.jpg/200px-Lars_Vilks_(cropped).jpg)
Yttrandefrihetens själva poäng är att det plumpa och omdömeslösa, eller för den delen illasinnade och direkt felaktiga, måste få framföras. Övertramp regleras av rådande förtals- och hetslagstiftning.Där Vilks slarvigt ritade rondellhund var humoristisk islamkritik dragen till sin spets är anordnarna av den här konferensen enbart främlingsfientliga. Om det är del av Vilks konst att få alla emot sig utom de mest extrema högerextremisterna så kommer han med deltagandet i Sions konferens förmodligen lyckas över all förväntan.
[...]
[Vilks] kommer [...] att vara en av huvudtalarna på det högerextrema nätverket "Stop islamization of nations" konferens i New York i september. Det rör sig om samma nätverk som samlades i Stockholm i helgen, och som företräder åsikten att västvärlden befinner sig i ett civilisationernas krig med hela den muslimska gruppen. Deras inställning till yttrandefrihet är knappast uppmuntrande. De vill bland annat förhindra tv-kanalen al-Jazeera att sända i USA.
Lars Vilks själv ser sitt deltagande som en fortsättning på sitt konstverk. Det är han naturligtvis fri att göra. För försvaret av hans yttrandefrihet ändrar detta ingenting. Konsten fritar dock inte – lika lite som religionen – någon från eget omdöme och ansvar. Lars Vilks beslut är både omdömeslöst och inkonsekvent.
Lars Vilks har givetvis all rätt att tala på den här konferensen - han har ju yttrandefrihet gudbevars, något många av oss velat försvara genom att försvara hans rondellhund. Men att då tala på en konferens anordnad av människor som vill begränsa yttrandefriheten? Det är inte bara omdömeslöst utan rent korkat.
Eller? Det enda sättet att få respekt för det här är om han konverterar till islam innan konferensen och går dit och ber dem dra åt helvete. Eller något liknande. Vad gäller Vilks kan man aldrig vara riktigt säker...
Inlägg
31 kommentarer:
Lever man under mordhot och med personskydd tycker jag att man har legitima skäl att tala om sina erfarenheter, oavsett forum.
Kritiken mot Vilks behäftas med en obehaglig bismak av åsikten att misshagar man islam får man skylla sig själv.
När det gäller Politisk Korrekthet, så är jag böjd att hålla med Camilla. Man bortser gärna från praktiken för den "heliga" principens skull.
Nej Camilla, nu håller jag inte alls med dig. Vi har varit riktiga Vilkskramare här på bloggen, till exempel, inte minst för hans islamkritik. Men nu går han utanför den och lierar sig med främlingsfientliga personer. Då blir det en annan fråga. Kan vi ställa upp på främlingsfientlighet? Inte jag i alla fall. Jag kan inte tänka mig något mer o-humanistiskt än främlingsfientlighet.
Tycker det är bra att markera mot Vilks liering med öppet fascistiska krafter. Gellers och Spencers engagemang i den yttersta tea party-högern och deras smått rasistiska påståenden om Obamas börd är ju inte heller något som creddar rörelsen.
Kan inte säga att jag har orkat följa Vilks gärning, men det finns det säkert andra på bloggen som har. Öppen fråga: Hur mycket har Vilks engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor när det inte varit muslimer som utgjort hotbilden? Har han hörts i frågor om ACTA, eller Litauens lag mot "HBT-propaganda", eller den ortodoxa häxprocessen mot Pussy riot? Särskilt det senare fallet, ett solklart exempel på religiöst konservativt försök att nedtrycka kulturella uttryck, borde ju fått en sann yttrandefrihetsförespråkare att tända på alla cylindrar.
Och om så inte är fallet, om Vilks bara har ägnat sig åt "yttrandefrihetsförsvar" när hotet kommer från Islam, vad skiljer honom då från de muslimhatare som försökt ägna sig åt pinkwashing genom att stå upp för kvinnors rättigheter endast när det passat dem själva?
Det handlar också mycket om hur hans framträdande ser ut. Han kan göra en mängd grejer där som skulle kunna vara ganska intressanta.
Presentation i uniform med lösmustasch och yviga gester t.ex. Han har nog bättre fantasi när det gäller sånt här än vad jag har. Eftersom hans mål är att "utforska yttrandefrihetens gränser" så tror jag han nog mer är ute efter att provocera oss (och det verkar han ju lyckas med).
När det gäller Vilks så tänker jag nog faktiskt avhålla mig från att uttala mig definitivt tills efter konferensen. Men visst, lite suspekt är det.
Mattias: Har Vilks någonsin sagt att han är ute efter att försvara yttrandefriheten, är inte hans syfte att testa gränserna och se vad som händer? De som försvarar yttrandefriheten har väl hela tiden varit de som försvarat Vilks och inte Vilks själv? Eller har jag missat något någonstans?
Mattias I: "Hur mycket har Vilks engagerat sig i yttrandefrihetsfrågor när det inte varit muslimer som utgjort hotbilden?"
I en europeisk kontext (och svensk i synnerhet) är inte kristendomen speciellt intressant vad gäller yttrandefrihet, eftersom man i princip (än så länge) kan säga vad man vill utan att bli nedplockad från galleriväggarna och anklagad för rasism.
De exempel du räknar upp är helt ointressanta för Vilks eftersom kulturetablissemanget står enigt. Vad han är ute efter är den dubbelmoral som finns med avseende på ifrågasättande av religiösa föreställningar.
Titta till exempel på Världskulturmuséet i Göteborg som gjort till vana att stoppa utställningar som skulle kunna var kränkande mot just muslimer.
Mattias,
så om jag har förstått det rätt så menar du att Vilks bara är intresserad av att göra konst som "avslöjar dubbelmoral hos kulturetablissemanget"? Och det har skett bara genom konst som riktar udden mot muslimer/Islam? Är det bara jag som hör hur klassiskt SD-trolligt det låter?
Jag håller med Johan här. Vilks har hela tiden bara velat testa gränser. Det är vi andra som tjatat om yttrandefrihet. Jag funderar också över om inte Vilks försöker provocera även oss nu. Beroende på hur han gör sitt framförande kan det vara en mer eller mindre lyckad aktion. Han kanske vill alienera sig även från oss, sina försvarare? Ok då, säger jag, då får det bli så.
Patrik,
vi får se. Jag noterar att det inte är första gången han frotterar sig med rasister. Tryckfrihetssällskapet i Malmö där han var mycket familjär med Sverigedemokraterna på plats och berättade att han tog emot pengar från Lars Hedegaard, sådant leder ju till följdfrågor.
Ofta jämförs ju Vilks med Elisabeth Ohlson-Wallin, en annan provokativ konstnär i religionssvängen. Tycker den stora skillnaden är just den politiska tydligheten. Det råder inget tvivel om var Ohlson-Wallin står politiskt.
Mattias I: "så om jag har förstått det rätt så menar du att Vilks bara är intresserad av att göra konst som "avslöjar dubbelmoral hos kulturetablissemanget"?"
Nej, inte bara. Men till exempel ämnade han med Nimis undersöka hur svenska myndigheter (och, OK då, kulturetablissemanget) hanterar svartbyggen som kallas för konstverk.
För att "inte orka" verkar du ganska intresserad. :-)
Mattias I: "Ofta jämförs ju Vilks med Elisabeth Ohlson-Wallin, en annan provokativ konstnär i religionssvängen. Tycker den stora skillnaden är just den politiska tydligheten. Det råder inget tvivel om var Ohlson-Wallin står politiskt."
Du åskådliggör tydligt uttrycket "politisk korrekt".
Mattias,
nä jag är faktiskt inte särskilt intresserad av Vilks. Känner redan att jag har bildat mig en uppfattning utifrån det jag läst av hans retorik, de föredrag han har hållit, hans uttalade åsikter om Islam och även de personer han umgås med. Det hindrar inte att det alltid är bra att försöka skaffa mer koll från andra som är bättre insatta.
OK. För er andra, här är en lite längre text av Vilks:
"Vid många tillfällen har jag diskuterat konstens givna benägenhet att åstadkomma kränkningar. Ytligt sett är dagens konst en blandning av design, reklam, journalistik och dokumentär. Inget av dessa fält bär på kränkningens nödvändighet vilket alltså konsten gör – av gedigen tradition. Om det inte var så skulle konsten vara oförarglig, läcker och lite småkul. Men när konsten är inblandad är det allvar och förolämpningarna skall naturligtvis vara korrekta påhopp som dessutom måste åtföljas av en komplex filosofi.
Var och en som ser på konstlivet inser snart att det är ytterst sällan man kan tala om kränkningar – eller överskridande som är en mera neutral term. Men siktet är inställt och när det uppstår kvalitetskonst handlar det alltid om kränkning. Förr var den målinriktade kränkningen ämnad åt att ge borgarbrackorna en ordentlig utmaning. I en samhällelig inramning representerade borgerligheten kapital och överklass som härskade över arbetarklassen med vilken konstnärerna och de intellektuella ville förena sig. Emellertid visade sig arbetarklassen inte motsvara det ideal som man hade tänkt sig. Arbetarklassen försvann in i en borgerlig livsstil och fienden fick bytas ut mot den vite heterosexuella västmannen. Där befinner vi oss fortfarande. En fiende som är svårkränkt inte minst med tanke på att denne också finansierar konsten och på det hela taget är svår att skilja från konstnärerna. Den vite mannen har också fått sällskap av den vita kvinnan. Inte heller hon har visat sig hålla måttet på att vara upprorisk nog.
Med detta scenario kan man undra var konsten skall sikta. Som jag ser det är det konstinstitutionen som visserligen föreger sig som kämpande för alla förtryckta och marginella grupper men som i praktiken lever i kapitalets famntag utan att protestera. För att ytterligare visa sin liberala sida hyllar konstinstitutionerna samfällt en konstnärlig kritik av sig själv. Det kostar så lite.
Mina egna kränkningsbidrag är tre. Jag har kränkt ett naturreservat. Som det framgått i samband med 30-årsjubiléet finns det rätt många som fortfarande är djupt kränkta och inte kan avhålla sig från det gamla 80-talsutropet ”bränn ner skiten!” I praktiken är ändå denna kränkning över, utfallet i reservatet har kommit att betraktas som ett omhuldat positivt bidrag vilket är den nödvändiga utvecklingen av en konstnärlig kränkning. Ett ytterligare kränkningsprojekt är förstås rondellhunden. Här är linjerna inte klara ännu ty det ylas en hel del i cirkulationsplatserna. Vi får vänta ännu en liten innan man börjar säga ”Hur kunde man bråka om den där lilla teckningen?” Jag är övertygad om att vi snart är där.
Min tredje kränkning är mera intrikat och handlar om konstteori. Det var tänkt att jag under det här året skulle skriva samman nya texter om att konsten är en sen västerländsk uppfinning och att konsthistorien huvudsakligen består av sent tillagda readymades. Projektet har, av förståeliga skäl, blivit försenat, men det kommer."
Mattias I, min uppfattning i kortfattad form:
Vilks ritade inte rondellhunden för att reta upp muslimer i Långtbortistan. Enligt egen utsago - innan bilderna spreds utanför Sveriges gränser - så gjorde han det för att undersöka svenska kulturelitens självcensur. Dvs skulle man välja att visa bilderna eller inte?
Sedan blev det en lite större affär än han hade tänkt. Det var en (re-?)aktion mot kultureliten i Sverige, inte mot muslimer.
Efter det blev han mordhotad av muslimer och det har till och med gjorts direkta försök att mörda honom, av muslimer. Det är inte konstigt om han då fokuserar främst på muslimer.
Om han nu lierar sig med extremhögern har han inte många vänner kvar. Jag tycker absolut att man ska kunna håna Muhammed (vilket inte var Vilks avsikt, se ovan) utan att riskera att bli mördad. Men lierar man sig med antihumanister så har man inte mitt stöd.
Yttrandefrihet är rätten att provocera. Det som inte provocerar någon behöver inget skydd. Ska feminister som blir provocerade av slöja mordhota alla muslimska kvinnor de ser? (Har hon inte slöja så kan man inte se att hon är muslim).
"When you can't say fuck, you can't say fuck the government" - Lenny Bruce.
Vilks rondellhundar är att jämföra med Pussy Riots tillställning. Provocerar vissa religiösa, javisst! Fel att reta upp folk, javisst! Men ska det förbjudas?
Vilks representerar bara sig själv, men naturligtvis är det plågsamt när han inte uppför sig som vi önskar. Vi har ju kramat honom lite lagom och med behörigt säkerhetsavstånd och förväntar oss något i gengäld. Vår besvikelse är alltså rimlig. Eller hur? Eller...?
Benzo,
tror inte heller på förbud. Det tror jag ärligt talat inte att särskilt många gjorde av de som kritiserade Vilks tilltag i 2007. Vet faktiskt inte varifrån Vilks tillskyndare fick förbudsivern när det begav sig, men det är ju en gammal fråga. Minns inte noga.
Helt oavsett Vilks karriär som konstnär har han ju uppenbarligen vistats i rätt knäppa kretsar åtminstone en viss tid med tanke på hur familjär han verkade vara med folket på Tryckfrihetssällskapet på mötet i Malmö. Dessutom säger han ju öppet saker som att Islam inte har någon plats i ett modernt samhälle etc(läste i SR:s intervju tidigare idag).
Typiskt att Vilks göranden och låtanden skulle bli en fråga om Politisk eller Humanistisk Korrekthet här på bloggen. Visst verkar det vara svårt att ta ut svängarna här ibland. Och ursäkten varför det inte får göras, heter kränkthet.
Kan man överhuvudtaget tänka sig något mer SVENSKT...
Förlåt min ironi, men ibland blir det på gränsen till flabbroligt...
Vilks gör det han gör för att väcka uppseende. Det är det som ger hans inkomst. Ingen uppmärksamhet...ingen inkomst. Konstnärsskapet är som det är...subjektivt.
Mattias I, hur många kritiserar som kritiserade Vilks kritiserar Pussy Riots upptåg? Där är det istället de kränkta som kritiseras. Nu står jag för bådas yttrandefrihet, men det finns vissa dubbelmoralister som har olika moral för om man kritiserar islam och om man kritiserar kristendomen.
De verkar mena att alla muslimer är barbarer och ställer till upplopp om man sårar dem, medan kyrkan är OK att klubba på. Själv klubbar jag lika mycket på Jesus som Muhammed.
Nu gjorde jag visst en liten utläggning. Det viktiga som jag skulle säga var att Vilks blev mordhotad. (För det kritiserades Vilks, inte de som hotade honom. Återigen verkar man se muslimer som barbarer som inte vet bättre, men Vilks är en av "oss" så honom kan man kritisera.) Alltså fanns det människor som ville förbjuda hans teckningar. Kanske inte enligt Svea Rikes Lag, men om man anser att det är moraliskt rätt att mörda honom så är det en form av utomparlamentariskt förbud.
Håller med Camilla Grepes inledande kommentar. Med de erfarenheter han har är det lätt att förstå hans kamp. Att Patrik L och Mattias I stärkta av den trygga förvissningen om att etablissemangets majoritetsåsikter i ryggen skulle komma med sedvanliga fördömanden var en lågoddsare.
Varför ska Vilks föra all yttrandefrihetskamp? Är det inte nog att han tar den farligaste? Det enda du gör Mattias I, med din fascistnoja, är att begränsa yttrandefriheten.
Kristian och Nils,
Ni är medvetna om att det här är en Humanistblogg va? Det står till och med längst upp på sidan. Det är inte ett dugg märkligt att markera mot främlingsfientlighet på en sådan. Snarare vore det märkligt med motsatsen.
Nils, så du tror fortfarande att Vilks pysslar med någon slags frihetskamp, intressant.
Efter att ha läst kommentarerna här (och då särskilt utdraget postat av Mattias (inte I)), så är min uppfattning att han bara är ute efter att provocera. Yttrandefriheten tror jag inte intresserar honom i just det här verket.
Vilks regisserar skickligt reaktionerna han får, fördömanden från "kulturetablissemanget" och hyllningar/försvar från annat håll (här exemplifierat av bland annat Nils och Mattias). Han är definitivt tillräckligt intelligent för en sådan här show (eller så är han kryptonazist, vad vet jag).
Och Nils, en sista fråga, hur kan det vara ett hot mot yttrandefriheten att kalla Vilks för fascist? Borde inte alla yttranden vara skyddade av yttrandefriheten, även de obehagliga?
Johan: Bara främlingsfientliga uttalanden och anti-PK-uttalanden (PK = Politiskt korrekt) är yttrandefrihet. Att kritisera främlingsfientlighet eller anti-PK-ideologin är att hota yttrandefriheten. Helst skulle all kritik mot extremhögern förbjudas - för att skydda yttrandefriheten från de som är PK och deras hotfulla kritik. :-/
Du vet, den här rörelsen försvarar bara yttrandefriheten om de kan framstå som martyrer. Andras yttrandefrihet skiter de fullständigt i. Så, att Vilks kritiserar islam är att stå upp för yttrandefriheten, men att en Humanist kritiserar Vilks är ett hot mot yttrandefriheten.
Patrik
Vi KAN diskutera Humanism om Du vill.
I ett allmänt förhållningssätt har jag förstått att människans väl står i centrum för den Humanistiska åskådningen. Och att människans väl och ve utgår från rent pragmatiska synpunkter och utesluter andliga väsens inverkan.
Det betyder tex i praktiken att vi bör akta oss för att låta människan påverkas av tex muslimska intressen, där agendan är att människan i första hand skall påverkas av Allah och att lagstiftningen också skall utgå från Allah. Alltså rena sagoboken.
Det betyder också i praktiken att toleransen mot vidskepelse i längden är skadligt för alla människor. Oavsett vidskepelse.
Att i Humanismen införa ett inslag av präktig snällism, bara för att visa att man är tolerant, är inte riktigt med ärendet sammanhängande.
Jag kan förstå, att de flesta medlemmarna har olika uppfattning om tolerans eller om snällism, men när snällismen ser ut att leda till Kristallnätter eller Rwanda så är den kontraproduktiv.
Nu vill jag inte ens hävda att jag skulle ha en aning om var gränsen går eller skall dras, men jag tror fortfarande på att gamla ordspråk som "stämma i bäcken" och "det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli" är hyggligt relevanta.
Som Humanismens framtidsvision ser jag också samhällen där sagofigurer inte tillåts blanda sig in i världsliga ärenden överhuvudtaget. Vilket snällismen knappast ens antyder
Och som Du säkert förstår, har inte detta något med ras eller etnicitet att göra, vilket gärna och ofta skrivs på min näsa, utan på tron av övernaturliga ting som bevisligen aldrig har existerat och vilka man använder som orsak till kränkthet, blasfemiåtal, godtycke av annat slag.
Alla som tillhör den kategorin människor ifrågasätter jag konstant. Ur ett humanistiskt perspektiv.(Med litet h)
KG, Humanismen är inte villkorslöst mot religion. Humanism står även för förnuft, etik och mänskliga rättigheter. Det betyder att religionskritik bör vara förnuftig, etisk och främja mänskliga rättigheter.
Eftersom vi inte är mer än människor lyckas vi inte alltid med vår ansats, men poängen är att religionskritiken är villkorad. Den är viktig men inte allt. Det är det som gör Humanismen till Humanism och inte militant ateism.
Benzo
Som Du förstår är jag inte heller villkorslöst mot religion. Religion är vars och ens privata prerogativ, men tar slut där.
Så fort den aggressivt missionerar har den däremot på alla tänkbara sätt gått utanför "kontraktet".
Så fort den i skydd av sin okränkbarhet utvärderar sociala situationer, så gör den "tjänstefel"
Så fort den rekommenderar eller tvångansluter folk till tro på en sagobok, har den överskridit sina befogenheter.
Att en religion överhuvudtaget får driva konfessionell undervisning är helt enkelt inte med religions"frihet" överenstämmande.
Kristian, jag förstår inte relevansen. Sturmark kritiserar Vilks för att han rör sig i främlingsfientliga kretsar. Du säger då att humanism är religionskritik och att Humanisterna är för snälla som inte gillar främlingsfientlighet. Jag får då intrycket att du menar att ändamålen helgar medlen - att man bör umgås med främlingsfientliga eftersom de är mot islam.
Men kollar du EDL så är de pro-kristna. Se mitt inlägg om deras symbol (kristet kors) och devis ("In hoc signo vinces", "I detta tecken skall du segra").
Att bedriva kristet korståg mot islam är inte att verka mot religion - det är att verka för religion.
I vilket fall, om vi båda anser att religionskritik inte är villkorslös så är vi tydligen ense om att religionskritik bör drivas med förnuft? Att umgås med kryptofascister är inte förnuft! Att kritisera religion på ett sätt som gör att mörkhyade far illa är inte förnuft, osv.
Humanisterna anser helt enkelt att din religionskritik är oförnuftig.
Benzo
Jag tror Du helt missuppfattade vad jag vill säga. Om folk är prokristna eller proscientologiska spelar ingen roll.
Är man providskeplig så är man providskeplig. Är man antividskeplig så är man antividskeplig. Det går inte att vara lite av varje med hedern i behåll.
Det finns en tendens i samhället mot större tolerans ffa i akademiska kretsar. Vilket är bra.
Men det finns också en annan tendens. Senast på en läkarmottagning där en etnisk svensk man satte sig bredvid en burkaklädd kvinna i väntrummet, vilket hon uppfattade som så kränkande att tvist uppstod, där kvinnans synpunkt försvarades av ett antal manliga släktingar. Vem som fick stryka på foten behöver inte ens nämnas.
Det är just de sammanhangen som både upprör mig och dessutom får mig att ifrågasätta religionens makt. Man kan alltid hävda att det rör sig om enskilda fall eller besvärligt folk i allmänhet, men det är någonstans här jag tycker att man skall "stämma i bäcken" för att inte behöva ta sig an floden.
Det är naturligtvis bara min personliga uppfattning, vilken kraftfullt hindrar mig att bli medlem i Humanisterna.
"Och Nils, en sista fråga, hur kan det vara ett hot mot yttrandefriheten att kalla Vilks för fascist? Borde inte alla yttranden vara skyddade av yttrandefriheten, även de obehagliga"
Därför att humanisterna, Mattias I och antirasistmobben skrämmer till tystnad. Människor som berättar att de stödjer SD utesluts ur facket, förlorar jobbet eller får sina bostäder nerklottrade eller för. Politiker son öppet kritiserar islamiseringen, som i Göteborg, blir omedelbart anklagade för rasism. I sånt åsiktsklimat håller man tyst.
Sen ska vi komma ihåg att Mattias I hör hemma i andra änden av skalan, på den yttersta vänsterkanten. Han stödde öppet syndikalisterna olagliga aktioner mot Berns. Och syndikalisterna står Afa nära vilket betyder att Mattias I står nära politiska omgivningar som inte kan kallas annat än vänsterfascistiska.
Högerextremist går inte, men vänsterextremism går uppenbarligen bra.
Här har man missat en diskussion. Om vad egentligen? Patrik tycker att Vilks är korkad. Syftet med att delge den synpunkten? Det är naturligtvis Patriks ensak precis som det är Vilks ensak om han vill bete sig "korkat". Så länge Vilks inte anmäler för förolämpning och får rätt så kan Patrik framföra den synpunkten. En sak man kan säga om Vilks är att han är tämligen hårdhudad i det avseendet och tar den mesta bespottningen med ro. En tämligen dunkel argumentation från en dagstidning citeras där man talar om Vilks "ansvar". För vad?
Skicka en kommentar