Så här i skolavslutningarnas tidevarv kanske det kan vara av intresse att jämföra den svenska situationen med hur det kan gå till i det stora landet over there.
I USA är staten som bekant sekulär i den politiskt-juridiska betydelsen av ordet, dvs författningen stipulerar en skarp åtskillnad mellan stat och religion, vilket i fallet med skolavslutningar tolkas som förbud mot varje form av bön eller annat ”utövande” av religion som backas upp av skolledningen, även i sådana sammanhang där studenternas deltagande är ”frivilligt” som ex.vis avslutningsceremonier och idrottsevenemang.
Men det amerikanska ”samhället” är som bekant inte särskilt sekulärt i den meningen att en majoritet av befolkningen räknar sig som troende (kristna), och har en övervägande positiv syn på religion.
Vilket öde väntar då den medborgare som känner sig föranledd att stå upp för författningens sekularism när lokala beslutsfattare (t.ex. lärare eller annan skolpersonal) begår överträdelser? I dagarna fick vi ännu ett trist fall att lägga till den långa raden av liknande incidenter med djupt intolerant (och ignorant) beteende från delar av den amerikanska allmänheten:
Studenten Damon Fowler vid Bastrop High School i Louisiana protesterade mot ett planerat böneinslag vid skolans annalkande avslutningsceremoni. Fowler fick först skolledningen att lova ersätta det religiösa inslaget med en tyst minut (efter att han ”hotat” med att rapportera skolan till medborgarrättsrörelsen ACLU), men skolan bröt löftet och tillät ceremonin att genomföras med inslag av kristen bön:
Notera det härligt triumferande jublet från den kristna majoriteten.
Fowler's namn läckte sedan ut och hela samhället vände sig emot honom:
- En av Fowlers lärare har offentligen hånat hans uppträdande (dvs hans försvar av författningen!)
- Han har hotats fysiskt av sina kamrater och tagit emot flera dödshot
- Fowlers föräldrar drog in hans ekonomiska understöd, kastade ut honom ur hemmet (!) och dumpade hans ägodelar på verandan (han bor nu hos sin bror)
3 kommentarer:
En bra kommentar. Det är den svenska norm-kristendomen som gör sig påmind vid skolavslutningarna.
Det kristna kärleksbudskapet tar väl inte fel, så Jan Björklund uttryckte det i TV4 diskussionen med Sturmark. Tradition Pyttsann! Anpassa er eller utsätt er för risken att bli mobbade är det egentliga budskapet vid kristna inslag i en obligatorisk skolavslutning.
Flera grupper har skrapat ihop över 25000$ som stöd till denne Damon så han kan fortsätta sina studier på valfri skola.
Det kristna kärleksbudskapet enligt vem? Enligt Björklund? Enligt Åke Green? Enligt (valfri kvinno-/homohatare/pedofil)?
Skicka en kommentar