8 mars 2013

Könsapartheid inom katolska kyrkan

På Dagens Seglora snubblade jag över ett inlägg av Gert Gelotte som vill göra upp med den könsapartheid som råder inom katolska kyrkan. Jag antager att alla läsare redan är familjära med vilket kön som får ge vika.


Jag tror inte katolska kyrkan kommer att få kvinnliga präster genom ett initiativ från Rom. ...
 
Katolska kyrkan kommer att behandla män och kvinnor lika när tillräckligt många katolska  kvinnor låter prästviga sig och tillräckligt många katolska män offentligen ställer upp för dem.
Det kan gå fort och det kan dröja länge. Men likabehandling av män och kvinnor är absolut nödvändig för katolska kyrkans trovärdighet. Det går inte att predika rättvisa och rättfärdighet och samtidigt upprätthålla ett apartheidsystem som underordnar den ena halvan av mänskligheten och upphöjer den andra.

De efterföljande kommentarerna var stundvis läsvärda.


Bengt Olof Dike:
Gert är alltså inte, om jag får säga det, representativ för kyrkan.


Gert: 
Nyligen presenterades en undersökning i Irland.
Opinionsinstitutet Amárach Consulting hade på uppdrag av The Association of Catholic priests frågat ut 1 000 katoliker om deras åsikter.
1 000 intervjuer är den nedre gränsen för att en opinionsundersökning skall anses trovärdig.
Undersökningen visar att:
87 procent anser att präster skall få gifta sig.
77 procent anser att kvinnor skall få bli präster.
60 procent var inte överens med kyrkans syn på homosexualitet. Endast 9 procent instämde helt med kyrkans officiella lära.
Vilka var då dessa katoliker? Av allt att döma genomsnittliga irländska katoliker.
En tredjedel gick i mässan en gång i veckan. Endast fem procent gick aldrig i mässan.


Det har ju diskuteras ibland vem är representativ för en kyrka eller organisation. Det vettigaste, anser jag, är ju att en organisation följer medlemmarnas åsikter. Organisationen är väl till för medlemmarna, inte tvärtom?
Till och med politiska partier inser att tiderna och människor förändras och anpassar sig till det. Annars blir det ju bara fars av det. Partiet har rätt även om partiet har fel.

Jag önskar Gert Gelotte lycka till i sitt reformarbete.

3 kommentarer:

AV sa...

Spelar könet på talaren någon roll om budskapet är knasigt?

Om t ex homeopater nästan uteslutande är män och aktivt motverkar kvinnor från att späda vatten, ska vi andra egentligen uppröras över det? Visst kan en innre debatt i katolska kyrkan vara intressant, men vår huvudfråga måste ändå vara budskapet. I KK fall skuldbeläggande av synd samt motståndet mot preventivmedel och abort. Vari ligger skillnaden om det är en kvinna som står i talarstolen och pratar om omskärelse av pojkar och arvssynd hellre än användningen av kondom och säkra aborter? Som synes är massor av kvinnor inom olika kyrkor både abortmotståndare, antisexualupplysning och homofober. Endast den som tror på att "kvinnans inre godhet" kommer att förändra "patriarkala miljöer" kan tro att könet spelar roll här. Sorry, bekänner mig inte till den religionen heller.

Gunnar Lindholm sa...

Jag ser det snarare så här:

Om en organisation som (enligt mig) har knäppa principer börjar rucka på dessa så är det ett steg i rätt riktning mot sundare principer. Då finns det inget som säger att de inte kommer göra något åt andra knasigheter förr eller senare.

Jag är optimist i det avseendet :)

Ulf Gustafsson sa...

AV,

Könsuppdelningen är stadfäst i texten. Gud skapade först mannen, sedan kvinnan ur mannan - för att underhålla och hjälpa mannan. Denna ordning förs sedan vidare genom att endast män kan vara präster (de är närmast gud).

Men när texten tappar sin bokstavliga tolkning eller då färre tror på textens gudomlighet, finns fortfarande ordningen att endast män kan bli ledare kvar inom kyrkan.

Självklart skall vi som inte tror män har gudagivna ledaregenskaper, kritisera detta. Då för att dessa normer spiller över på hur samhället utanför kyrkan tänker och för dem som växer upp inom kyrkan och ges liten möjlighet att kritisera rådande ordning.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se