Rudolf Steiner om biodynamik - ett referat. Föreläsning 5

Här följer del fem i serien om åtta gästbloggarinlägg av Anders Öhman på Öhmans Mat & Vin samt Gustibus Wine & Spirit Academy. Anders har gjort sig omaket att läsa Rudolf Steiners åtta föreläsningar om jordbruk som senare kom att ligga till grund för biodynamiskt jordbruk. Han tweetade sin läsupplevelse och satte sen ihop en text av sina tweets.

Föreläsning nr 5
Rudolf börjar med att konstatera att jorden självt är en växt och kommer med ett mycket gott råd: ”Vi måste motsätta oss eller bekämpa de saker som vilar på helt falska premisser”. Måste jag påpeka den stora och omedvetna humorn i citatet?

Rudolf säger till de församlade bönderna att han inte ska lära dem hur man preparerar gödsel eller kompost. God idé. Men han kan inte hålla sig. Eftersom produkter tas från gården utarmas jorden och LUFTEN så måste gödeln återställas och revitaliseras.

Här är ett rum. Vi hittar massor med flugor där. Eftersom det finns så många flugor, säger vi att rummet är smutsig. Men rummet är inte smutsig på grund av flugorna. Tvärtom, flugorna är där eftersom rummet är smutsigt. Inte heller bör vi städa rummet genom att tänka ut sätt att öka antalet flugor i tron att de ska äta upp smutsen snabbare. Nej, vi uppnår mycket mer genom att gå direkt på skiten. Jaha?

Enligt Rudolf ger naturen växterna rikligt med kiselsyra, bly, kvicksilver och arsenik via regn. Note to self: Skaffa paraply. Men av någon anledning är Moder Natur lite snålare när det gäller fosforsyra, pottaska och kalk. Kvicksilver, arsenik, kiselsyra – dessa ämnen suger växterna upp ur jorden efter att de har strålat in från kosmos. Aha. Steiner pratar alltså om kvicksilver, arsenik, bly och kiselsyra i homeopatiska doser. Det vill säga inget alls.

När Rudolf pratar gödsel så handlar det inte om näring utan om att distribuera LIVSKRAFTER. För att göra saken värre drar nu Steiner in Lily Kolisko och hennes ”briljanta studier av de minsta enheterna”. Koliskos ”briljanta upptäckter” röner inte förvånande stor uppskattning bland alkemister.

Steiner påminner om preparaten 500 och 501 av bajs och kisel som bereddes i kohorn för nu ska vi pyssla mer.

Vi ska ägna oss åt rölleka som enligt Rudolf är en särskilt mirakulös och vidunderlig växt. Röllekan innehåller det som ANDEN fuktar sina fingrar med när den för kol, kväve etcetera till de rätta ställena Röllekan är Skapelsens förebild för hur svavel ska komma i sin rätta relation till övriga ämnen i plantan. Cool växt. I ingen annan växt har naturandarna funnit större perfektion i användandet av svavel. Röllekan är ju übercool. Den ställer också tillrätta alla problem som en svag astralkropp åsamkar djur och människor. Rätt införd vill säga. Genom sin blotta närvaro är röllekan en välsignelse. Det är något nästan ranelidskt över denna planta.

Gör så här: Ta två nävar röllekablommor, färska eller torkade, tryck in i urinblåsan från en hjort och sy igen. Häng upp på soligt ställe. På hösten tar du ner den röllekaspäckade urinblåsan och gräver ned den i grund jord och låter ligga kvar hela vintern. Till våren efter ett år utsatt för elementen kommer du att finna att det hela antagit en märklig konsistens. Nähä!? Röllekamoset i urinblåsan kan du nu spara så länge du vill. Bra va?

Charmig urinblåsa

För att revitalisera en dynghög stort som ett hus så räcker det att köra in två nävar med geggan så strålar livskraften ut. Två nävar urinblåsekomposterad rölleka strålar alltså liv i tonvis med dynga och kompost. Powerful stuff man! Just att säga att det livskraften strålar är viktigt enligt Rudolf. Då kan ju vetenskapsmän som tror på radium också förstå.

Gödslar vi med denna turbodynga suger jorden upp extra mycket bly och arsenik i homeopatiska mängder från kosmos.

Men varför ska vi sy in den kraftfullt strålande röllekan i en urinblåsa undrar Rudolf. Ja varför Rudolf? Berätta! Berätta! För att förstå varför vi måste beröva den stolta hjorten dess blåsa måste vi förstå hela processen kopplad till urinblåsan. Hjorten är nämligen inte så mycket kopplad till jorden som till det kosmiska runt vår miljö. Därför har den en krona. Smart va?

Det viktiga i röllekan bevaras nämligen kraftfullt i processen mellan njurarna och blåsan i djur och människor. Men processen är också beroende av själva blåsans karaktär och textur. I hjortens tunna blåsa hittar vi den rätta kraften. Urinblåsan är inte bara direkt kopplad via hjortens krona till krafterna i Universum utan en direkt avbild av Kosmos. Kolla själv nästa gång.

Med denna metod att bearbeta gödslet lämnar man inte naturens domäner säger Rudolf. Att han lämnar planeten och verkligheten är en annan femma.

Nå. När vi vill binda kalcium till dyngan så måste vi ta annan hjälp. Entré kamomill. För kamomill funkar det inte med urinblåsa. Nu måste vi ta till kotarmar. Vad i herrans namn har den fridsamma kossan gjort Rudolf för ont undrar jag.

Rudolf beskriver fyllandet av kotarmar med kamomill till korvar som en ”charmerande hantering”. Rosa begs to differ. De små korvarna begravs i humusrik jord under vintern där snön ligger länge men solen skiner med astralt kosmisk inverkan. ”Astralt kosmisk inverkan”. Menar Rudolf värme? En plats där snön ligger länge OCH solen skiner? Lycka till!

Gräv upp korvarna på våren, kör in dem i komposten så stabiliseras kvävet. Tyckte personligen röllekan var mycket coolare.

Rudolf håller med om att detta kan (!) låta helt galet. Men han jämför med idén att bygga järnväg genom alperna som ansågs galen. Jämförelsen haltar dock något. Om loket åker genom tunneln och när det på andra sidan berget hamnat i yttre Kosmos så vore det en rättvis liknelse.

Kamomill och till och med super-röllekan kan erättas med andra växter (oklart vilka) men med NÄSSLAN är det en annan femma. Nässlan är universalväxten som hanterar alla viktiga ämnen PLUS att den kör med JÄRNSTRÅLNING! Vet du inte vad JÄRNSTRÅLNING är så är det samma strålning vi människor har i blodet. Ju.

Djuren drar en lättnadens suck för nässlan grävs bara ner i jorden ett år i sällskap med torvmossa. Även utan hjälp av inälvor blir den vissna nässlan så potent att den gör gödslet både känsligt och…intelligent. Inte bara gödslet blir klokare utan även jorden som den kommer i kontakt med berikas med förnuft och intelligens. Ett mirakel!

Ni tror jag hittar på? Om det vore så väl ändå. Jag har praktiskt taget vadati Rudolf Steiners tankedynga.

Nu till växternas sjukdomar. De är som tur är enkla och kan behandlas med universalmedel. Det enklaste är att tillföra kalcium. Eken och dess bark är särskilt rik på kalcium. Men i Rudolfs universum räcker det inte att bara tillföra ekbark till komposten.

Gör så här: Samla in ekbark, hacka upp den och tryck in det i skallen från valfritt husdjur. Ko? Katt? Hund? Häst? Verkar inte spela roll. Försegla skallen med en benbit och gräv ner med torv där den utsätts för rinnande vatten och låt ligga under höst och vinter. Geggan som återstår i skallen tillförs komposten och fungerar profylaktiskt mot alla tänkbara sjuksdomar. Nobelpriset nära?

Men vi behöver även kisel för att bekämpa sjukdomar och här kommer MASKROSEN in. Maskrosen är himelens budbärare som levererar kiselsyra i homeopatiska mängder från kosmos till alla områden som behöver det.

Gör så här: för att ta vara på kraften trycker du in de gula blommorna i kossans tarmkäx (?) och gräver ner det. Stackars kossor. Ta upp på våren, tryck in i gödselstacken. Ja ni vet – ”same procedure”. Gegga till det så hämtar jorden grejerna från kosmos.

Måste säga att Rudolf har lite dålig fantasi. Upprepar sig ganska mycket: Gräv ner växt, tryck in i bajs, kosmos fixar resten.

Sist i 5:e föreläsningen rekommenderas extrakt av vänderot (valeriana) sådär lite grand i förbifarten. Fixar fosfornivåerna nämligen.

I den efterföljande frågestunden förklarar Rudolf detaljer som kan verka förvirrande. Exempelvis när pratar om hjortens urinblåsa så handlar det om bocken. Såklart. Hindens blåsa kan ju inte kanalisera kosmos. Fatta.

Rudolf förtydligar att man KAN använda hästtdynga i kohornen som grävs ned. Viktigt dock för den kosmiska kraften är att man att lindar hornen med tagel i så fall.

Någon påpekar att rådet att plantera rölleka och maskros på ängarna kan vara vanskligt då växterna kan vara gifitga för för boskapet. Rudolf duckar för frågan då sådana petitesser inte dykt upp i hans klärvoajanta syner.

Konstigt att ingen under alla dessa föreläsningar frågade ”hur vet du detta”? En himla viktig fråga allt för sällan ställd.

Det som beskrivits i denna föreläsning är preparat 502-507.