller Humanisterna. Han har forskningsresultat som kan gälla för Sveriges befolkning, inte för någon specifik grupp inom denna befolkning.
"Kristendomen, judendomen och islam är homofobiska, intoleranta och kvinnoförtryckande värdesystem under rubriken "Religion" Mvh, Ateisten."
Twitter @DilsaDSten
Jag är ingen ateist, men tycker också att det verkar som en inte så trovärdig undersökning.
Det fins inte så många medlemmar i humanisterna, och jag gissar att dem flesta som blev frågad har väldigt lite kunskaper als om humanisterna. Altså är det här inga undersökning om humanisterna, då borda han frågad er och inte "svenska folket".
Frågan är hur han definerar rasism. Är det rasistiskt att vare emot byggandet av moskeer (oberoende av om det handlar om estetik)? Eller är det rasistiskt att tycka att det inte är bra med muslimsk innvandring, medens människor med andra åsikter är välkomna oberoende av hudfärg? Är det rasistisk att vara kritisk gentemot Islam? Om det här är åsikter som beteknas som rasistiska, då förklarar det också resultatet.
Sen kan man ju diskutera om sosiologi är en vetenskap. Det fins ju många sätt att fråga människor på, och det går utmärkt att skapa en undersökning som ger dem retta svaren.
För mig spelar det inte så stor roll vad en sådan undersökning säger (jag har svårt med att köpa resultat från sosiologiska undersökningar), men Per Ewerts fråga är fortfarande en bra fråga till er: är humanisternas åsikter gentemot religion även med på att påvärka humanisternas attityd gentemot religiösa människor. Skilljer man mellan person och sak?
Sen kan man ställa presis samma fråga till religiösa människor som jag... eller til politiska rörelser. Att vara negativ gentemot människor med fel åsikt är ett väldigt vanligt mänskligt bettende.
En bra debatt har dem senaste veckorna skapat tycker jag, och jag läser inlägggen här på humanistbloggen med stort intresse.
Patrik L, tror det är fel metod för er att bara gnälla över hur missförstådda ni är. Är ungefär lika lite effektivt som "jag är inte rasist MEN...", dvs det fungerar inte alls. Försök istället visa upp såna sidor som klart tar udden av kritiken. Prioritera samarbeten med invandrargrupper och moderata muslimer och kristna i frågor där ni har gemensam syn. Visa mer att den positiva delen i ert budskap har en konkret innebörd.
Vad gäller attityden till islam och muslimer är det också en intressant fråga att studera hur svenskar som kallar sig kristna ställer sig. Jag vill minnas att i början av 90-talet när Uppsala universitet granskade den s.k. moskédebatten var det kategorin "frikyrkliga" som toppade listan över offentligt ventilerat motstånd mot diverse moskébyggen (hittar tyvärr ingen referens på detta f.n.) Mycket kan ha ändrats sedan dess, och har säkert gjort det också. Kristenheten är väl minst sagt splittrade i sina attityder gentemot islam i Sverige, där t.ex tidningen Världen idag (i praktiken husorgan för Livets Ord) många gånger intar en mycket generaliserande attityd mot islam, vilken de också fått kritik för (Uppdrag granskning??), medan å andra sidan "vänsterkristna" gärna intar en mer "ekumenisk" attityd, men ibland går så långt i denna riktning att man t.o.m. bidrar till tryckning och spridning av wahabitisk islamist-litteratur, som Broderskaparna gjorde för inte så länge sedan med Said Qutb eftersom han är ju så "andlig" och därmed liksom OK... (enligt Uppdrag granskning)
Naturligtvis finns det intoleranta ateister, såväl som det finns intoleranta religiösa. Humanisterna accepterar intoleranta ateister som medlemmar("albanien ateister" Det är människor som av "vetenskapliga" skäl vill utrota religionen och tycker olika typer av förbud är OK)), och är därför inte trovärdiga som kämpande för ett tolerant sekulärt samhälle. Där staten är neutral i trosfrågor ,och varje människa själv fritt får välja sin livsåskådning(religiös eller ateistisk)
Henrik
Bisarr tolkning av undersökningen. ÄVEN om det skulle finnas ett samband - hur skulle man agera på det? Det är enbart en probabilitiskt samband. Man kan alltså inte gå runt och anta att eftersom X är kritisk mot religion, så är X också en rasist. Det stinker guilt-by-association. Det är precis såhär stereotyper byggs upp - man tar ett probabilitiskt samband och upphöjer det till en allmän lag.
Det finns alla möjliga intressanta samband vad gäller religiösa, invandrare, män, med mera, som det skulle bli ramaskri om man upphöjde till en lag på samma sätt som Hagevi gjort.
Janne A
Helt rätt, kristna är ingen homogen grupp, där alla tenker och agerar likadan. Presis som hos humanister.
Attityden gentemot Islam, som man hittar bland Världen Idag, är väldigt lik den attityd som man hittar innom delar av humanisterna. Ibn Warraq sin attityd lär vara inte så olik.
Kristna och humanister har mestadels en grundleggande uppfatning om att man skall elska andra oberoende av vad dem tycker eller hur dem beter sig. Det innefattar även Världen Idags skribenter.
Svårigheten kommer i mötet med Islam. Hur skall man möta en religion som är så tydligt koblad med vold? När man leser i Ibn Ishaq (muhammed biografi) så är det väldigt svårt att inte känna religionen som et hot. När man leser om Omar sina brutala slaktningar så mörknar bilden ytterligare. Lägger man till mengden Suras med uppmaningar till krig då blir det inte presis bättre...
Om den radikala Islam var en liten minoritet, utan politiska mål, eller väldigt lätt att peka på som en absurd fel tolking av Koranen, då var allting mycket lättare. Tyvärr så är diskutionen om hot fra Islam ingen teoretisk eller hypotetisk diskution. Iran leds av en övertygad muslimsk galning, och det fins tillräckligt med suportrare här i Sverige.
Jag har kjent personligen två personer som är blivit dödad av muslimer för sin kristna tro. Den ena blev dödad i Iran, och den andra i Norge. Det handlar altså om verkliga hot, och inte bara att nån är typ väldigt hysterisk i sin demagogik.
Den diskussion som just nu pågår internt hos humanisterna, är altså inte så olikt det som diskuteras internt mellan kristna. Vi brottas alla med att hitta vägar för att handtera Islam utan att göra oss själva till rasister.
Jag har inga problem med att andra människor tycker annorlunda. Men jag har ett problem när den andras åsikt är att min åsikt skall förbjudas... eller att människor som tycker som jag förtjänar att dö, eller att även vold blir legitimerad som ett övertygelsesmedel.
Det är en viss skillnad , som nämnts tidigare, mellan rasist och antireligiös. Självfallet sammanfaller detta när en del invandrare är starkt religiösa och vill antyda att deras religion är något som överskuggar allt annat.
För en ateist är en missionerande muslim lika vilseförd som en missionerande kristen eller missionerande jude.
I den debatt, som lever på att skapa motsättningar i rasfrågor är den här sammanblandningen naturligtvis "gefundenes fressen".
För att rasistkortet skall kunna spelas ut i alla tänkbara sammanhang är det viktigt att man inte skiljer på "ras" (etnicitet) och religion.
För mig som ateist, är det däremot aldrig en skillnad på etnicitet, alla är likvärdiga, utan på allmänt vilseledda individer och på tänkande individer. Jag vill återigen framhålla att jag på intet sätt företräder humanisterna, utan är bara ateist av övertygelse
Det mesta tycks handla om sammanblandningar och att klumpa ihop grupper med varandra, tycker jag.
Artikeln klumpar ihop olika sorters religionskritiker, de så kallade xenofobiska kritikerna klumpas ihop med andra kritiker och sedan gör man antydningar om gruppen som helhet.
Gerle och Claphaminst. klumpar ihop sverigedemokrater med humanister.
Sverigedemokrater klumpar ihop extrema muslimer med moderata och liberala. Och det kan man nog också säga att vissa ateister gör, dock långtifrån alla.
Det förekommer också på alla sidor att man blandar ihop sak och person.
Så ihopklumpandet av olika människor till påstått homogena grupper är det genomgående problemet.
PS
Man skulle kunna uttrycka det så att jag personligen anser personer som i allting refererar till en bok(tex Bibeln, Koranen, Torah etc eller Wikipedia) som mentalt enkelspåriga, kulturellt fattiga extremt underutvecklade eller fastvuxna i ett puerilt tillstånd och därför i saker som kräver ett allmänt förnuft, inte är särdeles tillräkneliga, men rasist är jag då verkligen inte...:-)
Vad jag forstar av informationen i artikeln sa studeras kopplingen mellan syn pa ISLAM och FRAMLINGSFIENTLIGHET i en SVENSK population. Da ar det val inte markligt att svenskar som inte gillar islam inte heller gillar invandrare som ar muslimer...?
Det framgar inte direkt om det aven finns en koppling mellan kristendomskritisk syn och framlingsfientlighet bland svenskar - men skulle naturligtvis vara intressant att veta. Jag ar inte overtygad.
Värt att tänka på!
Värt att också tänka på: varför är det till så stor del muslimer som kritiseras för sin tro när de procentuellt sätt borde vara mindre än protestanter i Sverige? Det är där kopplingen till främlingsfientlighet ligger enligt mig, att en protestantisk tro går obemärkt förbi eftersom den stämmer så väl överens med de "svenska" värderingarna, den har ju t.o.m. satt sina spår i "Sveriges rikes lag" och den "svenska" mentaliteten... Medan islam, generellt sett, står för andra värderingar..
Värt att tänka på, eller?
Lennart,
Du efterlyser "mer" samarbeten och att lyfta fram den positiva delen av vårt budskap. Det tycker jag vi ska ta till oss. Vill bara återigen lyfta fram ett par exempel som ofta glöms bort i sammanhanget, nämligen att Humanisterna:
1) har tillsammans med kristna opinionsbildare (bl.a. Stefan Swärd, tror jag) skrivit debattartiklar till upprop för religionsfrihet i den positiva meningen, dvs rätten TILL religion (vilket det alltså råder en skriande brist på i många delar av världen)
2) försvarar sekularismens princip även när det är troende som drabbas, t.ex fallet Per Eriksson i rektorsutnämningen vid Lunds universitet. Även i detta fall i "samarbete" med kristna opinionsbildare.
Men, för att fortsätta "gnället om hur missförstådda vi är" kan jag inte heller låta bli påpeka följande fenomen:
- När förlaget Fri Tanke (formellt fristående från Humanisterna, men idémässigt och "personmässigt" överlappande i form av Sturmark) gav ut en debattbok av en reformistisk muslim kom omedelbart anklagelsen (i media och från vissa på den här bloggen) om att vi "fiskar i grumliga vatten"...
- Är stödet till de kvinnor (samt ett fåtal män) som jobbar mot hedersvåld ett exempel på "samarbeten med invandrargrupper" som är OK tycker du? Ofta bemöts också sådan opinionsbildning som grundad i en gentemot muslimer "stigmatiserande" agenda.
- Jag tror också du och andra underskattar den "beröringsskräck" som finns från "andra sidan" avseende möjligheten att "samarbeta med ateister". Min högst subjektiva uppfattning är att denna skräck faktiskt är starkare från den "troende" sidan än vad den är från vår sida.
tereseloodinek,
Titta runt lite här i bloggen och räkna inslag som kritiserar islam och inslag som kritiserar kristendom. Vi är extremt försiktiga, just för att det inte ska bli främlingsfientlighet av det.
Läst en nyanserad analys av undersökningsresultet:
"Den normativt avgörande frågan här är vad som leder till vad. I vilken utsträckning handlar det om att en antireligiös eller antiklerikal övertygelse leder till ett aktivt ogillande av framförallt den minst sekulariserade religionen? I vilken utsträckning handlar det istället om att en främlingsfientlig inställning till muslimer bland annat formuleras i termer av kritik mot religion i allmänhet och islam i synnerhet?
Medan jag betraktar den första varianten av religionskritik som legitim (i betydelsen frikopplad från xenofobi) ser jag den andra varianten som ett tveklöst exempel på främlingsfientlighet."
Andreas Johansson Heinö
Ännu en bättre tolkning:
Anders Bergdahl, SvD
Nu berättar alla ateister eller religionskritiker att de inte är medlemmar i Humanisterna - bra eller dåligt?
"Nu berättar alla ateister..." Anders Bergdahl är såvitt jag förstår det bara en person.
Patrik, hmm, jag blev lite för generell. Henrik skrev det i kommentarer här på bloggen. Sedan blev 2, många, som blev alla. Händer väl aldrig dig :)
Ulf Gustavsson
Jag talade också om det, eftersom det var svaret på en direkt fråga och för att jag inte ville att humanisterna skulle få klä skott för mina personliga åsikter...
Eftersom jag inte ÄR medlem i humanisterna (än) kändes det naturligt att klargöra det. DEt innebär inte att jag inte sympatiserar med humisterna i nästan allt... framför allt kampen för ett sekulärt samhälle och MOT ovetenskapligt dravel
Skicka en kommentar