14 juli 2012

Huvudbry

22 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Bara ett exempel på absurditeterna i Böckernas Bok som sedan de troende förväntas finna mening i...

Ulf Gustafsson sa...

Någon som vet var citatet kommer ifrån? Alltid intressant att läsa en svensk översättning.

Lokatt sa...

Jag vill också veta! Var detta står och vad det handlar om.

Sari sa...

Nej alltså det är inget riktigt bibelcitat utan ett skämt, "varför slår du dig själv", ni vet? Eller ni kanske var ironiska?

Mattias Irving sa...

Min spådom: Björn, Ulf och Lokatt är samtliga ensambarn. :3

Lars vd H sa...

Jag ser det nog också som en absurdifiering av Jakobs kamp som lite utgår ifrån att man brukar säga att Jakob slogs med sig själv och sitt samvete och inte alls Gud eller en ängel. (som om inte texten är besynnerlig nog som den är)

Mattias: :-D Jag kan nog också känna igen syskonbråket i det hela

Sen stavas ju faktiskt den engelska översättningen av ordet si, inte low utan lo!

Ulf Gustafsson sa...

Mattias I,

Hoppas du inte försörjer dig som spåman :)

rogerarn sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
rogerarn sa...

Funderar lite på orsaken till att skriva ett "citat" som inte ens finns. Inte riktigt "fair play" Lindenfors.

Patrik Lindenfors sa...

Det är en bibelreferens, inget bibelcitat. Här kan ni läsa mer:
1 Mos. 32:22-32

http://www.bibeln.se/las/2k/1_mos#q=1+Mos+32%3A22-32

Sari sa...

"Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven"

Wtf?

Benzocaine sa...

Sari, man ska antagligen inte förstå det hela bokstavligt.

Om du läser noterna så ser du en massa symbolik. "Isra-El" betyder t.ex "kämpa med gud". Att mannen inte vill ange sitt namn är en anspelning på "Herren" (en tanke som just slog mig är att Herren inte vill säga sitt namn eftersom det skulle så split mellan Jehovaister och Eloister), orten Penuel kan tolkas som "Guds ansikte". Liksom så mycket annat i bibeln är detta en mytologisk berättelse och den har därmed ett annat budskap än en bokstavlig läsning visar.

(Det är en av flera anledningar till att bokstavsteologi är så fel - man läser berättelser bokstavligt som inte skrevs för att förstås bokstavligt).

Att jag svarar dig är att du skrev wtf. En fullt förståelig reaktion från oss som inte förstår symboliken. Jag svarar inte dig för att förminska dig eller retas, utan för att förklara att myter som läses bokstavligt ter sig komiska och absurda.

Benzocaine sa...

Em fråga till Sari, du skrev: "Nej alltså det är inget riktigt bibelcitat utan ett skämt, 'varför slår du dig själv', ni vet? Eller ni kanske var ironiska?"

Jag känner inte till "varför slår du dig själv?" Kan du förklara för mig som inte vet? (Jag är inte ironisk och frågar inte för att du är kvinna, utan för att jag är okunnig).

Sari sa...

Benzo, tack men du behöver inte lägga till brasklappar sådär. Uppskattar tanken med det men är ärligt talat less på stämpeln som "den arga, överkänsliga feministen". Bara för att du inte upplever saker som jag gör så behöver inte det betyda att jag har fel eller att mina känslor inte räknas. Visst tar jag avstamp i hur jag samt andra kvinnor systematiskt blir bemötta av män, "lilla gumman" är en klassisk illustration av de härskarmetoder som används och fungerar för att könsrollerna ser ut som de gör. Vidare tror jag att detta i princip alltid sker omedvetet, precis som när jag själv beter mig undergivet. Naturligtvis betyder detta inte att det alltid är fallet och som jag skrev så blev jag glad att jag tog fel vad gäller dig. Förstår du vad jag menar? Vill inte ha nåt bråk utan vill bara hemskt gärna att du ska förstå saken ur min synvinkel.

Tack för förklaringen, jag fattade verkligen ingenting. Brukar man äta höftnerver liksom?

Varför slår du dig själv" brukar man dra när man slåss/busar, man tar tag i motståndarens händer och slår henom med dem i fejjan oftast. Extremt frustrerande för den som blir utsatt...:-)

Benzocaine sa...

Sari

Det där med att slå någon med hens händer kände jag inte till. Tack för upplysningen - då fattar jag bilden mycket bättre!

Angående höftnerven står det så här i noten: "'höft­ner­ven' Det hebre­is­ka ut­tryc­kets be­ty­del­se osäker; tro­li­gen av­ses ischi­as­nerven." Det låter så klart sjukt. Jag kan tänka mig att det fanns ett judiskt tabu mot att äta köttet på höften av djuren och att ett av mytens syften var att förklara tabut. Myter syftar ju ofta till att förklara sådant som folk inte förstår. (Typ: "Varför finns det ondska? Varför pratar människor olika språk? Varför ska man inte stjäla? Varför får man inte äta höftkulan på djur?) :-D


P.S. Om du inte vill bli uppfattad som "den arga, överkänsliga feministen", svara inte som om du är arg och överkänslig. Anledningen till brasklapparna är att du flera gånger har svarat som om du vore arg när det inte har varit befogat, t.ex det där med saltet och högt blodtryck (=överkänslig?). Det har ingenting alls att göra med att du är feminist. Jag känner jättemånga feminister som vare sig är arga eller överkänsliga. Du tycks ha fått en felaktig bild av min inställning till feminismen. Den är, som jag påpekat, övervägande positiv; men för den skull behöver jag inte gilla allt som kallas feminism. (Jag är t.ex socialist men är för den skull kritisk till marxism samt det jag kallar "flumsocialism").

Jag skulle aldrig säga "lilla gumman", utom kanske till ett förskolebarn. Min mellanstadiefröken sade förresten "lilla gumman" och "lilla gubben" till alla, till och med till våra föräldrar!

Notera nu att jag inte skriver ovanstående för att trycka ned dig. Jag bara säger att du uppfattas så som du uppträder. Om du uppfattas som "den arga, överkänsliga feministen" är det kanske inte enbart omvärldens fel?

Sari sa...

Jag uppskattar feedbacken som jag tror är välvilligt menad. Visst har jag ibland blivit riktigt irriterad, men faktum är att det inte berott så mkt på debatten i sig utan det bemötande vissa lägger till sig med i synnerhet när man diskuterar såna här frågor. Jag upplever det som en strategi i syfte att trivialisera ämnet, mansplaining kan vi kalla det. Ja du vet vad jag menar. Faktum är att jag märkt att det spelar föga roll hur jag uttrycker mig, blir ändå anklagad för att vara "hysterisk" (av både män och kvinnor). Som sagt, den diagnosen togs bort 1952 så det är väl inte konstigt att synsättet lever kvar idag.

Sari sa...

Ps. Det jag skulle vilja om jag nu uppfattas som hysterisk är att ändå få ett sakligt bemötande samt slippa höra att jag är hysterisk. Det i sig är kränkande. Det är att säga "du reagerar fel, sådär får du inte känna". Om jag märker att någon blir upprörd brukar jag passa mig jävligt noga från att diktera hur den personen ska känna och istället lugnt förklara vad jag menar, eventuellt be om ursäkt. Detta för att visa respekt för motparten. Kan ju också hända att man har fel, särskilt då man inte har direktkommunikation.

* säger inte att du gjort allt detta, det är mer en allmän reflektion.

Benzocaine sa...

Sari, "mansplaining" känner jag igen, men mitt intryck är att de som är sådana är det urskillningslöst mot både kvinnor och män. (Min far är ett exempel).

Bästa sättet att bemöta det är att säga "Du behöver inte förklara för mig det jag redan vet" (alt. "...det jag vet bättre")

Som du påpekar har jag inte kallat någon hysterisk. Jag bara konstaterar att du i många fall har reagerat som om jag ville dig illa när jag inte haft någon sådan baktanke. Jag är inte din fiende - OK, jag håller inte alls med könsmaktsfeminismen, men det betyder inte att jag försöker trycka ned dig eller så. Din reaktion visar för mig att du går in med inställningen att jag är din fiende och att jag vill trycka ned dig bara för att jag haft (o-?)turen att födas med snopp. För mig är kön en icke-fråga, utom i sängkammaren (och då till kvinnans fördel).

...jag behandlar alla lika illa. ;-)

Sari sa...

Ja där har vi definitivt olika uppfattning. Det roliga i sammanhanget är att jag faktiskt inte har läst någon feministisk litteratur alls nästan (undantaget en del krönikor och så) utan baserar min uppfattning om genus bland annat på Pinker och Dawkins.

Jaså, en fördel för kvinnor i sängen? Intressant... :-)

Sari sa...

Btw så reagerar jag inte som jag gör bara för att du har snopp. Bara så du vet!

Benzocaine sa...

För egen del betraktar jag män och kvinnor helt utan att ta hänsyn till kön. Undantaget är som sagt sängkammaren. Som 100% hetero är jag inte intresserad av att ligga med män så där spelar könet stor roll. Annars inte. (Könet spelar naturligtvis inte den enda rollen - det måste finnas en fysisk och psykisk attraktion också, men den får jag inte till män).

Så bortsett från i de fall jag tycker om en kvinna av speciella skäl spelar det ingen som helst roll för mig om man har snopp eller snippa, utan jag behandlar alla lika (försöker i alla fall). Jag håller till exempel upp dörren för alla, och reagerar om någon svarar med taggarna utåt oavsett kön.

Som jag upplever det spelar du ut en slags "omvänd rasism" fast med män-kvinnoroller istället för etnicitet. Du vet när någon på felaktiga grunder säger att "jag fick inte jobbet för att jag är muslim" eller liknande. Jag förnekar inte att muslimer utsätts för diskriminering, men ofta används det som försvarsmekanism när man helt enkelt var olämplig. Jag förnekar inte heller att kvinnor utsätts för diskriminering.

Huvudsaken för mig är att du vet att jag inte är illasinnad, så kan du fråga nästa gång istället för att utgå från att jag vill dig illa.

Nu ska jag hålla löftet att återgå till Rome Total War. Jag dominerar kommentarsfälten alldeles för mycket (typiskt manligt?).

Sari sa...

Benzo, you and me both! Nyhetens behag för min del antar jag...

Men gud vilket påstående. Helt ogrundat! Tror du utgår från dina egna fördomar nu, tbh. Jag har aldrig sagt, skrivit, eller ens tänkt tanken att män skulle vara sämre än kvinnor, ej heller att dålig behandling alltid beror på könsmaktsordningen. Däremot reagerar jag kraftigt när nån påstår att den senare överhuvudtaget inte existerar, eller när man på olika sätt försöker svartmåla feminister istället för att försöka förstå varandra. Anekdoter, halmgubbar och red herrings är jag inget fan av, oavsett ämne.

Kanske är det lika bra att jag pallrar mig till nån träff? Så kanske kommunikationsmissarna blir färre... Får se om jag vågar :P

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se