13 juli 2012

Vad är roligt här i livet?

13 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Låt vara att de båda substanserna är "lyckokemikalierna". Emellertid är deras belöningsvärde avhängigt vad som har utlöst dem; inte bara närvaron och mängden i sig.

En otillfredsställd människa är lyckligare än ett tillfredställt svin alldeles oavsett hjärnans kemiska tillstånd. Detta är inte bara "rönnbärsfilosofi" utan verklighet.

Alltså finns det lyckokriterier i jaget/medvetandet som är oberoende och på ett ”högre” plan än reaktionen på utlösningen av serotonin och dopamine. Eller?

Benzocaine sa...

Björn, du har fel. Med droger som heroin kan man stimulera ett lyckorus enbart genom att stimulera vissa receptorer i hjärnan, och av vissa droger (kommer inte på det svenska ordet, men "mind altering drugs" som LSD och Angel Dust) kan man till och med "förstå" meningen med livet.

Hjärnan bryr sig inte så mycket om hur dess tillstånd har uppstått - det är dess tillstånd som är relevant.

Visst spelar även upplevelser en roll, men då genom att påverka hjärnans receptorer och molekyler.

Katekolaminer (dopamin, noradrenalin och serotonin) korresponderar mot det andra. Är man lycklig så är det samma sak som att halterna av de ämnena är höga*. Man kan inte skilja kropp och själ på det sättet - de är intimt sammanbundna.

Viktigare än halterna per se är receptorerna som de aktiverar. Man kan vara lycklig och ha låga halter av katekolaminer om kroppen har reglerat antalet receptorer. Även receptorernas känslighet är relevant. Dock är det alltid så att ett lyckorus är förenat med ökad aktivitet i delar av hjärnan, och därmed ökade halter av katekolaminer.

Benzocaine sa...

"En otillfredsställd människa är lyckligare än ett tillfredställt svin."

Referens? Finns det en sådan är jag säker på att samma studie spekulerar i orsakerna. Jag lutar dock åt att sambandet är det omvända.

Björn Bäckström sa...

Benzocaine 2012-07-13 18:15

Även när lyckoruset är framkallat "artificiellt" känner sig kanske medvetandet euforiskt "hög", känslan triggad av dina katekolaminer, men samtidigt under det pågående "ruset" är insikten att det är just en berusning klar för medvetandet. En njutning att hänge sig åt men som den som erfar den också vet att den är "oförtjänt". Alltså sordin på lyckan just när den finns.

Denna insikt väntar alltså inte med att infinna sig tills abstinensen, ruelsen och herr Ågren dyker upp; det är bara det att just då kvittar det, "svinet" är lyckligt!

Man får väl anta att samma kemiska berusning utlöst av telefonmeddelandet från Nobelkommittén att ett nobelpris stundar inte utlöser samma bakfylla.

Alltså är det en kvalitetsskillnad i medvetandets uppskattning av lyckan i de olika fallen trots att samma kemi och receptorer är i spel. Eller?

Man kan även anta att även utan nobelpris är människan - fastän otillfredställd - lyckligare än fyllesvinet. Åtminstone dagen efter ;-)

Benzocaine sa...

Björn, jag tolkade "ett tillfredställt svin" som att det är en elak person som är tillfredsställd, inte som att hen är full. Ett svin i den betydelsen tolkar jag som en person som är oförmögen att känna medlidande och ångest - således en lyckligare människa än en empatisk människa. En annan iakttagelse som stöder den tesen är att människor blir mer empatiska när de blir deprimerade.

Det är svårt för mig som aldrig testat heroin att beskriva ett heroinrus, men det ska vara höjden av lycka - så starkt att man kan bli beroende av en enda sil: upplevelsen var så stark att man inte kan låta bli att söka upp den igen. (Dessvärre ska det första ruset inte gå att upprepa). Säg något som kan orsaka så kraftig eufori!

I övrigt har jag svårt att se vad du argumenterar för. Kan du förtydliga?

Björn Bäckström sa...

Benzocaine 2012-07-15 16:33

Inlägget säger: "Serotonin & Dopamine - Technically the only two things you enjoy"

Jag instämmer men hävdar att graden av "enjoyment" (det vill säga graden av medvetandets uppskattning av euforin) är avhängigt vad som har triggat tillståndet. Därav min jämförelse med nobelpriset; ingen abstinens här när priset har "sjunkit in".

Kanske den verkliga bedömningen av lyckan i övningen kommer retroaktivt när "eftertankens kranka blekhet" får vägas mot euforin i det akuta skedet;

Lyckan i ett heroinrus är mer än förbrukat av de väldiga abstinensbesvär som kommer när ruset gått över. Sammantaget (under + efter övningen) har aktiviteten av substanserna minusvärden på lyckostegen.

Att sen belåtenheten (lyckan) med den slutsatsen är orsakad av utsöndringen av Serotonin & Dopamine ändrar ingenting.

Mitt argument är alltså; att rakt över påstå att Serotonin & Dopamine i samverkan med receptorerna avgör nivån av lyckotillståndet utan att det modereras av "kvalitén" på utlösningsfaktorn, är fel.

Benzocaine sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Benzocaine sa...

(Rättat inlägg)

Björn, vad är det då för magisk egenskap i hjärnan som ger upphov till den här fördjupade lyckan, som inte har att göra med signalsubstanser, menar du?

Vad menar du förresten med lycka? Jag vill bara dubbelchecka så vi inte pratar förbi varandra. Ordet "lycka" kan ju tolkas på många olika sätt.

Vad gäller heroin får man inte abstinens efter en eller ett par silar. Den stora faran ligger i att upplevelsen var så underbar att man vill uppleva den igen. Initialt mår man alltså inte dåligt - det kommer först efter upprepad dosering, och då får man inte längre någon eufori av drogen. Här handlar det dock om ren eufori så kopplingen till lycka är inte helt självklar, men jag antar ändå att man känner sig lycklig så länge euforin varar. Som sagt, svårt att säga något definitivt om upplevelsen eftersom jag inte har provat heroin (och aldrig skulle våga). Jag har dock läst drog- och beroendevetenskap.

Benzocaine sa...

Nu har jag läst lite olika vittnesmål om hur folk upplever första heroindosen. Många beskriver det som om man blivit insvept i guds filt (the blanket of god). Man känner sig stark och fylld med självförtroende. All smärta och alla obehag försvinner. Efteråt känns det som om man är förälskad i Heroin, och man har svårt att tänka på något annat, men man har inga fysiska beroendesymptom (bortsett från eventuella reaktioner från de pulver som heroinet är utspätt med).

Problemet är att man aldrig mer kommer att uppleva samma rus som första gången. Många åker dit för att de vill uppleva samma kick igen, så de försöker igen och igen och igen - trots allt har de ju blivit förälskade - tills de blir beroende. Det är då det riktiga helvetet börjar. Hela ens tillvaro går ut på att få mer heroin för att dämpa abstinensen, och abstinenssymptomen är tio gånger större än kicken.

Ovanstående är alltså beskrivningar från människor som prövat själva, och som skriver på drogliberala fora. Till och med drogliberaler själva skriver att Heroin är livsfarligt. Det farliga är just att euforin var så stark att man blir "förälskad".

Benzocaine sa...

Kanske kan man likna det vid euforin hos en nyfrälst?

Björn Bäckström sa...

Benzocaine 2012-07-15 18:34

Jag kanske har målat in mig i ett hörn...erkänner villigt påståendet i inlägget.

Den "magiska egenskapen i hjärnan" är ingenting annat än reflexionsförmågan hos medvetandet som vi alla har. Låt vara att den kompromissas av berusningsmedel men finns dock. Åtminstone är min erfarenhet att trots "glädjen" av midsommarsnapsarna, vet jag varför jag är upprymd; vet också att det är ett pris att betala. Troligen minskar den insikten först utsöndringen av lyckosubstanserna men som ökar igen när jag berömmer mig för att förstå kemin!

Vid ett nobelpris borde inte något reflekterande påverka euforin upp eller ner; dessvärre ingen egen möjlighet att jämföra. (Inte så konstigt att förstå va?

Jag har heller ingen erfarenhet av heroin - men jag har för mig att det verkar på likartat sätt som alkohol.

Jag vet att alkoholister inte upplever någon eufori utan känner sig i bästa fall "normala" efter alkoholintag. Är väl då samma sak med vana heroinister d.v.s., serotonin och dopamin räcker bara till för att ernå "normalitet", ingen euforisk lycka.

Med andra ord verkar det som, om man triggar serotonin och dopamin utlösning genom droger, så minskar man samtidigt ämnenas ”lyckopotential” genom självkritisk reflexion men ökar den igen när man berömmer sig för insikten. Straffet är ju sedan att bli beroende bara för att kunna känna sig så normal som man var innan missbruket startade. Puh!

Björn Bäckström sa...

Benzocaine 2012-07-15 19:17

"Kanske kan man likna det vid euforin hos en nyfrälst?"

Borde väl finnas något vittne på bloggen? Behåller kanske entusiasmen med regelbunden nattvard? (Fy mig; det var lågt!)

Kristian Grönqvist sa...

Jag har erhållit morfin ett antal gånger postoperativt. Lyckokänslan hade inget med Guds Filt att göra. Däremot försvann den förbannade smärtan. Bliss.
Skapande av glädje är inte det enda glädjeämnet i världen. Bortskaffande av smärta är inte heller så tokigt...

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se