5 maj 2012

Bita huvudet av skammen

Att ta död på hedern och därigenom skammen är en munsbit värdig Humanismen. Lena Andersson tar en tugga i dagens kolumn i DN - Den skamlösa friheten:
En idé som gör livet sämre är den om skam och heder. Detta förmoderna ideal har smugit med in i moderniteten genom att klä ut sig till drift, framställa sig som oundvikligt och så dölja sitt drag av konstruktion. 
Genom rationellt, disciplinerat tänkande och skådande borde det kunna förpassas till mänsklighetens museum. I motsats till andra sociala konstruktioner finns det inget att sakna hos det. Heder är inget annat än frånvaro av skam och skammen är andras brännande blick på oss gjord till vår egen. ”Vad ska folk tänka?” är skammens paroll, inte ”vad är rätt att göra?”. 
... 
En liknande uppfattning som hos Dostojevskij alltså, om gud inte finns är allt tillåtet; när äran gått om intet får man äntligen släppa taget. Tanken följer som logisk självklarhet om det enda skälet att handla rätt är att gud ser en, och om man styrs av andras blickar i sin strävan. Skam och heder har ju inget med ansvar, empati och livsinnehåll att göra, desto mer med ögontjäneri, rädsla och social kontroll 
Själv har jag alltid fruktat rännstenen, inte för att den varit nära, utan för att den existerar. Av skräck för den har jag kämpat och ansträngt mig. Men att rännstenen skulle vara skamlig har inte föresvävat mig, däremot fylld av lidande. Rännstenens problem är inte den förlorade hederns, utan att man far illa där. Skräcken för rännstenen liknar förstås skräcken för skammen. Så bort med skammen och fattigdomen! 
Hos Thomas Mann finns inte rännstenen, men där finns slitna manschetter, förlorad ställning och sjukdomen som skamlighet. Hans figurer upplever fallet från den borgerliga hedern som befrielse. Det betyder inte att skammen är friheten. Friheten är att slippa hela hederslogiken. Kampen för tillvaron. 
Den dag hedern och dess förutsättning hierarkin gjorts obsoleta finns inte skammen och fallet, bara livets intressanta variation och ansvaret för handlingar och ord.

1 kommentar:

Nils sa...

Man kan ju undra om denna rännstensapokalys är en ren tillfällighet. Lena Andersson klär sin kolumner i en mycket elaborerad språkdräkt, men det är ingen tvekan om vart udden varit riktad.

Nu har hon två gånger på kort tid angripits i Aftonbladet och då är som bekant rännstenen aldrig långt borta.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se