Kultur- och idéprogrammet OBS i Sverigesradio sände igår ett avsnitt som anknyter till föredraget om existentiella samtal. I programmet resonerar cancerläkaren Pia Dellson om människors behov av att diskutera livets svåra och stora frågor. Den traditionella platsen för detta har varit kyrkan, men även icke-troende har detta behov och det finns ingen naturlig plats för detta i samhället.
Detta är en intressant fråga som borde vara en självklar del av Humanisternas intressesfär.
18 okt 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Spännande att Ulf Gustafsson lagt upp länk till detta OBS och noterat anknytningen till vårt arrangemang i Kalmar med praxisfilosofen Tulsa Jansson (se också bloggen här från igår med länk till video) I bakgrunden till vårt arrangemang fanns en del frågor.
Finns det behov av öppna forum/sammanhang för ett löpande samtal om livet från en tydligt uttalad sekulär grund? Liv och död, livets oförutsägbarhet, mening, vad är ett gott samhälle, förnuft och mod, vad är vårt ansvar för jordens och det globala samhällets överlevnad, sorg och glädje etc etc. Kan vi i Humanisterna Kalmar på något sätt bidra till att utveckla den formen av öppna forum och sammanhang?
Några svar på dessa frågor fick vi förstås inte. Och det var inte väntat heller. Men det kändes som att vi fick just så mycket stimulans och inspiration som behövs för att rulla vidare med tankar och ideér och kanske våga ta nya steg. Och det tackar vi Tulsa Jansson för. Vi följer upp med en samtalskväll den 23 oktober.
Att detta inslag i OBS Kulturkvarten med cancerläkaren Pia Dellson kom så nära efter vårt arrangemang är förstås väldigt stimulerande och uppiggande. Det fanns tydliga anknytningar till såväl arrangemanget som ovanstående bakgrundsfrågor. När det gällde möjligheterna att skapa icke-religiösa platser och sammanhang för livets viktiga frågor så tog hon i slutet upp situationen i Norge där man ger statsbidrag även till sekulära livsåskådningsorganisationer. Hom menade att om Sverige gjorde likadant skulle det öka chanserna för att denna form av sammanhang kan växa fram.
Detta anknyter också till de tre intressanta reportageartiklarna från en konferens i Holland i senaste numret av Humanistinfo (nr 3/2012) av Magnus Timmerby från Humanisterna Syd.
Jag kan förstå initiativet. Det finns säkert ett lustigt sådant behov också.
Personligen trodde jag att det fanns en hel del religioner från traditionella till scientologer som kunde leda folk på den vägen, ifall man nu hadelust för det exixientiella frågeställandet.
Motsatsen ser jag som att existentiella frågor är onödiga. Varför fråga något om saker man inte kan få svar på.
Alltså antingen har man problem med sin existens eller så har man inte.
Men jag förstår att den insikten är på tok för enkel...
Några flera tankar...
Humanisterna engagerar sig i barnvälkomnande, vigslar och begravningar, men livet är mycket mer än ceremonier. (Speciellt för mig som är mindre road av ceremonier.)
Hur hanterar man sorg, osäkerhet inför framtiden etc?
Hur lever man ett gott liv, där värderingar går i takt med handlingarna?
Filosofiska caféer är en bra idé, men inte tillräcklig. Samtal mellan vänner är bra, men inte tillräckligt. Ibland kan ett djupare samtal med en medmänniska behövas.
Jag tror också ett den fysiska samlingsplatsen har betydelse - en plats att träffas.
Humanisterna kan inte lösa detta, mer än för sina egna medlemmar, istället skulle det behövas ett samarbete med andra.
Inte bara borde vara, utan är. Det har ofta varit uppe på Humanisternas agenda. Det kanske viktigaste problemet är att det är ett stort antagande som kräver professionella insatser och utbildning. Några glada amatörer med nyfrälst blick kan göra mycket skada om de handskas fel med sårbara människor. Startar man en sådan verksamhet är det (bokstavligen) livsviktigt att projektet är långsiktligt och kan fortsätta efter uppstart.
Om jag minns rätt finns redan icke-religiösa kristelefoner som man kan vända sig till. Istället för att uppfinna hjulet kanske man kan samarbeta med dem? SPES har t.ex telefonjour kl 19-22 varje dag. BRIS gör ett hästjobb för barn. Vid frågor kring barn kan även vuxna ringa dit.
Kristian,
Varför tror du att vi inte kan få svar på eventuella existentiella frågor?
Patrik N
Intressant fråga, men jag tror att svaret på den blir väldigt individuellt.
Med svar på frågor om exixtensen menar jag svar på frågor om varandet, dess mening samt ursprung.
Hittills har relevanta sådana svar inte dykt upp på tusentals år.
Det är visserligen möjligt att naturvetenskapen kommer med relevanta svar så småningom, men då upphör ju frågorna att vara existentiella i deras nuförstådda mening och då kan jag vänta med svaren till dess.
Om inte, överlåter jag med varm hand hittepåvarianter till andra och förblir lyckligt ovetande.
Kristian, varför tror du att människor i alla tider har velat få svar på de frågor du nämner? För att existentiella frågor är ointressanta för flertalet?
Ett misstag som många ateister gör är att bara för att religionerna försöker svara på existentiella frågor så utgår de ateisterna från att frågorna är ointressanta.
Det kanske bara är de primitiva svaren som är ointressanta?
Skicka en kommentar