13 mars 2013

Är det så enkelt?

Gästinlägg av Håkan Wiklund på Håkans Blogg.
_____________________________

Teologen John Shelby Spong lanserade på 1990-talet tesen att den kristna tron måste förändras för att inte dö ut.

"Tesen innebar att kyrkan behövde överge den traditionella gudsbilden och andra övertygelser och istället omdefiniera sig då dessa begrepp inte längre passade in i vår postmoderna värld."

Men verkligheten visar att den vägen var fel, menar Jacob Rudolfsson, Svenska Evangeliska Alliansen.

(Rudolfsson skriver om detta på Dagen.se, under rubriken "Anpassning till sekulär kultur gynnar inte kyrkor".)

Ja, om man vill växa som kyrka. Kvantitativt. Men är det det kyrkan bör ha som prio ett?

"Spongs och andra liberalteologers tes följer en enkel logik. Om vi tonar ner och slipar bort sådant som kolliderar med samtiden (...), då kommer människor att upptäcka tron och bejaka den kristna kyrkan."

Rudolfsson menar att problemet med denna anpassningstes är att den är empiriskt falsk. Sannolikt helt korrekt.

Dean M Kelley - amerikansk teolog, författare m m - pekade redan 1972 på att ”starka" religiösa rörelser är de som betonar omvändelse och ställer krav på sina medlemmar i form av både tro och beteende.

Man får dock en känsla av att både Jacob Rudolfsson och Dean M Kelley anser att ”starka" religiösa rörelser, där styrkan alltså framför allt mäts i kvantitativ tillväxt, är detsamma som "bra" religiösa rörelser.

Är det så enkelt?

Om man med "bra" menar "livsbejakande", "toleranta", "frihetsälskande"... osv osv?

Man kan väl säga att problemet med den föreställningen är att den är... empiriskt falsk. Den också.

3 kommentarer:

Olle Svensk Strand sa...

Jag dristade mig också att skriva ett svar på Rudolfssons artikel:

Tacka fan för att sekulär kultur inte är bra för kyrkan; då kan ju folk börja tänka.
"N]aturligtvis stämmer säkert det Rudolfsson vill visa på: att ju mer man låter församlingens medlemmar ifrågasätta kyrkans och den egna tron, ju mindre man ger dem tydligt definierade lärosatser som undervisas utan kompromiss och ju mindre man tar avstånd från den omgivande kulturens sekulära övertygelser och handlingar, desto fler lämnar församlingen[…]. Det som han missar är dock att det han beskriver är sekteristiska rörelser. För det farligaste man kan göra om man har en tveksam ideologi eller trossats är att uppmuntra […] medlemmarna att tänka och därmed så ett frö av tvivel hos dem."

Håkan W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Håkan W sa...

Rudolfsson liknar i sin artikel den Episkopala kyrkan i USA, som han anser har "anpassat sig till oigenkännlighet med den omgivande kulturen", vid den svarta riddaren (i Monty Pythons film om kung Artur) "som, trots att han stympas lem för lem, fortsätter att attackera".

Tillåt mig att ifrågasätta denna parallell...

Vilka är det som - i likhet med den svarta riddaren - till varje pris krampaktigt håller fast vid sin övertygelse, trots att verkligheten med all önskvärd tydlighet säger nå't annat?

(Den som någon gång - med öppna ögon - deltagit vid ett helandemöte i ett kristet karismatiskt sammanhang, vet vad jag pratar om.)

De fundamentalistiska, principfasta kretsarna? Eller de mera vidsynta, öppna och påverkbara?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se