27 mars 2013

Åh, herre min gud så bra skrivet!

Jasenko Selimovic om oss alla kränkta och förtryckta människor. De ena mer kränkta och förtryckta än de andra. Läs hela artikeln.

"Jonas, min vän. Tack för din artikel. Stort tack. Den fick mig att se världen med dina ögon. Du erbjöd Beatrice Ask att byta kropp med dig men jag passade på och smög in.
Jag gjorde som du, tänkte som du, kände som du. Det var överväldigande. Världen var enkel, begriplig, och jag längtade efter det. Vi två var goda, Ask och polisen var de onda. Jag såg landet full av smygrasister, främlingsfientlighet, krökta ryggar. Plötsligt tyckte jag att jag kände mer, att jag levde, att jag kunde ägna livet åt det.
Ditt mörker är naturligtvis inte det enda. Satte mig och läste Maria Sveland. Hon såg också könsförtrycket, diskriminering, hur kvinnor förminskades. Nike Markelius. Hennes beskrivning av hur kulturarbetare förtycks i ett land av inhumana byråkrater. Sedan träffade jag en muslimsk vän. Han fick mig att se islamofobin, i attityder, i förhållningssätt. Judisk vän. Ett antisemitiskt land, Malmö, rädsla att skylta med judiska symboler.

Arbetarklassen. Föraktet mot arbetarklassen, svårt att sätta fingret på men kännbart. Homosexuella. För dem var klassföraktet ingenting mot blåmärken och slag.
Ateister, förtryckta av de religiösa, och religiösa förtryckta av de sekulära. Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem, att de aldrig bereds utrymme i samhället. Romer, som inte kan ens hyra bil. Äldre. Samer. Katoliker. Svarta. Muslimska kvinnor. Funktionshindrade. Hemlösa. Tornedalingar. Överviktiga. Landsbygdens folk. Transsexuella. Anorektiska. Afrikaner.
Sedan träffade jag den enda bekant som jag tror röstar på SD. Även han kände sig missgynnad. Han ansåg att hans område förfallit sedan invandrarna flyttade in, hans barn blev nu kallat ”svenne”.
Vissa av de här, min vän, var mer förtryckta, diskriminerade, vissa mindre. Men alla kände att de, just de, var mest utsatta, mest missgynnade. Mångas pappor hade sagt att de måste jobba tre, fyra, tio gånger mer än andra. Många av dem försöker, precis som du, se ”stöldobenägna ut” i en affär. Fråga romer, hemlösa, arbetarklassen, äldre, svarta, ungdomar, kvinnor med burkor, blyga, överviktiga.
Vems diskriminering är större, viktigare? Vilken grupp kan vi förneka rätten att känna så?"

Artikeln fortsätter: Läs hela -->

...och här hittar du Jonas Hassen Khemiris "originalartikel" som Selimovic refererar till.

17 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Massor av förtryck, kränkta krångelbyttor, gnällspikar och oanpassade narcissister....?
Är det vad Sverige har blivit?

Vart försvann alla människor som talade om motgångar som härdare, om svårigheter som upplevelser, benet i kläm..Jajamän, taskig hustru...jaaa man förtjänar väl inget bättre, bryt ihopp och kom igen.

Balettprimadonnor och princessor gnäller över datamobbning, hästkött,förkylningar och brutna naglar...
Välkommen till Disturbia...Dumskallarnas sammansvärjning...de borde begå Kollektivt självmord a la Paasilinna. Allihop.

Kristian Grönqvist sa...

Betydligt bättre än när han ropade på författningsdomstol för att folk röstade fel...

Ostronmannen sa...

Ja, detta inlägg av Jasenko var lysande... ja, faktiskt bättre än så.

Erik M sa...

Balettprimadonnor och princessor gnäller över datamobbning, hästkött,förkylningar och brutna naglar...

För att inte tala om gnällspikar som gnäller på dem som utsätts för datamobbning....

Lennart W sa...

Just här är måste man nog ändå säga att Kristians kommentar är helt relevant. Jasenko nämner ju även nätmobbade som en av alla de där grupperna - och det är många, t.ex. även katoliker och ateister, hmmm.. - som tävlar om att framstå som dem som det är mest synd om. Var det bra sagt av Jasenko? Vet inte, men hans paralleller med Jugoslavien precis innan offermentaliteten slog ut i etnisk rensning och rent krig är ju klart tankevärda. Och att t.ex. även poliser ju bara kan ha en dålig dag, precis som alla andra.

Kristian Grönqvist sa...

Erik M

Det är som jag brukar säga travesterande ett gammalt ordspråk:
"Kastar man sten i glashus, kan man ge sig fan på att någon ömtålig ruta klagar."

Daniel Dunér sa...

"Jasenko Selimovic om oss alla kränkta och förtryckta människor."

Förutom att det inte är lika för alla. Att vi inte är lösryckta individer som bara råkar ha mer-eller-mindre besvärliga personliga upplevelser.

Strukturella problem existerar. Vi måste se dem för att kunna åtgärda dem.

Patrik N sa...

Och när man ser dem precis överallt blir världen så där härligt enkel.

Marlene Olsson sa...

Det bästa jag läst på länge. En viktig text som vi behöver och som jag hoppas det blir mer av.i motsats till de grodor Billström vräker ur sig.

Janne A sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Janne A sa...

Några läsvärda metodinvändningar mot den svenska debatten användning av begreppet "strukturellt förtryck" (där "förtryck" ofta görs ekvivalent med "rasism"). Av sociologen Ola Fransson.

http://www.jstor.org/discover/10.2307/20853489?uid=3738984&uid=2&uid=4&sid=21101933109031

(efter tips från Adam Cwejman)

Unknown sa...

Och när man inte ser dem så blir världen ännu enklare.

De strukturella problem som finns i Sverige idag upplever jag inte som särskilt enkla att varken analysera eller lösa.

Men det är enkelt för Jasenko att hävda att de inte finns. Samtidigt går det att ha stor förståelse för de människor som ser (t.ex) rasism där någon egentligen har en dålig dag.

Unknown sa...

Och när man inte ser dem så blir världen ännu enklare.

De strukturella problem som finns i Sverige idag upplever jag inte som särskilt enkla att varken analysera eller lösa.

Men det är enkelt för Jasenko att hävda att de inte finns. Samtidigt går det att ha stor förståelse för de människor som ser (t.ex) rasism där någon egentligen har en dålig dag.

Patrik N sa...

Jasenko hävdar i och för sig inte att de inte finns. Att han skulle hävda det är bara ytterligare ett påhitt för att göra världen sådär skönt lättförståelig, svart/vit och enkel.

Daniel Dunér sa...

Jasenko hävdar inte det, nej. Om man tolkar hans text välvilligt så vill han bara nyansera problemet. Men jag och många andra upplever texten som primärt överslätande, via de klassiska (men oerhört vanskliga) "jamen-det-finns-ju-värre-saker" och "jamen-det-är-ju-lite-så-för-alla".

För visst, det är lite så för alla. Men det är extremt mycket mer för vissa, Just rasism är ett relativt vanligt och starkt problem. Det är dessutom ett problem som jag tror är relativt osynligt för de flesta svenskar på en vardags-nivå, vilket gjorde Khemiris text så viktig (att låta andra se genom ögonen på någon från en verkligt utsatt grupp).

Det jag framförallt reagerade på, som fick mig att kommentera, var din presentation av artikeln. Den verkade antyda att alla har det ungefär lika bra och att alla har ungefär lika grund (eller snarare icke-grund) för att uppleva sig som "kränkta och förtryckta" och att det inte finns grupper som är betydligt mer utsatta än andra. Jag vill inte tro att du verkligen menade så, men det är det budskap din ingress verkar förmedla.

Speciellt bland väldigt privilegierade personer (typ: vit, medelklass+, heterosexuell, cis-man) så verkar många ha just det perspektivet: att personer som vittnar som vardags-utsatthet antagligen mest är gnälliga och/eller paranoida.

Kanske för att de själva inte gnäller över sin situation och då blir irriterade på andra som gör det? Kanske för att människor tenderar att uppleva sina egna problem starkare och inte förstår att andras vardag faktisk kan vara värre? Kanske för att de inte vill tro att problem finns och gör sitt bästa för att försöka förklara bort problemet? -- Jag vet verkligen inte. Men jag tror att det är ett otroligt farligt perspektiv, då det verkar få folk att blunda för eller bortförklara andras problem och problematiska upplevelser.

Kristian Grönqvist sa...

Jag föreslår i vanlig ordning ett annat förfarande. Precis som ormskräck, spindelfobi, agorafobi, höjdskräck och klaustrofobi är främlingsfientlighet ett helt naturligt fenomen, troligen tom fast inbyggt i våra mest primitiva mekanismer, som kräver mer än lite söta ord för att utrota.
Det är ju en, till syvende og sidst, ändamålsenlig genetisk minnesfunktion.

Att demonisera en egenskap, som finns hos alla människor som extra syndig, så syndig att man inte kan prata om den utan att nämna Hitler eller Breivik, finner jag ytterst skrattretande.

Vi är alla mer eller mindre främlingsfientliga, men vi behöver inte låta det dominera våra liv, vi kan undertrycka ormrädsla om vi vill, eller tom klaustrofobi, vilket är ännu svårare.

Men kallar man klaustrofobiska människor för syndare eller sämre människor, lär det knappast hjälpa dem. Eller deras omgivning för den delen. Pröva själv.

Det Svenska sättet att alltid veta bäst, samt demonisera alla som inte tänker lika gör att invandrarproblematiken inte hanteras, inte medvetandegörs, eftersom "Främlingfientlighet" inte existerar eller förnekas.

I övrigt hyggligt fungerande partipampar blir alldeles darriga av sinnesrörelse när de diskuterar de obehagliga SD tex och tillåts i ljuset av detta göra helt omotiverade uttalanden och handlingar, som inte ens dagisbarn skulle nedlåta sig till.

Ett våldsamt gemensamt TABU ligger över hela hanteringen, vilket tex gjort att feministerna inte talar om hedersvåld överhuvudtaget, att ingen talar om de växande klyftorna i Sverige, att man fortfarande talar sig varm om att skicka invandrare till glesbygden, där det förvisso finns tomma bostäder, men inser inte att de är tomma för att där inte längre finns några jobb.

Det är nästan som om man trodde i det officiella Sverige att problem försvinner av sig själv, bara man inte ägnar dem något intresse alls.
Lustigt...eller sorgligt?

Kristian Grönqvist sa...

PS

Så är det naturligtvis med alla typer av skillnader, inte bara etnicitet som Svenskarna har fått pippi på. Bögar, flator, konstfacksidioter, vadmalsmuppar(åtminstone i Sveg deltagare i folkhögskoleaktivitet), bokmalar, nördar, tatuerade, poliser, postiljoner och brandmän (speciellt i enklaviserade områden) och icke minst män (DJUR).

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se