25 mars 2013

"Den borgerliga ceremonin är mer stämningsfull är den i kyrkan"

Vi i Vasastan, en lokaltidning i Stockholm, skriver om borgliga begravningar och intervjuar Noomi Liljefors - Fler vill begravas utan Gud.
I ett av kapellen på Skogskyrkogården förbereder borgerliga begravningsförrättaren Noomi Liljefors för ännu en icke-religiös ceremoni.
– För de anhöriga är det väldigt viktigt att få säga adjö till den som gått bort, och att få göra det på det sätt som man själv vill. De anhöriga har oftast en mycket bra uppfattning om vad de vill ha med i ceremonin, inte bara när det gäller vad som ska sägas utan även när det gäller val av musik och sång.
Noomi Liljefors förklarar:
– Jag träffar de anhöriga innan och går igenom hur en ceremoni kan se ut. Vi talar om personen som dött, inte om Gud, tvivel eller tro. Vi samtalar om den det gäller, om saknaden efter en älskad människa.
Noomi Liljefors menar att den borgerliga ceremonin är mer stämningsfull är den i kyrkan.
– Då handlar det bara om personen som dött, inte något annat. När begravningsdagen kommer framför jag de texter vi kommit överens om innan, och ofta även de anhörigas egna minnesord. För de anhöriga innebär detta att de får ta farväl på ett sätt som gör att de verkligen känner igen den avlidne. Inte bara i det som sägs utan även i valet av musik och sång.
 
[...] 
Borgerliga begravningsförrättaren Noomi Liljefors berättar att hon en gång höll i en ceremoni på en båt innan askan sänktes i havet.
– Avskedet kan upplevas som mindre tungt utomhus. Ceremonin behöver inte bli mindre högtidlig bara för att man är i naturen.
Noomi Liljefors fortsätter:
– Om du har en urna kan du vara precis där du själv vill, till exempel i Fjärilshuset eller på favoritrestaurangen. Det är bara fantasin som sätter gränser.

3 kommentarer:

Patrik N sa...

Tävlingen om vilken som är den "bästa-riten-efter-döden" har startat. Borgerlig eller kyrklig? Vilken är finast? Vilken är mest stämningsfull? Vilken är "bäst"?

Samma tävlan som olika livsåskådningar alltid ägnat sig åt för att dra till sig anhängare (eller snarare deras plånböcker).

berinder sa...

En tanke som slog mig, i egenskap av ateist gift med en kristen kvinna, är att ceremonin är till för den som är kvar. Rimligen skulle min fru få ut mer av att jag begravdes kyrkligt, än jag av att hon begravs i en kyrka.

Det här skapar lite av ett dilemma för mig, borde jag lämna det åt henne då det är hon som lever, eller ska jag begravas ickekyrkligt efter hur jag själv trodde innan jag fick syrebrist i hjärnan...

Patrik N sa...

berinder,

Jag ser det som att begravningen helt och hållet är till för de efterlevande och jag har gjort klart för mina att de får begrava mig på det sätt de önskar.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se