Humanisterna är mycket mer än de ändlösa debatter som pågår på denna blogg. Den senaste tiden har olika lokalföreningar inom Humanisterna arrangerat och deltagit i dialoger med kristna i olika delar av landet.
Den 5: maj deltog Humanisterna Väst, UngHum Göteborg och Göteborgs Kristna akademiker i ett samtal på temat: Kan tro och vetande förenas? Detta samtal sammanfattades med att "parterna hade för olika utgångspunkt för för ett konstruktivt samtal" [@lindberd] och "de har ett problem och vi har en livåskådning som går ihop" [Kjell Ericson, Humanisterna]
Den 10:e maj arrangerade Humanisterna Umeå en diskussionskväll där Erik Lundgren, Professor i Cell och Molekylärbiologi samt troende kristen, inledde under temat: När kristna tror och humanister vet – är dialog meningsfull?. "Ett mycket lyckat möte. [...] Det enda problemet var väl kanske att, då det var många som ville diskutera, så blev det svårt att få en riktigt ingående diskussion kring de olika enskilda ämnena som togs upp". [Lars Nilsson, Humanisterna] "Det var en bra diskussion" [Erik Lundgren]
Den 12:e maj arrangerade Humanisterna Stockholm ett samtal mellan fysikerna Bengt Gustafsson (kristen) och Sören Holst (Humanisterna) med temat: Religiös tro och en naturvetenskaplig världsbild - går de ihop? Gustafssons kristendom är speciell - deism, men där Gud är närvarande som ett inre ljus i människan. Han har inga problem med att få ihop sin tro med naturverenskap, men han använder ett vidare sanningsbegrepp än Holst, där den personliga upplevelsen har ett värde i sig. Gustafsson benämner sig som provisorisk naturalist - "fungerar bra tillsvidare". Hela samtalet kan ses på YouTube och ett smakprov nedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Lite konstig debatt. Gustavsson är djupt personlig och sticker ut huvudet så att det är lätt att hugga av (bildligt talat..). Holst har en akademisk distans och man får t.ex. inte en ens antydan om han har haft omvälvande upplevelser och hur han har reagerat på det. Resultatet blir att Gustavsson hamnar på defensiven. Det blir inte på lika villkor. Precis som Humanisterna alltid vill ha det (och Gustavssson går med på..).
Två andra sorters debatter hade varit mycket intressantare. Antingen en som var opersonlig och akademisk, om relationen mellan vetenskap och religion, historiskt, i dagens debatter, moraliskt och etiskt, osv. I den meningen finns ju redan Vetenskap och Religion som en akademisk disciplin.
Eller så hade båda två varit djupt personliga, och talat sånt som dödsfall inom familjen, cancerdiagnoser, osv, osv, och hur de hanterade det. Där även Holst talade mycket om vilken roll hans livsåskådning har haft för honom genom livets svårare stunder.
Lennart W,
Debatten blev kanske det som förväntades av dem. Gustafsson deltog som religiöst troende och Holst som ateist. Att de accepterade dessa roller, kan inte vara konstigt eller en debatt på olika vilkor.
Du har bra förslag på alternativa upplägg.
Jag har en variant: Först diskutera vilken roll deras livsåskådning har för dem i deras profession, sedan diskutera vilken roll den har i övriga livet.
Ulf G: Holst deltog väl som Humanist? Oavsett vilket är det inte alls givet vem som ska vara defensiv om sin position och vem som ska vara offensiv mot den andra.
Lennart W,
Jag valde att skriva ateist, istället för Humanist, för att få balans med att Gustafsson inte repr någon organisation #fail. Såklart Holst representerade Humanisterna.
Angående att vara offensiven, så diskuterade jag diskussionen efteråt med några andra Humanister i publiken. Vi kom fram till att Gustafsson tro/livsåskådning inte tillförde något av värde (för andra än honom själv).
Att "vi" ser det så kan göra att vi blir offensiva. Vi är intresserade av andra livsåskådningar, men hittar sällan något av värde för "oss". Det är en förbannelse att inte ha några dogmer och att vara skeptiker.
(Denna kommentar blev kanske nonsens.)
Ulf,
Inom Humanismen frodas det tyvärr dogmer. Kanske inte alltid formellt, men eftersom ni är drabbade av luddigt informella dogmer så är det ännu mer inskränkt. Ni behöver lyfta fram era dogmer och diskutera dem.
Jag hävdar att Holst inte alls förstår sig på sanningsbegreppet. Att betrakta sanning på ett vettigt vis måste ju vara ytterst fundamentalt för att det ska bli något vettig av en världsbild.
Men sådant är ju ni inte ens intresserade av. Det kanske är en av era osynliga dogmer, att skita i allt förutom eran anti-teism.
Vilka är de dogmer som du tycker dig se att vi har?
Daniel
Om du menar att ateister har problem med att tro på det som inte existerar, så är det just det ateism går ut på.
Det blir liksom lite tårta på tårta att skälla på att ateister inte tror på övernaturliga gudomar.
Kan Du däremot leda i bevis att Dina immateriella andar existerar, så kommer jag att vara den första att tro på Dig.
Tycker Du inte det?
Kristian,
Det som är sant är sant och det som är falskt är falskt. Så är det helt oavsett vad du tror.
Men Holst tänker så här:
Poängen med sanning är att det kan delas av alla, alla kan vara överens om att något är sant, det är själva idén med sanningsbegreppet.
Eh.. Nej.. Det är inte så! Men Kristian Grönkvist och Holst tror det! Jag fattar inte hur era själar kan finna ro med en sådan fundamentalt felaktig syn på verkligheten.
Och just värdet av en subjektiv sanning lyckas ju Gustafsson formulera ganska bra i sitt inledningsanförande. Två personer KAN ju ha helt olika upplevelser av t.ex. samma musik, och båda talar sanning. Och de kan ändå få ut något av att tala med varandra. All sanning är INTE objektiv och reproducerbar i vetenskaplig mening. Vetenskaplig sanning fungerar på det sättet, och den gör det bra, och det ska den fortsätta med. Men det finns mer som är sant. Nema problema.
Daniel W,
Kul att du oroar dig för Kristian G:s själ. Kan den finnas om han kopplat ifrån den med sin obefintliga fria vilja? ;-)
Luddiga informella dogmerna vill man inte bära på, men de är svåra att kasta bort om de samtidigt är osynliga. Tur att du vet vilka de är så vi kan göra något åt dem: Sanningsbegrepet, vad mera?
Ulf,
Det finns mycket jag irriterar mig på, men just sanningsbegreppet tror jag ändå att det finns någon enstaka Humanist som förstår.
I erat idéprogram så står det faktiskt Humanismen .. förespråkar istället en
världsbild grundad i kritisk rationalism.
Kritisk rationalism är Poppers filosofi och han kör hårt med korrespondensteorin. Människans förståelse av korrespondensteorin har gradvis utvecklats genom historien från Platon fram till Popper.
Poppers tänk utmanas dock från många håll, men naturvetenskapen är än så länge skyddat mot alltför galna sanningsteorier. Även där skapas det ibland grova missuppfattningar vilket Holst visar (Holst är influerad av naturalismen såklart).
Kritisk rationalism däremot är mycket bra och jag är på den punkten starkt allierad med det Humanistiska idéprogrammet.
Kritisk rationalism ser jag som höjden av det mänskliga tänkandet och det behöver vi försvara mot Holsts tänk och mot ditt tänk som verkar vara pragmatism.
Popper är en hjälte. Hans kanske starkaste övertygelse var att materialismen är falsk. Det var inte vetenskapligt, men för Popper var inte vetenskapen den högsta typen av kunskap eller något sådant som Holst verkar tro.
Humanismen har en annan relation till vetenskapen, Humanismen är naturalistisk och det är väl framförallt den dogmen jag inte förstår varför ni envisas med.
Det finns mycket annat jag stör mig på, men allt sådant är förmodligen till stor del en följd av den naturalistiska dogmen (det blir man tydligt knäpp av).
I din vanliga stil sprider du ett osäkerhetstöcken omkring dig Daniel.
Att en del saker fortfarande befinner sig i domäner där vår kunskap fortfarande är otillräcklig, innebär inte per automatik att allt som kan tänkas, är möjligt för det och att allt är osäkert verkligen är det.
I min bok rör Du Dig ofta i just de domänerna, vilket naturligtvis alltid är intressant för filosofer, eftersom det är deras home-turf, men det gör inte tankarna verklighetsanknytna för det.
Du tar vissa osäkerheter som intäkt för att allt du fantiserar om är möjligt.
Det är en fördel om man anser att vissa saker verkar existera pga deras återkommande uppträdande och vissa andra saker inte nånsin verkar ha existerat pga att de aldrig uppträtt.
PS Daniel.
Du behöver inte oroa dig för min obefintliga själ. Det den inte vet om, kan inte skada den...
Skicka en kommentar