Hela texten av Bengt Gustafsson är läsvärd och i slutet kommer han fram till vetenskapens nuvarande gränser och dessa blir mycket otydliga:
Frågan ”varför” bukar man säga att vetenskapen inte ska svara på. Men det tror jag inte på själv. Vetenskapen har redan besvarat många ”varför” genom historien. Men likaså tror jag att frågan ”hur” också måste få plats i konst och religion. Det är inte självklart hur gränsen ska dras.
Det finns en tydlig tendens att lämna varför-frågorna till de enskilda människorna att besvara. Vi har ingen föreställning om att vi ska ha gemensamma förhållningssätt i detta, så vi lämnas att personligen ta ställning till alla dessa oerhört svåra frågor. Det är inte lätt, särskilt om vi inte har en tradition att stå i, inga exempel att falla tillbaka på.
Vi behöver arbeta med dessa frågor tillsammans, inte en och en eller genom etiska kommittéer som ska arbeta fram ”värdegrunder”. Det är viktigt att vi som tillhör den äldre generationen och har råkat ut för flera sådana här olika svar, också för dem vidare – inte som doktriner, utan som food for thought till nästa generation.Jag tycker detta är en bra utgångspunkt - lämna inte varför-frågorna till enskilda människor att ensamma besvara. Livåskådningsfrågor skall inte bara vara privata, det behöver luftas och utsättas för vetenskaplig prövning.
Inlägg
1 kommentar:
Jag tycker "varför-frågorna" som definierade av Bengt Gustafsson inte belyser hela problematiken. Mycket oklart där!
Svar på både "hur-frågor" och "mini-varför-frågor" fås ständigt under det vetenskapliga forskningsarbetet och belönas årligen med nobelpris. Detta är Bengt G införstådd med.
När det gäller varför-frågorna i livsåskådningssfären säger han
"Det finns en tydlig tendens att lämna varför-frågorna till de enskilda människorna att besvara."
Sedan när? And so what? I årtusenden har de olika religionerna givit människorna svar på "varför". Ett vulgärt exempel är att frågan varför du ska tro på Gud besvaras med att du klarar dig från att brinna för evigt i helvetet. Först på senare tid har vi delvis förkastat de svaren. Men är där nu ett vakuum? Naturligtvis inte!
I livsåskådningsfrågorna har den enskilde nu möjlighet att bilda sig en egen uppfattning. Han/hon kan botanisera bland olika uppfattningar som finns formulerade på många ställen. En bra ledning är t.ex., det Humanistiska manifestet och världssamfundens deklarationer om de mänskliga rättigheterna. Ett blygsamt bidrag utgör diskussionerna på Humanistbloggen åtminstone för oss smålänningar!
:-)
Den bästa början och grund för den enskilde är att förkasta all vidskepelse som religionerna representerar. Efter det är det inte nödvändigt att kvickt hoppa på ett annat "system" som ersättning. Friheten som följer på gudarnas död är i sig belöning och befrämjar rationellt uppförande i etisk-politiska frågor.
När gäller den ultima varför-frågan instämmer jag med Steven Weinberg: "I have to admit that, even when physicists will have gone as far as they can go, when we have a final theory, we will not have a completely satisfying picture of the world, because we will still be left with the question 'why?'.
När vi har det svaret är vi själva gudar!
Skicka en kommentar