30 mars 2013

Sekulär andlighet - finns den?

Det var titeln på ett seminarium i Humanisternas regi i veckan som gick. Carl Gustaf Olofsson, Humanisterna Kalmar. Det är en ateists betraktelse av andlighet, ur en flera olika perspektiv.

Hållpunkter i föredraget:
0. Inledning
1. Metodologisk ateism: 8:52
2. Skriftspårket: 11:14
3. Existentiell andlighet: 22:34
4. Extraordinära upplevelser: 29:42
5. Mystik och djuperfarenheter: 34:53
6. Sekulär-andliga rum: 49:50
7. Avslutning: 53:10
8. Samtal mellan Sören Holst och Olofsson: 56:00
9. Samtal med publiken: 1:14:00 – 1:39

Önskar ni hellre lyssna på en mp3-fil finns denna möjlighet på Gustafs videoblogg.

12 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Det är lite beroende på vad man menar med andlighet. Jag har stött på så många betydelser av andlighet, att jag inte längre vet vad folk menar.
Jag förstår andlighet som sådan, att för andlighet krävs en ande. Väldefinierad sådan.
Och eftersom den bevisligen inte har hittats, så finns inte andlighet heller.
Jämför med begreppet flogistonitet. Det förutsätter att flogiston finns. Det gör det inte. Alltså finns inte flogistonitet.

Sen är jag mycket medveten om att begreppet andlighet finns, men vad det riktigt betyder har tyvärr alldeles undsluppit min analys...

Svante sa...

Jag har inte sett det drygt timslånga videklippet från CGO:s seminarium. Men ska nog se det vid tillfälle, det verkar intressant.

Jag upplever det dock som att en del Humanister har mer problem med ordet ”andlighet”, än vad många av oss (däribland jag) har. Vi lägger nog in olika saker i begreppet.

Jag ser ett stort värde i existentiella frågor, att fascineras över tillvaron, olika konstuttryck, att reflektera över mänsklighetens historia, erfarenhet och potential m.m.. Vi Humanister fascineras gärna av stjärnhimlen, naturens storslagenhet, fantastisk litteratur m.m.. Själv skulle jag nog kunna tänka mig någon form av Humanistisk retreat/meditation. Att diskutera kring livet/döden, mening i livet, universum, oändligheten, medvetandet m.m. ser jag som i högsta grad kompatibelt med att vara ateist och Humanist.

Jag tror att många Humanister håller med mig där, åtminstone till stora delar. Men kanske alla inte gillar just ordet ”andlighet” för att beskriva det, emotionella djupa upplevelser och känslor i någon form kan man nog beskriva det som, något i den stilen. Ofta handlar det nog om fridfulla behagliga WOW-känslor.

Erik M sa...

Taken in the Wrong Spirit , en artikel om de praktiska problemen med ordet "andlighet" och de väldigt olika betydelserna det kan ha för olika personer:


During the question period, one of my copresenters, a hospital chaplain, shared a story about a strict atheist patient who refused pastoral visits of any sort. One of the attendees, a senior nurse manager, then asked a question about patients who were nonspiritual. More attendees weighed in, sparking a conversation about patients real or hypothetical who refuse any spiritual interaction, just want to be left alone, and demand not to be touched in any way. At first I thought they were talking about patients who ordered chaplains to leave their rooms and never touch them again. Eventually, it clicked: these seasoned nurse managers were talking about patients whom the nurses believed they must not touch, comfort, or support in any human way—out of respect for the worldviews of patients who disdain ordinary human contact because they’re not spiritual.

Say what?

Björn Bäckström sa...

Kristian G 2013-03-30 20:49

Tack Kristian för att du håller ställningarna med sundheten vid liv i trådarna trots alla påhopp.

En av de stora psykologipionjärerna (hittar inte igen citatet)har sagt att det som först graveras in på "tabula rasa" inte går att radera utan att den delen av hjärnan förstörs och att sådan smärta till varje pris måste undvikas. Hence denna besatthet hos annars rationella personer att finna legitimitet för allsköns "andliga" hokuspokusåsikter som surrogat för den ursprungliga villfarelsen som de med förnuftet inser är ohållbar.

Aha-upplevelser av dårskapen i tron på gudar förekommer inte. I stället kan vi bara hoppas på mindre djupa graveringar av hjärnbarken allt eftersom årtiondena går.

Under tiden; mock and ...Alltid hjälper det något.

Lokatt sa...

Jag har inte lyssnat, kanske borde jag, gör det senare tror jag.
Ordet andlighet ger mig en obehaglig känsla. Jag vet inte vad andlighet betyder (kanske förklaras det i föredraget?)
Jag kopplar det mest till New Age. "Att vara öppen och andlig" ger mig hemska rysningar.
Nä, ingen andlighet för mig blir det.
Nu har jag inte tid med det här längre, ska strax flyga till Blåkulla!

Svante sa...

Jag förstår att just ordet ”andlighet” kan vara problematiskt.

Men jag har en undran här vad ni anser om det jag skrev i min kommentar den 30/3 kl 21.36. Om man tar bort just ordet ”andlighet”, är det jag då skriver i övrigt i kommentaren något som ni tycker verkar vettigt eller fel? Har jag ”bara” dåligt ordval men skriver bra/ok i övrigt, eller är jag helt ute och cyklar? Kanske att jag har uttryckt mig oklart?

Jag anser i vilket fall att det är viktigt att man vet skillnaden mellan fantasi och verklighet.

Patrik N sa...

Svante,

Jag ser många ateister som uppvisar en stor rädsla inför "andliga frågor". Se till exempel många av Lokatts, Kristian G eller Björn Bäckströms kommentarer i många diskussioner på bloggen.

Inte sällan tror jag att det handlar om att man är rädd för att "bli religiös", nästan lite grand som homofober inför homosexualitet. Särskilt tycker jag att man kan se detta "rädda beteende" från tidigare kristna som tycks syssla med att övertyga sig själva om att gud inte finns. "Han finns inte, finns inte, fiiiinns inte!!" Gud finns (nog) inte räcker sällan för dessa rädda människor.

Du skrev att du anser att en del saker som du räknade upp är "kompatibelt" Ateism är inte en livsåskådning. med ateism. Men faktum är att *allt* är ju kompatibelt med ateism (utom gudstro). Ateism är inte lika med materialism. Ateism är inte en livsåskådning.

Jag tror att "ateistkollektivet" (i vart fall den aktiva antiteistdelen) ofta sprider uppfattningen att ateism är lika med rationalitet, vetenskap, mänskliga rättigheter och klokskap i största allmänhet. Det är bullshit. I vart fall om man menar att det finns ett nödvändigt samband mellan ateismen och uppfattningarna i övrigt.

Den ateist som begränsar sitt liv till att inte också handla om att förundras över universums storhet, att inte någonsin låta tankarna snudda vid om det finns ett liv efter döden osv, osv, får naturligtvis göra det. Men den som vill låta tankarna beröra dessa ämnen eller som vill låta sig beröras till himmelska höjder av ett musikstycke eller inför åsynen av delar av universum får göra det. Och till och med kalla det för andliga upplevelser.

Det finns ingenting (jo, det gör det förmodligen) som tröttar mig så mycket som ateister som ondgör sig över att människor talar om andliga upplevelser. Det finns inget så tomt som en människa som aldrig någonsin låter tankarna spela fritt utan begränsningar, det finns ingenting så tråkigt som en människa som tror att hon företräder rationalitet och materialism och aldrig vänder blicken utåt från de invanda markerna där allt utspelar sig i full trygghet och säkerhet. Men det är ett fritt val att leva sitt liv så också även om just jag tycker att det ser platt ut utifrån.

Kristian Grönqvist sa...

Snälla Patrik N.

Vi som är av en annan åsikt än Ni är inte rädda. De flesta av oss är från kristen bakgrund och kan konceptet. Vad vi däremot är våldsamt rädda för vad sinnesförviring av religiöst slag gör med folk. Vi har läst historia, vi läser tidningarna varje dag, jag har personligen besökt ett hundratal länder och sett facit.
Andlighet är ingen rädd för, utom de som påstår att den finns. De vill inte tappa ansiktet och erkänna att de haft fel hela tiden.
Vilken smälek det skulle vara..
Jag har inte påstått att något som inte finns existerar. Jag har inget ansikte att tappa eller förmodat intellektuellt anseende att förlora, eftersom jag inte hävdat någonting jag inte vet.
För det gör jag aldrig.
Det har däremot försvararna av hokus-pokusmentalitet i alla avseenden. Vilka som räknas till den kategorin vill jag inte avslöja. De vet själva.

Kristian Grönqvist sa...

PS

En allegori igen

"Varken närvaron eller frånvaron av spöken kan skrämma dem som inte tror på dem."

Verkar det självklart Patrik N...?
Men det var precis vad Du påstod i inlägget innan.

Spöken kan naturligtvis ersättas med klingoner, gudar, andlighet, eller människoätande smultron... eller i princip vad Du vill

Benzocaine sa...

Andlighet kommer från ordet ande, som betyder samma sak som andedräkt. (Jämför spirit och spirometri). Så själva ordet i sig är inte så farligt.

Orsaken till detta är att grekerna trodde att man dog när man slutade andas, så själen hade med andningen att göra.

Benzocaine sa...

Origin of SPIRIT
Middle English, from Anglo-French or Latin; Anglo-French, espirit, spirit, from Latin spiritus, literally, breath, from spirare to blow, breathe
First Known Use: 13th century
Källa Merriam-Webster

Ande:
"[fsv. ande, i oblik form anda; jfr isl. andi, nor. anode, d. aande, aand, äfvensom ags. éþan (förutsättande ett ä. *anþiôn), andas, or(o)þ (förutsättande *uz-anþ), andedräkt, isl. ørendi, förmåga att hålla andan, ørendr, liflös, död. Ordet hör samman med AND, sbst.³, o. är antingen afledt af detta l. också en därmed parallell bildning till den indoeur. rot med bet. andas, blåsa, som återfinnes i got. uz-anan, uppgifva andan, samt vidare t. ex. i lat. anima, andedräkt, luft, lif, själ, animus, själ, ande, sinne (-lag), gr. ἄνεμος, vind, sanskr. aniti, han andas, anila, vind, forniriska anim, själ. anál, andedräkt, fornslaviska vonja, lukt, doft; jfr ANDA v.¹, o. ANDAS; med afs. på betydelseutvecklingen jfr t. geist, fr. esprit, lat. spiritus, gr. πνεῦμα]"
Källa SAOB

Andlig:
"[fsv. andeliker (andlikin osv.); afl. af ANDE; jfr isl. andligr, andaligr, nor. and(e)leg, d. aandelig; jfr äfv. mnt. geistlik, holl. geest(e)lijk, t. gestlich o. geistig, äfvensom mlat. spiritualis, spiritalis, fr. spirituel, eng. spiritual samt gr. πνευματικός]"
Källa SAOB

Svante sa...

Kul att det blev lite fart på kommentarerna till denna bloggpost. Särskilt tack till Patrik N för ditt inlägg den ¼ kl 07.43.

Nu är jag iofs en av dessa Humanister som tidigare varit kristen (även om det var ett tag sen nu), som väldigt gärna trycker på att jag är ateist och att Humanisterna ska vara religionskritiska. Men självklart vet jag om att ateism är i sig inte säger något mer än att man inte tror på gud.

Jag är både starkt religionskritisk, övertygad ateist OCH intresserad av existentiella frågor. För mig är det inget konstigt att få en poetisk känsla av tillvaron, det medföljer inte automatiskt flum, okritiskt tänkande, tomtar, andar eller gudar för den sakens skull.

Det finns flera olika spektra inom Humanisterna. Detta om intresset för existentiella frågor är en, synen på ceremonier/ritualer och gemenskap är en, förhållningssättet till ev religiösa medlemmar är en, hur pass breda vi ska vara (mest religionskritik eller även mer fokus på MR m.m.) och framför allt graden av religionskritik. Hur man ställer sig själv i ett spektra kan nog ofta ha samband med andra ställningstaganden, men ibland inte.

Men jag kan gärna anstränga mig för att skippa ordet andlighet om det bara är det som är problemet. Just i frågan om existentiella frågor, att förundras över universums storhet m.m., är just en sån fråga där jag tror att det nog kan fungera alldeles utmärkt att ha stora grupper av medlemmar som tycker helt olika.

Jag vet om vad kristendomen går ut på, jag kan historia rätt bra, läser två dagstidningar per dag och är nog ganska allmänbildad. Men vem som helst kan så att säga ”halka fel”. Oavsett om det gäller en ateist och humanist som är intresserad av existentiella upplevelser och verklighetens skönhet (som jag) eller om det gäller någonting annat, så kan man hamna snett. Vi har alla ett ansvar att vara på vår vakt med det vi håller på med.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se