4 goda råd

Nima Dervish kommenterar på Newsmill Uppdrag gransknings moskéreportage - Politiker och media legitimerar muslimska mörkermän - och ger fyra goda råd:

Avslutningsvis, några enkla regler till alla svenska myndigheter, politiker, och medieaktörer. Skriv nu hundra gånger på svarta tavlan:

• Släpp idén om ”muslimska representanter” som ni tvångsmässigt ska gå till varje gång något händer. Sveriges Muslimska Förbund, Sveriges Unga Muslimer eller vad de må heta, är inte representanter för de otaliga muslimska individer (ja individer) som bor i Sverige. Muslimer är inte utomjordingar. Sluta säg: ”take me to your leader”.

• Sluta lägg pengar på muslimska organisationer – alla religiösa organisationer för den delen. Vi lever i ett sekulärt land där stat och kyrka är åtskilda. Religion är en privatsak. Vill 1000 muslimer i Örebro ha en moské så får de finansiera det själva. Om moskén är viktigt för dem så skrapar de fram pengarna ur egen ficka. Om de själva inte vill bekosta det de vill ha, varför ska staten göra det?

• Vill staten lösa sociala problem? Fokusera på problemen istället för att lägga pengar på religiösa organisationer och tro att det löser något. Om Erik Ullenhags toalett där hemma svämmar över ringer han till en rörmokare och täpper till rörjäveln istället för att donera pengar till Svenska Kyrkan. Betrakta problemen i ditt land som problemen i ditt hem så ska allt bli bra ska du se. Rasism, arbetslöshet, kriminalitet, utanförskap, bostadssegregation… alla dessa problem löses genom politiska visioner och åtgärder, inte donationer till människor som satt sin förhoppning på det osynliga mytologiska väsen som de kallar ”Gud”.

• Sist och allra viktigast: lägg största möjliga omsorg och resurs på skolor och lärare. Barn som tidigt fått lära sig tänka kritiskt och självständigt kommer att utveckla en bra inre kompass. När deras inneboende självständighet och stabilitet väl etablerats blir de mer immuna mot alla destruktiva värderingar – rasistiska, fundamentalistiska, auktoritära, patriarkala etcetera – oavsett om de fötts i ett muslimsk, judiskt, kristet, buddistiskt eller ateistiskt hushåll.