11 jun 2011

Därför bör KD (och alla andra) delta i Pride

Roland Poirier Martinsson har i en kolumn i SvD uttryckt åsikten att KD inte bör delta i Pride. Debatten har efter det kommit att handla om Poirier Martinssons person. Men hur är det med sakfrågan - varför bör KD (och alla andra) delta i Pride? Vad handlar Pride om? Från festivalens hemsida:
Pridefirandet har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens födelse i New York den 27-29 juni 1969. Polisen ägnade sig åt omfattande trakasserier av HBT-samhället och gjorde den 27 juni ännu en razzia mot gaybaren Stonewall Inn på Christopher Street. Men för första gången satte sig gästerna dock på tvären och det utbröt kravaller som varade i tre dygn. Sedan dess har man över hela världen firat minnet av det tillfälle då HBT-samhället för första gången slog tillbaka mot trakasserierna och så starkt vågade vara stolta över sin identitet och sin kultur.
Det handlar alltså om att visa att man inte skäms för vem man är - såsom det förväntades av hbt-personer förr i tiden och som fallet är i många av världens länder fortfarande - utan till och med är stolt över sin identitet. En viktig poäng är därmed att man måste visa upp det man är stolt över - man måste skylta med, manifestera och fira sin identitet. Det är svårt att påstå sig vara stolt över något som man sedan skäms över att visa upp. Vad ger det för trovärdighet att visa stolthet i en garderob?


I många av världens länder har homosexuella inte samma rättigheter som heterosexuella. DN skriver till exempel idag om situationen i Italien - där årets Europride går av stapeln.
I Italien har hbt-personer inte rätt att ärva varandra. Ett upprättat testamente kan lätt ogiltigförklaras av släktingar. Sjukhus kan neka en partner tillträde, även efter en lång relation. [...] Italienarna kan inte registrera någon form av partnerskap.
Det här handlar i mycket om Katolska kyrkans mörka inflytande över den italienska politiken.
Påven Benedictus XVI betonade så sent som förra veckan under sitt besök i Kroatien att alla familjeformer utanför kyrkans äktenskap mellan man och kvinna är oacceptabla.
Gubbstrutt. (Ursäkta, men påven står för så mycket ondska - ibland blir det bara för mycket. Ondska? Att homosexuella inte ska få gifta sig? Ja, att sortera människor i olika lämplighetskategorier efter sexuell läggning är ondska. Alla ska ha samma rättigheter.)

Pridefestivalen handlar om att alla människor ska ha fullständiga medborgerliga rättigheter och om att ingen ska behöva skämmas för sin läggning. Denna manifestation kräver därför av hbt-personer att de skyltar med sin hbt-identitet. Vad vi andra kan göra är att visa vårt stöd för detta, samt att visa att vi är stolta över de familjemedlemmar, vänner och bekanta som är hbt-personer. (Vi är förstås stolta över alla icke-hbt-personer också, men det här är hbt-personernas dag, det är de som behöver vårt stöd.)

Vill något demokratiskt parti i Sverige verkligen ställa sig utanför den här gemensamma manifestationen? Det står dem naturligtvis fritt, precis som att man kan ställa sig utanför manifestationer mot rasism bara för att folk "skyltar med sin svarthet" i demonstrationståget. Men det ger ingen vidare trovärdighet. Det här är en fråga som borde förena alla sveriges demokrater. Vi hoppas därför att ingen inom borgerligheten hörsammar Poirier Martinssons uppmaning. Inte ens KD.

36 kommentarer:

RolandPM sa...

Att vara stolt över sig själv och inte skämmas för att visa vem man är innebär inte också ett inre tryck som kräver att man demonstrerar vem man är. Jag tror att det är detta som ligger bakom de många glada tillrop jag fått från homosexuella personer de senaste dagarna. De är alla trygga, glada och sedan länge ute ur garderoben, om de ens någonsin befunnit sig i den. De är stolta och nöjda över vilka de är och känner ingen skam. Men de är inga demonstrationstågsmänniskor och de uppfattar inte att denna egenskap utgör en del av att vara homosexuell. De vill ta makten över sin egen vardag, inte göra revolution, och tror nog att deras vardagliga ställningstaganden är ett effektivt sätt att också förändra världen. Såtillvida har de i detta avseende vad jag kallade en borgerlig attityd, även om de sedan skiljer sig från exempelvis min politiska hållning i många andra avseenden.

Mattias Irving sa...

Man kan rikta kritik mot det jippofixerade i själva paraden, liksom det välbesökta Pride Park. Det görs också, från såväl vänster- som högerhåll.

Men Roland skriver i sin SvD-artikel att KD ej ens bör närvara under den veckolånga festivalen, då man även håller seminarier om sexualitet och utsatthet och progressiva civila rörelser i andra länder, teaterföreställningar om normkritik, utställningar som visar på sexualitetens historia, etc.

Dessa är respektabla arrangemang som ofta leds av ämnesexpertis och kulturpersonligheter. RPM själv tycks dock lägga tonvikt på att man inte ska tåga i den avslutande paraden, fastän han inte med ett ord benämner den i sin SvD-ledare.

Ska man därför ta RPM på orden så vill han underkänna även föreläsningar, utställningar etc som otillbörliga uttryck för sexualitet i det offentliga. Därmed ställs vi inför en svår gränsdragning. Om det vore orätt att diskutera homosexuellas förväntade livslängd i andra länder, vad ska man då säga om exempelvis Zorns badflickor?

Det ter sig som ett helt absurt resonemang. Jag vill därmed förmoda att RPM hela tiden menade "paraden" men kanske uttryckte sig olyckligt? Det kan i sådana fall vara värt att beakta och flagga för sådana språkliga misstag i ett tidigt skede - kanske bör man också begrunda deras betydelse för de eventuella missförstånd som man sedan upplever sig ha utsatts för.

Nils sa...

Jag tänkte ta upp det redan tråden En ursäkt till Poirier… men det här inlägget förekom mig.

Finns det överhuvudtaget något acceptabelt skäl till att inte gå i Pride-paraden? Politikerna är i praktiken redan tvingade och vad är det som kommer att krävas politiker och allmänhet för att inte bli anklagad för homofobi, läkarintyg?

Argumentationen har en obehaglig ton och känslan är att kunde ni, skulle ni tvinga alla Sveriges medborgare att gå i paraden. Vilka andra saker borde alla politiker tvingas paradera för?

Bara den inställningen är tillräckligt för att jag rent instinktivt ska sätta klackarna i marken och säga nej.

Roger Svensson sa...

Finns ju ingen anledning att skämmas för sexuell läggning, etnicitet osv., men det finns eller ingen anledning att känna sig speciellt stolt över detta eftersom det knappast rör sig om en egen prestation.

Här rör det sig dessutom om ett evenemang som har en tydlig kulturradikal vänsterprofil, även om den inte är lika långgående som i Uppsala Pride där man har en antikapitalistisk agenda, och det finns därför all anledning att ifrågasätta om borgerliga/konservativa bör delta i och understöda detta. Det behöver ju absolut inte innebära att man är emot homosexuellas rättigheter lika lite som att inte delta i syndikalisternas första maj tåg innebär att man är emot rättigheter för arbetare eller inte är demokratisk.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Självklart finns det massor av acceptabla skäl för en individ att inte delta. (Jag har aldrig gjort det och aldrig behövt redovisa några skäl till detta.)

För en organisation är det ett utmärkt skäl att man inte sympatiserar med att hetronormen bryts ner. Men om man aktivt meddelar att man avstår, behöver man veta vad man avstår för att ens motiv skall framstå som ärliga.

Daniel W sa...

Ulf,
På wikipedia om heteronormativitet så står det:

Många av världens kulturer betraktar uppvaktning mellan könen som normal.

Det ska brytas ner?

Ulf Gustafsson sa...

Daniel W,

Lite oklar fråga.
Jag tycker hetronormen bör bli mindre tydlig. Olika sexuella identitet bör ha ett representativt utrymme i det offentliga rummet.
Vad tycker du?

Daniel W sa...

Ulf,
Nej, jag tror inte att representativt utrymme är något ideal, som om verkligheten för evigt vore en kvoteringsprocess.

Jag tror inte att pengar, makt och utrymme någon gång kommer fördelas på ett sätt som alla tycker är rättvist (det finns också mycket annat som skulle kunna kvoteras).

Jag tror tyvärr att vänstern fastnar i vänsterformuleringar av problematiken. Jag tror det måste finnas en mer konstruktiv väg att gå.

Daniel W sa...

Förresten undrar jag om inte homosexuella har mer makt, pengar och utrymme än vad som är representativt. Det är helt ok för mig.

Men då fattar jag alltså inte vad det betyder att heteronormen ska brytas ner.

Mattias sa...

Daniel W:

Många av världens kulturer betraktar heterosexuell uppvaktning mellan könen som det normala och homosexualitet som onormalt och icke önskvärt.

Det är det som skall brytas ned. Är du med?

Kristian Grönqvist sa...

Den alltid så intressanta diskussionen om homo- och heteronormen. Och som alltid skjuter förbi målet av bägge kontrahenterna, för att de inte klarar av att hålla isär olika saker.

Först normen:

Heterosexuellt är normalt.

Homosexualitet är mindre normalt eller onormalt.

Sedan känslan:

Det är först när orden normal-onormal blir laddade med känslor, som problemen uppstår.

Onormal uppfattas faktiskt av de flesta slätstrukna människor som farlig, annorlunda, intressant, syndig, avvikande. I ett samhälle som förespråkar slätstrukenhet är den onormale farlig...

Men det betyder faktiskt ordet onormal inte. Det betyder bara annorlunda funtad än mängden. Värderingen lägger vi själva.

Själv är jag sexuellt normal, men i övrigt hoppas jag vara onormal.

En 25 kilos gädda är våldsamt onormal, men många vill ha en. Det finns gäddfestivaler, där man hyllar stora gäddor men för det mesta struntar de mindre, alltså normala, gäddorna totalt i dessa
evenemang.

Om homosexuella vill ha festivaler, på vilket sätt skulle det vara störande för heterosexuella...?

I Manilla såg jag till påsken sju män och en kvinna korsfästas på riktigt. Fullständigt galet, tyckte jag, men jag skrev inte från en tankesmedja och klagade över det...
Många var på jippot, kanske någon miljon.

Mitt råd till homosexuella:
Börja inte klaga på feministers vis och spela offer i alla lägen, att spela "dramaqueen" verkar vara en av de egenskaper en del homosexuella håller sig med. Var stolta över att vara annorlunda. Det räcker mer än nog.

Daniel W sa...

Mattias,
Ok, men då är jag oroad över kravet på hur det heteronormativa ska brytas ner.

Frågar man Feministisk initiativ så vill de förstås ha en kulturrevolution.

En moderat Humanist kanske nöjer sig med att kräva slopade bidrag till Frälsningarmen och katolska kyrkan.

Inget sådant tror jag på så då antar jag att jag inte tror att det heteronormativa ska brytas ner.

Mattias sa...

Daniel W:

Anser du alltså att hållningen att homosexualitet är onormalt och icke önskvärt inte skall ifrågasättas och ... ok då, brytas ned?

Daniel W sa...

Mattias,
Jo, jag tycker att hållningen att homosexualitet inte är önskvärd ska ifrågasättas skarpt. Men ifrågasättande bryter inte ner heteronormen.

De som vill bryta ner heteronormen måste gå långt bortom ifrågasättande och det tror jag är ett destruktivt projekt.

Kristian Grönqvist sa...

Mattias

Jag tycker homosexualitet Är onormalt, men inte på något sätt förkastligt. Se förklaring ovan.

Du använder själv ordet onormalt på ett felaktigt och känslomässigt laddat vis, precis som en dramaqueen.

Eric Wadenius sa...

Homosexualitet är inte onormalt.

Visst, majoriteten av en befolkning är statistiskt sett inte homosexuell. Den förväntade sexuella läggningen på en slumpvis utvald person i en population är inte homosexuell. Men, detta betyder inte att om vi väljer ut en slumpvis person ur populationen och denna visar sig vara homosexuell att det skulle vara onormalt.

Avser vi att välja ut tillräckligt många stickprov så kommer vi att förvänta oss att ett antal av dem har en sexuell läggning som kan beskrivas som homosexuell. Detta är normalt, det är vad vi ska förvänta oss. Ifall inte ett antal av dem vi slumpmässigt valt ut har en homosexuell läggning så vore den stora mängden med heterosexuell läggning något onormalt.

Eftersom vi vet att det finns homosexuella i alla population så är detta normalt.

Mattias sa...

"Jag tycker homosexualitet Är onormalt, men inte på något sätt förkastligt. Se förklaring ovan.

Du använder själv ordet onormalt på ett felaktigt och känslomässigt laddat vis, precis som en dramaqueen."

Så, med utgångspunkt från personligt, subjektivt tyckande går du till att jag har fel och kombinerar det med personpåhopp?

Imponerande. :-)

Mattias sa...

Ovanstående var riktat till Kristian Grönqvist, om det var oklart.

Kristian Grönqvist sa...

Erik Wadenius´och Mattias.

Jag ser intresserat fram emot en ordentligare definition av vad som är normalt

Mer än 60%
Mer än 70%
Mer än 80%
Mer än 90%
Mer än 95%
Annan siffra...?

Är normalt ungefär detsamma som vanligt?
Är onormalt ungefär detsamma som ovanligt?
Hur många procent av befolkningen förväntas vara homosexuella?
Är homosex en vanlig fortplantningsmetod eller är det en ovanlig?

Jag tror Ni pga jäv missförstår mig hela tiden...

Ni vill få onormal att betyda något som Ni inte vill vara.

Varför det...???

Jag vill vara så onormal som möjligt...

Eric Wadenius sa...

Kristian,

För att vi skall kunna kalla något normalt eller onormalt så måste vi först ha någon form av förväntning på vad detta något skall vara. Jag skulle därför definiera det som följande;

normalt är något man förväntar sig.

Exempelvis; en gul bil är normal även fast majoriteten av bilar inte är gula. Gula bilar är inte onormala, detta för att vi vet att vi kan förvänta oss att det finns gula bilar i en population av bilar, även om de enbart utgör 2% av den totala populationen.

Onormalt blir det vi inte förväntar oss att finna i en population. En flygande bil är onormal då vi inte förväntar oss att det finns sådana i en population av bilar (även fast det givetvis kan göra det).

Varför jag talar om populationer hela tiden är för att ifall vi enbart utgår ifrån ett exempel så finns det inget att kontrastera det emot (alltså, som kan vara onormalt).

Kristian Grönqvist sa...

Erik

För att bli lite vetenskaplig då.
Du vet vad en Gausskurva är. Alltså en normalfördelning. Alla fenomen rymns inom kurvan, såväl ovanliga som vanliga, den visar bara hur de fördelar sig.

Alla variationer är alltså förväntade.

Mao enligt ditt förmenande existerar inte begreppet onormal...

Varför används då uttrycket och till vad?

Jag har nämligen en känsla av att det uppstått en begreppsförskjutning i ordet.

Normal = frisk
Onormal = sjuk

Hur har den uppstått?

Om det regnar onormalt mycket en sommar. Hur mycket skulle Du anse det behövas vara?

Dubbelt så mycket som vanligt
Fyrdubbelt så mycket?

Det intressanta är att begreppsförvirringen följt med till nyspråket.

"Det har regnat sjukt mycket i sommar" tex

Sjukt...? Onormalt...? Eller något helt annat...?

Kommer allt som avviker från Svenssonnormen att bli sjukt...?

Patrik Lindenfors sa...

Men Gud, dessa definitioner. Här, från rikslikaren, Nationalencyklopedins svenska ordbok:
norma´l adj. ~t
ORDLED: norm-al
• som inte avviker från den grundläggande typen för företeelsen i fråga, särsk. genom att överensstämma med genomsnittet e.d. {→naturlig 2, standard 1}: normalbegåvad; normalfall; normalhushåll; normalläge; normalportion; normaltemperatur; ~ kroppsbyggnad; ~ utvecklingstakt; under ~a förhållanden; ~ nederbörd; inkomsttagare i ~a inkomstlägen
BET.NYANSER: a) särsk. i fråga om överensstämmelse med ngt som anses önskvärt e.d. som inte avviker från normerna: leva ett ~t liv; iaktta ~ anständighet; varje ~ människa tycker om barn b) spec. fullt klok ⟨i nekande uttr.; ngt vard.⟩: han kan inte vara riktigt ~
HIST.: sedan 1818; av lat. normalis 'efter måttstocken; enligt regeln'; till norm

Eric Wadenius sa...

Kristan,

Skulle du säga att det är onormalt att vara förkyld? Skulle du säga till en person som är förkyld: du är förkyld, därför är du onormal? Om inte, då talar det inte för ditt argument, så varför ta upp det?

-"Om det regnar onormalt mycket en sommar. Hur mycket skulle Du anse det behövas vara?"

Det vet du redan. Mitt svar är "mer än vad man hade kunnat förvänta sig att det skulle kunna regna".

Kristian Grönqvist sa...

Erik

Patriks inlägg från encyclopedin visar något jag satte fingret på. Nämligen ordet normals subjektiva värde. Och naturligtvis också ordet onormals.
Det finns ingen procentuellt given vattendelare.
Den diskussionen blir alltså hypotetisk.
Även fenomen som finns väldigt lite enligt normalfördelningskurvan är normala. Kurvan implicerar rent filosofiskt att onormalt inte existerar...
Att språket gör det är en annan femma.
Den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Patrik N sa...

Det är onormalt att anse att en homosexuell läggning är onormal.

Mattias sa...

Kristian, skönt att se att tioöringen äntligen trillade ned.

Erik W och Patrik L, tack för era klargörande inlägg.

Patrik Lindenfors sa...

Va? Jag som trodde det var normalt att anse att en homosexuell läggning är normal?

(Det är ungefär där någonstans diskussionen rör sig. Egentligen är ni väl någorlunda överrens?)

Daniel W sa...

Det spelar ingen roll vad orden betyder, heteronormen försvinner inte för att folk lär sig en Humanistisk definition av ordet normal.

Heteronormen sitter inte heller i folks förståelse av statistik.

Heteronormen sitter i förväntningar och beteenden och på det planet är jag själv delvis heteronormativ och patriarkal.

Jag ska förresten fortsätta slå min fru nu när jag vet att det är fullt normalt.

Kristian Grönqvist sa...

Mattias

Det var inte tioöringen, det var insikten.

Nils sa...

Daniel W skrev:

"De som vill bryta ner heteronormen måste gå långt bortom ifrågasättande och det tror jag är ett destruktivt projekt."

Det håller jag verkligen med om och det är typiskt för hur vissa rörelser arbetar, t ex feminismen.

I stället för att uppvärdera det som kvinnor gör och är riktar man in sig på att riva ner mannen och hävda att kön enbart är en social konstruktion. Här gillas inte olika.

Både det och ambitionen att bryta ner hetronormen är ett uttryck för vad Roger Scruton kallar "the zero sum fallacy". Allt uppfattas som ett nollsummespel, den ens bröd, den andres död. Jag är fattig för att min granne är rik. Jag är olycklig för att min bekant är lycklig.

Därför kan bara en norm kan vara bra, och hetronormen måste brytas ner för att homonormen ska kunna höjas.

Lennart W sa...

Märkligt svårt det verkar vara för de bildade människorna här att skilja mellan den deskriptiva och den normativa betydelsen av ordet "normal". Kristallklart ju från Patrik Ls ordbokscitat.

Benzocaine sa...

Det står fel i ett citat:

"I Italien har hbt-personer inte rätt att värva varandra"

Ska väl stå "ärva", inte "värva"?

Benzocaine sa...

Lennart, om du med "onormal" menar "ovanlig" använd hellre ordet "ovanlig". Det är mindre sårande.

Patrik Lindenfors sa...

Rättat. Tack!

Benzocaine sa...

Det här med att kalla homosexuella för onormala är lite som att kalla afrikaner för nigger.

"Men ordet betyder ju bara svart!" Spelar det någon roll om du sårar den medmänniska du kallar nigger?

Eftersom ordet "normal" har minst två betydelser: "ovanlig" eller "mot normen" är det ett dumt ord att använda om man vill göra sig förstådd. Bättre att använda ord som "ovanlig" eller "mot normen" om det är det man menar.

Annars är det lätt hänt att man ägnar sig åt ekvivokation (min översättning av engelskans "equivocation") - man använder ett ord i en betydelse i inferensen för att sedan mena ordet i en annan betydelse i slutsatsen.

Exempel:
Livet är en strid, striden är en kamp, kampen är en häst. Alltså är livet en häst.

Eller i det här fallet:
Homosexualitet är ovanligt, alltså är homosexualitet onormalt, alltså är homosexualitet mot normen, alltså är homosexualitet omoraliskt.

Erik M sa...

Jag vill bara instämma med flera av de ovanstående talarna.

Det är sant att ordet "onormal" inte behöver vara nedsättande, men när den används om människor så är betydelsen nästan alltid "avvikande på ett negativt sätt". När man var sisådär 10-11 och läste Kamratposten så slutade nästan vartenda läsarbrev till frågespalten med ett oroligt "är jag onormal?" Läsarna som skrev in frågade inte "är jag ovanlig rent statistiskt sett", de undrade, fyllda av pubertal ångest, "är jag knäpp eller ett missfoster"?

Det är samma sak med ordet "onaturlig". Det finns en tydlig innebörd av ordet i vissa fall, t.ex. "är den här stenformationen naturlig" betyder "är den gjord av människor?" Om man frågar "dog han en naturlig död" menar man "dog han av en vanlig sjukdom eller var det ett mord eller en olycka?" Men jag har aldrig fattat vad det är man menar när man säger att vissa beteenden är onaturliga, och varför de i så fall nödvändigtvis skulle vara dåliga. Att kalla någon "onaturlig" är dock nästan alltid ett skällsord med liknande betydelse som "onormal".

Man skall inte stirra sig blind på själva orden, man måste se på folks bakomliggande motiv och tankar när de använder dem.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se