Rudolf Steiner om biodynamik - ett referat. Föreläsning 3

Här följer del tre i serien om åtta gästbloggarinlägg av Anders Öhman på Öhmans Mat & Vin samt Gustibus Wine & Spirit Academy. Anders har gjort sig omaket att läsa Rudolf Steiners åtta föreläsningar om jordbruk som senare kom att ligga till grund för biodynamiskt jordbruk. Han tweetade sin läsupplevelse och satte sen ihop en text av sina tweets.

Föreläsning nr 3
Nu ska vi prata om kväve. Kväve är jätteviktigt för växterna…men också i Universum. Såklart. I naturens hushåll samarbetar kväve med sina fyra systrar väte, kol, syre och svavel. Kan ni tänka er att Syster Svavel är den viktigaste i proteinet då hon är mediet mellan det andliga Universumet och det fysiska. Ska vi dra det till sin spets så finns det ingen andlighet utan svavel.

Kemister vet tydligen inget om kol, väte, kväve och syre. Men nu ska Rudolf förklara. Först och främst så är kol ”De vises sten” men även den formbara byggsten allt levande består av. Fair enough. Om inte människan andats ut kol i kombination med syre hade vi blivit stela i kroppen. Gissar att Rudolf menar att vi hade dött. Det är i blodet (kol fuktat med svavel) som människans Ego lever. Universums Ego lever därmed i Universums Ande.

Föregående tweet handlade alltså om kolets roll inom jordbruket. Tror jag.

Att syre är viktigt det vet vi. Men i syret finns det eteriska om det inte drivits ut. För syre kan vara både levande och dött. Rudolfs påstående om att syre kan vara dött måste alla som åkt stadsbuss i Malmö hålla med om. Men vetenskapsmän har aldrig sett levande syre för det syre de studerar dras alltid ut jorden och är dött. Nu vet ni det.

(Rudolf Steiner dog som oskuld påstås det. Irrelevant information, men till skillnad från tesen ”dött syre” ett mer sannolikt påstående)

Den eteriska-syre-principen måste på något sätt få tillgång till den spirituella-kol-principen. Entré kväve! Kväve förmedlar in LIVET in i den form som skapats av kolet. Kväve är också bryggan till syret och det andliga svavlet. Det astrala är placerat mellan syret och kolet och med kvävet inpräglar sig då det astrala fysiskt. Jag tror att Rudolfs bild nedan är menad att förtydliga.

Jag börjar förstå varför jag hade så svårt med kemi på högstadiet.

Växter har bara en fysisk och eterisk kropp till skillnad från djuren som också har en astral kropp. Men för att blomma måste växterna beröras av det astrala. Tur vi har kvävet som bär fram det som ett lik (?) genom luften.

(Det måste vara fel på översättningen. Så här tokig var han väl ändå inte den gode Rudolf.)

Till skillnad från syret så blir kväve LEVANDE och KÄNSLIGT när det hamnar under jord. Detta faktum har inte de materialistiska knäppskallarna till vetenskapsmän förstått. Han skriver faktiskt så den gode Rudolf Steiner. Bara så att ni inte missar det storartat komiska: Rudolf Steiner kalla vetenskapsmännen för knäppskallar (madcaps).

Mannen som kallar andra för ”knäppskallar” berättar nu att kvävet kan känna om det regnar tillräckligt i ett specifikt område. Finns det tillräckligt medvatten känner kvävet sympati men däremot antipati om det finns för lite. Kväve känner även sympati även om plantan är anpassad för jorden. Kväve är inte omedvetet om kraften som kommer från stjärnorna och rör sig runt som svävande, växlande känslor. Peace out!

Tänk alla knäppskallar som inte förstår kvävets känslor. Det där med nedgrävda kohorn verkar helt plötsligt inte så tokigt. I sammanhanget.

När en organism dör så återbördas allt åter till Kosmos yttre sfärer och det är kvävet och svavlet som agerar budfirma här. Döden handlar om att det andliga blir fysiskt men känner sig obekvämt och vill förenas med kaoset i Kosmos fuktat av svavel. Nej vänta! Det är tydligen VÄTET som för löser upp och för ut allt levande och astralt ut i Kosmos igen. Nu blev det förvirrat. På riktigt. Kvävet eller vätet är det i alla fall. Eller båda.

För att vi inte ska tro att detta är någonting Rudolf hittat på så säger han att detta är vad som händer när vi mediterar. Notera att dessa föreläsningar hålls inför polska bönder 1924. De kunde säkert relatera till meditation. Meditation handlar om, förstår ni, om att komma i kontakt med kvävet som är ett medvetet ämne. Ni förstår att vad de enkla bönderna gör på vintrarna när de är sysslolösa (!) är att MEDITERA. Det har Steiner sett med egna ögon. Där kom förklaringen.

Önskar vi visste vad bönderna tänkte när de satt där.

Som en påminnelse så är dessa föreläsningar rubricerade ”Agrikultur”.

Nu har vi lärt oss om de viktiga ämnena och kan förstå hur frön bildas (har han inte förklarat det redan?). Kol, syre, svavel och kväve kan bara bli oberoende om det förs ut i Kosmos kaos av vätet. Detta är viktigt för att kaoset i fröet måste interagera med kaoset i Universums yttersta cirklar. Först då kan det nya uppstå.

Rudolf Steiners storhet låg i att han uppfattade sådant som är dolt för vetenskapen. Som att grundämnen är bärare av Anden.

Till skillnad från syret så blir kväve LEVANDE och KÄNSLIGT när det hamnar under jord. Kalkstenen i jorden är beroende av kväveinandning.

I homeopatiska mängder finns av kisel alltid omkring oss. Det gäller väl alla ämen? Men kisel är fint för det kräver intet. Kalk är däremot glupskt och suger i sig allt och är aldrig tillfreds.

Kanske orättvist att referera Steiner från engelsk översättning. Han kanske är som Koranen, förstås bara på originalspråket.