21 mars 2013

Demokratiska revolutioner: tålamod lönar sig

Nu kommer andra delen i vårt kulturevolutionära forskningsprojekt om demokratisering. Här nedanför är pressmeddelandet. Länk till artikeln. Demokrati är något som evolverade på 1800-talet till sin nuvarande form och numera sprids som paketlösning.
_________________________

Före 1900-talet var vägen till demokrati över ett halvsekel lång. Idag kan processen gå mycket snabbt. Dock överlever de demokratier där övergången varit långsammare längre. Det visar en ny vetenskaplig artikel i Technological Forecasting and Social Change där forskare vid Stockholms universitet analyserat alla övergångar mellan diktatur och demokrati som någonsin skett.

Analysen visar att övergången till demokrati som påbörjades före 1900 hade en mediantid för demokratisering på 56 år medan övergångar som påbörjades efter 1900 hade en mediantid på 1,7 år. Forskarna fann även resultat som pekar på att på att demokratin överlever längre i de fall där övergångarna har varit långsammare. Dock identifierade de en konsolideringsperiod på 12 år; efter detta hade den ursprungliga övergångens längd ingen signifikant inverkan på demokratins överlevnad.

Att demokratisera ett land kan kräva dramatiska uppbrott, vilket de ”demokratiska revolutionerna” i den islamiska världen tydligt visar.

– Intressant nog fann vi ingen gemensam sekvens av reformer som de långsamt utvecklade demokratierna hade genomfört – alla sådana sekvenser var unika. De länder som demokratiserats snabbt gjorde det oftast i ett enda steg, eller via en kaotisk mellanperiod. De här resultaten ger därför inga råd om hur demokratisering bör ske, utom att demokrati verkar vara nåbart från många håll, säger Fredrik Jansson, doktor i matematik.

Flera klassiska statsvetenskapliga studier har tidigare betonat vikten av en demokratisk kultur och gradvisa reformer för att demokratiseringsprocessen ska lyckas. Nu visar tre forskare vid Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet att medan demokratisering sedan hundra år tillbaka oftast är en mycket snabb process så var den mycket långsammare i den moderna demokratins barndom. Dessa institutionella förändringar liknar mönstret för spridning av innovationer mellan nationer, såsom kommunikationstekniker, konstaterar forskarna.

Samhällsförändringar som en evolutionär process
Studiens resultat är del av ett större projekt för att försöka förstå samhällsförändringar som en evolutionär process.

– Det finns både intressanta skillnader och intressanta likheter mellan biologisk evolution och hur kultur och samhällen förändras över tid. Förståelsen av det naturliga urvalet har revolutionerat biologin och gett oss verktyg att förstå fenomen som annars vore obegripliga. Frågan är om det går att formulera en liknande teori för kulturförändring, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologi.

– En framkomlig väg kan vara att se kulturförändring i analogi med innovationsgenerering och -spridning, ett etablerat forskningsområde med evolutionär tradition, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap.

Resultaten presenteras i artikeln ”Democratic Revolutions as Institutional Innovation Diffusion: Rapid Adoption and Survival of Democracy” i den vetenskapliga tidskriften Technological Forecasting and Social Change.

Om Centrum för evolutionär kulturforskning
Evolutionär kulturforskning är ett växande tvärvetenskapligt forskningsfält. I Sverige finns ämnet representerat vid Centrum för evolutionär kulturforskning, Stockholms universitet. Där arbetar bland annat biologer, matematiker, statsvetare, historiker, antropologer, arkeologer, lingvister, sociologer och psykologer för att tillsammans försöka förstå kulturförändring. Centret startades 2007 av biologen Magnus Enquist och historikern Arne Jarrick.

4 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Visst känns det antagandet rimligt.Man kan väl säga att man måste genom ekluten. Att belutet om demokrati fattas av folket, efter att de de empiriskt förkastat de primitivare formerna av anarki och diktatur efter att de omsider först sluppit de upplysta despoterna.
Men det ser inte ut att vara målet på en deterministisk utveckling. Det verkar nästan som om demokrati är något man hela tiden måste vårda, kanske för att den starke ledaren fortfarande finns i det genetiska systemet....?

kris08 sa...

Intressant, fast man undrar lite över de exakta siffrorna på övergång till demokrati. Begreppet demokrati är ju ganska relativt med varierande grad av inofficiell militärmakt, förbjudna partier, begränsad yttrandefrihet, etc. etc.

Patrik Lindenfors sa...

Data finns i artikeln och är beräknade på data tillgängliga här. Det är väl definierade enheter.
http://www.systemicpeace.org/polity/polity4.htm

AV sa...

De länder som demokratiserades under 1800-talet hade inget "facit" dvs de evolverade utan mål. Det tar som bekant tid. Det skedde dessutom i de länder som idag är rikast. Sammanfaller med industrialismen och hög oljeförbrukning. Det gör att de demokratierna är hyfsat stabila. Ju bättre man har desto mindre incitament till förändringar.

De länder som demokratiserats under 1900-talet har främst varit forna kolonier och fattigare länder. De har haft ett "facit" att gå mot och behöver inte genomgå en gradvis evolution. Å andra sidan har den segrande sidan inte förmått att förbättra levnadsstandarden som förväntat, samt att människors mindset fortfarande är kvar i diktaturen. Då är det lätt att ta över som ny diktator.
Sen ska vi inte sticka under stol med att många "demokratiseringsprocesser" understöddes av sovjetunionen och byggde på "proletariatets diktatur". Ur askan i elden s a s. De som ledde processen var alltså inte precis demokrater i tanken.

Sen kan man ju alltid diskutera vad en demokrati är. Har Kuba någonsinn blivit en demokrati, t ex?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se