3 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sidor
Humanisters åsikter
Leta i den här bloggen
SANS magasin
Senaste kommentarerna
Jourhavande medmänniska
Bloggintresserade
Dagens gud
Följ Humanistbloggen via e-post
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Humanistisk konfirmation
Vem länkar hit
Summa sidvisningar
Skribenter
- Elias W-O
- Klas
- Inga L.
- tyst!
- JemyM
- Niklas
- Ulf Gustafsson
- Anneli Noreus
- Patrik N
- Andreas
- Magnus Nordlander
- Gunnar Lindholm
- Anna
- nima
- Olle Häggström
- Wildenstam
- Eric Wadenius
- Per Dannefjord
- Ingemar W
- Hans Iwan Bratt
- Sara Karlsson
- Ellis Wohlner
- Peder M Palmstierna
- Christer Sturmark
- Creutz
- Henriksson
- Henrik Ljungström
- Thommy M. Malmström
- Lars N
- Patrik Lindenfors
- Anders Martinsson
- Joacim Jonsson
- Janne A
- Adam Lagerqvist
- John Houdi
- Henrik Thomé
- Anders Hesselbom
Bloggar för humanister
- Allotetraploid
- Alma Europa
- Ateistbibeln
- Atheist Media blogg
- Beelzebubs anekdoter
- Brights
- Christer Sturmark
- Darwins texter online
- Exkristen
- Fri Tanke Smedja
- Friendly Atheist
- Glöm aldrig Pela och Fadime
- Hans Iwan Bratt
- Humanisterna
- Humanisterna Jönköping
- Humanisterna Kalmar
- Humanisterna Sjuhärad
- Humanisterna Skaraborg
- Humanisterna Stockholm
- Humanisterna Syd
- Humanisterna Umeå
- Humanisterna Uppsala
- Humanisterna Värmland
- Humanisterna Väst
- Humanisterna Örebro
- Humanistpodden
- Häggström hävdar
- Häggström hävdar
- Knuff om humanism
- Nonicoclolasos
- Nordic Dervish
- Odelberg
- Orsak och Verkan
- Patrik Lindenfors
- Pharyngula
- Religiovakt
- Richard Dawkins net
- Sam Harris
- SkepchickSE
- The Rational Response Squad
- Tro skadar
- Tro vett vanvett
- Unga Humanister
- Uppsalainitiativet
- USAtheists
- Vetenskap och Folkbildnings blogg
Blog design
21 kommentarer:
Thats my cup of tea...
Ateism är en förutsättning för självständigt tänkande utan underkastande och auktoritetstro, men ingen garanti. De ateister som trodde på Stalin eller Mao var ofta värre än de som tror på en gud.
Verklighetsuppfattningen behöver heller inte vara särskilt utvecklad, inte ens om man anslöt sig till den "vetenskapliga ateism", som rådde i Sovjetunionen.
Ateismen saknar alla andra konsekvenser än att ta avstånd från tron på en personlig gud. På 1700-talet beskylldes deisterna av kyrkan för att vara ateister. Tiderna förändras.
Staffan G
Naturligtvis har Du rätt. Men å andra sidan. Religiositet är en garanti på underkastelse och auktoritetstro., Jag väljer det minst onda. I historien hittar vi argument för det mesta. Men det mesta är faktiskt smörja. Utom en viss bibliotekarie i Alexandria och några till...:-)
Staffan G: De som trodde på Stalin och kanske även Mao såg på dem som "Gud" tror jag. Läs t ex "Med Stalin som Gud" av Magnus Utvik. Det tycks hos många (män) finnas en sorts stark drift att få se upp till och tjäna någom som "är större", sen kan det gälla ett osynligt andeväsen eller en despot av kött och blod, det tycks gå på ett ut. Då är man inte ateist, då har man bara valt en annan gudom att böja knä inför. Förklara sånt här för mig någon!
Lokatt, visst kan man skriva om det och i någon mån tillskriva dessa personer att de betraktade Marx och Mao som gudar, men det känns krystat.
Bättre att helt sonika erkänna att de var ateister, och att ateism inte är någon garant för förnuft.
Jag brukar liknade det vid hälsa. Ateism innebär att man är frisk från EN sjukdom, men det är ingen garant för att man inte har andra sjukdomar. (Detta med anknytning till citatet: "Om ateism är en religion så är hälsa en sjukdom").
Om vi liknar religiös tro med sjukdom så är ateism att man är frisk från den sjukdomen, men om vi samtidigt betraktar politisk marxism som en sjukdom så kan man ha denna sjukdom även om man är frisk från religionens sjukdom.
Så ateism är ingen garant för förnuft bara för att man förkastar en form av oförnuft.
Saken komplicerar förvisso av att det finns kristna som inte tror att gud är en person. Jag skulle säga att den formen av religiös tro inte bär på den auktoritetstro som annars kategoriserar religiös tro.
Or rather: "a personal relationship with the unpersonal" Vilket kanske tyder på en viss motsägelsefullhet i världsbilden.
Per Ewert
Ingen motsägelse finns, jag har min högst personliga relation till HELA verkligheten som inbegriper andra personer och naturensskönhet och mycket mycket mer...
DEt vore kul om du var delaktig i debatter och inte bara kommer med glada tillrop och sedan inte svarar när folk kommenterar dina tillrop.. kanske finns där inget svar?
Vad jag menar är att det bland oerhört många människor (mest män tror jag ) tycks finnas en oemotståndlig lust och längtan efter att få underkasta sig något eller någon med större muskler och mycket makt. Det tycks komma en oslagbart skön känsla när man underkastar sig och överlämnar sig till en starkare, människa eller andeväsen av något slag. Hemskt obehagligt, tycker jag. Och för mig fullständigt obegripligt. - Kanske har det något, eh...med sex att göra på något vis? Upplys mig, ni troende som dväljes här i spalten!
Va? Varför skulle det vara ett särskilt manligt attribut — att underkasta sig "något eller någon med större muskler och mycket makt"? Ser man t.ex. till den kyrkobesökande populationen kan jag konstatera att man där finner övervägande kvinnor — åtminstone i de kyrkliga sammanhang jag tagit del av.
Lokatt, det här är en onödig polarisering du antyder.
Lokatt
Det du antyder har med anna slags underordning att göra. Den manliga befälsorningen. Män accepterar 1 på 6 som alfahane.
Syns väldigt väl i manliga strukturer tex armen.
En grupp är 6 män och en gruppledare.
En pluton är 6 grupper med en Plutonchef.
Ett kompani är 6 plutoner och en kompanichef.
En brigad är 6 kompanier med en Brigadchef, etc. You get the picture.
Kvinnor accepterar inte var sjätte kvinna som alfahona. Ungefär var tjugonde. Den kvinnliga befälsstrukturen ser därför annorlunda ut. Ses på sjukhus och dagis tex.
Män accepteraralltså fler män som ledare än kvinnor. Därför Din med rätta ställda fråga eller antagande
Patrik kan säkert mycket mer om detta från djurvärlden.
Kristian,
Refererar du till Dunbars nummer så är det mycket större (typ 150). Men Dunbars nummer är bullshit (vilket du kan läsa om i min bok). Det är baserat å en extrapolation på en korrelation i djurvärlden. Men vi har något djur inte har - kultur - så jämförelsen haltar betänkligt. Mycket riktigt har det också visat sig inte gå att fastställa någon exakt siffra på Dunbars nummer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dunbar's_number
Inte riktigt Dunbars nummer. Det handlar ju mer om den blandade flockens sociala stabilitet.
Nej det här började redan på 60-talet i organisationsteori och orsakades av den empiriska förekomsten av alfahanar bland män.
Och att den manliga befälsordningen i de flesta fall var helt misslyckad på kvinnliga arbetsplatser.
Jag tror att teorin var att kvinnliga alfahonor inte behövde vara så många, eftersom de inte involverade sig i revirstrider på samma sätt som hanar.
Kristian, dina siffror handlar mer om organisationsteori. Om en grupp är för stor kommer den enskilda individen uppleva att hen inte "får en syl i vädret". I en för liten grupp blir det ingen dynamik.
En grupp på 6-12 personer, ungefär, är den optimala för samarbete mellan människor. Den är tillräckligt liten för att alla ska komma till tals, men tillräckligt stor för att det ska uppstå gruppdynamik.
Jag är säker på att en grundläggande bok i grupp-psykologi tar upp detta.
En annan anekdot är att de tidiga utopisterna delade in samhället i grupper om 10-12 personer, beroende på vilken utopist du kikar på.
Lokatt, din teori är inkompatibel med verkligheten. Om det vore som du säger skulle det vara oproportionerligt många män som är religiösa. Verkligheten är den motsatta - det är proportionellt sett fler religiösa kvinnor än män.
Jag avhåller mig från spekulationer om varför, bara konstaterar att så ser verkligheten ut.
Creutz och Benzocaine:
Jo jag tror mig veta att det mest är kvinnor som går i kyrkan och sysslar med annat religiöst. Helt säker är jag inte, jag går ju aldrig dit. Jag får kolla nån söndag. Men jag är ute efter något annat, som jag har lite svårt att beskriva. Som rör anledningarna till att man (män) dyrkar och underkastar sig. Jag uppfattar ett extatiskt rus, när folkmassan hyllade Hitler t ex. Jag tror det var ett övervägande manligt rus. Lite likt den devota beundran Ulf Lundell brukade väcka - bland män. jag tror inte kvinnor har samma speciella bevekelsegrund utan andra, som inte direkt har med hängiven extas att göra, mer utbredd vidskeplighet kanske. Usch nu stack jag ut hakan, det var ju dumt. Vi Humanister ska inte lägga energi på att dividera om påvens skägg. F´låt
Lokatt, du argumenterar fortfarande utan stöd i verkligheten. Det var lika många kvinnor som män som hänfördes av nazisternas skådespel. Om man ser till antalet religionsutövare verkar det ju dessutom snarare vara fler kvinnor än män som underkastar sig. Jag vet inte vad du utgår från i dina spekulationer mer än någon sorts förutfattat mening om mans- och kvinnoroller.
Lokatt Lyssna inte på Benzo just i det här fallet. Män underordnar sig mycket mer, eftersom det ingår i själva perspektivet.
Alfahanar är mycket oftare förekommande än alfahonor
och män underordnar sig alltid alfahanar.
Jag försökte hålla en lite låg profil, men det straffar sig omedelbart med Benzo. Skall inte hända igen...
Han får helt enkelt läsa på.
Men Kristian G, även om det är som du skriver hos en majoritet av alla däggdjur, så säger det inte allt hur det är hos människor. Vi kan vara ett undantag. Finns det några undersökningar på människor?
Ulf
Det pratades tidigare om ton på bloggen. Så jag försökte verkligen.
Jag pratar om människor. Det är Patrik L som kan djur, inte jag.
Tips Ulf
Gift Dig eller läs världshistoria... Där finns en del uppslag. Du vet hur förtjust jag är i empiri...
Benzo: Vad jag försöker säga var att jag tror att mäns och kvinnors bevekelsegrunder är olika när det gäller hur de förhåller sig till gudar och hjältar. Jag är mycket medveten om att mina funderingar inte är politiskt korrekta, jag vet att man i vissa kretsar överhuvudtaget inte får låtsas om att skillnader någonstans finns mellan kvinnor och män. Beträffande "förutfattade meningar" så har jag funderat över detta fenomen i väldigt många (30?)år, ända sedan jag råkade höra en frikyrkopastor i lokalradio predika ett drypande sexualiserat religiöst budskap. Vi är ju djur hela bunten, och vi styrs delvis av krafter som vi inte är medvetna om, eller som vi medvetet trängt undan. Män har vissa ritualer som jag funderar över, när brottare kramas intensivt och gråtande klättrar på varandra eller tränaren efter att ha vunnit eller förlorat en match... Det är någonting där med jublande underkastelse... som jag inte tycker att jag finner i kvinnliga ritualer. Men håll med om att det vore intressant om man kunde komma fram till varför män så innerligt gärna kastar sig raklånga på kyrkogolvet- jag tänker på katolsk prästvigning.
Skicka en kommentar