Du skall icke dräpa. Eller ska du kanske det?

Ibland hör man människor mena att en gud kan meddela levnadsregler för hur människor ska agera i olika situationer då det inte är helt lätt att veta hur man "bäst" ska agera, moralregler med andra ord. Moralreglerna som ges av en gud kallas ibland för objektiva, eller absoluta, moralregler. De objektiva moralreglerna skall, menar en del, alltid efterföljas just därför att de är skapade och meddelade av en gud som står över oss människor.

Jag har, trots att begreppet objektiv moral ofta används i debatter och liknande, ännu inte stött på en enda moralregel som är, eller i alla fall sägs vara, given av en gud och så konstruerad att jag själv tyckt att den är vettig att utan undantag följa i alla lägen. Testa exempelvis ett till synes enkelt exempel, moralregeln "Du skall icke dräpa". Den regeln sägs ju ha kommit via inskriptioner på en stentavla från en gud till människan. Vi bortser från att det är svårt att veta om stentavlan verkligen kom från en gud eller om det var en vanlig människa av kött och blod som ristade in inskriptionen på den och vi håller oss istället uteslutande till att undersöka moralregeln i sig.

Du skall icke dräpa. Initialt låter det ju klart vettigt, inte sant? Klart man inte ska springa runt och döda varann till höger och vänster (vi får förresten nu också bortse från att guden ifråga som givit människan moralregeln själv sägs ha tagit tusentals liv på de mest uppfinningsrika och plågsamma sätt). Men hur blir det om vi ställer liv mot liv? Om det alltid är fel att dräpa så undrar man ju om det är fel att dräpa den som hotar att dräpa en själv? Och är det fel att dräpa en person som hotar att dräpa tio andra? Tusen andra? Tiotusen andra? Och skulle det med den här moralregeln, om vi ser den som objektiv och absolut, alltid vara fel att dräpa en person som håller tusentals andra inspärrade i ett koncentrationsläger om dråpet av honom skulle göra att alla fångar, som annars skulle ha dött en säker och plågsam död, skulle komma fria och överleva? Och om man menar att moralregeln ifråga är objektiv och given av gud men att det finns undantag till regeln och att det faktiskt ibland är moraliskt rätt att ta ett liv för att rädda tiotusen andra, då är ju inte moralregeln absolut och objektiv, eller hur?

Finns det någon enda objektiv moralregel som fungerar i alla lägen, i vått och torrt, och där människan inte måste tänka själv utan bara tillämpa regeln? Jag har gått bet i mitt letande efter sådana moralregler, kanske du kan hjälpa till? Känner du till någon moralregel som alltid kan tillämpas med ett gott resultat som följd? Vi kan ju, för att göra diskussionen enklare, låta bli att fundera på om moralregeln ifråga verkligen kommer från en gud eller om den meddelats av människa av kött och blod.

Och om vi inte kan hitta objektiva moralregler, som alltid fungerar utan att människan själv som tänkande individ gör en självständig bedömning av sitt agerande i varje given situation, kan det då vara så att dessa objektiva moralregler faktiskt inte existerar?