Ad Hominem är latin och betyder "argument mot personen", och kan enkelt beskrivas såhär:
Avfärdandet av ett argument eller ett påstående på grund av irrelevanta uttalanden om personens egenskaper eller handlande.Vanligvis sker en Ad Hominem-attack i två steg. Först görs en attack mot egenskaper eller handlande hos personen som framför ett påstående eller argument. Detta tas sedan som bevis för att påståendet eller argumentet är felaktigt.
Anledningen till att ett Ad Hominem, oavsett hur det är uppbyggt, är ett argumentationsfel är att en persons egenskaper och handlande väldigt sällan har en bärande roll för sanningshalten i ett påstående eller ett argument. Observera dock, att även om ett påstående faktiskt är falskt, så bevisar inte ett Ad Hominem-argument att så är fallet.
Slutligen ett exempel:
A: Jag tror att Big Bang-teorin kan förklara universums uppkomst
B: Förra veckan sa du att homeopati fungerade!
A: Bryr du dig inte om bevisen jag gav för Big Bang?
B: Du kommer alltid med dumma påståenden, så det finns ingen anledning att tro att du har rätt den här gången.
Inlägg
19 kommentarer:
Bra idé med en serie om argumentationsfel. Vi gör dem ju alla från tid till annan och en ökad medvetenhet om dem är jättebra.
...fast jag undrar om exemplet är så tydligt. Det är ju inte ett angrepp mot personen i sig utan en tveksamhet kring sakriktigheten i påståendet om Big Bang baserat på tidigare konstaterade dåliga kunskaper om delar av universums (månens) beskaffenhet.
Tack! Du har förstås rätt i att det är något otydligt, ska genast ändra till något bättre!
Fö så tycker jag att ad hominem-argumentet är OK om tex argumentatören i fall efter annat visat tydlig okunskap om ämnet ifråga...
Kristian: Håller med om att det är lätt att bli frustrerad många gånger. Ett "Det är uppenbart att du inte vet ett skit om Big Bang-teorin" tycker jag är ok såtillvida det fortsätter med "vilket märks på grund av X, Y, Z etc."
Här kommenteras det på "Ad Hominem felsluts-felslutet", något författaren menar är ett vanligt problem i internetdebatter: http://plover.net/~bonds/adhominem.html
Problemet är att folk ofta tror att alla former av personlig kritik och/eller sarkasm är ett utslag för Ad Hominem, vilket det tekniskt sett inte är.
Om konversationen är något i stil med denna:
A: Jag tror på X på grund av Y.
B: Y är ett extremt korkat skäl på grund av Z. Är du en total idiot?
B är här oartig och kan förtjäna en tillsägelse därför, men hon begår inte Ad Hominem, eftersom hon först angriper motståndarens argument med egna argument innan hon börjar klanka ned på A.
Erik: Precis. Gör man ett idiotiskt påstående så förtjänar man i vissa fall att höra det. Dock bör detta, precis som du säger, göras med en hänvisning till varför påståendet är idiotiskt :)
Oj vilket kul och vettigt initiativ! Jag fortsätter att lurka med spänning. Hoppas kunna bidra med något också framöver.
Kan kanske vara värt att ta upp vad som gör argumentationsfel felaktiga?
T.ex som i http://wiki.ironchariots.org/index.php?title=Logical_fallacies
Iofs ett bra ämne, men betänk ocskå hur diskussioner kan förstöras av att endera parten klagar på argumentationsfel. Och helt plötsligt är det bara DET man talar om.
Ett som argumentationsfel det med som borde ha ett eget namn.
Det skulle väl kunna vara en Red Herring Lennart?
http://en.wikipedia.org/wiki/Red_herring
Men om den ena parten begår argumentationsfel så måste det påpekas. Om icke-giltiga argument accepteras så blir en fortsatt diskussion meningslös. Skjut inte budbäraren som påpekar felet, skjut personen som begick felet och sedan vägrar erkänna det.
Men att avgöra om något är ett argumentationsfel kan ofta vara en suddig gränsdragning. Som att det faktiskt kan vara relevant att påpeka att meningsmotståndaren historiskt gjort faktamässigt felaktiga påståenden, för att varna för att ta den personen på dess ord. Just eftersom det är en gränsdragning så kan det vara bra att vara försiktig med anklagelser om argumentationsfel och bara använda det när det är väldigt tydligt eller ett mönster.
Bidrar till samtalet med ett flödesschema för att underlätta internetdiskussioner. Den här borde läras ut på alla våra skolor.
http://critical-thinkers.com/2011/03/critical-thinking-the-rational-discussion-flowchart/
Fantastiskt bra Mattias, jag tar mig friheten att göra länken ifråga klickbar.
Jag hörde Jonas Hallberg på radion en gång. Han kallade det "ful slips-argumentet", argumentet att du har fel för att du har så ful slips.
Så just exemplet ful slips kunde kanske vara mer passande?
Att någon har haft fel tidigare kan naturligtvis vara en faktor som har med sakfrågan att göra. Den som ofta far med osanning kan antas fara med osanning igen, den som brukar missförstå har troligen missförstått igen osv. Att personen har ful slips kan dock aldrig ha en relation med sakfrågan, om den inte handlar om just slipsestetik.
Ska bli intressant att se svenska namn på felslut som "begging the question", "red herring" (röd sill?) och equivocation.
Jonas Hallberg är iofs även känd för det här från "Måndagsbörsen":
"Det är inte ens fel när två träter. Det är inte ens fel!"
Det händer nog ibland att det dräms till med ett högst medvetet ad hominem för göra två flugor på smällen: (a) att döda en meningslös diskussion och (b) att ge den andra en välförtjänt verbal snyting.
Lennart,
Var du inte farligt nära ett ad hominem rörande Hallberg nu :-)
Tack Mattias I, lysande flödesschema!
Skicka en kommentar