Att vara öppet ateist i USA är inte helt lätt. 49% av amerikanerna skulle t.ex. inte rösta på en presidentkandidat som var öppet ateist [Gallup]. Men förändringens vindar blåser och ateister får större och större plats i populärkulturen.
Filmen The Ledge som börjar visas på biografer i New York och Los Angeles nästa vecka är ett Hollywood-drama om religiösa konflikter med en ateist som hjälte!
2 jul 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Är den här typen av film verkligen något som hjälper till att utplåna den ateistiska stereotypen?
Deprimerad, självmordsbenägen och ingen respekt för andras äktenskap...
Munken.
Nu skall det sägas att jag inte sett filmen
Men Din kommentaret om respekt för andras äktenskap låter bra lurt. Menar Du att den deprimerade och självmordsbenägna huvudpersonen sätter på någon annans fru..?
Frun då? Har hon inget att säga till om? Är hon bara ett oskyldigt offer? Eller vantrivs hon i sitt äktenskap?
Vems fel är det?
Ateistens också?
Jag vet inte om det fungerar, men det har provats förut. Bejaka först sterotypen, visa upp den och sedan gå vidare med alla nyanser. Är det inte det HBQT-rörelsen har fått göra?
"Ingen respekt för andras äktenskap"
Har inte kvinnan någon fri vilja och något moraliskt ansvar?
Och den djupt troende kristne, vars fru är otrogen, blir en svartsjuk mördare...? Ateistisk propaganda när den är som äckligast.
Självklart ligger det minst lika mycket skuld på frun som på hennes älskare. Jag blir förvånad att både Kristian och Ulf inte förstod att det var underförstått.
Det jag reagerade på är den negativa bild som ges av gudsnekare i trailern/filmen. Jag menar hur ofta ser man en positiv bild av icke-troende i filmer? Ge gärna exempel om ni kommer på några.
Sen har förstås Peter en poäng också även om jag inte kan ställa mig bakom hans ordval.
AronRa intervjuar här Matthew Chapman, som har gjort filmen.
The plot thickens.
Den Kristne mannen blir alltså mördare. Då borde väl hela skuldbördan ligga på honom, eller har jag missförstått något?
Hans låtsasvärld rämnar och då tycker han det är OK att mörda någon...?
Kan man ursäkta mord med att vara Kristen...?
... och att Matthew Chapman är son-son-son till Darwin. Självklart vill han kristna illa ;-)
Liv Tyler skyller dock ifrån sig till Christian Post:
“I definitely have some kind of belief in something bigger than myself. I almost feel like it's the universe and the earth and mother nature and that feeling when you go to the beach or stand on top of a mountain and look around and go, 'God this is not about me,’”
Slår nästan vad om att ateisten blir kristen i slutet och för förlåtelse för sina synder ;).
Jag kan hålla med Liv utom på en punkt, nämligen God...
Jag kan också ställa mig på en bergstopp och inspirerat utbrista.
"Men för f-n, livet handlar inte om bara MOI..."
Munken,
-"Jag menar hur ofta ser man en positiv bild av icke-troende i filmer? Ge gärna exempel om ni kommer på några."
Tja, bara för att snabbt nämna något så varför inte de icke-troende karaktärer som dyker upp i alla Woody Allans filmer?
Jag var väldigt nyfiken på denna film när jag först fick höra talas om den. Det är inte varje dag man får se religionskritik på vitaduken. Filmen känns ganska unik p.g.a. ämnet men tyvärr så är den platt och fortfarande en Hollywoodproduktion som inte vågar tänka utanför plånboken. Man har ett intressant ämne att ta upp men det skrapar man bara lite löst på ytan och ramlar sedan in i den färdig stöpta formen, hjälten och skurken som möts i en överdramatiserad slutscen för att fightas om prinsessan.
För att rekommendera något som enligt mej är bättre, verkligare och har bättre religionskritik så rekommenderar jag Dog sweat (dogsweatthefilm.com). Jag är väldigt tveksam att SF vågar ha så höga tankar om sin publik att man kommer visa den på biograferna. På dom mindre biograferna finns det nog en större chans, håll utkik!
Skicka en kommentar