30 apr. 2017

Människans psykologi bidrar till faktaresistens

Vetenskap och Folkbildning får gratis reklamfilm



Har ni 10 minuter att kasta bort kan ni här se den officiella trailern för filmen "Kampen om hälsoparadigmet" som verkar vara en oavsiktlig reklamfilm för föreningen Vetenskap och Folkbildning. Det är bara att gratulera till det storartade genomslaget.

Och om ni undrar: Nej, det finns inga vetenskapliga stöd för de påståenden som VoF:s motståndare gör i trailern - de ljuger folk rakt upp i ansiktet. Frågan är om ens Donald Trump ljuger om vetenskap lika skamlöst som alternativmedicinare.

29 apr. 2017

Gud ett hjärnspöke eller grunden till all existens?

Debatt mellan Vesa Annala och Christer Sturmark, i Lorensbergkyrkan Kalmar 23 april 2017.

28 apr. 2017

I 25 år har vi betraktat aftonrodnaden

Lite reklam för boken "For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation"

Min bok Samarbete finns nu (äntligen) ute på engelska, med titeln: For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation på Springer förlag. Förutom att den är översatt har jag också uppdaterat den lite och rättat några fel. Så här lyder baksidestexten.
This book takes the reader on a journey, navigating the enigmatic aspects of cooperation; a journey that starts inside the body and continues via our thoughts to the human super-organism.
Cooperation is one of life’s fundamental principles. We are all made of parts – genes, cells, organs, neurons, but also of ideas, or ‘memes’. Our societies too are made of parts – us humans. Is all this cooperation fundamentally the same process?
From the smallest component parts of our bodies and minds to our complicated societies, everywhere cooperation is the organizing principle. Often this cooperation has emerged because the constituting parts have benefited from the interactions, but not seldom the cooperating units appear to lose on the interaction. How then to explain cooperation? How can we understand our intricate societies where we regularly provide small and large favors for people we are unrelated to, know, or even never expect to meet again? Where does the idea come from that it is right to risk one’s life for country, religion or freedom? The answers seem to reside in the two processes that have shaped humanity: biological and cultural evolution.

Boken fins att köpa här.

26 apr. 2017

"Förbjuden kunskap"


I senaste avsnittet av sitt Waking Up Podcast sticker Sam Harris verkligen huvudet in i getingboet. Detta genom att under titeln Forbidden Knowledge intervjua ingen mindre än Charles Murray. För de flesta svenskar är Murray en totalt okänd forskare, men han orsakade stort rabalder då han 1994 tillsammans med Richard Herrnstein publicerade boken The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life.

I boken rapporterar författarna resultatet att variation i intelligens mellan människor både förklaras av genetik och miljö, att intelligens till stor del avgör hur det går i livet, samt att vi håller på att få en ny typ av klassamhälle där intelligens spelar stor roll i och med att fler och fler arbeten kräver bra kognitiva färdigheter. Inget direkt vetenskapligt kontroversiellt så långt, men sen gör författarna en undersökning till. De ser på skillnader mellan grupper i det amerikanska samhället utifrån självdefinierad rastillhörighet. Och hittar en skillnad. För att verkligen göra frågan problematisk gör de all statistik rätt och korrigerar för alla variabler man kan tänka sig spelar roll.

När jag föreläser om vetenskapsteori eller etik i forskningen har jag länge använt  det här som ett exempel på frågor världen kanske inte behöver få reda på svaret på. Hittar man ingen skillnad så visst, inget problem. Men vilken nytta har vi av eventuell kunskap om att det existerar en skillnad mellan självdefinerade "vita" och självdefinerade "svarta"? Hur liten skillnaden än är - Murray & Herrnstein  rapporterar en skillnad på en standardavvikelse - så kommer människor med tveksam agenda använda den för att konstatera att "men då så" när det kommer till skillnader i samhället. Vilket är fel slutsats i det här fallet, för den individuella variationen är större än variationen mellan grupperna, så man har väldigt dålig användning av den rapporterade skillnaden om man som rasist vill använda den för att sortera människor. Och sen ska vi inte glömma att asiater får högst resultat på intelligenstester, så är man "vit" är man i alla fall inte överst.

Det går att ha alla möjliga invändningar mot den här forskningen, förutom den etiska jag tar upp här ovanför (samma etiska frågor som Sam Harris ställer om och om igen i programmet, för övrigt). Och folk har verkligen haft invändningar. Tyvärr har vissa av dessa inte varit vetenskapligt stringenta. Notoriskt bland dessa är Steven Jay Goulds kritik i the New Yorker som kritiserade något helt annat än bokens teser. Men det har även förekommit annat osakligt, nu senast då studenter vid Middlebury College tog till våld för att hindra Murray från att tala - bland annat blev en annan professor skadad.

Det var denna händelse som ledde till att Harris bjöd in Murray till sin podd, för det är inte våldsamma protester som är det bästa svaret mot kontroversiella teser. Och vilket intressant samtal det blev. Murray visar sig inte alls vara rasist, utan någon som är genuint oroad över det nya sorts klassamhälle som håller på att utvecklas. Murrays analyser - fördjupade i boken Coming Apart (som jag just nu sträckläser) - är den bästa förklaringen av Donald Trumps framgångar jag har sett. Hans recept på hur man åtgärdar dem är för libertarianska för min smak, och han är till viss del en konservativ gubbstrutt, men problemanalysen är så vitt jag kan bedöma det både korrekt och oroväckande.

En observation förvånar mig, om debatten i sociala medier efter Harris kontroversiella poddavsnitt. Det är mycket tal om vetenskapsförnekelse och alternativa fakta just nu, med "högerns" avfärdande av växthuseffekten som främsta exempel. Om "vänstern" har en liknande blind fläck så är det i frågor om genetiskt arv den finns. Och det är inte bara en observation gjord högerifrån, utan det finns böcker av t.ex. Göran Greider och Peter Singer om problemet.

Notera dock vad resultaten kring IQ faktiskt säger. Det finns en ärftlig komponent som förklarar IQ-resultat. Och det finns en miljökomponent som förklarar IQ-resultat. Medan det förstnämnda kanske kan användas för att argumentera för bevarandet av status quo så är det sistnämnda ett argument för ... social ingenjörskonst. Det här är vetenskapliga resultat som kan användas för att förstå samhället vilken politisk åsikt man än har. (Men glöm inte att vi inte har det slutgiltiga svaret på frågan om IQ förrän vi har förstått Flynneffekten.)

Resultat sparkar - det är helt enkelt en dålig idé att avfärda vetenskap av politiska skäl. Och att använda våld och skrän för att tysta andra kan göra att man missar faktiskt intressanta tankar. Ta er tid att lyssna på Harris och Murray. Om ni inte håller med så kommer ni på det sättet i alla fall få en korrekt bild av vad som faktiskt sägs.

The Waking Up Podcast vann för övrigt just "the 2017 People's Voice Webby Award in the Science and Education category".

25 apr. 2017

Religiösa friskolor finns för att arrangera religionsutövning

Dagen har intervjuat Mats Hansén, rektor på St Eriks katolska skola, skolan som Patrik Lindenfors skrev om härom dagen. Den korta intervjun säger något om vad religiösa friskolor handlar om:
Hur viktigt är det för er att fira mässa i skolan? 
- Det är jätteviktigt, vi är en katolsk skola, och det är en stor del av oss. Vår identitet är att vi har mässor till exempel.
Utifrån intervjun framgår det att det är helt avgörande för St Eriks att arrangera religionsutövning.

Som tur är finns det andra skolor som anser att bedriva undervisning baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet som det väsentligaste för dem.

23 apr. 2017

Om djurs tänkande


Nu finns min artikel om den nya forskningen om djurs tänkande publicerad och tillgänglig på nätet. Läs den som pdf i Vetenskap och Folkbildnings tidning Folkvett.
Inom forskningen pågår sedan länge en diskussion om ifall djur kan resonera och planera. Nu har en grupp svenska forskare presenterat forskning som kan bringa reda i diskussionen genom att förklara komplexa beteenden utifrån grundläggande inlärningsmekanismer. Men inte bara det – modellen har potential att förklara all inlärning och evolution av komplexa beteendesekvenser hos djur överhuvudtaget. Forskningen är dock inte populär i alla läger då den skjuter omkull en del omhuldade föreställningar om djurs intelligens.
Läs fortsättningen på artikeln i senaste Folkvett.

22 apr. 2017

Lite inspiration inför dagens March for Science - Neil deGrasse Tyson om "Science in America"

Idag är det March for Science i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Kom dit om du har möjlighet och tycker det är viktgt. Här är lite inspiration.

21 apr. 2017

Dags för "March for Science" - men glöm inte vad vetenskap är


Imorgon går March for Science av stapeln runt världen, så även i Stockholm. I Sverige blir det manifestationer i Stockholm, Göteborg, Luleå, Umeå och Uppsala. Orsaken är från början den tilltagande antivetenskapligheten i världen, inte minst i USA:s högsta ledning, men det hela har utvecklats till en generell manifestation för vetenskapen.
Vetenskap är att ställa frågor och testa dem. Det är att tänka logiskt, metodiskt, öppet och nyfiket. Detta gäller alla vetenskapsområden: natur-, ingenjörs- och samhällsvetenskap, teknik, medicin, humaniora och matematik.
Vetenskap är inte bara för forskare. Vetenskap är en viktig del i det som utvecklar vår värld och berör därför oss alla.
Genom historien har vetenskapliga framsteg ifrågasatts när de har utmanat rådande sanningar. Diskussionerna kring vetenskap är en viktig del av det demokratiska samtalet. I tider då faktaresistens, "alternativa fakta" och falska nyheter alltmer konkurrerar med evidensbaserad kunskap och ett vetenskapligt förhållningssätt om uppmärksamheten är det dags att höja rösterna.
Vi tar ställning för forskningen och vill visa vad som gör vetenskapen unik som kunskapskälla, lyfta fram vikten av källkritik och acceptans för oliktänkande och ifrågasättande.
Flera har påpekat risken att en sådan här manifestation kapas för politiska ändamål och det har förekommit en del tecken på detta i USA. Desto viktigare att vi som kommer dit manifesterar just för vetenskapen och kommer ihåg vetenskapens gränser - vetenskap kan inte avgöra normativa frågor (däremot kan man förstås mäta effekter av normativa ställningstaganden, men det är något helt annat). Christian Azar har skrivit en oerhört bra artikel om detta i dagens DN. Här är ett utdrag, men läs för Guds (eller kanske främst för din egen) skull hela artikeln.
Vetenskaplig kunskap om klimatet ifrågasätts av allt fler ledande politiker och tjänstemän i USA. President Trumps påståenden att klimatförändringarna är en bluff och att de har hittats på av Kina är bara ett av många häpnadsväckande exempel.
Den här utvecklingen är allvarlig. Vi behöver vetenskaplig kunskap för att kunna fatta kloka beslut kring klimatet. Politiker och andra som medvetet ljuger eller skapar förvirring kring vad man vet och inte vet när det gäller klimatfrågan förtjänar all kritik och inget förtroende.
DN:s vetenskapsreporter Maria Gunther Axelsson har beskrivit det här väl i en krönika (26/12 2016). Men det finns ett påstående i artikeln som är problematiskt. Hon skriver att ”vi till varje pris måste komma ifrån att klimatet blivit en politisk fråga”. Rubriken till artikeln lyder: ”Låt vetenskapen gå före politiken”.
Den här typen av argumentation hörs ibland i klimatdebatten. Det sägs att ”vetenskapen kräver att vi minskar utsläppen” eller olika varianter på det temat. Det kanske oftast är politiker eller miljöengagerade medborgare som råkar uttrycka sig så, men det hörs ibland även från vetenskapsmän.
Här håller jag inte med. Vetenskapen kan nämligen inte säga vad vi bör göra åt klimatfrågan. Anledningen till att så är fallet är att vetenskap, den vetenskapliga metoden, erbjuder ett metodiskt sätt att få fram kunskap kring hur världen är beskaffad. Det handlar om att försöka ta reda på vad som är sant eller falskt.
Men vad vi bör göra åt världen är en normativ fråga, och om normativa frågor kan man tycka olika. Det finns alltså inga vetenskapliga objektiva svar på frågan om vad vi bör göra åt klimatet, lika lite som det finns några sådana svar vad vi borde göra åt Syrien, kärnkraft, flyktingkrisen och så vidare. För att svara på dessa frågor krävs värderingar och riskbedömningar.
Klimatfrågan är sålunda en fråga för både vetenskapen (för att förstå vilka konsekvenser våra utsläpp kan få) och politiken (för att bestämma mål och åtgärder). Vetenskapen behövs naturligtvis också för att uppskatta hur mycket koldioxid vi kan släppa ut för att nå ett givet temperaturmål. Men att klimatfrågan är en politisk fråga kan man alltså inte komma runt.
Det här är viktigt av flera skäl.
För det första. Vetenskap och kunskap är av stor betydelse i våra alltmer komplexa samhällen. Det är således viktigt att förtroendet för den vetenskapliga metoden att få kunskap upprätthålls. Men om vi hävdar att vetenskapen också kan bestämma vad vi bör göra åt svåra normativa frågor är risken att vi långsamt undergräver förtroendet för vetenskapen som kunskapskälla (eftersom vi då medvetet skulle överdriva vad vetenskapen verkligen kan svara på). Det vore olyckligt i dessa dagar då så många andra vill just relativisera fakta och vetenskaplig kunskap.
Läs resten av artikeln här. Kom och manifestera för vetenskapen.

20 apr. 2017

Debatten om konfessionella friskolor mår inte bra av att vulgariseras

Signum tar inte emot repliker, så jag replikerar på Thomas Idergards artikel om religiösa friskolor här istället.
______________________________

Thomas Idergard skriver indignerat i Signum om S-kongressens beslut att göra det omöjligt att ha konfessionell inriktning på skolor, eller som man också kan beskriva det, likabehandla friskolor och kommunala skolor vad gäller innehåll i både undervisning och utbildning. Idergard exemplifierar problemen detta skulle kunna medföra med en hypotetisk scen från den skola där jag tillbringade mina grundskoleår: S:t Eriks katolska skola i Enskede.
Det största regeringspartiet vill alltså att det ska bli förbjudet att hålla morgonbön och fira mässa i kapellet på S:t Eriks katolska skola i Stockholm. Att huvudmannen för skolan ställer ett kapell till förfogande och ordnar så att präster kommer för att fira gudstjänster måste ju vara ett sådant ”strukturellt inflytande” från huvudmannens sida, som tydligen ska uppfattas som en kränkning av elevernas mänskliga rättigheter – trots att elever frivilligt önskar delta i gudstjänsterna, och trots att ingen elev som inte önskar delta tvingas till det. Ett sådant förbud skulle vara ett flagrant ingrepp inte bara i religionsfriheten, utan också i yttrande- och mötesfriheten. För tänker sig S att polisen ska upprätta spärrar utanför kapellet? Ska prästen avvisas (får det förresten alls finnas en skolpräst)? Och ska de ordenssystrar som på huvudmannens initiativ ibland besöker skolan tvingas ta av sina ordensdräkter eller annars deporteras?
Det finns många saker att säga om denna passage, men inte verkar den tänkt att vara särskilt nyanserad, eller ens sanningsenlig. Lagstiftningen för skolor som redan nu bryter mot läroplanen, genom att exempelvis erbjuda ”frivillig” gemensam kontemplation av Maos lilla röda, fungerar så att man vid upprepade överträdelser helt enkelt mister sitt tillstånd att bedriva skola. Detta utan polisspärrar och deportation.

Vad gäller barns frihet att delta eller inte i skolgudstjänsterna är det uppenbart att Idergard inte själv gått i religiös friskola. För vilken 8-åring funderar självständigt över möjligheten att bryta mot gruppens underförstådda överenskommelse och väljer självständigt att ställa sig utanför en gemensam ritual? Vilken verklig frihet att välja har man som tonåring, när alla ens vänner och lärare går på mässan? Grupptryck och skolmiljö är starka faktorer som inte bör underskattas av den som på allvar vill debattera religiösa skolor. Jag hade som barn inte en chans att värja mig mot den typen av påverkan som fanns på S:t Eriks, trots att skolan på andra sätt var förträfflig.

Föräldrarnas självklara rätt att skola sina barn i enlighet med sin egen övertygelse måste dock skyddas. Det är här problemets kärna finns, i avvägningen mellan föräldrarnas rätt (enligt Europakonventionen) att agera i det de tror är barnens bästa intresse och barnens rätt (enligt Barnkonventionen) att få en rimlig möjlighet att själva välja livsåskådning. Lösningen ligger, tror vi i Humanisterna, i en allmän skola för alla, fri från religiös påverkan men full av saklig information om olika livsåskådningar, samt en lagstadgad rätt för föräldrar att utöver detta skola sina barn i sin egen ideologi eller livsåskådning. Det vill säga, samma regelsystem bör gälla för livsåskådningar som gäller för politiska ideologier.

Debatten om ideologisk och religiös påverkan på barn är för viktigt för att vulgariseras. Vi hoppas att Thomas Idergard vill fortsätta delta i den diskussionen, helst utan att hänfalla till överdrifter och rena osanningar. Detta särskilt som han nu är diakon hos en organisation som påstår sig agera i kärlekens och sanningens tjänst. Vi ser i så fall fram emot fortsatt meningsutbyte i ämnet.

Patrik Lindenfors
Elev vid S:t Eriks katolska skola 1970-1979

19 apr. 2017

Teologiska rummet: Varför finns religion?




I senaste Teologiska rummet diskuteras frågan Varför finns religion? utifrån boken med samma titel, redigerad av David Thurfjell. Jag har skrivit första kapitlet i boken, Evolutionsteoretiska svar, ett kapitel som de medverkande ägnar en ganska lång stund åt att diskutera. Det känns lite synd att jag inte var med själv, särskilt som Jesuitpatern Ulf Jonsson inte verkade ha läst kapitlet och påstod att det skulle handla om ofalisifierbara påståenden - en otroligt förolämpande anklagelse mot en naturvetare. All forskning jag refererar till är experimentellt testad eller testbar, och har gedigen evolutionsteoretisk grund. Det finns en del tvivelaktiga påståenden inom den evolutionsteoretiska forskningen på religion, men jag har verkligen lagt mig vinn om att inte citera dessa.

Det kan vara värt att klippa in de citat i min text som diskuteras i programmet. Vad kan det till exempel tänkas innebära att en egenskap har en lång evolutionär historia gemensam med människan utan att för den sakens skull vara del av människans natur? Så här skriver jag:
Inledningsvis är det värt att påpeka att egenskaper inte nödvändigtvis behöver ”tillhöra” människan för att ha evolverat tillsammans med oss. För att ta ett enkelt exempel så har alla människor förkylningar. Förkylningsviruset är något som evolverat tillsammans med människan utan att för den skull höra människan till (även om man med fog kan påstå att det hör till det mänskliga tillståndet att vara förkyld då och då). Religion kan på det sättet ha en evolutionär utvecklingshistoria intimt sammankopplad med människans evolutionära historia, utan att för den skull vara en nödvändig och integrerad del av vår "natur".
Sen handlar det om vidskeplighet, som det finns vissa inslag av inom olika religioner. Programledaren sammanfattar lite väl ytligt min text, som i sin helhet ser ut så här:
Ta till exempel vidskeplighet. En av de viktigaste tidiga skolbildningarna för studiet av mänskliga beteenden är behaviorismen. Forskningen inom denna tradition har fått dåligt rykte och förbises numera ofta eftersom de traditionella behavioristernas anspråk på att kunna förklara alla beteenden med hjälp av enkla och grundläggande inlärningsprocesser har visat sig otillräcklig. Det är dock olyckligt att avfärda denna forskning helt och hållet eftersom dess grundteori fortfarande fungerar alldeles utmärkt för att studera just inlärning. 
Forskningsfältets grundare, den amerikanska psykologen B. F. Skinner, hade ett favoritexempel som han brukade använda på sina föreläsningar. Han experimenterade med djur i burar (”Skinnerboxar”) och experimenten gick ut på att se hur dessa (främst råttor och duvor) kunde lära sig olika typer av signaler och trycka på olika pedaler för att få en belöning när de lärt sig rätt. Djur, visade det sig, är duktiga på att lära sig vissa typer av signaler men inte andra. Skinner drog slutsatsen att de var ”förprogrammerade” till viss form av inlärning, men inte annan. 
På sina föreläsningar brukade Skinner visa fenomenet med djurens ”förprogrammering” genom att ställa in en duva i en bur på katetern när föreläsningen började. Istället för att ge en signal när duvan tryckt på rätt pedal för att få mat, så riggade han apparaten så att belöningarna delades ut helt slumpmässigt. Försöksduvan upptäckte dock inte detta utan började istället associera det den precis gjort med belöningen. Den kanske viftade lite med ena vingen, eller vred på huvudet till höger, eller tog ett steg framåt. 
Den slumpmässiga utdelningen av belöningar ledde alltså till att duvan associerade allehanda beteenden med belöningen och därför upprepade dessa fast än de inte hade någon reell effekt alls. I slutet av föreläsningen uppvisade duvan beteenden som bäst kan beskrivas som ”vidskepliga”. Den utförde närmast ritualiserade beteenden som den hade kopplat ihop med belöningen. Effekten fungerar lika bra på människor, något som har utnyttjats i populärvetenskapliga TV-program med stor komisk effekt. 
Det finns förstås gott om exempel på vidskeplighet och religiösa ritualer som man skulle kunna koppla till den här inlärningsmekanismen, utan att ha några egentliga evidens för
detta mer än att det verkar logiskt. Att spotta tre gånger när en svart katt korsar gatan, inte gå under stegar, lägga en offergåva hos det lokala vägtemplet, utföra krångliga gemensamma ritualer, be för sjuka, göra korstecknet eller att inte svära i kyrkan kan höra hit. Dessa beteenden skulle alltså kunna bero på att människor, liksom andra djur, har en uppskruvad och inte helt perfekt benägenhet att lära sig orsakssamband. Det är lätt att förstå varför det blivit så, en överkänslig förmåga som gör att vi kan lära oss riktiga orsakssamband innebär samtidigt en risk för en viss överinlärning av felaktiga samband. En mindre uppskruvad benägenhet till sådan övergeneralisering hade dock kunnat leda till att vi missat verkligt existerande orsakssamband, något som hade kunnat vara kostsammare.
Det är förstås väldigt smickrande att få sin forskning diskuterad så ingående av så meriterade forskare i Teologiska rummet. Det här är forskning som verkligen borde få plats på ett svenskt universitet någonstans. För att få detta till stånd har jag sökt pengar för dessa projekt:
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Längmanska kulturfonden.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Marianne & Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet).
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2014 hos Vetenskapsrådet - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2015 hos Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2015 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Forte.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2017 hos Riksbankens jubileumsfond.
Jag har förutom dessa ansökningar om religion varit delaktig i en mängd andra ansökningar om andra ämnen - det är så forskartillvaron ser ut, att man ansöker om anslag nästan mer än vad man forskar. Det är ett helt idiotiskt system. Men det är inte det jag vill illustrera med min lista, utan problemen att få finansiering för just den här typen av projekt. Är det för att jag är aktiv i Humanisterna? Kanske. För att jag är biolog och vill studera något kulturellt? Kanske. För att projektplanerna suger? Kanske, men det tror jag faktiskt inte - så dålig är jag inte på att bedöma kvalitet på vetenskapliga frågor. Jag tror att den främsta förklaringen istället handlar om ovana hos de som bedömer ansökningarna - det här är inte den typen av frågor man ställer inom religionsvetenskap/psykologi/evolutionsbiologi.

Eftersom jag satsat så hårt med mina ansökningar på just de här misslyckade projektansökningarna har jag trillat ur systemet och arbetar för närvarande som vikarierande gymnasielärare i naturkunskap på Fryshusets gymnasium. Ett hedervärt arbete, tveklöst, och meningsfullt på ett helt annat plan än att forska. Men det är ändå forska jag vill göra, så jag söker anslag för att ta mig tillbaka, dock ej längre på religion. Vilket förstås är tråkigt. Knappt fyra miljoner över tre år skulle något av projekten gå på, om någon vill sponsra.

17 apr. 2017

"Ateism är bara en liten irrelevant bieffekt"

I senaste avsnittet av Podden på tiden med sekulär humanisterna Staffan Dopping och Christer Sturmark får vi veta att Staffan är troende och Christer anser ateism är irrelevant.

Avsnittet som kom 15 april kallas Påskpodden och som vanligt diskuteras en rad olika ämnen, bland annat en ledartext i DN: Allt fler plågas för sin tros skull.

Lyssna 18:50 in i podden då Dopping säger:
Jag kallar mig numera själv för troende, eftersom jag tror ett antal saker. [...] Jag godtar inte resten av mitt liv att definieras som icketroende.
Liter senare diskuteras Lena Anderssons krönika i samma tidning, i vilken hon skriver:
Man får lätt intrycket i dessa upp och nervända tider att ateister är de enda som vårdar Guds sanna väsen och vad detta väsen rimligen bör innehålla för att kunna kallas Gud.
När detta tas upp 33:30 in i podden, säger Sturmark:
De tror ateismen är en viktig aspekt av vår livsåskådning [...] Jag är sekulär humanist och jag tror på en naturalistisk verklighet. Ateism är bara en liten irrelevant bieffekt av det.
Om vi bara ska förhålla oss till dessa tre citat kan vi dra slutsatsen att sekulär humanister är troende, tycker ateism är irrelevant och har bra koll på Guds sanna väsen. Glad fortsättning på påsken!

15 apr. 2017

The Secret Life Of Brian: Documentary on the Monty Python film

Många av er såg säkert igår, som traditionen bjuder, Monty Python filmen Ett herrans liv (Life of Brian). I dag är det därför lämpligt att följa upp med dokumentären om filmen och de kontroverser den skapade när den hade premiär 1979.

14 apr. 2017

Jesus vandring på långfredagen

Idag är det passande att se denna film om hur kristna pilgrimer vandrar längs Via Dolorosa. "Det här var den vägen han gick och släpade på sitt kors", säger tidningen Dagens opinionsredaktör Elisabeth Sandlund



Sedan kan ni betrakta kartan nedan. Den är från boken Jerusalem av historikern Simon Sebag Montefiore. Den streckade vägen är Via Dolorosa, medan den punktade linjen visar den sannolika vägen Jesus förmodligen traskade. Hade dagens pilgrimer orkat den många gånger längre vägen?

Vad innebär ett förbud mot religiösa friskolor?

Den diskussion som följt efter veckans beslutet på S-kongressen har varit full av konstigheter. Delvis beror det på att några Socialdemokrater uttryckte sig klumpigt, delvis rapporterar media tillspetsas och delvis målar förespråkare av religiösa friskolor fan på väggen. Nedan ska jag försöka klara ut vad som gäller om Socialdemokraternas beslut leder fram till en lagändring.

Socialdemokraterna skriver så här om beslutet:
- Att inga konfessionella inslag ska få förekomma i skolan är en skärpning som innebär att de fristående skolorna ska vara lika allsidiga som de kommunala skolorna.
Detta kan relateras till 7 § i skollagen:
Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
Det finns alltså ett undantag som tillåter friskolor att ha en konfessionell inriktning. Skolor som nyttjar detta kallas vardagligen religiösa friskolor. Skolverket har skrivit om vad en konfessionell inriktning i praktiken kan innebära:
I en skola med konfessionell inriktning är det alltså möjligt att under skoldagen anordna andakter, bönestunder eller annan form av religionsutövning, till exempel fördjupning i den egna trosläran som konfirmationsläsning. Inget hindrar heller att det kan finnas inslag av religiösa symboler eller liknande i inredningen.
Om undantaget i skollagen tas bort innebär det att alla friskolor ska följa samma regelverk som kommunala skolor. Det exempel på religionsutövning som anges ovan får därför inte förekomma - i skolans regi.

Detta innebär att de friskolor (enligt vissa uppgifter 66 stycken) som idag har en konfessionell inriktning får ett nytt regelverk att förhålla sig till. De kan anpassa sig och upphöra med de aktiviteter inom skolan som betecknas som religionsutövning. Eller, om det religionsutövningen som var huvudpoängen med skolan, så får de bedriva sin verksamhet utanför det skattefinansierade obligatoriska skolväsendet.

För elever betyder det inget mer än att de behöver vända sig till församlingar utanför skolan för att delta i organiserad religionsutövning. De kan fortsätta utöva sin livsåskådning i skolan på raster, men får då göra det utan ledning eller organisation av skolpersonal.

En del hävdar att detta kommer innebära nya gränsdragningsproblem. Det är fel. Det kommer innebära samma gränsdragningsproblem som nu finns i kommunala skolor och detta måste som idag kontrolleras av Skolinspektionen. Det kan till exempel gälla skolanslutningar i en kyrka, vilket det finns vägledning för.

Det som kan behöva tänkas till om är skolor med profiler som ses som religiösa, till exempel judisk eller muslimsk profil, där eleverna ges kunskap och insikt i traditioner, etik, kultur, historia och språk kopplad till en viss religion. Utifrån Skolverkets instruktioner kommer detta vara tillåtet så länge utbildningen vilar på vetenskaplig grund, är saklig och allsidig, samt att det förekommer några som helst inslag av utövande bekännelsekaraktär. Detta bör innebära att det även kommer finnas skolor med kristen profil.

I detta ingår att en skola kan schemalägga ledigt vid andra religiösa högtider än de röda dagar som finns i den svenska kalender. Att vara ledig vid en religiös högtid kan inte ses som religionsutövning. Om så vore fallet skulle jag vara praktiserande kristen idag. Otänkbart.

Jesus and Mo förklarar längfredagsbudskapet


Det är nog inte så konstigt att 90000 (nytt rekord!) lämnade Svenska kyrkan förra året, för vad är det för skum story de försöker sälja in egentligen? I stark konkurrens med "När jag var ensam i grottan därborta kom Guds ängel och började diktera en bok till mig", "Efter Jesus dog på korset åkte han till Amerika" och "Rymdhärskaren Xenu tog miljarder människor till jorden, la dem runt vulkaner och sprängde sedan vulkanerna med vätebomber." Ranka efter trovärdighet den som kan.

13 apr. 2017

"Politiker, förbjud de religiösa friskolorna"

Humanisterna skrev i går om religiösa friskolor i Aftonbladet: Politiker, förbjud de religiösa friskolorna:
Humanisterna har i många år kämpat för ett förbud mot religiösa friskolor. Nu har Socialdemokraternas kongress fattat beslut att förbjuda religiösa friskolor:”Skollagen ska ställa samma krav på fristående skolor som redan gäller för offentliga skolor: att utbildningen i sin helhet vid dessa ska vara icke-konfessionell”. 
Detta är ett historiskt beslut och mycket bra. Nu måste riksdag och regering agera skyndsamt för att genomföra denna viktiga reform. 
Skolverket har vid upprepade tillfällen uttalat kritik mot specifika konfessionella friskolor på områden som direkt har med den konfessionella inriktningen att göra. 
Till exempel har Andreasgymnasiet flera gånger fått utstå kritik då man på biblisk grund kränkt homosexuella och förmedlat ovetenskaplig information om evolutionsteorin.Den av Plymouthbröderna kontrollerade Laboraskolan (som i praktiken, men inte officiellt, är konfessionell) har flera gånger kritiserats för att censurera skollitteratur, isolera sina elever och hindra flickor i deras studier. 
Nu senast handlar det om den islamiska Al-Azharskolan i Vällingby som ertappats med att dela upp pojkar och flickor utifrån kön på skolbuss och i gymnastiken (det senare med godkännande av Skolinspektionen).
Läs hela artikeln i Aftonbladet.

11 apr. 2017

Svenska kyrkan fortsätter tappa medlemmar

Idag kom Svenska kyrkan med statistiken för 2016. Det blev ett rekordår när det gäller utträden ur Kyrkan, 90 259 medlemmar lämnade organisationen frivilligt. Sista december var 6,1 miljoner medlemmar eller 61,2% av Sveriges folkmängd, en minskning med 1,7%-enheter.

Andelen barn som döps in i Kyrkan minskar också: 44,1% av födda i Sverige döptes i Svenska kyrkan, eller 63,1% av födda med minst en förälder som var medlem i Kyrkan.

Medlemstappat har fortsatt i rekordtakt under första kvartalet 2017. Under årets tre första månader begärde 13 220 personer utträde, nästan en fördubbling jämfört med början av 2016.

Svenska kyrkan frågade under förra året personer som lämnade organisationen vilket huvudanledningen till beslutet var. Inte överraskande var det vanligast svaret (40%) att personerna var ateister.

Det verkar vara så att Svenska kyrkan tappar medlemmar när organisationen får uppmärksamhet och folk påminns om att de är medlemmar.

I år kommer Svenska kyrkan få extra uppmärksamhet genom att det är kyrkoval 17 september. Troligtvis kommer detta bli en medialstrid mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Förväntar er ett högt tonläge och en diskussion som inte handlar om teologi och Kyrkans verksamhet - utan om rikspolitik.

Ingen demokrati utan kvinnors rättigheter

Idag publicerar vi en studie med evolutionära analyser av demokratins evolution som kastar nytt ljus över vad som gick fel under den arabiska våren. Här är pressmeddelandet.
________________________________________

Att den arabiska våren misslyckades och endast Tunisien lyckades landa i någon form av demokratiskt styrelseskick kan delvis förklaras med bristen på kvinnors rättigheter. Det visar tvärvetenskaplig forskning vid Göteborgs universitet.

En ny studie som nyligen publicerades i ”European Journal of Political Research” belyser betydelsen av kvinnors rättigheter i demokratiseringsprocesser. Studien bygger på data från V-Dem-institutet (V-Dem), ett forskningsinstitut som drivs av Göteborgs universitet och Notre Dame University i USA. Datan inkluderar graden av demokrati i 177 länder mellan åren 1900 och 2012.

Studien pekar på att demokratisk utveckling efterhand förutsätter allt fler politiska och sociala rättigheter för kvinnor, och att det krävs ett visst mått av sådana rättigheter för att länder ska bli helt demokratiska. Något som illustreras av länderna som ingick i den arabiska våren, där misslyckandet att främja kvinnors rättigheter tydligt försvårade försök till demokratisk utveckling i området.

Resultatet är viktigt eftersom det visar att demokratisk utveckling inte är könsblind. Länder som går från att vara auktoritära regimer behöver kvinnor för att utveckla fungerande demokratiska regeringar, säger Staffan Lindberg, professor i statsvetenskap och föreståndare för V-Dem.

Karakteristiskt mönster
Studien visar på ett genomgående mönster för alla framgångrika demokratiseringsprocesser. I länder där det lyckats kan forskarna se att medborgerliga rättigheter, det vill säga rätten att äga egendom, yttrandefrihet och rörelsefrihet, liksom frihet från tvångsarbete - för både män och kvinnor – låg på en hög nivå innan konstitutionella rättigheter implementerades. Detta kan observeras i nästan alla de 177 länder som undersökts.

Våra resultat visar tydligt på vikten av kvinnors medborgerliga rättigheter eftersom det gör auktoritärt förtryck kostsammare och gör det möjligt för kvinnor att organisera sig i demokratiska rörelser. Utan grundläggande rättigheter för kvinnor har inget land lyckats bli helt demokratiskt, säger Yi-ting Wang, forskare på V-Dem och artikelns huvudförfattare.

Det enda land som skiljer sig från de andra i sammanhanget är Tunisien, vars progressiva president Habib Bourguiba lagstiftade om rättigheter för kvinnor redan när landet blev självständigt på 1950-talet. Det är därför det enda land som lyckades med sin demokratiseringsprocess under den arabiska våren.

Inspirerade av evolutionsbiologi
Forskargruppen använde sig av metoder från evolutionsbiologi på ett tidigare oprövat sätt inom statsvetenskapen.

Vi tror starkt på metoder som inspirerats av naturvetenskapen, och att tvärvetenskapliga strategier som denna kommer att hjälpa oss statsvetare att förstå demokratiska övergångar och andra fenomen bättre i framtiden, säger Staffan Lindberg, professor vid V-Deminstitutet.

Kontakt

Staffan I. Lindberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tel. 031-786 1226, e-post: sil@v-dem.net, xlista@gu.se.

Forskningsartikeln”Women’s rights in democratic transitions: A global sequence analysis, 1900–2012. European Journal of Political Research” går att läsa här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1475-6765.12201/abstract

Den internationella gruppen bakom studien består av Staffan I. Lindberg och Aksel Sundström (Göteborgs universitet), Patrik Lindenfors och Fredrik Jansson (Stockholms universitet), Yi-ting Wang (National Cheng Kung University) samt Pamela Paxton (University of Texas).
Grafen visar utvecklingen av ett sammanvägt mått på kvinnors medborgerliga rättigheter i de åtta arab-länder som brukar inkluderas när man diskuterar den arabiska våren. Enbart Tunisien är uppe i de nivåer som världens demokratier når upp till.

Fakta om V-Dem
V-Dem drivs av statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet och Kellogg Institute vid Notre Dame University i USA. V-Dems databas består av 16 miljoner data från 173 länder och 116 år och är därmed den största i sitt slag. V-Dems data möjliggör detaljerad och nyanserad analys av praktiskt taget alla aspekter av demokrati. Den består av 350 unika indikatorer för vad demokrati är eller borde vara samt 5 olika index för demokrati såväl som 37 delindex för olika delar av demokratin.

9 apr. 2017

Blir samhället bättre eller sämre av sekularisering?

Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria, samtalar med Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, om hur sekularisering påverkar samhället. Vad blir resultatet av att religionerna får mindre inflytande i samhället? Vilka möjligheter och utmaningar innebär sekulariseringen? Resulterar den i moraliskt förfall, eller innebär den större frihet och möjlighet till livsåskådningspluralism? Vilken är religionens plats/roll i ett sekulärt samhälle?

Moderator var Staffan Dopping och samtalet spelades in på ABF-huset i Stockholm 5 april.

8 apr. 2017

Putin hatar att avbildas som en gay-clown

Uttalande från Humanisterna med anledning av dådet i Stockholm

Från Humanisternas hemsida.


Det var med största bedrövelse vi mottog beskedet om det misstänkta terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 7 april. Först och främst går våra tankar till offren, deras familjer och vänner.

Vi har bara oss själva och våra medmänniskor att förlita oss på när en bestialisk händelse som denna inträffar. Utifrån vad vi vet så här långt har sjukvårdspersonal, polis, räddningstjänst och ordningsvakter gjort ett utmärkt jobb. Deras professionella arbete skapar trygghet i samhället. Att sedan stockholmarna slöt upp i praktisk handling, visade medkänsla och tog ansvar för sina medmänniskor, värmer oss. Det var ett ljus i detta mörker. De som vill rasera vårt samhälle ska inte få vinna något med sina omänskliga terrorhandlingar.

Vårt öppna demokratiska samhälle är värt att bevara och utveckla. Därför måste vi nu reagera med förnuft, när den akuta mänskliga krisen är över. De åtgärder som vi vidtar måste leda mot det samhälle vi vill leva i, inte mot det slutna auktoritära samhälle som terroristerna eftersträvar.

Min sämsta intervju någonsin?

Häromdagen fick jag äran att bli intervjuad av Fredrik Hillerborg som har podcasten Lära från lärda om min bok Samarbete (nu ute på engelska som For Whose Benefit? The Biological and Cultural Evolution of Human Cooperation).

Tyvärr var tiden vi enades om inte helt optimal. Först hade jag undervisning hela dagen, följt av seminarium för Humanisterna. Först efter detta, på kvällen, kom Fredrik hem till mig för att utföra intervjun. Det här resulterade i en rätt svamlig intervju, från min sida. Som tur är visade sig Fredrik besitta någon slags voodoo-kunskaper om klippning, för slutresultatet fick mig i alla fall inte att framstå som en komplett idiot. (Förutom för biologer, möjligtvis, som kommer att märka en märklig lucka i resonemanget i diskussionen om bin - den beror på ett olyckligt klipp. Alla andra missar är mina.) I vilket fall så var Fredrik en väldigt trevlig samtalspartner. Så om ni inte vill lyssna på mina misstag så gör er i alla fall tjänsten att lyssna på något annat avsnitt.

6 apr. 2017

En klar majoritet av väljarna vill förbjuda religiösa friskolor

Det finns flera goda skäl till att förbjuda religiösa friskolor. Utöver detta så är cirka 2 av 3 av väljarna för att friskolor med konfessionell inriktning avskaffas.

Humanisterna skriver på sin hemsida

Enligt en färsk väljarundersökning som Novus har genomfört på uppdrag av Humanisterna är en majoritet av väljarna för att stoppa religiösa friskolor (friskolor med en konfessionell inriktning) som en del av det skattefinansierade och obligatoriska skolväsendet.

För att få ett rättvisande resultat, så ställdes frågan på tre olika sätt. I samtliga fall är dock en majoritet för att stoppa religiösa friskolor från att vara en del av det allmänna skolväsendet.

  • 59% anser på en rak fråga att religiösa friskolor bör förbjudas. Medan bara 24% av väljarna inte anser detta. När man bortser från de osäkra vill mer än 2 av 3 (71%) förbjuda religiösa friskolor.
  • 2 av 3 (66%) anser att religiösa friskolor inte ska få drivas med skattefinansierad skolpeng. Endast 15% anser religiösa friskolor ska få drivas med skattefinansierad skolpeng och ingå i det obligatoriska skolväsendet. Det vill säga endast 15% stödjer nuvarande ordning.
  • 73% anser att all utbildning och verksamhet ska vara livsåskådningsneutral och att samma krav ska gälla för både friskolor och kommunala skolor. Endast 13% vill se nuvarande ordning: att undervisningen på lektionerna ska vara neutral, men att raster och kringverksamhet på friskolor ska få ha en speciell religiös inriktning.

Som komplement till frågorna om religiösa friskolor tillfrågades väljarna om deras syn på barns religionsfrihet i förhållande till sina föräldrar.

  • 87% anser att föräldrarna inte har rätt att bestämma religion eller livsåskådning åt sina barn. Endast en lite minoritet (7%) anser föräldrarna har rätt att bestämma religion eller livsåskådning åt sina barn.

5 apr. 2017

Könseparation hör inte hemma i svensk skola

Humanisterna kommentarer gårdagens Kalla Fakta i TV4 och tar upp ytterligare en skola där könssegregering förekommer:
Ännu en gång har det avslöjats, denna gång av TV4:s Kalla Fakta, att könsuppdelning förekommer i svenska skolor. Återigen handlade det om Al Azharskolan i Vällingby. Ledande politiker är upprörda och överraskade. Nu ska de agera. Deras reaktioner förvånar. De borde känna till att det finns friskolor som, för att locka till sig elever, marknadsför att de har könsuppdelad undervisning. 
Ett exempel är Alzahraa Akademi i Stockholmsförorten Bagarmossen. På sin hemsida berättar de om skolan och skriver att sim- och idrottsundervisningen är ”delad i tjejer och killar för sig”. Skolan är en F-9 grundskola, barnen separeras utifrån kön från 6 till 16 års ålder vid varje idrottslektion. Skolan talar även om för intresserade föräldrar att ytterligare könseparation förekommer: För de elever som önskar be under rasterna har de två bönerum, ”ett för pojkarna och ett för flickorna.” 
Det intressanta är att Alzahraa Akademin INTE är en konfessionell friskola. Det är en friskola med fördjupning i So-ämnet. Fördjupningen består i att ”man diskuterar etik och moral utifrån Islams värderingar”. Men utifrån detta är det svårt att se något annat motiv än religiösa till könsseparationen av barnen. Barnen uppfostras i de könsmönster som återfinns i traditionella tolkningar av islam.
Läs resten av presskommentaren här.

4 apr. 2017

Hedenius om samvetsfrihet

Joel Halldorf skrev i februari en ledare om samvetsfrihet. I texten om barnmorskors rätt att vägra utföra abort citerar han Ingemar Hedenius:
"Att denna rättighet existerar och respekteras har en enorm betydelse, inte bara för den enskildes lycka utan också för kulturen."
Om man bara läser citatet kan man få för sig att Hedenius skulle stödja Halldorfs resonemang. Så är nog inte fallet. Hedenius skrev om samvetsfrihet i essän Om Människovärde och kontentan är att samvetsfrihet - en egen personliga övertygelse om vad som är rätt och orätt, vad en måste göra och underlåta - är en rättighet och väsentligt för samhällets moraliska utveckling.

Detta innebär att det är en rättighet att få ha övertygelsen att abort är en synd och att man ska avstå från att utföra abort. Det ska även vara en rättighet att politiskt verka för att reglerna om barnmorskors arbetsuppgifter ändras. Men Hedenius hade nog inte ansett att det är en rätt att få arbeta som barnmorska, fastän än man vägrar utföra abort, med nuvarande svenska regelverk.

Läs hela avsnittet Hedenius skrev om samvetsfrihet nedan.


Om Människovärde - Ingemar Hedenius

11. Att tillerkännas rätten att ha ett eget samvete är en mänsklig rättighet. Denna rättighet står nära och har ofta räknats in under den allmänna tanke- och yttrandefriheten. Men samvetsfriheten bör betraktas som en rättighet för sig.

Samvetet, den personliga övertygelsen om vad som är rätt eller orätt, kan uppträda i två ganska olika former. Den ena formen är det heteronoma samvetet och den andra formen det autonoma samvetet. De bör betraktas var för sig.

Det heteronoma samvetet är ett eko av vad vi har hört andra förkunna och sett andra göra. Detta samvete är grundläggande för alla former av samvete, och troligen kan även somliga djur ha ett sådant samvete. Vi, och kanske en del djur, lär oss att anse somligt vara rätt och annat orätt genom att uppfostras. Man hör vad andra säger och ser hur andra bär sig åt, och man försöker så mycket som möjligt rätta sig därefter. Ens motiv för att göra det är väsentligen fruktan för straff, det må nu vara straff i juridisk mening eller helt enkelt att råka ut för omgivningens ogillande. Det dåliga samvetet yttrar sig då i att man är rädd för att avvika från allmänt förekommande mönster.

När man tror att ens avvikelse från gängse handlingsmönster inte blir upptäckt, tillåter man sig avvikelser utan att känna större obehag. Men om man helt oväntat blir upptäckt, till exempel blir åtalad för att ha begått en som man trodde vattentät falskdeklaration, då infinner sig det dåliga samvetet. Gode gud, hur kunde jag bära mig så orätt åt!

Detta heteronoma samvete skall inte föraktas, bara därför att det beror på fruktan för straff och i enklare former kan påträffas hos hästar och hundar. Utan dessa heteronoma samveten kan intet ordnat samhällsliv och ingen kultur fungera. Men det heteronoma samvetet är inte någon mänsklig rättighet. Att tillägna sig vissa vanor och bibehålla dem därför att det annars kan bli obehagligt, är inte något speciellt mänskligt privilegium utan bara en nödvändighet för att det skall existera ett ordnat samhällsliv.

Ett mänskligt privilegium är däremot det samvete som är autonomt. Hos detta samvete har den befallande makten blivit vad psykologerna kallar "interioriserad." Samvetet är inte längre bara ett eko av omgivningens tryck och de sociala vanornas hot mot den som överträder dem. Det autonoma samvetet har blivit min egen personliga övertygelse om vad som är rätt och orätt, vad jag måste göra och underlåta.

Samvetet kan även nu vara verksamt genom fruktan för straff. Men straffhotet kommer inte utifrån utan inifrån mig själv. Det dåliga samvete som är autonomt är en känsla av att inte ha gjort det som jag innerst själv ville. Det är känslan av att man har svikit sig själv.

Och varför svek man? Kanske just därför att man fogade sig i det som är det heteronoma samvetets trumf, den yttre omgivningens tryck och den naturliga fruktan för dess ogillande. Det autonoma samvetet kan gå emot det heteronoma samvetets, det vill säga omgivningens bud, och däri ligger dess särskilda kraft.

Tillåtelsen att ha ett autonomt samvete är en mänsklig rättighet. Att denna rättighet existerar och respekteras har en enorm betydelse, inte bara för den enskildes lycka utan också för kulturen och framåtskridandet. Utan en sådan tolerans vore moralens utveckling mot en högre kultur omöjlig Förnyare som Sokrates, de grekiska och romerska stoikerna, Jesus, de protestantiska rörelsernas tillskyndare inom kyrkan, banbrytande moralister som Voltaire och Schopenhauer, Kierkegaard och Nietzsche, alla har de haft sitt stöd i ett eget, autonomt samvete. Sokrates och Jesus blev avrättade för att de följde sitt autonoma samveten, men de hejdades inte från början utan de röjdes ur vågen, först när de hade fullbordat sitt arbete för moralens och religionens reformering.

Låt oss inte glömma all moraliska tankar om vad som är rätt och orätt är kärnan i all politik som inte bara är opportunism, taktik, partisinne eller maktkamp. Hur vill man att samhället skall vara? Avböjer man en slutet samhälle, där tanke- och samvetsfriheten hålls nere till förmån för en mer eller mindre stillastående samhällsordning som är avsedd att slå vakt om vissa på förhand fastslagna doktriner? Föredrar man ett öppet, pluralistiskt samhälle där en utveckling sker genom fri diskussion och fri åsiktsbildning, som grundas på tillgång till fördomsfritt sanningssökande och saklig information och som inspireras av autonoma samvetens vilja till förnyelse? Vill man göra allt för att utrota lidande och nöd? Alla sådana frågor är i grunden moraliska, och för att ställas och besvaras i politisk handling förutsätter de existensen av både tankefrihet och samvetsfrihet.

Vi vet mycket om konsekvenserna av undertryckandet av dessa mänskliga rättigheter. Viktigt är inte bara att framsteg försvåras eller omöjliggörs utan också att människors självförverkligande hämmas till förmån för förblindelse, opportunism, slavsinne och ömsesidig fruktan.

Ur Om Människovärde (1982), Ingemar Hedenius.

Blir samhället bättre eller sämre av sekularisering?

Detta är frågeställningen för ett samtal som sker på onsdag (5 april) på ABF-huset i Stockholm. De som debatterar är Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria, och Christer Sturmark, ordförande Humanisterna. Läs mer om seminariet här.

Joel Halldorf berörde ämnet i en ledare i Dagen: Orimligt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatser. Texten är en kritik av EU-domen som öppnar upp för förbud av religiösa, filosofiska och politiska symboler på arbetsplatser. Hans kritik bygger dock en del missuppfattningar eller rädslor om vad sekularisering är.

Halldorf skriver:
Men domen illustrerar problemen med den liberala människosynen: den tenderar att vara allt för individualistisk, och tar inte hänsyn till människan som kulturell och social varelse.
Detta är radikalt fel. Den liberala människosynen är individualistisk i det hänseendet att den ger individen en stor del av ansvaret för att form och välja de kulturella och sociala sammanhang den vill ingå i. Staten, nationen, familjen, klanen eller religiösa samfund ska inte komma före individen. En liberal demokratisk sekularism fungerar på samma sätt. Den låter individerna utforma det samhälle de vill ha, med all pluralism det kan innebära, så länge detta inte medför tvång och skadar andra individer.
En policy som förbjuder alla religiösa uttryck är inte neutral, utan ett uttryck för sekularism – vilket också är en kultur.
Jo en sådan policy är neutral, i det hänseende som EU-domen avser: Politiska eller religiösa symboler. Andra felet i den meningen är att sekularism inte är en kultur, utan den demokratiska sekularismen är en spelplan där olika kulturer kan mötas, religiösa och icke-religiösa. Men visst kan det teoretiskt uppstå symboler för sekularism som ideologi (jag känner inte till några). Om så sker ska dessa också vara förbjudna på en neutral arbetsplats.

Halldorf avslutar:
Anställda behöver fortfarande ta hänsyn till att de representerar det företag de arbetar för, men företagarna­ måste inse att deras verksamhet är en del av ett större sammanhang: vårt gemensamma samhälle. Det är varken rimligt eller neutralt att förvandla arbetsplatserna till sekulära zoner i ett annars mångkulturellt, mångreligiöst samhälle.
För att detta stycket ska bli förståeligt behöver "sekulära zoner" läsas som "religionsfria zoner". Men en liberal demokratisk sekularism är inte religionsfri - den är neutral inför olika religioner. Ingen religion ges företräde inför andra, och religiösa föreställningar ges inte företräde framför icke-religiösa.

Det som är är bra med EU-domen är att religiösa trosföreställningar inte trumfar regler som en arbetsgivare sätter upp för att uppfylla ett välgrundat syfte, till exempel säkerhet eller en för arbetsplatsen enhetlig klädsel, en uniform. I det hänseendet är domen ett uttryck för sekularism.

3 apr. 2017

AIK-fans i niqab

1 mars trädde den nya lagen om maskeringsförbud vid idrottsarrangemang i kraft. Det finns några undantag, blanda annat att förbudet inte gäller den som täcker ansiktet av religiösa skäl.

Detta kryphål nyttjade AIK-fans i helgens premiär i Allsvenskan. Det tog på sig niqab och visade en stor banderoll med texten: "AIK:s ultras menar väl, nu maskerar vi oss av religiösa skäl. Frihet för ultras är slutmålet, tack Ygeman för kryphålet." [Dagen]

Detta undantag i lagen är absurt. Syftet med förbudet är att motverka våld och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang. Eftersom detta bedöms som ett allvarligt problem måste religionsfriheten begränsas av detta skäl. Likabehandlingsprincipen måste råda även här. För det är väl inte så att bara för att man är religiös kan man inte vara huligan?

Det ska bli intressant att se när första personen åtalas enligt denna lag och en domstol ska pröva om maskeringen var motiverad av religiösa skäl eller inte.

Foto: Jessica Gow/TT

1 apr. 2017

Förbundet Humoristerna bildas

Ett nytt förbund har sett dagens ljus. Det är ett förbund som ska verka mot musiken och dess skadliga inverkan. Man vill upplysa om den skada som musiken gjort genom historien, och minska dess påverkan i dag. Man vill särskilt få bort musiken inom skolundervisning och i offentliga sammanhang. Enskilt lyssnande går bra, även om det är irrationellt.
Denna nyhet publicerades i den katolska tidskriften signum den 1 april. Läs mer där och vi önskar den nya organisationen all välgång.

Läs hela artikeln i Signum.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se