Religiös tolerans, eller ännu bättre: respekt för vars och ens frihet att själv styra sitt liv och definiera sig i så stor frihet som möjligt är essentiellt, och detta kan ibland innebära att religioner, också sådana vi andra står främmande inför, måste få verka, men det innebär också att de som gör anspråk på denna frihet själva måste vara beredda att ge andra den: ingen religionsfrihet för någon utan tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet för alla.
4 maj 2012
"Religionsfrihet kräver tolerans även av troende"
Torbjörn Elensky har skrivit en lysande Understreckare i SvD: "Religionsfrihet kräver tolerans även av troende."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jo mycket välskrivet. Tycker om tonen i hela hans recension av Hans Ingvar Rothbok. Slog mig att "tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet" kan vara vår tids "frihet, jämlikhet och broderskap".
"Men de som kritiserar religiösa dogmer utifrån en vetenskaplig horisont missar sitt mål. Religionen går inte att reducera till 'övernaturlig tro' och skiljer sig i det från vidskepelse, fast den såklart kan ha vidskepliga drag också."
Meningarna ovan ingår i recensionen av boken. Det framgår inte om orden är Rothboks egna eller Elenskys.
Vad är detta om inte att ge upp de bästa vapnen i religionskritiken?
Vidare:
”/…detta kan ibland innebära att religioner, också sådana vi andra står främmande inför, måste få verka, men det innebär också att de som gör anspråk på denna frihet själva måste vara beredda att ge andra den…/”
Det vill säga menar Rothbok (Elenskys?) att religionerna inte kan åberopa skyddat läge.
Varför då kapitulera med att hävda att ”/…de som kritiserar religiösa dogmer utifrån en vetenskaplig horisont missar sitt mål.”?
Intressant text där många åsikter kan hämta sitt. Till exempel det här apropå skolavslutningar:
"Samtidigt ställer jag mig personligen frågande till den underförstådda synen på Sverige, eller något annat land, som ett färglöst käril, en geografiskt neutral enhet som till varje pris skall jobba bort sitt eget arv och dölja sin egen historia.
Roth vill naturligtvis inte gå så långt, men ibland finns det en tendens när exempelvis religionsfrihet diskuteras att se det egna arvet som något osynligt, något neutralt i vilket vad som helst ska kunna existera på exakt lika villkor. Jag är kanske pessimistisk, men jag tror att det där är en utopisk uppfattning, och dessutom en som egentligen är rätt förmäten. Varför skulle just vi vara neutrala, mänskliga nollpunkter utan nedärvda egenskaper? Svenskar är också särskilda, absolut inte ”normala” eller egenskapslösa i något globalt eller ens europeiskt perspektiv."
Skicka en kommentar